Peace, Love and Capitalism

Skatteutjämning rimmar dåligt med (C)-ideal

2012-02-01T09:39:00.005+01:00

Igår skrev mina Centervänner Mari-Louise Wernersson och Eva Nypelius en artikel i Dagens Samhälle om att de vill att regeringen sätter ned foten om kommunal skatteutjämning. Jag känner båda som väldigt trevliga och synnerligen kompetenta centerföreträdare, men jag har funderat på texten och ställer mig frågan om hur kommunal skatteutjämning egentligen harmonierar med Centerpartiets idéer om federalism.

Nu i helgen har Centerpartiet kommundagar i Västerås och jag räknar med att denna fråga kommer att diskuteras länge och väl.

Lagstiftarens roll är att avlägsna hinder och skapa frihet för människor att leva sina liv efter egna ideal, men den är inte medborgarnas curlingmorsa. Varje landsända har olika förutsättningar och det finns fördelar och nackdelar överallt. Man kan helt inte räkna med att det är nära till posten om man samtidigt föredrar fria vidder. Vill man nyttja en kommunal bollplan i storstan får man räkna med att ha träningstiden 2130 en fredagkväll av det enkla skälet att det är trångt.

Wernersson/Nypelius vill att samhällsservicen ska vara lika oavsett var man bor. Det låter ju som en sympatisk strävan, men man kan då samtidigt fråga sig vad vi har kommuner till? Om "lika för alla" är idealet borde all offentligt finansierad samhällsservice vara statlig och centralstyrd. Det vore dåligt av en lång rad skäl.

För det första finns en effektivitetsaspekt - lokalpolitiken står närmare medborgarna och kan lättare se unika behov i den egna kommunen och snabbare anpassa sig till förändringar. Demokratiaspekten är heller inte oviktig. Om medborgarna inte gillar hur behoven tillgodoses kan de välja andra kommunpolitiker i nästa val.

Sedan tror jag knappast att det gynnar Centerpartiets kommunpolitiker att skapa ett system som belönar slarv och misskötsel och bestraffar de som tar ansvar, prioriterar kommunal kärnverksamhet och håller nere skatterna.

---

Läs också Per Ankersjös DN Debatt om hur Centerpartiet öppnar upp arbetet med nya partiprogrammet i en wiki för alla att delta i.

Hat är en nedbrytande kraft - i första hand för hataren själv

2012-01-30T17:24:00.006+01:00

Tydligen har det arrangerats en resa till Saltsjöbaden i Stockholm i syfte att "odla sitt klasshat".

Ett smart pr-stunt är det allt, och reaktionerna lät inte vänta på sig. I Aftonbladet beskrivs ungdomar som av ganska lätt insedda skäl givit sig ut för att åse spektaklet som en "pöbelhop".

Receptet är enkelt: Gör något som är fullt lagligt och genomför det hela på ett någorlunda sympatiskt sätt, men väck "motståndarens" avsky så mycket att densamma kokar över och gör bort sig. Kanske till och med begår olagligheter för att skydda sin ära och integritet. Helst ska de värsta agget resas från ord som kommer ifrån "oberoende" betraktare, så att arrangörer går fria, men att provokationen ändå går fram, t ex genom att Aftonbladets ledarskribenter twittrar om det hela.

Avskyvärt, javisst, men inget nytt och ganska lätt att pysa luften ur om man bara kan hålla huvudet kallt.

Det är naturligt att reagera med ilska, ledsamhet och frustration när det arrangeras organiserat hat mot dig, bara för att du bor på ett visst ställe, precis som det skulle vara att någon hatar dig för att du tror på en viss gud eller älskar någon av samma kön, men konflikt blir det bara om du hatar tillbaka.

Låt dem komma, låt dem stå och peka finger, ljuga, hata, skriva och snacka så mycket de vill. Ta ett djupt andetag och tänk på något trevligt. (T ex ditt fina hus och hur bra och samhällsnyttig du är som har skapat så pass mycket värde att du kunde köpa det.)

För nämnda vänstertokar finns en av två möjliga utvecklingsvägar, antingen fastnar de i sitt hatrunkande, vilket kommer att göra deras liv ganska trista, eller så kommer de på att de kan använda sina talanger till att tjäna stålar och sätter igång att göra positiva saker i stället.

---

S-bloggare som hyllar tilltaget kan ju också ta sig en funderare på hur de tror att rörliga mittenväljare gillar det hela...

Kall fusion - från dröm till verklighet?

2012-01-22T10:38:00.004+01:00

Det har under något år pågått en hätsk debatt på Ny Tekniks webbplats om den italienske forskaren Andrea Rossis foskning inom så kallad kall fusion. Rossi påstår sig uppfunnit en teknik för att utvinna energi i en process där nickel och väte omvandlas till koppar med hjälp av icke nämnda katalysatorer. I den processen lösgörs energi, mer energi än vad som stoppas in i processen.

Den första tanken är naturligtvis att detta inte är möjligt. Det strider mot de fysikens lagar som vi lärt känna och reaktionerna har stundtals varit mycket kraftiga. Rossi utmålas som bedragare och charlatan. Om jag skulle avkrävas en betald bedömning, skulle denna antagligen luta åt att det inte kan fungera, men det kommer allt fler tecken på att den bedömningen inte nödvändigtvis är korrekt.

De svenska forskare som kontrollerat testerna hävdar att det är någon typ av kärnreaktion som äger rum. Ett grekiskt företag som Rossi tidigare förhandlat med säger sig nu ha full koll på tekniken och har för avsikt att bygga ett kommersiellt kraftverk med en energikatalysator. (Bitter patentstrid med Rossi är att vänta.)

NASA bekräftar nu också goda resultat från närliggande forskning.

Konsekvenserna av en fungerande "energikatalysator" är så monumentala att de är svåra att överblicka. Så gott som obegränsad tillgång till snorbillig och helt miljövänlig energi innebär en revolution som kommer att vända upp och ner på det mesta.

All energikrävande produktion kommer att få ett rejält uppsving, i ett avlångt land med stora avstånd kan medborgarna komma närmare varandra till lägre kostnader. Snö och is på kalla gator kan värmas bort och stugorna kan hållas varma utan vare sig stora hål i plånboken eller smärta i miljösamvetet.

Kanske kommer fartygen kunna drivas av energikatalysatorer? Hursomhelst kommer tekniken innebära att efterfrågan på konventionella bränslen minskar, vilket leder till lägre priser på energi generellt, därmed också kol och olja.

Och vi kommer inte längre behöva bekymra oss om koldioxidutsläppen.

Socialdemokraternas problem grundlades för 40 år sedan

2012-01-21T10:44:00.006+01:00

Socialdemokratins kris är inte i första hand Håkan Juholts kris. Samhällstillstånden är annorlunda nu än vad de var när Socialdemokraterna växte sig starka och oförmågan att anpassa sig och föra en relevant samhällskritik har en historia som sträcker sig tillbaka långt i tiden. Men visst går det att komma tillbaka.

Sociala reformambitioner kommer man inte långt med om det inte finns resurser till att sätta dem i verket. Det svenska näringslivets formidabla utveckling gav tillväxt som berikade hela samhället. Företagen kunde investera, berika sina ägare, anställa folk och konkurrera om dem med allt bättre villkor och erbjuda nya varor och tjänster till nytta och glädje för folk och företag.

Skatterna hölls länge på acceptabla nivåer, men statens intäkter ökade ändå stadigt genom att fler fick allt bättre jobb. Staten fick muskler till, för vårt lands storlek, unika excesser. Jag vet inte om det stämmer, men jag har hört att Sverige 1970 hade världens fjärde största flygvapen. Det, samtidigt som betalningsfri välfärd, sjukvård och skola byggdes ut.

Näringslivets tillväxt blev en våg på vilken politiken kunde surfa och det gjordes ansvarsfullt och proffsigt av Socialdemokraterna. Sedan hände något. Med Palme kom betydligt mer aggressivt socialistiska strävanden. Från att produktionskrafterna i stort sätt hade lämnats i fred, började nu tankar på t ex löntagarfonder etableras och skatterna höjdes och skattesystemet skruvade sönder den fria ekonomins funktionssätt genom perversa marginaleffekter.

Här, någonstans i början av 70-talet, inleddes Socialdemokraternas kris, eftersom politiken allt mer kom att fungera som vågbrytare för de floder av ekonomisk kraft som vällt in över samhället genom näringslivets försorg.

Hanteringen av oljekrisen 1974 kom att ha en avgörande betydelse. Eftersom Socialdemokraternas politiska existensberättigande hade kommit att vila på löften om fler sociala reformer, välfärd och utjämning kunde man helt enkelt inte låta landet krisa.

Palme och Sträng var naturligtvis inlästa på Keynes och satte igång att stimulera efterfrågan en masse utan hänsyn till undanträngningseffekter andra konsekvenser för näringslivets villkor. Jämställdhet var ett viktigt mål, liksom kanske också en myrdalsk syn på barnuppfostran, där föräldrarna själva ensamma inte kunde anförtros något så viktigt. Sagt och gjort. Den offentliga sektorn började byggas ut storskaligt och den arbetskraft som fanns att tillgå var företrädesvis kvinnor, så samtidigt ökades balansen mellan könen på arbetsmarknaden. Win-win. Daghem byggdes i varenda hörn och den svenska arbetsmarknaden genomgick en monumental strukturförändring.

Nu var det svenska folkets entusiasm inför socialistisk statscentralism begränsad, varför Thorbjörn Fälldin kunde leda Centern till borgerlig seger i riksdagsvalet 1976. Svårigheterna att hålla ihop regeringen blev dock alltför stora med kriser att hantera. De enorma kostnader som det keynesianska experimentet hade medfört ekonomiska problem, energipolitiken splittrade partierna och detta var under det kalla krigets allra frostigaste dagar, med ubåtslarm och utrikespolitisk turbulens.

Socialdemokraterna återvann regeringsmakten 1982. Med en sista devalvering skulle den svenska industrins konkurrenskraft sparkas igång. Men den sparken kan vara hur rejäl som helst om motorn sedan inte går rent. Strukturproblem fanns. Bland annat var det svårt för svenska företag att finansiera investeringar, eftersom finansmarknaden var strikt reglerad, facken krävde allt mer, bland annat för att devalveringen hade urholkat deras medlemmars köpkraft allvarligt, men säkert också som betalning för insatser som gjorts i valrörelsen 1982.

Det borgerliga alternativet lyckades inte övertyga i valet 1985 trots en saftig ledning i opinionen fram till inte långt från valet. Genom yviga löften om nya reformer utan skattehöjningar plus en stor satsning på landets pensionärer som inte kompenserats för devalveringens prishöjningar lyckades (S) vinna valet med fortsatt stöd av dåvarande VPK.

(Möjligen också understött av en bastkjolsbeklädd oppositionsledare som mest ville bada i reaktortankar, samt en aggressiv valkampanj toppad av en bioreklam, regisserad av Roy Andersson, som på en bra bit över anständighetens gräns redogjorde för hur samhället skulle komma att se ut under en borgerlig regering.)

Oförmåga att hantera de allt större problem som tornade upp sig till trots, vann (S) även valet 1988 och därefter öppnades förfallets dammluckor, med prisstopp, strejkförbud och regeringskriser. Carl Bildt vann valet 1991, men lyckades inte klara upp situationen och förlorade 1994. Först regerade då Ingvar Carlsson med aktivt stöd av (V). Efter den de historiska turerna kring den tänka efterträdaren Mona Sahlin blev istället Göran Persson partiledare och statsminister 1996. Med stöd av Centerpartiet satte man äntligen gång med att lösa underskottsproblemen.

Detta skedde med stora politiska risker för både (S) och (C). LO gillade naturligtvis inte alls detta, utan krävde i vanlig ordning mer åt sig själva. Men Göran Persson var en jäkla hårding, det måste man ge honom, och körde på ändå. Med fingrar i folks magar och ett politiskt liv av gentjänster att kräva kunde statens ekonomi komma i ordning. Olof Johansson var inte lika hård och fick betala priset med fallande opinionsstöd för Centerpartiet och avsättning som följd.

Nu var statens finanser i ordnat skick och det är numera en etablerad sanning för de flesta partier att det inte går att lova bort pengar som inte finns. Vill man gå till val på att lova saker som kostar något gör man klokt i att också ha en politik som inte hindrar näringslivet från att växa sig starkt igen.

Den enda chansen, om du frågar mig, för Socialdemokraterna att komma tillbaka, är att börja skissa på en politik som kan leda till en ekonomisk tillväxt lik den i slutet av 1800-talet och på 1920-talet, och lansera den på ett trovärdigt sätt.

Och omöjligt är det inte. Alliansen leds av Nya Moderaterna som gjort ett stort nummer av att anamma Socialdemokraternas världsbild. En bärande samhällskritik för Socialdemokraterna kan vända på steken och bygga på att utmana samma världsbild.

Det finns en frihetlig position att ta om man vill, vågar och kan hålla LO stången. Kolla på Gripenstedt, Friedman och Tony Blair, snarare än Mäster Palm, Keynes och Palme. Om så sker är Centerstödet inte så långt borta.

---

Erik Laakso, Peter Högberg, Krassman, HBT-sossen, Gunnar Hökmark, Johan Westerholm, Peter Andersson och Martin Moberg.

---

Update: Västerviks-Tidningen skriver intressant på temat.

Betyg och skriftliga omdömen på partiledarna efter dagens debatt

2012-01-18T11:08:00.008+01:00

Håkan Juholt

Detta är Juholts medium. Med tanke på omständigheterna gör han en otroligt stark insats. Han sa dessutom något som antagligen också tilltalar även väljare utanför den hårda kärnan: "Näringslivet är inget särintresse." Jag gillar inte mycket annat av det han säger, men han levererar det han säger på ett starkt och ... tja, självsäkert sätt. Imponerande. Betyget blir 4-.

Jonas Sjöstedt

Den nya vänsterledare gör överlag en habil insats. Debattstilen är resonerande och sympatisk, med enstaka blixtrande klasskampsutfall främst i replikerna. Tycker att det passar bra med det breda spektrum Sjöstedt riktar sin retorik. Såväl regering som övrig opposition får kniviga frågor, vilket befordrar retoriken till samhällskritik. Betyget blir 3+.

Fredrik Reinfeldt

Statsministern ger ett stabilt och seriöst intryck. Det känns ärligt talat inte som att någon kan utmana honom om rollen som statsminister. Kanske han kunde slipa lite på formuleringarna och jag skulle personligen vilja höra mer visioner, men Reinfeldt gör jobbet. Betyg, 4.

Annie Lööf

Annie har den bästa politiken, men är alldeles för slarvig i leveransen av replikerna. Sväva på "molnet"? Sådana små misstag urholkar kraften i de goda argument hon har. Anförandet är mycket bättre, men borde kanske ha varit mer fokuserat kring riktig reformpolitik. Eller åtminstone känts så. Har svårt att tänka mig att andra än vi Anniefans känner sig kittlade. I rollen som Centerledare är Annie främsta måltavlan för Miljöpartiet/Fridolin och precis som Maud är Annie bäst när hon blir engagerad. När Fridolin utmanar om t ex kilometerskatt och Åkesson om invandring blir Annie Lööf riktigt intressant. Annars not so much. Jag tvivlar inte en sekund på att att Annie Lööf kommer att skruva upp nivån i god tid till 2014, men idag kan betyget bara bli 2.

Göran Hägglund

Jag vet inte varför, men idag upplever jag honom som totalt ointressant. Kan inte sätta något betyg.

Jan Björklund

Leverar sina anföranden på ett tydligt och korrekt sätt, men är tyvärr alltför tråkig. Han kan inte vara mer statsministermässig än statsministern själv, så han borde leta på en bättre roll att spela. Jag tror också att det finns en viss trötthet kring skolfrågorna, ett tillstånd som drabbar Björklund som liksom gått all in där. Betyg, 3.

Gustav Fridolin

Fridolin är bra på att prata, men har liksom en lite gnällig debattstil som jag personligen har svårt för. Möjligen har andra inte det och ämnesvalen hintade om ambitioner om en större roll i oppositionen än att spela andrafiolen under Juholt. Mot bakgrund av detta hade han kunnat kosta på sig att ge ett tydligt svar på statsministerns fråga om vem som är oppositionsledare, t ex han själv. Betyget blir 3.

Jimmie Åkesson

Åkesson håller samma tal varje gång, känns det som. Jag tror att han måste hitta på någon nytt för att hålla sig intressant. Å andra sidan har han väl sin position väl inmutad i svensk politik... Jag gillar inte politiken, men Åkesson behöver inte skämmas inför sina väljare i talarstolen. Betyg 2.

"Planekonomin är död"

2012-01-14T11:04:00.003+01:00

Ända sedan mina dagar som osnuten student på mikroteorins snårstigar har jag haft mycket stor respekt för Klas Eklund. Läste så mycket av honom jag kom åt och hans bok Vår ekonomi borde vara obligatorisk läsning för alla som i demokratins tjänst ska fatta beslut om andras pengar.

Idag skriver han på DN Debatt om att vi behöver utveckla en "kapitalism 4.0" och sätter fingret på ett antal viktiga samhällsproblem som kapitalismen måste hjälpa till att lösa.

Det finns viktiga nyckelformuleringar som alla måste ta till sig, t ex "kapitalismen som system [är] ohotad. Planekonomin är död; bara Nordkorea klamrar sig fast vid liket". Detta håller inte Jonas Sjöstedt med om, utan menar att socialism är lösningen. Det är enligt min mening en märklig slutsats.

Att företagen ska ta ett större samhällsansvar kräver att dessa har förutsättningar att utvecklas bättre. Första prioritet för företagen måste alltid vara att tjäna pengar. Om de inte gör det i tillräcklig grad kan de inte utveckla nya produkter och tjänster, inte marknadsföra sig och höja personalens produktivitet. Något som är nödvändigt för alla som konkurrerar på en fri marknad, annars försvinner de.

Först när överlevnaden på kort sikt är säkerställd kan företaget höja blicken och satsa långsiktigt på bland annat saker som ligger utanför företagets ordinarie affär.

Funderingarna kring välfärdens finansiering, framväxten av miljövänlig teknik och i viss mån ungdomsarbetslösheten har också nära band till tillväxten, även om den senare naturligtvis är onödigt hög genom höga trösklar in till arbetsmarknaden, precis som Eklund skriver.

Alltså: Företagen behöver utvecklas bättre, så de kan ta större samhällsansvar, anställa fler och kunna konkurrera om kompetensen på arbetsmarknaden, prova oskrivna ungdomsblad och om nödvändigt ha råd att kompetensutveckla dem.

Jonas Sjöstedt är en klok person, men är den någon som tror att han och hans kollegor i riksdagshuset i Stockholm kan fatta klokare beslut än alla företagare gemensamt?

Företagandet handlar om att fatta snabba beslut, ofta på volley och på magkänsla. Den som måste få fatta dessa beslut är den som bär det ekonomiska ansvaret. Inte bara för att denna människa är mest lämpad att fatta beslutet, men också för att det faktiskt är denna människas pengar. Alla företagare kommer inte att fatta rätt beslut, kanske inte ens de flesta, men några kommer att göra det och det är just mångfalden som gör den fria ekonomin så mycket starkare än alternativet.

Winston Churchill lär ha sagt att det privata entreprenörskapet kan betraktas på tre olika sätt: "En del ser det som ett farligt rovdjur som bör skjutas, andra ser det som en ko de kan mjölka som de vill, medan det i själva verket är arbetshästen som drar hela lasset." (fritt översatt) Det är ju skönt att svensk politik verkar lämnat den första ansatsen, men Klas Eklund och de flesta andra från höger till vänster i vårt avlånga land verkar centrera kring koperspektivet.

Oavsett de moraliska värderingar man kan ha kring detta finns det en praktisk problematik förknippad med synsättet: I den globala ekonomin finner sig varken kon eller arbetshästen bunden i en kätte, utan kan röra sig till andra mer fruktbara betesmarker där människorna behandlar dem bättre.

Läs även Peter Högberg.

---

När det gäller bankväsendet vore det intressant att höra Klas Eklunds kommentar på den indisk/amerikanske entreprenörskapsforskaren Amar Bhidé's tankar om att separera ut regleringarna för bankerna - ett enkelt men benhårt regelverk för de som vill ägna sig åt grundfunktionen i det finansiella systemet: in- och utlåning och släppa tyglarna helt fria för andra som vill uppfinna och marknadsföra allsköns finansiella instrument till kunder som efterfrågar sådana. (A Call for Judgment - Sensible Finance for a Dynamic Economy.)

Sven Wollter bevisar Ohlssons tes

2012-01-10T13:16:00.007+01:00

Jag gnäller en hel del på svensk kulturproduktion. Jag tycker att stora delar av den suger rätt rejält. Särskilt film. Svenskt skådespeleri är ofta smärtsamt uselt och sällan hjälps det upp av någon kompetent regi. Det finns dock lysande undantag. Ett sådant är Sven Wollter. Det mesta han tar i blir fantastiskt bra, han är helt enkelt en alldeles briljant skådespelare.

Möjligen gör han klokt i att hålla sig till att blåsa liv i texter som andra skrivit. Idag svarar han på den uppmärksammade artikel som Bengt Ohlsson skrev häromdagen om kulturelitens slentrianmässiga vänstervurm.

Wollter lyckas med konststycket att hacka hål på sin egen argumentation ungefär samtidigt som den läggs fram. Anledningen till att konstnärer uppfattas som vänster är, enligt Sven Wollter, att konstnärer vill "förbättra världen". Underförstått, vänster är objektivt bättre. En självklarhet som ju alla begriper. Precis just detta resonemang var väl liksom Bengt Ohlssons tes?

Man undrar ju lite hur Sven Wollter tror att vi andra fungerar? Är det ens troligt att jag och andra liberaler vaknar upp en vanlig dag och tänker: "Idag ska jag verkligen försöka göra världen lite sämre"?

Avlsutningsvis förklarar Wollter varför han är socialist. Han betraktar landets rikedomar som allas. (Som om dessa uppstod spontant och utan någons initiativ och hårda arbete.) Jag tror jag ska börja betrakta Sven Wollters paradvåning på strandvägen som allas. Jag flyttar in till helgen, hoppas det är OK?

Vermin Supreme inte så udda ändå?

2012-01-08T15:47:00.003+01:00

Såg ett fasligt roligt klipp på You Tube. En amerikansk "presidentkandidat" går detta år till val på att göra tandborstning obligatorisk. Från sin förra valrörelse hade han lovat en "pony" till varje amerikan och det är ett löfte han står fast vid även för 2012. (Anledningen till att jag skriver "pony" inom parantes är att det amerikanska uttrycket efter vad jag förstår inte motsvarar det svenska "ponny", utan betyder ridhäst. Rätta mig om jag har fel.)

När man har skrattat färdigt åt detta kan man dock ta sig en funderare på hur ensam Vermin är med sin agenda?

Tandborstning är en folkhälsofråga som faktiskt inte ligger så långt ifrån att seriöst kunna avhandlas i SVT's debattprogram. Jämför med fettskatt eller cykelhjälm. Eller varför inte åtgärder att begränsa snusbruket? Vermin bedyrar att det inte handlar om att bygga upp något repressivt kontrollsystem, med tandpolisrazzior hemma hos folk eller så. Det handlar mer om att sända ut signaler. Känns det bekant?

Gratis häst känns avlägset för oss som aldrig haft ridningen som en naturlig del av vår trafikkultur, men för amerikanerna är det en del av historien. På samma sätt som minnen från "lortsverige" kan användas för att motivera dyrbara kommunala äventyrsbad är kanske inte hästen ett så märkligt löfte? Tror säkerligen att t ex Sandviksborna betalar betydligt mer per person för Parkbadet än vad en häst kostar...

Vi kanske kan använda Vermin Supreme som avstamp för en diskussion om vad som kan och bör vara statens roll?

Tror tamigsjuttsingen att det till och med kan kännas motiverat att helt öppet citera Frédéric Bastiat: ”Staten är den stora illusion där alla tror sig kunna leva på andras bekostnad”

Inte lätt att vara vänstermoralist alla gånger

2012-01-05T18:05:00.005+01:00

Inom en inte alltför snar framtid förväntas Jonas Sjöstedt väljas till partiledare för Vänsterpartiet. Sjöstedt är en hederlig och klok politiker som jag respekterar djupt, trots att den politik han önskar föra i praktiken skulle ha vedervärdiga konsekvenser för den personliga friheten och för landets ekonomi.

Glädjande nog verkar konjunkturen för dylika idéer numera vara begränsad och vänsterblocket som regeringsalternativ verkar, åtminstone för ögonblicket, bortspelade genom statsministerkandidaten Håkan Juholts popcornsprittande torktumlarresa genom landet och känslorna.

Det finns stora och viktiga tillkortakommanden med en politik som inte bara undlåter att värna entreprenörskapet, utan till och med aktivt vill motarbeta det. Inte lika allvarligt, men icke desto mindre frustrerande måste vänsterns privatekonomiska kvasimoralism vara för dem den berör.

Rosanna Dinamarca fick utstå kritik för att hon inte betalade vänsterpartiets "frivilliga" partiskatt på 10%. Hon tyckte att hon hade bättre användning för sina pengar och ur mitt perspektiv är det självklart, hon har förtjänat dem, det är hennes, hon får göra vad hon vill med dem. Men det är klart, i hennes parti blev det stor indignation över det omoraliska i att vilja bestämma över sina egna pengar.

På samma sätt blir det ju lite löjligt när Jonas Sjöstedt försöker framställa det som en stor uppoffring att behöva bo i en lyxig UD-bostad på finaste Östermalm. Fan, kom igen, Jonas! Du och din fru är skarpa som få och jobbar hårt. Ni förtjänar era framgångar och vill ni bo i en fin lägenhet ska ni göra det!

Det kan visserligen vara ytterst tveksamt om varför diplomater (som Jonas fru tydligen är) ska förses med lyxlägenheter, men det är en annan diskussion.

Som Svenska Dagbladets Johan Ingerö sa lär det väl inte vara omöjligt att byta paradvåningen mot en trea i valfri betongförort, om det nu är ett sådant straff att bo på Karlavägen?

Subventioner och handelshinder är en återvändsgränd

2011-12-31T10:58:00.008+01:00

Precis innan jul skrev riksdagsledamoten Roger Tiefensee (C) en artikel om att svenska grisbönder måste ha kompensation för de strängare djurskyddslagar som råder i Sverige. Artikeln konstruerades som en bredsida mot Socialdemokraterna som inte vill stöda detta och med den kanske något långdragna slutsatsen att Socialdemokrater önskar avveckla julskinkan.

Det må vara hur det vill med Socialdemokraternas plötsliga antipati mot skinka, men artikeln väcker en del funderingar som vi måste diskutera i Centerrörelsen.

Jag känner Roger Tiefensee som en högst duglig politiker med både hjärta och hjärna på rätta stället, så jag är inte lika orolig som många andra liberaler för att artikeln skulle vara ett uttryck för anträdande av en protektionistisk handelspolitik för Centerns del. Snarare tror jag att det handlar om en mindre taktiskt lyckad manöver i ett försök att trycka till sossarna i riksdagen.

Inom alla andra branscher är vi i Centerpartiet överens om att frihandel och lika villkor är långsiktigt bäst. Nog måste vi kunna se att sammalunda gäller lantbrukssektorn?

Det är faktiskt rent ironiskt att det parti som åtminstone jag anser är mest angeläget av alla riksdagspartier att begränsa statens inflytande över individen och decentralisera makten, så snart det blåser om öronen vill hoppa upp i statens varma famn. (Åtminstone några av oss.)

Med frihet följer ansvar. Det om något borde vara grundläggande för alla som är förtrogna med bonderörelsens historia.

Om man långsiktigt hållbart vill värna lantbrukssektorn måste man höja blicken. Visst står sektorn inför utmaningar, men det gör faktiskt andra sektorer också. Man måste ställa sig frågan om det är rimligt att alla branscher som upplever problem kan hållas under armarna av staten.

Om man är någorlunda matematiskt sinnad inser man snabbt att detta blir orimligt, eftersom alla branscher förr eller senare ställs inför utmaningar. Då är nästa fråga varför just den egna branschen har större rätt till andras pengar än andra?

Det finns ju ett antal politiska förändringar som skapat problemen. Politiska förändringar som säkerligen varit välmotiverade ur ett visst perspektiv, men som samtidigt ställt till det för lantbruket.

Om vi är överens om att kompensationskarusellen är långsiktigt ohållbar återstår bara att adressera de bakomliggande orsakerna, exempelvis skatter på drivmedel och arbete, regelkrångel och annat.

Dessutom tror jag att en del av problemet ligger i tröga mellanhänder som hindrar producenter och konsumenter från att mötas effektivt. Häri ligger en gigantisk möjlighet som helt verkar falla mellan de stolar där subventionsivrarna parkerat sina vidlyftiga akterkastell.

Svensk livsmedelsproduktion har en fantastisk potential, men det går inte att tvinga konsumenter att betala för något de inte själva valt, oavsett om betalningen sker genom skattsedeln eller i högre priser genom handelshinder.

Julklappsboksrecension - Brobyggarna av Guillou

2011-12-30T17:12:00.008+01:00

Har bestämt mig för att bjuda på en liten bokrecension. Lediga dagar så här års brukar ägnas åt bokslukning och i år var det dags för Jan Guillou's nya epos som förväntas vara första delen i en ny serie om 1900-talet, Brobyggarna.

Boken utspelar sig tiden innan och under första världskriget och bjuder på vissa insikter i de historiska skeendena kring detta. Geografin tillhör bokens mer intressanta inslag med spännande bilder från tre vitt skilda världar, kylans och umbärandenas Norge, hettans och umbärandenas Östafrika och civilisationens, moralens och kulturens själva epicentrum: Tyskland.

Tre pojkar från fattig fiskarfamilj blir faderlösa, barnarbetar till sitt uppehälle på repslageri, bygger vikingaskeppp på lediga stunder och upptäcks därmed som små genier som skickas till Tyskland för utbildning. Ungefär så kortfattat berättas detta som i sig skulle räckt till en hel roman. En roman som man faktiskt saknar lite.

Historien som sådan är knappast mycket att yvas över, även om perspektivskiftet bland skurk/hjältenationerna känns friskt. Boken berättas ur tyskt perspektiv och engelsmännen framställs som brutala skitstövlar jämfört med tyskarnas fredliga och allmänt populära kolonialäventyr.

Man skulle kunna raljera över hjältarnas ganska platta karaktärer. Två av tre bröder ställs inför utmaningar, de löser dem, blir hjältar och tjänar storkovan. De är starka och snygga och ädla i sina sinnen. Den tredje brodern försvinner till London för att ägna sig åt homosexuell kärlek, men förväntas återvända i nästa bok. Förhoppningsvis kan de för tiden sociala implikationerna av den tredje broderns kärleksliv skapa en viss dynamik.

Jag brukar gilla Jan Guillous böcker och har nog läst de flesta. Språket är rakt och effektivt och saknar man lyriken får man väl blanda upp med lite Edith Södergran på nattygsbordet. Guillou slarvar sällan med researchen och Brobyggarna verkar inte vara något undantag. Många detaljer målar en intressant bild av hur livet var i början av förra seklet och med tanke på den väntade fortsättningen känns det som en god idé att stifta bekantskap med bröderna Lauritzen.

Betyget blir 3 förlagda läsglasögon av 5.

---

Man kan inte låta bli att jämföra Guillou med en brittisk författare vid namn Ken Follet. Han har också skrivit historier om spioner och om medeltiden. Han har dessutom skrivit en bok som utkom inför förra julen, med vilken Brobyggarna har stora likheter: Giganternas fall.

Tiden innan och under första världskriget skildras även i den genom enskilda människors liv. Den rör dessutom på ett närmare sätt de politiska skeendena bakom kriget, personporträtten är mer intressanta och historien innehåller överlag mer dramatik. Giganternas fall är helt enkelt ett nummer större.

Vill GP invadera Etiopien?

2011-12-28T10:34:00.004+01:00

Nyligen dömdes två svenska journalister i Etiopien till ett - med västerländska rättsprinciper - orimligt straff för något som inte ens borde vara ett brott. Och vågorna går höga bland dem som tycker att den svenska regeringen inte gör tillräckligt mycket.

Låt oss här stanna upp en sekund och reflektera över vad som har hänt. De båda journalisterna har brutit mot Etiopisk lag, något de måste varit medvetna om, men tagit risken. Modigt och viktigt och lovvärt på många sätt, men de tog en risk och åkte fast.

Vad exakt anser t ex GP som idag skriver att "Bildt får bita huvudet av skam" att regeringen ska göra? Starta krig mot Etiopien? Rulla in med stridsvagnar och påtvinga dem svensk lag?

Säkerligen går det att få hem de båda svenskarna inom en inte alltför avlägsen framtid, men det hjälper knappast att förklara de som bokstavligt talar har nyckeln i sin hand som moraliskt underlägsna.

---

Läs även DN Debatt av Etiopienkunnige Bengt Nilsson om saken.

Avgå. ALLA!

2011-12-15T14:24:00.004+01:00

Jorå. Dessa jävla tomtar ska få tillgång till medborgarnas tele- och datatrafik? Exakt vilket problem tror regeringen + Socialdemokraterna att man löser med denna manöver?

Orkar bara inte... :-(

Så försöker vi igen då - Slussen ska klubbas!

2011-12-12T10:53:00.003+01:00

Idag ska det ske: Nya Slussen ska klubbas! Efter 20 års vägande av alla aspekter har ett rimligt kompromissförslag vaskats fram. Efter en meningslös minoritetsbordläggning är det idag dags ta beslutet i fullmäktige.

Det liggande förslaget är något snyggare än det förra, men det förra hade större utrymme för det lokala näringslivet. Slussen är en knutpunkt som lämpar sig mycket väl för handel av olika slag, något som också skulle skapa fler arbetstillfällen i stan.

Men jag ska inte klaga - det liggande förslaget är verkligen jättebra och bygger in flexibilitet för framtiden.

Det är något märkligt hur annorstädes till synes vettiga människor som Benny Andersson och Herman Lindqvist låtit sig medryckas i missnöjeskampanjen mot Slussen. Det torde vara klarlagt att slussenmotståndarnas argumentation vilar på felaktiga grunder, men det kanske är svårt att byta åsikt när man investerat sådana brösttoner i frågan...

Läs Yimby, Hanna Fridén och Dagens Nyheter.

Missa för allt smör i Småland inte heller denna viktiga kampsång:

Möt Kristina Alvendal ikväll

2011-12-07T15:55:00.003+01:00

Ikväll träffar vi Kristina Alvendal på O-baren/Sturehof. Som mångårigt stadsbyggnadsborgarråd har hon en hel del reflektioner och erfarenheter som hon har lovat att dela med sig av!

Som vanligt är alla välkomna, oavsett partitillhörighet eller ideologisk övertygelse.

1730 samlas vi och Kristina börjar tala kl 18.

---
Facebookinbjudan.

MP's politiska kursändring

2011-12-07T08:57:00.005+01:00

Det känns som att det håller på att hända något med Miljöpartiet. Här i Stockholm har de tagit ett rejält kliv bakåt i och med valet av traditionalisten Daniel Helldén (MP) istället för förnyaren Emilia Hagberg (MP) som Per Bolunds (MP) efterträdare som oppositionsborgarråd.

Den politiska kursändringen verkar redan vara inlagd med slussmotstånd och kramande av ruttna träd som oroväckande preludium.

Igår visade Åsa Romson (MP) att den regeringsmognad man ändå upplevde med Maria Wetterstrand var som bortblåst, när hon i radiodebatt mot miljöminister Lena Ek (C) torgförde den något udda hypotesen att USA och Kina bromsar klimatförhandlingarna i Durban eftersom Sverige inte "gjort mer" för miljön.

Tänk om hon skulle sitta och förhandla för Sveriges räkning med en sådan utgångspunkt? Huvvaligen...

I morse på radion debatterade Olle Schmidt (FP) och Karl Schlyter (MP) om Merkozy's senaste förslag att försöka rädda Euron. Den senare är emot, men saknar alternativa idéer. Schlyter pressas dock något av SR's journalist om vad man ska göra istället då? Efter tredje försöket att blanda bort korten landar han i att lösningen är att avskaffa tillväxten.

Joråsatt...

Verkligheten vs de rödgröna

2011-12-06T08:24:00.003+01:00

- Hello! Yoshihiko, my man! Det är Obama. Hur är läget?

- 同志返信

Hahaha.. koolt. Joråföfan... det är väl som man förtjänar. Krisen är ju en bitch, men det rullar på. Jo, du vi har snackat lite, Harper och jag, och vi är väl lite inne på att inte förlänga Kyoto... Jag har inte fått tag i Putin. Han skulle visst åka vattenskidor tvärsöver kaspiska havet eller nåt, men jag såg på Medvedevs facebook att han minsann inte skulle skriva på något "rysslandsfientligt skitprotokoll", typ... Nu vet man ju inte hur det går i ryska valet, men... moahahahaha... haha... sorry.. jo, hursomhelst kommer Ryssland inte skriva på heller.

- Varför inte? Jo, det ska jag säga dig, du vet Sverige!

- スウェーデン?

- Ja, facking Sverige. Dom går inte före tillräckligt mycket! De står för hela 0,18% av utsläppen, har renast energiproduktion i världen och är i topp tre (efter er och oss förstås) i miljöteknik. Och dom går inte längre! Man blir ju förbannad. Tänk om dom bara hade satsat på snabbjärnväg. Jag vet inte med dig, men då hade i alla fall VI skrivit på...

- 邪悪なできそこない。彼らは、時計とそのチーズを取り、それを実行することができます！

---

På radion i morse kunde man höra Åsa Romson hävda att anledningen till att förhandlingarna i Durban inte går så bra är Sveriges fel. Att vi inte "gått före" tillräckligt mycket och att USA och andra stora länder därför inte vill förlänga Kyotoprotokollet.

Den hypotesen kan ju var och en värdera. Själv tycker jag att det är förbannat skönt att inte Åsa Romson är den som representerar Sverige i förhandlingarna och jag har mycket svårt att tro att någon som hörde radioinslaget tycker så mycket annorlunda.

Japan, Ryssland, Kanada och USA har redan innan förklarar att de inte tänker förlänga Kyoto. Kina och Indien tillhör de s k annexländerna från Kyotoprotokollet, vilket innebär att deras åtaganden - enligt Kyoto - i stort sett är till intet förpliktigande.

Politiken har skapat utanförskapet

2011-12-03T13:04:00.009+01:00

Sverige behöver en aggressiv reformagenda. Eller kanske man får begränsa sig till att önska en reformagenda överhuvudtaget. Det finns många samhällsproblem att lösa, men det lönar sig dåligt för de stora krafterna i svensk politik att ta tag i dem. Nya Moderaterna är nu så stora att de knappt kan säga någonting utan att riskera att förlora sympatisörer, alltså gör de inte det, utan triangulerar sig rakt in i det vaneröda folkhemmet med uttalanden som att "det är häftigt att betala skatt".

Jag tror att känslan av häftighet för alla som måste slita ihop till sin lön själv, med förlov sagt, är begränsad. Trots mycket välkomna skattesänkningar i form av främst jobbskatteavdraget har vi fortfarande världens näst högsta skattetryck. (Se t ex ekonomifakta.)

Centerpartiet har tagit på sig rollen att vara Alliansens idémotor. Väl så, men då måste vi nog börja utmana lite även när vi kommer att dra på oss moteld från alla mäktiga särintressen som ligger och bromsar.

Häromdagen debatterade vår partiledare Annie Lööf mot Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson. Den senare brukar vinna dylika debatter, men denna gång hamnade han på defensiven.

Felet många gör är att de går in med antagandet att de har moraliskt överläge. Mona Sahlin, Maud Olofsson och Erik Ullenhag har alla fått se sig besegrade mot en ganska osympatisk typ utan några andra idéer än att den nuvarande politiken är dålig och att utlänningar innebär problem.

Annie gjorde inte samma misstag, utan gjorde sig omaket att ta Åkesson och dennes argumentation på allvar. Hon lät sig inte provoceras, utan höll huvudet kallt och seglade därför jämnt fram till den avgörande frågan om vilken människosyn de båda debattörerna höll sig med. Den halva sekund det tog för Jimmie Åkesson att komma på ett svar fällde honom. Naturligtvis inte för fansen, men för alla som har suttit och tänkt att "SD verkar osmakliga, men de talar om ett viktigt samhällsproblem som ingen annan vågar närma sig".

Strategin bör alltså framöver vara att utmana tillskruvade antaganden, fördomar och felaktigheter med knastertorra fakta och först därefter lyfta in värderingsaspekten. Utan skyddet från att upplevas ha någon slags grund för att vilja stänga gränser, krävs inte mycket anslagsenergi för att sänka den som gör skillnad på folk och folk. En enkel fråga om t ex människosyn räcker uppenbarligen och nästan oavsett vad svaret blir.

Ett av Sverigedemokraternas grundläggande antaganden i sina rationaliseringar av sin politik är att det skulle finnas en given mängd jobb i Sverige som invandrarna kommer och tar från infödda. Så är det naturligtvis inte. Det finns något som heter tillväxt.

Människor skapar jobben och görs det framgångsrikt skapas många. Det går lätt att föra i bevis att antalet jobb inte är samma över tiden, utan är en effekt av dels makroekonomiska variabler (konjunktur), men också mikroekonomiska, vad beträffar t ex arbetsmarknadens funktionssätt.

Utan att ta ställning till lämpligheten i aktiv konjunkturpolitik i keynesiansk anda (eller jo, jag är emot) bör mikrosidan vara föremål för mer uppmärksamhet. Varför fungerar inte arbetsmarknaden bättre? Hur kommer det sig att unga och nyinflyttade har svårt att ta sig in på den?

Är det institutionella, strukturella eller kulturella orsaker som är den stora boven i dramat?

Institutionella faktorer är t ex höga ingångslöner, turordningsregler och skattekilar. Eller är det så att det förekommer strukturell diskriminering mot unga och invandrare? Har unga och invandrare lagt sig till med en "kultur" som gör dem arbetsskygga?

Oavsett vilken av ovanstående förklaringar man tror mest på, måste man ur ett politiskt perspektiv fundera på vad man kan göra åt problemet.

Stukturellt: Även om vi hatar att vissa grupper diskrimineras är det lagtekniskt svårt att komma åt problemet. Kulturellt: Om det nu skulle vara så att vissa människor mot förmodan skulle vara lata till sin natur är det inte heller i det fallet möjligt att lösa problemet med lagar.

När det däremot gäller de institutionella faktorerna är lagstiftningsmakten oerhört kraftfull. Inte minst eftersom det är lagstiftning som skapat problemen från början.

---

Tyvärr verkar inte heller den Moderata arbetsmarknadsministern begripit arbetsmarknadens dynamik, utan resonerar som Sverigedemokraterna. Läs t ex Karl Malmqvists bloggpost om detta.

(S) sjunker genom golvet

2011-11-30T15:54:00.003+01:00

S-krisen ser bara ut att bli värre och värre. Idag publicerar SVT en undersökning de låtit göra om det förtroende de svenska väljarna känner för regeringsalternativen. Att Alliansen leder på totalplanet är väntat, men ett par saker är direkt anmärkningsvärda.

1. Till och med LO-medlemmarna har högre förtroende för alliansregeringen när det gäller förmågan att sköta landets ekonomi.

2. "Välfärden" har varit Socialdemokraternas paradgren. Inte för att deras politik varit särskilt bra på området, men de har ändå lyckats ha en hög trovärdighet i frågan. Detta har nu förändrats. Alliansen leder även vad beträffar att vara bäst på att "trygga välfärden".

De som försöker driva någon slags framåtsyftande interndebatt, baserat i verkliga förhållanden kring Socialdemokraternas läge, anklagas för illojalitet och krypskytte. Ett trist förhållande som driver deras parti allt längre från en vändning.

Jag tror faktiskt att det är dags att börja tala om ett paradigmskifte i svensk politik. Det finns, enligt min mening, ingenting som tyder på att Socialdemokraterna åter igen kan bli den kraft de varit.

---
SVT, SVT/Mats Knutson och Expressen.

Möte på Sturehof ikväll

2011-11-30T10:25:00.003+01:00

I min partiavdelning, Stureplanscentern, har vi delat in oss i arbetsgrupper för politisk utveckling inom olika områden. Själv leder jag den grupp som ska ta fram idéer kring mat, dryck, jakt, jordbruk och fiske. Har du inspel, eller till och med har lust att delta, är det bara att höra av sig.

En annan av grupperna är den som ska diskutera stadsbyggnad. De är först ut med en serie om tre möten efter varandra och ikväll ska vi få lyssna till Jerker Söderlind, arkitekt, journalist, författare och forskare/lärare på KTH, med många idéer om hur planprocessen skulle kunna fungera bättre.

Som vanligt är alla välkomna, oavsett ideologisk övertygelse och partitillhörighet. Platsen är O-baren inne på Sturehof. Observera dock tiden, 1730!

---
Mer info på Stureplanscentern.se och på facebookeventet.

Nu ska spaden i marken - Nya Slussen

2011-11-28T10:10:00.008+01:00

Politik handlar inte sällan om att väga olika värden mot varandra och försöka hitta en linje som fungerar och som följer en principiell tråd. I kommunpolitiken blir det väldigt tydligt, inte minst i de ärenden vi hanterar i exploateringsnämnden, som jag sitter i.

Ofta är många känslor inblandade, även vid ganska enkla ärenden. En ny markanvisning kan ge bostäder, jobb, förskoleplaster och möjligheter till kulturutövning, men samtidigt tar man bort en yta där någon lekte som barn.

Nya Slussen är kanske det största ärende vi har haft och känslostormen står i proportion till projektets omfattning. Det är ett avancerat pussel som ska läggas och ändrar man på något får det återverkningar på andra tänkta delar av stadssystemet.

Det finns de som alls inte vill ändra på någonting, som vill ha gamla slussen kvar, några vill ha en helt annan lösning och pekar på enskildheter som de tycker skulle kunna vara bättre än det förslag som ligger, men inget av de alternativ som presenteras är så välunderbyggt som det som staden efter snart 20 år har vaskat fram. Ganska långt därifrån, faktiskt.

Min uppfattning är att förslaget till Nya Slussen är riktigt bra. Jag älskar busslösningen i katarinaberget, med direktanslutning till tunnelbanan, den som sitter i trappan ner mot sjön med sin lunchmacka kommer att ha solen i ryggen från vårdagjämning till höstdito. Parken under katarinahissen blir ett välbehövligt grönt inslag på väg ner till kajen för pendlingsbåtar.

Allt detta blir möjligt, samtidigt som ett fungerande trafiksystem kommer på plats. En annan mycket viktig funktion som man inte tänker på är utflödet från mälaren. Kapaciteten MÅSTE ökas för att inte riskera översvämningar och det tar Nya Slussenförslaget hänsyn till.

Det vore koolt om man kunde ta den vattenkraften tillvara, men det får bli en senare fråga. Nu ska spaden i marken! Ikväll ska beslutet tas på fullmäktige, Insha'Allah...

---

Per Ankersjö, Yimby/slussenmyter, Folkpartister som är emot.

---
Update: Läs även detta inlägg om "kulturslussen".

---
Update II: Nähepp. Oppositionen begärde minoritetsbordläggning. Ärendet uppskjutet till den 12 december.

Det är inte lätt när det är svårt

2011-11-24T14:13:00.004+01:00

Det finns en kommunikativ naturlag som i brist på bättre ord kan kallas "flow". Några samlade framgångar skapar nya. Initiala framgångar kan bero på tur, skicklighet eller yttre omständigheter, men några plötsliga sådana staplade på varandra leder till bättre självförtroende och att omvärlden börjar vänja sig att du är framgångsrik.

Samma förhållande råder motsatt. Några motgångar leder lätt till flera. I kombination med klantig hantering av motgångarna skapas lätt en förlorarstämpel. Denna negativa flow sköljer just nu över Håkan Juholt och Socialdemokraterna, som trampar vatten för fullt och försöker hålla näsan över vattenytan.

Medan hela den svenska socialdemokratin stänker lervatten på varandra på ett sätt som inte på mycket länge har kunnat kallas hjärtligt, sprattlar Juholt på och beskriver det hela som en helt vanlig simtur. Lite väl friskt i vattnet kanske, men det ska det ju vara. Han har gjort fel och ska granskas. Hårt. Fast det viktiga är att högerregeringen monterar ner välfärden.

Denna situation av monumentalt negativt flow tar sig bland annat uttryck i denna intervju med Aftonbladet. Juholt behandlas utan minsta välvilja. Alla stakningar och snubblingar på ord återges exakt. Vanligtvis brukar journalisten göra lite snälla tolkningar, aldrig med avseende på andemening, men väl språkligt. Så inte här och syftet är solklart främst: att visa vilken jubelåsna Juholt är. En ansats som möjligen kan äga sin riktighet, men artikeln visar prov på en behandling som ytterst få behöver stå ut med.

Även om Juholt naturligtvis har tillkortakommanden är Socialdemokraternas kris knappast isolerad till honom. Det finns en anledning till att det blev just han som valdes till partiledare. En fördjupning kring den Europeiska socialdemokratins kris finns i Gunnar Hökmarks (M) mycket intressanta artikel på ämnet från igår.

Under tiden blir Alliansregeringens finansminister korad till Europas bästa.

Idémässig kraftsamling i (C)

2011-11-21T10:58:00.003+01:00

Centerpartiets största problem är antagligen vår otydlighet. Folk vet helt enkelt inte riktigt vad de röstar på när de röstar på Centern. Är vi nyliberala frihetsivrare som helst av allt skulle vilja avskaffa skatterna, eller socialkonservativa jordbruksstödsvänner som helst av allt vill avskaffa vargen? Beroende på vilken centerpartist du frågar kan faktiskt båda vara rätt, även om man vanligen hamnar någonstans mitt emellan.

Denna otydlighet är baksidan av den nödvändiga idéutvecklingsarbetet. Allt sådant måste byggas underifrån och decentraliserat, och då blir det yvigt och heterogent. Men när dessa alla byggstenar nu finns kan vi börja diskutera oss samman kring en gemensam idéplattform som alla Centerpartister kan stå för.

Nu har partistyrelsen tillsatt programgruppen som ska leda detta arbete. Vår disktriktsordförande i Stockholm, Per Ankersjö, ska leda den gruppen. Tillsammans med bland andra Karin Ernlund, Fredrick Federley, Emil Källström och den levande legenden Karl-Erik Olsson ska ett idéprogram vaskas fram, som ska antas på en extrastämma i början av 2013.

Allting syftande till att kunna närma oss valen 2014 med full kraft! Bäva månde alla idélösa.

---

Läs även Motpol.

Skapa din egen trygghet - spara

2011-11-17T14:26:00.003+01:00

Yonna Waltersson från Dagens Arena twittrar om att Annie Johanssons artikel om att vi måste etablera en bättre sparandekultur i Sverige är typ jättejättedum.

Jag tycker att Annie har rätt och på flera sätt.

För det första: sparande är väldigt bra. Sådana som Yonna kan säkert raljera över att det minsann inte går att spara när man inte har ens till mat för dagen. Och så är det ju. Det är i sig ett monumentalt problem som trots 70-år av galopperande socialdemokrati inte fått sin lösning genom att söka klämma åt "de rika". Det löses inte heller av att andra hindras från att skapa sin egen trygghet.

För nästan alla, även de med blygsamma inkomster och kanske i synnerhet dem, är sparande oerhört värdefullt. Att bygga upp en aldrig så liten, men ändå en, buffert betyder mycket för känslan av oberoende. Nästan hur lite man än har, så kan man lägga undan något. Säg 100:- per månad. För någon som lever så på marginalen kan den där dryga tusenlappen efter nästan ett år göra stor skillnad.

Den trygghet man skapar själv är värd mycket mer än offentliga system, men de offentliga systemens trygghet har även en instrumentell effekt: den skapar känslan av ett beroende av staten, något som politiskt gynnar alla rörelser som sjunger den stora statens lov.

---

Jag har tidigare skrivit om sparande och jämfört det med spel, något som i Sverige också är en angelägenhet för den stora staten.

Viktigare för Maria Larsson att vanligt folk håller sig sedliga än att våra gamla har det bra?

2011-11-14T10:30:00.004+01:00

Carema är ett riktigt skitföretag. Utan respekt för vare sig sina kunder eller faktiskt sina egna långsiktiga möjligheter att tjäna pengar verkar de mest vara intresserade att så snabbt som möjligt föra så mycket pengar de kan ut från landet.

Vissa tar detta som intäkt för att marknadsekonomi är ett dåligt system och att socialism vore bättre. Jag håller inte med. Företag är i alla lägen bättre på att både anpassa verksamheter till växlande behov, såväl som att ta till sig nya rön och innovationer.

I normalläget är dessutom företag mycket måna om sitt rykte och strävar alltid efter att etablera en stabil grund för långsiktig tillväxt. Av olika skäl har Carema inte riktigt jobbat så. Detta är dock inget skäl att överge det fria samhället.

Under all kritik är däremot systemen för hur välfärdssektorn kvalitetsstyrs. Politiken borde ägnat mer tid och energi åt att bestämma hur kvaliteten mäts. Samtliga utförare, kommunala och privata, borde lyda under samma strikta kvalitetskrav och tillses höklikt från en för ändamålet dedicerad myndighet.

Tyvärr får man anta att ansvarigt statsråd, Maria Larsson, ansett det viktigare att lägga tid på att förfäkta nykterhet, hindra ensamstående att skaffa barn och förvägra transpersoner sin rätt till fortplantningsförmåga.

---

Läs även Per Ankersjö, Anders W Jonsson och Svenskt Näringsliv.

---

Update: Partiledare Annie Lööf plockar upp Anders W Jonssons förslag om "Lex Carema".

Forum Syd finansierar extremism

2011-11-08T16:07:00.004+01:00

Stäng kranen till diktaturkramarna och frihandelsmotståndarna i Forum Syd och gör det NU!

Forum Syd är i högsta grad en politisk organisation med kopplingar till extremvänstern. Attac har finansierats till största del genom Forum Syd. Pengar har gått till Nordkoreas vänförening, hyllningar till diktaturen på Kuba och seminarium till stöd för flygplanskapare och självmordsbombare.

Denna fina förening anlitas av Sida för viktiga och oerhört känsliga informationsuppdrag om t ex konflikten i mellanöstern.

Det är självklart deras fulla rätt att inom lagens ramar kämpa för det de tror på, hur vidrigt man än kan tycka att det är, men det ska INTE under undra några som helst omständigheter ske för svenska skattepengar.

Expressen.

Kostnadsbelägg högre utbildning

2011-11-04T10:28:00.007+01:00

Ingen som är intresserad av Sveriges framtid bör missa Martin Borgs film "Utbildningsfabriken". (Finns att beskåda på TV4-Play.)

Det svenska utbildningssystemet har genom åren varit föremål för politisk instrumentik, snarare än att ge oss den utbildning vi behöver för att klara oss i livet. Likhetsidealet har förstört livet för många elever som haft svårt att passa in i mallen. Särbegåvade och andra som på något sätt är lite annorlunda behandlas som grader som ska slipas av när kollektivet formas.

Enskilda barns intressen och sådant som får dem inspirerade riskerar att offras på den överordnade politiska drömmens altare. Utan att värdera genusförskolans betydelse är företeelsen mer ett uttryck för hur systemen, och upplevda brister i systemen, adresseras i en verksamhet som borde ha barnets bästa i första rummet.

Kvaliteten i högskolan är antagligen också offer för ett missriktat systemtänk, snarare än att studenternas möjligheter att skaffa sig en bra utbildning är högsta prioritet.

I våras fanns det en motion på stockholmscenterns stämma om att avgiftsbelägga högre utbildning. Det kostar ju nämligen en massa pengar. I samma motion hade den förväntade invändningen, att även fattiga måste ha råd att plugga, bemötts. Det skulle vara möjligt att på samma sätt som för sitt uppehälle låna till studieavgiften hos CSN (eller motsvarande - även CSN bör kanske konkurrensutsättas).

Den fråga motionen (som tyvärr inte vann stämmans gillande) syftade till att besvara är antagligen det faktum att det som är gratis ofta betraktas som ingenting värt, ett faktum som urholkar det upplevda värdet av den högre utbildningens betydelse. Studenten blir inte en lika tydlig kravställare på sin utbildning.

Tyvärr följdriktigt enligt gängse svensk utbildningsfilosofi - det är "samhället", systemet, som är utbildningens avnämare, inte studenten.

(S)ärintressesmaskinen

2011-11-01T10:58:00.004+01:00

Alltså, denne Juholt... För närvarande reser han runt i landet för att "be om ursäkt". Något han tydligen inte gör lika mycket som att lova bort lagstiftningsmakten.

Häromdagen lär han ha erbjudit Kommunalarbetareförbundet att få författa den lagtext som ska ge dem rätt till heltid. Förutom de demokratiska implikationerna finns ett par rejäla problem förknippade med denna syn på politiken som en handelsplats för särintressen...

Den svåra utmaningen i politiken är att balansera olika intressen. Detta gäller på alla nivåer, från regeringens stora frågor till våra mer vardagliga, men mycket viktiga, ställningstaganden i stockholmspolitiken. Till vår hjälp har vi dels ideologiska principer för hur vi vill att vårt samhälle ska utvecklas.

Mer påtagligt kan dessa strävanden brytas ner i delmål som kompromissas fram med de andra partierna som är med och styr. Ett exempel från exploateringsnämnden är målet om 15 000 nya bostäder, ett mål vi lovat varandra och väljarna att uppfylla. Då måste vi ta strid för nya exploateringar även när de lokala debattvågorna går höga mot förändringar på folks backyards.

Man kan också fundera på det taktiskt riktiga att reducera sig till ett särintresses politiska gren. En politik som går ut på att mata dessa särintressen är inte långsiktigt hållbar. Särintressena kommer aldrig att vara riktigt nöjda och har de vant sig vid att det lönar sig att avkräva dig fördelar, kommer du att tvingas till dyrare och dyrare gåvor tills det inte finns något mer att dela ut.

Miljöbalken kunde stoppat Facebook i Luleå

2011-10-29T10:28:00.009+02:00

Jag har tidigare skrivit om hur miljörrörelsen missbrukar lagstiftningen och den viktiga rätten för omgivningen att tycka till om nya och potentiellt miljöfarliga etableringar. Det visar sig att så var fallet även i samband med den i dagarna uppmärksammade nyheten om att Facebook bygger serverhall i Luleå.

Först elefanten i rummet: Ska staten ge investeringsstöd till privata verksamheter? Principen är solklart nej. Staten ska skapa rättsäkra förutsättningar, blanda sig i så lite som möjligt, avlägsna onödiga hinder och låta folk och företag verka och konkurrera på lika villkor. Väldigt mycket av mitt engagemang i politiken går ut på att argumentera för detta. Klassisk liberalism.

Det verkar dessvärre vara en bit dit i vårt politiska Europa.

De pengar som regeringen nu fattar beslut om kommer från EUs regionstöd. Det är pengar som vi skattebetalare ändå betalar via skatten till EU-budgeten och med tanke på det så är det ju klart bättre att Facebooks mångmiljardinvestering hamnar i Sverige istället för ett annat EU-land.

Etableringen visar väl också hur olika regioner har sina komparativa fördelar och borde kunna använda dem till att konkurrera, även utan statlig inblandning.

Miljörörelsen ville stoppa Facebooks bygge i Luleå. Om det någonsin fanns miljöhänsyn bakom hoten kan man väl inte veta, men det miljöhot som serverhallen förde med sig försvann plötsligt när Svenska naturskyddsföreningen och Sveriges Ornitologiska förbund fick 6 miljoner av kommunen. Allt enligt skribenten Robert Andersson på "Facebookskolan".

En 68-årig fågelskådare som vill vara anonym vill fortfarande stoppa bygget. Vederbörande föredrar kanske twitter...

Liberaler älskar det fria ordet - de andra not so much

2011-10-24T19:59:00.004+02:00

Idag var det premiär för den liberala "göra-smedjan" Liberalerna och jag tycker att upplägget är klockrent.

Det finns flera tankesmedjor som behandlar liberala spörsmål med hög kvalitet och på hög vetenskaplig nivå. Ratio och Captus är sådana som känns starkt knutna till den akademiska världen. Även Eudoxa släpper en hel del intressanta rapporter som ofta känns liberalt orienterade. Den mest betydelsefulla tankesmedjan är utan tvivel Timbro. Genom åren har de fostrat stjärnor som Fredrik Segerfeldt, Johnny Munkhammar och Johan Norberg.

Häromåret startades även den centernära tankesmedjan FORES med Martin Ådahl i spetsen.

Även om Timbro över åren har gjort stora insatser för att sprida den klassiska liberalismen är man nu mer en allmänborgerlig tankesmedja som även omfattar konservativa medarbetare som t ex Roland Poirier Martinsson.

Samtliga ovanstående arbetar med en ganska hög grad av abstraktion. Det förekommer konkreta "råd" till lagstiftaren, men det är inte ofta det går att formulera ett politiskt alternativ utifrån en Timbrorapport och det är väl heller inte meningen.

Tankesmedjan (eller göra-smedjan) Liberalerna fyller sålunda två viktiga behov. Dels genom att vara uttalat liberala, snarare än alliansknutna eller allmänborgerliga. Dels genom att göra anspråk på att formulera tydliga politiska förslag utifrån liberala idéer.

Om man gillar liberalism eller inte, eller om man tycker att de rapporter, seminarier och annat som produceras håller någon vidare kvalitet är givetvis olika från person till person, men en sak är säker: det pågår en hel del idéutveckling, pratande och tänkande på den liberala sidan.

---

Detta sker samtidigt som den andra sidan försöker tysta journalister för att sanningen inte passar deras syften.

In for the kill

2011-10-23T09:33:00.002+02:00

Det hela känns nästan regisserat. Samtidigt som Juholt reser landet runt för att "återupprätta sitt förtroende", något som tydligen går lite sådär, släpper Nya Moderaterna alla spärrar och ägnar sin stämma åt att vältra sig i traditionell socialdemokrati på sin stämma i Örebro.

Det långsiktiga resultatet av detta kan man naturligtvis inte veta, men en sak är säker: Moderaternas taktik fungerar. Sakta men säkert marginaliseras socialdemokratin. De är i de flestas ögon inget alternativ idag. Ytterst få kan nog tänka sig Juholt som statsminister.

Det faktum att Nya Moderaterna idisslar Socialdemokratiska tankar kanske inte direkt tilltalar alla som tidigare av vana röstat på (S), men det luckrar upp fältet och gör att många tidigare S-väljares kompasser snurrar betänkligt när SIFO ringer.

Detta är bra och dåligt. En rotation bland vaneväljare kan vitalisera demokratin. Till det sämre hör att det knappast är några nya idéer som väcker väljarnas lust att röra på sig.

Ganna borde få stanna

2011-10-19T13:30:00.003+02:00

Ingen har väl missat fallet med 91-åriga blinda Ganna som enligt lagen ska utvisas till ett land där hon inte har någon som bryr sig om henne. Utvisningen stoppas nu i väntan på prövning i Europadomstolen. Jag är normalt försiktig att uttala mig om enskilda fall eftersom man i lagstiftningen och lagarnas efterlevande måste luta sig mot principer.

Rättssäkerheten är enormt viktig och likhet inför lagen likaså, men man kan inte bara koppla bort sina känslor. Även om principerna måste följas slaviskt och osentimentalt, måste de först fastställas med såväl hjärta som hjärna.

När det gäller Ganna, så följer man den lag som ändrades 1997 på initiativ av den socialdemokratiska regeringen. Något att tänka på för den som idag "skäms för att vara svensk". Kanske borde man skämmas lite för att vara socialdemokrat också? Partiet som gav oss "social turism", övergångsregler och andra klassens medborgarskap...

Hursomhelst: Om utvisningen är riktig enligt lagen, borde lagen kanske ändras.

Billström försvarar lagen mot bakgrund av ekonomi och visst är det ett relevant argument. Det är ingen lösning att höja världens högsta skatter eftersom det på längre sikt leder till lägre tillväxt och sämre förutsättningar att ta väl hand om sådana som Ganna. Men nog går det att omprioritera.

En avsevärd del av de pengar Gannas barn och barnbarn tjänar går till att finansiera ett yvigt transfereringssystem. Det är ingen självklarhet att alla dessa pengar ska gå dit. Det är heller ingen självklarhet att systemet fördelar som det gör idag.

Ett förslag är att titta på barnbidraget. Hur många kronor per månad av detta bidrag till folk som i det stora flertalet redan har det väldigt bra, skulle man behöva ta bort för att kunna ge Ganna och andra i hennes situation tryggheten att få ägna sin sista tid i Sverige?

Juholt har uppenbara svårigheter att skilja på mitt och ditt

2011-10-12T22:24:00.006+02:00

Och cirkus Juholt rullar på och kommer antagligen göra så tills åklagaren lägger ned förundersökningen. Som om inte pressen på Håkan Juholt var nog redan, var det idag läge att leverera sitt yttersta i riksdagens partiledardebatt.

Och levererade gjorde han. En i det närmaste omänsklig insats. Mycket imponerande.

Nu verkar inte Juholt vara mycket för triangulering, utan har konsekvent ställt Socialdemokraterna en bra bit till vänster och fortsatte på det temat idag. Klasskampskortet spelades hårt och möjligen kan den hårda (S)-kärnans hjärtan bevekats tillräckligt för att rädda Juholts politiska överlevnad?

Det är antagligen dessvärre (eller dessbättre, hur man nu ser det) så att det finns allvarliga problem förknippade med såväl Håkan Juholts budget som hans värderingar. Ett klipp som jag såg hos Karl Malmqvist illustrerar väl något som åtminstone jag känner stark avsmak för: Oförmågan att skilja på mitt och ditt. Juholt verkar faktiskt anse att skattebetalarnas pengar ÄR hans.

---

Läs även Merit Wager som ställer viktiga frågor om Juholts hyreskontrakt.

Juholt åker

2011-10-11T16:20:00.003+02:00

Hade någon sagt det för en dag sedan hade jag inte hållit med, men nu är läget annorlunda. Man klarar sig så länge de egna står upp och försvarar en, men nu knakar det i fogarna. På S-info råder fullt krig mellan de som är heligt och öppet förbannade på Juholt och de som tycker att "rörelsen" ska hålla käft och stå bakom partiledaren. På olika håll går nu även inflytelserika företrädare ut och kritiserar Juholt offentligt och kräver till och med hans avgång.

Sosseriet är ett otympligt maskineri, men som, när det väl börjat rulla, är snart när omöjligt att stoppa. Det ser ut som att det nu börjar rulla utför och framför springer Juholt så det fladdrar i mustaschen och det ska mycket till för att han nu ska hinna hoppa undan.

Partiledarfrågan är naturligtvis en sak för medlemmar i Socialdemokratiska Arbetarepartiet, men en sak är säker: Svensk politik mår inte bra av detta. Socialdemokraterna har ett ansvar i att utmana regeringen och driva på för en bättre politik.

Som situationen ser ut idag räcker det att vara snäppet mindre dålig än sossarna och det är ärligt talat inte särskilt svårt. Detta förhållande leder i rationalitetens namn till en icke-politik eftersom ingen politik ändå är bättre Juholts potentiellt kriminella krumbukter. -> Dåligt för incitamenten för att baxa igenom reformer -> Dåligt för ett litet reformdrivet parti som Centerpartiet.

Så, kära vänner på andra sidan, skynda på och välj den bästa jäkla ledaren ni kan hitta och skjut in feta salvor i hur vi får bättre fart i på företagandet, bättre välfärd och vassare skola. Om ni kan övertala honom att ställa upp så vore Jan Nygren det största hotet Alliansen kan möta 2014. Bara ett litet tips i all vänlighet...

Partiledardebatt med luckor och Lööf

2011-10-09T22:18:00.004+02:00

En något speciell partiledardebatt blev de allt, då Socialdemokraterna och Vänsterpartiet vägrade komma med anledning av att SVT inte lät dem bestämma om hur de skulle stå. Larvigt. Som det såg ut i studion fanns ingen risk för sammanblandning med SD och skulle SVT gått med på dessa krav nu hade nya krav kommit från fler partier nästa gång.

Jag tänkte mig på att ge betyg på kombattanternas insatser (de som var där) och tar dem i ordning som de stod i studion:

Göran Hägglund klarade sig hyggligt, men jag hade nog räknat med lite mer fart från honom i dessa tider då han har en del att bevisa. Möjligen är han en smula skadeskjuten av den senaste tidens interna ifrågasättande av honom och saknar kanske därför det självförtroende som krävs för att övertyga. Betyget blir 2 av 5

Jan Björklund fick in ett par sköna repliker och visade bättre självförtroende än Hägglund. Lite märkligt blev det dock när han utmanade om energipolitiken, men utifrån hans eget och Folkpartiets perspektiv var det kanske bra. Betyget? 3 av 5.

Annie Lööf gjorde debut som partiledare i en debatt av detta slag och levererade sina repliker väl. Hon utstrålar en större självsäkerhet än vad man kan förvänta sig av en nybakt partiledare och hennes insats lovar mycket gott inför framtiden. En sak som jag generellt har problem med när det gäller Lööfs kommunikation är att hon ofta hamnar i lite för långa resonemang. Budskapen borde förpackas i lite kortare meningar. Men hey, det är ändå sjukt bra för en rookie! Betyget blir överkanten på 3 av 5

Statminister Fredrik Reinfeldt är kassaskåpssäker, men han måste vara på sin vakt så att han inte framstår som alltför överlägsen och arrogant. En fara man löper när motståndet är så svagt som det är. Idag höll han sig på rätt sida om gränsen och det var synd att Juholt inte var med för den brutala jämförelsen. Betyget en solklar 4 av 5.

Åsa Romson fick in ett par fina jabbar mot Alliansen och ett par riktiga klockor mot Sverigedemokraterna, men verkade nervös och stirrig och lyckades endast med stora svårigheter leverera sina repliker på något övertygande sätt. Den retoriska figur som foppatoffeln skulle objektifiera gick inte hem. Den rörde sig faktiskt inte ur fläcken, utan blev bara konstig. Om hon kan tygla känslorna, utan att för den skull tappa energin som hennes uppenbart starka engagemang ger, kan hon nog överraska inför valen 2014. Idag blir det dock bottenbetyg: 1 av 5.

Jimmie Åkesson var faktiskt överraskande svag. I de debatter där han stått ensam mot en annan partiledare har han alltid klarat sig bra. Även mot annorstädes mycket goda debattörer, Mona Sahlin och Maud Olofsson t ex. I detta sammanhang såg han ut som en strykrädd skolpojke som mest var glad att få vara med. Är det möjligen ett tecken på att han känner sig försvagad av den senaste tidens turbulens i hans parti? Betyget blir 2 av 5.

En reflektion är också att Allianspartiernas ledare alla bar en alliansknapp för att visa enad front mot.. tja... mot vad? Det finns inget alternativ till Alliansen idag. Lite trist, kan man tycka.

Det är jag som är Håkan?

2011-10-08T10:20:00.005+02:00

Jag antar att man får se det komiska i det... Det Socialdemokratiska Arbetarepartiet har på två veckor gått på fler minor än vad man trodde det kunde finnas i det politiska vattnet.

Budgetdebaclet. Redan efter den första debatten kändes Waidelich skakig, men man tänkte att han kanske växer in i rollen. Den kapitala sågning firma Juholt/Waidelichs så kallade budget åkte på från den egna riksdagsgruppen var inte bara pinsam, utan också ett kännemärke för ett parti i kaos.

Ersättningsfusket. En obeskrivligt korkad manöver, som dessutom verkar kunna leda till rättsligt efterspel. När Juholt i framtiden vill spela klasskampskortet kommer många väljare att tänka på hur sossetopparna själva bär sig åt med andras pengar. (Jmf Annie Lööf som följde reglerna till punkt och pricka.)

Andra klassens medborgare. Medan ovanstående kan betraktas med ett litet fniss i mungipan, så är detta inte ett dugg lustigt. Det är anmärkningsvärt att ledande företrädare för ett svenskt riksdagsparti med en stolt historia och som gör anspråk på att värna demokratin, inte begriper något så grundläggande i de medborgerliga rättigheterna som allas likhet inför lagen! Det får mig att må illa...

Jag känner starkt sympati för de Socialdemokratiska debattörer och bloggare som jag vet kämpar på för något de tror på, som råkar tycka lite annorlunda än jag, men som med hjärta och hjärna driver utvecklingen framåt i och kring sitt parti.

Ett medskick kan möjligen vara att det verkar smartare att se om det egna husets idéutveckling än att lägga all energi på att klanka ner på andras.

Nivån på kampanjerna mot Centerpartiet och vår av förmodad ondska drivna utveckling är stundtal oerhört låg. Trots detta har vi lyckats etablera ett bra samtalsklimat. Idédebatten inom Centern är rik och spännande och alla är välkomna att delta. (T ex genom nätverket Cybercentern.)

Det har tagit några år att komma hit sedan några modiga och kloka centerpartister bestämde sig för att slå igång förnyelsearbetet. Nu ska vi kröna det hela med att formulera ett nytt partiprogram som ska fastslås på nästa års extra partistämma. Det har säkert varit jobbigt för många, men också lustfyllt. Och än mer lustfyllt blir det när vi framöver kommer att kunna skörda frukterna av dessa års slit.

Det Socialdemokratiska Arbetarepartiet har inte ens börjat.

---

På tisdag har Stureplanscentern möte (En av de många idéutvecklingsarenor som växt fram i centerrörelsen). 1830 träffas hugade på Gamla Bysis på Hornsgatan 82 för att lyssna till den moderata skolpolitikern Johan Hjelmstrand som ska tala om "skolpolitik i praktiken". Kolla facebookeventet.

Konfiskationshotet var på största allvar

2011-10-04T10:25:00.005+02:00

För ett år sedan skrev jag detta inlägg om Löntagarfonder som kan vara värt att posta igen:

"För en hiskelig massa år sedan praoade jag på SAS-Lintaverken i apparatverkstaden. För en teknikintresserad osnuten yngling var detta något av en dröm. Bland avancerade instrument och verktyg, smörjoljor av superkvalitet och jetmotorer var denna verkstad i Bromma ett svårslaget nördmekka.

På min "arbetsplats" jobbade tre man (plus lilla jag, 13 år) med APU:er, dvs hjälpmaskineriet till jetflygplan som förser flygplanet med kraft när huvudmotorerna är avslagna. Det var ett intressant persongalleri. En av gubbarna, som jag har för mig hette Tommy, var liksom lite piffig, med stor frisyr och halskedja och höll sig antagligen med ett visst damtycke.

Den andra var mindre pratsam, men en skicklig mekaniker och väldigt snäll och tålmodig med mig och mina hundratals frågor om de olika komponenternas funktion och utförande.

Den tredje snubben hette Inge. Fackföreningsman och övertygad och missionerande socialdemokrat. Han uttryckte rent hat mot Lill Lindfors för att hon hade ställt upp och sjungit på en manifestation mot Löntagarfonderna, ett brännande aktuellt ämne vid den här tiden.

Löntagarfonderna var enligt ursprungsförslaget från LO i praktiken ett instrument för konfiskation av det privata näringslivet. Företags vinstmedel skulle till viss del tillfalla fonder, kontrollerade av den svenska fackföreningsrörelsen. Genomfört skulle detta inneburit ett ödesdigert vägskäl för Sverige.

Löntagarfonderna skulle ha inneburit en hänsynslös slakt på svenskt entreprenörskap och drivit landets ekonomi ned i en spiral av armod och hopplöshet.

Vad jag förstår var löntagarfonder något unikt för Sverige. På wikipedia kan man läsa att det Italienska kommunistpartiet (PCI) utredde frågan, men kom fram till att fonderna skulle gå alltför långt i socialiseringen av landet.

Reaktionerna uteblev inte heller i Sverige. På initiativ av ett antal småländska företagare startades 4:e oktoberrörelsen och näringslivets organisationer hakade på. Folk fick upp ögonen om vad som höll på att hända och gick bokstavligt tala man ur huse.

Idag för 27 [28] år sedan demonstrerade 100 000 medborgare mot löntagarfonderna i Stockholm.

Mot detta kunde inte ens Palme stå emot och lät konstruera ett urvattnat fondförslag som infördes 1984 och avskaffades av regeringen Bildt 1991. Säkerligen till Inges stora förtret."

---

Läs även SvD på temat från 4 oktober 2008.

KD måste bestämma sig

2011-10-03T14:39:00.007+02:00

Okej, det kanske är så att det sista man vill ha är "goda råd" från någon som står bredvid och tittar på, men nu kommer det ett sådant i alla fall.

Allianskompisarna i KD befinner sig i kris och partiledare Göran Hägglund ifrågasätts. Det är emellertid inte så enkelt. Med tanke på det troliga alternativ som spelas fram, Mats Odell, är ett byte knappast någon lösning på problemen som enligt min mening ligger djupare än så.

Fredrik Segerfeldt är något på spåren, när han på Newsmill idag skriver att problemet inte är så mycket Göran Hägglund som Maria Larsson. Jag vill dock göra det hela enklare än så och hävda att KD's problem, liksom Centerpartiets har varit, är brist på tydlighet.

Man vet inte riktigt om KD är ett ultrakonservativt pingstvänsparti eller ett sunt statskritiskt gatsmart alternativ för verklighetens folk. Jag vet vad jag själv föredrar, men det spelar mindre roll. Det viktiga är att KD bestämmer sig för en riktning och kör på den.

Jag vet, lättare sagt än gjort, men med mindre än så går det inte.

Och tänker man ändå byta partiledare, så då till att skaka om ordentligt! Varför inte delat ledarskap mellan Ebba Busch och Paolo Roberto? :-)

Full fart i Centern!

2011-09-30T11:26:00.005+02:00

Allt som händer nu kring Centerpartiet är verkligen roligt. Igår presenterade partiledaren Annie Lööf sitt statsrådslag och inte helt oväntat lyftes nu Lena Ek in i regeringen på miljöministerposten.

Det är mycket buzz kring Centern i och med alla dessa förändringar som sker och förändringarna verkar falla allt fler på läppen. I princip varje dag får jag propåer från nära vänner och perifera vänner som undrar hur man blir medlem. Det är ganska lätt: maila vår ombudsman David Berg, så fixar han det.

Glöm inte heller att Centerpartiets syskonorganisationer är oerhört betydelsefulla. Det finns också alla möjligheter att starta nya typer av nätverk med Centerpartiet som bas. Har du en idé som du vill utveckla, slå dig i slang med någon som vet hur det funkar praktiskt och som är intresserad av samma saker, så har du startat ett Centernätverk som bas för opinionsbildning och påverkan.

För dig som pluggar rekommenderas en titt på Centerstudenter. En up and coming organisation som nu verkar växa på alla ledder, och som har ett intellektuellt dreamteam i sin förbundsstyrelse. (Bland annat Karl Malmqvist.)

Ingen ytligt intresserad av politik kan heller ha missat CUF. Med skärpa och fräscha idéer kom de att bryta ny mark för det politiska kampanjandet inför valet 2010. Sedan dess har de fått en ny ordförande Hanna Wagenius som visade ett makalöst formbesked genom sitt rikstingstal från stämman förra vecka (som går att se här).

Centerkvinnor har också historiskt en mycket stor betydelse i Centerpartiet. Stockholms Centerkvinnor har en mycket aktiv verksamhet med talarkvällar och annat. Man brukar kunna smita in på öppna aktiviteter, fastän man inte är kvinna. De är liberala även på så vis... :-)

---

Läs även SvD 1, SvD 2 och DN. Kolla även TV4 från i morse.

Statsvetenskapliga hugskott på modet

2011-09-27T10:39:00.003+02:00

Man börjar ju fundera på hur det står till med de statsvetenskapliga grenarna av Sveriges akademier...

Lars Pålsson-Syll från Malmö högskola släpper precis alla hämningar när det gäller att driva sin socialistiska agenda. Absolut OK, bra och intressant om man är politiker, debattör eller driver tankesmedja, men denne man förväntas väl i sin roll som professor i samhällskunskap kunna se världen från fler håll än från den yttersta vänsterkanten? (T ex på radion i morse)

Jenny Madestam väckte viss uppmärksamhet för en tid sedan när hon avfärdade Centerpartiets förmåga att se talang hos alla kön som en "slump". Nu läser jag hos Magnus Andersson att hon verkar se den avhoppade Sverigedemokraten William Petzäll som något av en politikens Zlatan som alla andra partier drömmer om att rekrytera.

Eh... joråsatt...

Allt djupare dike mellan (S) och (C)

2011-09-26T11:06:00.004+02:00

Morgan Johansson (S) bekänner färg, eller vad man ska kalla det, på GP Debatt. På sedvanligt socialdemokratiskt manér är Johansson "upprörd" över Centerpartiets motstånd mot datalagringsdirektivet och anklagar Lena Ek och Johan Linander för att värna "bovarnas integritet".

Det finns så mycket i artikeln att kommentera, men jag tror att den i huvudsak talar för sig själv, och då talar mycket väl till Centerpartiets fördel.

Eftersom Centerstämman igår dessutom beslutade att bifalla Hanna Wagenius motion om integritet som bland annat innebär att vi ska verka emot datalagringsdirektivet, kan man tänka att Morgan Johansson har fler artiklar att skriva.

Annie Lööf enhälligt vald!

2011-09-23T14:07:00.004+02:00

Det var lite pirr, måste jag ändå erkänna. Programpunkt 0930. Val av partiledare.

Stefan Tornberg presenterade, för sista gången men inte första, valberedningens förslag och motiveringen till varför Annie Lööf är den överlägset bästa kandidaten. Vi röstade och Annie blev vald. Fantastisk känsla! :-)

Som väntat valdes Anders W Jonsson och Anna-Karin Hatt till 1:a, respektive 2:a, vice partiledare. Även en ny partistyrelse valdes och trots lite knot från skåne gick valberedningens förslag igenom. Det är på inget sätt några duvungar som kommer in och Fredrick Federley kommer att kunna vara en ideologisk vakthund som inte släpper några statssocialistiska tendenser över bron!

Frågan om kvoterad föräldraförsäkring har debatterats fram och tillbaka och det var meningen att stämman skulle behandla förslaget sent idag, men det ser ut att flyttas fram till i morgon förmiddag. Partistyrelsen (den gamla alltså) är alltså för kvoteringen, men starka mothugg märks från alla håll i Centerrörelsen och kommittén beslutade - efter vad jag förstår - att avslå partistyrelsen yrkande. Det visar sig även att en förkrossande majoritet av centerväljarna vill att föräldrarna ska få bestämma själva, enligt demoskop.

I går kväll valde jag att gå upp i talarstolen för att yrka bifall på en motion jag har skrivit, men som såväl partistyrelsen som kommittéen ville avslå. Motionen (12:14 - Synliggör skatterna) handlar om att låta varje skattskyldig betala in sin egen skatt, istället för att man som löntagare aldrig liksom ser en stor del av sina egna pengar.

Argumentationen från partistyrelsen var faktiskt ett tecken på att motionens högre mening verkligen är aktuell. Avslaget motiverades med att det fanns en risk att staten inte skulle få in sina pengar i tid. Ett bevis för att den gamla partistyrelsen misslyckas med att sätta individen före systemen, kan jag tycka.

Jag förlorade voteringen stort, men förhoppningsvis såddes ett tankefrö... Jag kan inte låta bli att fundera över om utgången hade sett annorlunda ut om jag hade beviljats närvaro och talerätt i kommittéberedningen, ett forum där det finns utrymme för att förklara och argumentera ordentligt. (Jag gnällde även på denna stämmoordning här på bloggen igår.)

---

Läs även Anders W Jonssons utmärkta SvD Brännpunkt idag.

Öppna upp kommittéerna!

2011-09-22T14:32:00.004+02:00

Så är stämman i full gång. Hanna Wagenius inledningstalade och var skarpt ideologisk, förklarade att staten aldrig någonsin kan skapa jobb, utan att det är människor som gör det. Mycket vikt lades också vid integritetsfrågorna och eftersom vi ska fatta beslut om datalagringsdirektivet hoppas jag att många lyssnade noggrant till Hannas kloka ord.

(Det ska också sägas att Hanna var fullständigt lysande!)

Sedan talade Maud och i den mån det förekom vadhållning om när tårarna skulle komma vann den som satsat på fyra sekunder.

Efter lunch har kommittéberedningen vidtagit och härvidlag måste en förändring ske! Kommittéerna är stängda för andra än ombud, vilket är dumt och dåligt om man ser till interndemokratin.

Från Stockholms stad har vi fem ombud och två ersättare och frågorna är uppdelade i 18 kommittéer.

Att vi har ett system som innebär att ett distrikt som omfattar en tiondel av Sveriges väljare representeras av mindre än 1 % av centerstämmans ombud kan tyckas obalanserat, men det kan jag köpa. För på något sätt ska mandaten fördelas. Dock måste vi ju få ha någon representant med för att bevaka debatten och lyssna till vad som sägs! Vi har ju folk på plats som både vill och kan sitta med...

Nu har tydligen vissa blivit insläppta ändå, vilket också är konstigt. För att interndemokratin ska fungera är minikravet tydliga spelregler. För att den ska vara god måste alla distrikt få möjlighet att vara med och bidra i diskussionerna om alla frågor.

---

Läs även SvD, DN, Aftonbladet.

Systemet spelat ut sin roll

2011-09-22T07:24:00.002+02:00

Per Ankersjö skrev igår på SvD Brännpunkt om att Systembolagets tilltänkta satsning på hemtransport är ett uttryck för att systemet spelat ut sin roll. Och jag håller med.

Värden förändras, vare sig vi vill eller inte, och på söndag ska vi på centerstämman behandla en motion om att omdefiniera systembolagets roll till att bli en kontroll-, tillstånds-, och utbildningsresurs för de företagare som vill sälja alkoholdrycker.

Jag hoppas att stämman antar motionen.

Den och alla andra motioner finner du här.

Läs även Albin Broman.

Jämtin jämför Dawit Isaak med Annika Östberg

2011-09-20T11:53:00.004+02:00

Carin Jämtin kan ju för fan inte vara riktigt klok!?!? I Expressen jämför hon Dawit Isaaks fall med Annika Östbergs. Att den mer extrema vänstern har svårt att ta till sig demokratibegreppet är ju en sak, men man trodde ju att åtminstone sossarna hade lärt sig något efter murens fall.

Annika Östberg levde ett liv som förhärdad kriminell och dömdes i en domstol i ett demokratiskt land för mord.

Dawit Isaak sitter fängslad under vidriga förhållanden utan rättegång i en diktatur för att han försökte bedriva journalistiskt arbete.

'nuf said...

Anna Troberg och Fredrick Federley på Radio1 idag

2011-09-20T10:00:00.003+02:00

För någon vecka sedan skrev Lena Ek och Fredrick Federley en i mitt tycke både bra och angelägen artikel om hur det öppna samhället retirerat efter 11 september.

Detta väckte starka reaktioner hos Anna Troberg, som tycker att Federley saknar trovärdighet i frågan och därför bör hålla tyst. Typ. En twitterdebatt kring detta utbröt som engagerade många.

Idag har Fredrick Federley bjudit in Anna Troberg till sitt radioprogram på Radio1 kl 13 idag för att diskutera saken vidare. Kul och bra initiativ!

En lördag med Jönköpingscentern

2011-09-18T10:24:00.007+02:00

Något av det allra roligaste med att vara Centerpartist är att åka runt i landet och träffa partikompisar. Den senaste tiden har jag fått en del förfrågningar om att komma och tala på olika partiarrangemang och igår var jag med på en nätverksträff för centerpartistiska kommunpolitiker från Jönköpings län.

Anledningen till dessa förfrågningar är nog till stor del att valanalysen tog upp vårt avdelningsarbete som ett sätt att nå ut till nya grupper. En utmaning som hela Centersverige måste ta på största allvar.

Om man ska försöka sig på en sammanfattning om varför det är viktigt att att arbeta på nya sätt kokar det ner till tre punkter:

En centeravdelning är inte sällan ett kompisgäng sedan årtionden. Inga sådana är lätta att ta sig in i och bli accepterad på lika villkor. Strukturerna måste öppnas upp så att nya krafter känner sig välkomna och för att avdelningen ska få full valuta för deras engagemang.
Det är för många ett stort steg mellan att sympatisera och bli medlem. Vi måste skapa en mångfald av möjligheter att vara med och bidra.
Högt i tak. VERKLIGEN högt i tak. Vi får aldrig vara rädda för idéer! I den mån någon säger någonting som du inte håller med om måste du bemöta detta med argument. Att avfärda någon som "nyliberal", eller för den delen "socialist", är inget argument som för idéutvecklingen framåt.

Jag hade mycket trevligt och jag hoppas att de som lyssnade tyckte att det var intressant. Stället i sig bör nämnas: mitt ute i skogen, en bit utanför Värnamo, i en fantastisk restaurang som måste vara ett ombyggt gammalt stall bjöds på både god mat och en otrolig atmosfär. Har du vägarna förbi, missa inte Café Timjan.

---

Det har väl inte heller gått att missa gårdagens Centersnackisar (något uppdaterad 11.45):

1. The return of the studentexamen.

2. Migrationsprogrammet.

3. Centerns förmåga att tillvarata talang, oberoende av talangägarens kön.

Frihet att leva som man vill

2011-09-16T11:12:00.005+02:00

IOGT-NTO är verkligen helt otroliga. Att människor väljer att leva nyktra är väl toppen om det gör dem lyckliga. Men de ständiga försöken från nykterhetsrörelsen att överproblematisera normal konsumtion av sådant som vissa tycker är smarrigt är lika onödigt som osmakligt.

Johan Ingerö skriver på Svenska Dagbladets ledarsida idag om att våra äldsta äntligen blir myndiga: äldreboende kan servera starkt till den som önskar. Bra!

Många oroar sig för hur det kommer att bli på ålderns höst och för min egen del tänker jag avsätta en avsevärd mängd politisk energi till att säkra min och andras rätt att leva ett så fritt liv som möjligt. Ett uttryck för den friheten är att själv kunna välja om man vill ta sig ett järn.

Tror kanske till och med att mitt 90-åriga jag kan bli sugen på en Gammeldansk till frukost vissa dagar.

Jag vill välja ett äldreboende med en bra vinlista. Fokus bör ligga på käftsmällscabar från Kalifornien för att det ska smaka ordentligt! Och - håll i er nu, IOGT - vissa av dessa dagar har jag för avsikt att blir rejält på pickalurven!

Spårvagnar vs bussar

2011-09-15T07:57:00.004+02:00

Det pågår en debatt om de lämpligaste trafikslagen i Stockholms kollektivtrafik och ansvarigt landstingsråd, Christer G Wennerholm, är en varm anhängare av spårvagnar.

Transportforskare från KTH tycker att bussar är bättre, eftersom man får mycket mer trafik för pengarna. Dessa får mothugg av samhällsplaneraren Markus Eisler, som frambär miljöaspekten och kapaciteten.

Själv är jag kluven. En sak är säker: jag gillar inte att åka buss. Det är trångt, varmt och bullrigt. Sätena är inte anpassade för folk över 1.80 och i rusning är det ett tvivelaktigt nöje att stå och trängas, och försöka hålla i sig, medan vagnen kränger av och an.

Den spårbundna trafiken är mycket bättre är det gäller miljö, komfort och kapacitet. Det är dock ingen naturlag att det måste vara en sådan skillnad. Det borde vara möjligt att ta fram bussar som erbjuder bättre bekvämlighet, system som gör gången mjukare, som t ex lutar vagnen i skarpa kurvor och sväljer ojämnheter bättre.

När det gäller energieffektivitet är det svårt att slå stål/stål med gummi/asfalt, men emissionsfri framdrivning är långt ifrån omöjlig. I takt med utvecklingen på batterisidan kan man tänka sig eldrivna bussar. Ångströmlaboratoriet i Uppsala forskar på svänghjulsteknik för att lagra energi. Kanske man kan ha sådana i bussarna och ladda på dem vid varje stopp?

Bussar har ju den enorma fördelen att de går att köra på vanliga vägar, vilket möjliggör snabb anpassning till nya och förändrade transportbehov, vid sidan av att man spar en herrans massa pengar.

"Centern lyfter alliansen till egen majoritet"

2011-09-12T10:16:00.003+02:00

Rubriken är från Dagens Industri och är vacker läsning, även om man naturligtvis inte ska dra några större växlar på den. Opinionsundersökningar är bara opinionsundersökningar, men det är ändå betydligt roligare när de pekar uppåt än tvärtom.

Läs även Aftonbladet, Trelleborgs Allehanda, Expressen och Smålandsposten.

Update: DN skriver också.

Friheten värd att försvaras

2011-09-11T21:54:00.003+02:00

Missa inte Fredrick Federleys och Lena Eks DN Debattartikel idag om hur det öppna samhället retirerat på punkt efter punkt efter terrorattackerna för 10 år sedan.

Politisk kommissarie i varje vrå?

2011-09-07T09:11:00.004+02:00

Häromdagen sågs braskande rubriker om fackförbundet SKTF och den fest som arrangerades för att uppmärksamma 75-årsjubileet och namnbytet till Vision. Det ska ha kostat fyra miljoner, vilket av vissa anses upprörande och "stickande i ögon".

I mina ögon sticker det inte. Det hade säkert gått att uppnå samma effekt på billigare sätt, men det kanske ansågs finnas något viktigt symbolvärde i att ha festen i Blå Hallen och bjuda in kändisar. Det var för ansvariga att ta ställning till och förbundets medlemmar som får avgöra om de tycker att kommunikationsaktiviteten var värt kalaset eller inte genom att byta ut sina förtroendevalda eller gå ur.

När man hyvlar ner dessa stickor kan man ändå konstatera att SKTF/Vision tillhör den del av fackföreningsrörelsen som söker förnyelse. Jag är ärligt talat imponerad av det ganska avancerade nytänkeri som försiggår på fackligt håll här och var i landet. Jag hade förmånen att få tala en del med TCO's ordförande Eva Nordmark i våras i samband med värnskattedebatten och ertappade mig själv med att få en och annan fördom på skam.

Ett uttryck för förnyelsen är det partipolitiska oberoendet.

Detta verkar inte tilltala (S) som liksom verkar betraktat facken som en garant för en massa gratisröster.

Johan Ingerö skriver idag på SvD om att Ylva Thörn förordar en särskild partisekreterare, en sorts politisk kommissarie, som ska "hjälpa" tjänstemanna- och akademikerfacken till facklig-politisk samverkan.

En stilla fundering är varför man begränsar sig till att stanna där? Varför inte koppla en Socialdemokratisk partifunktionär till varje företag, myndighet, förening och familj? Finns ju stora samverkansvinster att göra...

#självbild #verklighetsuppfattning

Bedrägligt av Aftonbladet

2011-09-04T09:52:00.002+02:00

Aftonbladet är en socialdemokratisk tidning. Det är deras jobb att försöka framställa politiska motståndare i dålig dager och nu när Annie Lööf blev nominerad gjorde man tydligen vad man kunde för att hitta något negativt att skriva.

Eftersom det inte fanns någonting av substans väljer man att framställa Annie Lööfs dubbla boende som något otillbörligt.

Det är en bedräglig framställning och om man läser Annies egna svar på detta förstår man att Annie tvärtom avstått hälften av det som hon enligt regelverket är berättigad till. Allt tyder på en väldevierad moralisk kompass. (Till skillnad från många andra riksdagsledamöter.)

Läs även SvD om saken.

Plattskatt är rättvisare och effektivare

2011-09-02T09:44:00.005+02:00

Jag läser ett mycket intressant inlägg på Maria Wennbergs blogg om landsbyggdsliberalismens betydelse och om hur bönderna i Hälsingland trotsade statens regleringar och skapade sin egen marknadsfrihet i ett av staten hårt reglerat samhälle.

Jag har tidigare skrivit om den skrift som författats av Martin Ådahl från tankesmedjan Fores, som heter just Den svenska landsbyggdsliberalismens betydelse och här kan du läsa den i sin helhet.

Den sunda statskritik som var och förblir central i centerrörelsen behövs mer än någonsin. I en tid då det anses extremt att anse att de värde en människa skapar i första hand tillhör henne själv har vi en lång väg att gå.

Staten ska inte begränsa vare sig våra drömmar eller våra möjligheter att förverkliga dem, genom att bestraffa de som jobbar hårt och smart, som skaffar sig utbildning och som kommer på bättre sätt att lösa nya och gamla problem, som genom kunskap och engagemang erbjuder en vara eller tjänst som människor föredrar framför konkurrentens.

Dessa människor bidrar oerhört mycket bara i sin gärning, men också genom sina skatter, även om dessa skulle vara proportionella (platta).

Kanske faktiskt ännu mer än om de är progressiva, dels eftersom incitamenten att anstränga sig blir starkare, men också för att det antagligen är smart att låta makten över dessa resurser stanna hos den som bevisligen är bra på att förmera dem.

Läs även Fredrick Federley, Mikael Jonsson och Mattias Larsson.

Update: missa inte Johan Ingerös ledare om Annie Lööf i dagens SvD.

Annie Lööf!!!

2011-08-31T09:37:00.014+02:00

Jag saknar ord. Detta är stort. Så fantastiskt stort. Inte bara att Annie att blir nominerad men att hon blir det med så oerhört starkt stöd. 169 kretsar ville ha Annie, 25 Anna-Karin Hatt och 5 Anders W Jonsson. (På Centerpartiet.se finns alla nomineringar.)

Dessutom blir det en rejäl förnyelse i partistyrelsen med två av mina favoriter Abir Al-Sahlani och Fredrick Federley. Jag hade gärna sett Per Ankersjö i partistyrelsen och tycker ärligt talat att det är märkligt att han inte blir nominerad efter sina oerhört starka insatser som lokal ledare i Stockholm.

Men jag ska inte gnälla. Nomineringarna är fantastiska och visar framförallt en sak: Centerpartiet markerar oerhört tydligt att förnyelsekursen ligger fast och att det är dags att lägga i nästa växel.

Läs även Magnus Andersson, Franziska O Gustafsson, Ingemar Johansson, Ann-Helen Persson, Anders W Jonsson Mikael Andersson, Anders Dahlberg, Staffan Danielsson, Per Ankersjö och Emil Källström.

Expressen, Aftonbladet, Aftonbladet, SvD, DN, SVT och SR.

Med ett smartare Centerparti mot nya mål

2011-08-28T09:48:00.007+02:00

As we speak går valberedningen nu in i möte om vem som ska nomineras som ny partiledare till stämman i Åre om en knapp månad. Med siffrorna 24-1-0 i stöd från distrikten till Annie Lööfs favör ska det mycket till för att hon inte blir valberedningens förslag.

Utan att gå händelserna i förväg känns detta ändå som ett startskott för en ny och bredare förnyelse. Medan Maud Olofsson gjorde ett imponerande arbete i att förnya själva politiken, så har Annie Lööf talat om förnyelse i tre dimensioner: Fortsatt förnyelse av politiken, men också förnyelse av organisation, arbetsformer och framförallt kommunikation.

Vi behöver göra en generell uppryckning och jobba mer professionellt. Idén om ett kommunpolitiskt Centre of Excellence är suverän och ett rakt svar på en fråga som många nya i kommunpolitiken ställt - däribland jag själv. Jag tror också att en dylik syndikerad kunskapsdelning kan bli en vitamininjektion hos erfarna kommunrävar, ge en nytändning och kraft att möta framtidens utmaningar.

Traditionen av starka lokala ledare måste säkras och utvecklas. Jag ser framför mig en motsvarighet till Stureakademin för centerföreträdare som vill förkovra sig. Ett ambitiöst kompetensutvecklingsprogram där man dels får sig teoretisk kunskap till livs, men också möjligheter att etablera nätverk och hitta samverkansformer.

Jag tror personligen också att organisationen behöver en rejäl översyn. Ibland får man intrycket att de tappade sugarna är så många att de lägger en våt filt över även de friskaste idéerna. Även de bästa kan köra fast i hjulspår om man jobbar och jobbar och ingenting händer.

Vi talar ofta om vikten av rörlighet på arbetsmarknaden och det gäller ju faktiskt även på mikronivå. Det verkar finnas en trist tradition av att "fixa jobb" åt folk som man anser förtjänar det, snarare än att optimera organisationens kompetensstruktur.

Rätt person på rätt plats är en förutsättning för att förtroendelvalda, kandidater och valarbetare ska ha en bra partiorganisation att luta sig mot.

Det är också ett allvarligt tillkortakommande - och en del av Centerpartiets kommunikationsproblem - att så få centerpartister finns runt omkring i alla de opinionsbildande funktioner som finns utanför partierna. PR-byråer, ledarsidor, tankesmedjor och andra tongivande krafter för den politiska agendan måste i högre utsträckning omfatta även folk med djupa insikter i centerpolitiken och som har goda kontakter med centerföreträdare.

Det finns ingen som säger att detta är en lätt resa, men förutsättningarna finns. Bara att peta i fyrhjulsdriften och börja köra!

TT: 18 - 1 till Annie

2011-08-26T13:32:00.003+02:00

TT har gjort en rundringning bland distrikten och fått veta att 18 förordar Annie Lööf som Centerpartiets nästa partiledare.

Ett distrikt förordar Anna-Karin Hatt och 2 kan inte bestämma sig för Annie eller Anna-Karin.

Detta var rimligtvis innan vi i Stockholms stad hade bestämt oss för Annie, så det kanske till och med är 19 - 1.

Stockholms län fattar beslut nu i eftermiddag. Jag vet att flera av länets kretsar (Nacka, Solna och Upplands-Väsby, t ex) förordar Annie, men samtidigt är det Anna-Karins hemmadistrikt, som också placerade henne högt på riksdagslistan förra året.

Det börjar luta åt Lööf

2011-08-26T10:14:00.006+02:00

Efter att flera tunga distrikt nu nominerat Annie Lööf som partiledare för Centerpartiet börjar det märkas vartåt det lutar. Skåne, Halland, Dalarna, Blekinge, Jämtland, Sjuhärad m fl är några av de klassiska Centerfästen som har gått ut till Annies stöd.

I morse bestämde vi i Stockholms Stads Centerdistrikt oss för att nominera Annie Lööf.

Nu klockan 11 har Centerkvinnorna, CUF och Centerstudenter kallat till en gemensam presskonferens med anledning av partiledarvalet. Den som saknar insikt i Centerpartiets inre liv kanske inte förstår hur betydelsefulla syskonorganisationerna är och OM de har fattat ett gemensamt beslut i partiledarfrågan är detta något som väger tungt i vågskålen.

Oerhört spännande! :-)

För den som fortfarande har svårt att bestämma sig, eller har gjort det men vill träffa Annie ändå finns chansen idag. Klockan 17 idag är det pressträff i Falköping där Annie Lööf och Anders W Jonsson deltar.

---

Update: Syskonorganisationerna stöder gemensamt Annie Lööf!

Update II: Centerkvinnorna utvecklar resonemanget härom på sin webbplats och CUF skriver tillsammans med Centerstudenter på SVT Debatt.

Annie vs. sopprot i riksdagsdebatt

2011-08-24T11:42:00.004+02:00

Karl Malmqvist har lagt upp ett klipp från en riksdagsdebatt där Annie Lööf (C) äger stackars Johnny Skalin (SD). Lite som att sandblästra ett ostkex...

Annie "Red Bull" Lööf ger Centerpartiet vingar

2011-08-23T17:42:00.007+02:00

Denna vecka är något av Centerpartiets supervecka, då partiledarkandidaterna reser runt och träffar medlemmar. Dels själva, men också i fyra utfrågningar där samtliga kandidater deltar och svarar på frågor. Den första ägde rum i söndags i Göteborg och den andra är idag i Trångsviken. (Följd den här på Centerpartiets webbplats.)

Alla tre kandidater besöker också SVT's morgonsoffa och i morse var Anders W Jonsson först ut. På torsdag följer Anna-Karin Hatt och på fredag kommer Annie Lööf, som också debatterade på SvD Brännpunkt igår om miljöpolitik.

Jag såg på facebook häromdagen hur Annie av sin tillfälligt inkallade extra-pressekreterare kallas "Red Bull". Ett synnerligen passande namn, tycker jag om man tänker på det röda håret, hennes otroliga arbetsförmåga och jag tror ju dessutom att hon kan ge Centerpartiet vingar!

Jag verkar vara långt ifrån ensam. Halland nominerar Annie Lööf som partiordförande (och Anders W Jonsson som 1:e vice) och jag kan inte längre hålla reda på alla kretsar, centeranstrukna opinionsbildare och enskilda Centerpartister som går ut och förordar Red Bull.

Annie utmanar om restaurangmomsen

2011-08-20T11:52:00.006+02:00

Annie Lööf utmanar statministern, inför dennes sommartal som börjar om ett par minuter, om restaurangmomsen, och säger att även frisörer och bilverkstäder bör omfattas. Anledningen är solklar: prioritera sådant som ger unga möjligheter att komma ut i jobb.

Det verkar också som att Fredrik Reinfeldt har blivit på samma linje.

Att ha olika moms för olika verksamheter är egentligen inte särskilt bra, men eftersom momsen är en sådan gigantisk del av intäkterna till statens budget kan man inte ta allt på en gång. Någonstans måste man dock börja, och varför inte i en bransch som har en relativt rörlig arbetsmarknad och där unga kan ta plats?

På sikt bör dock tjänstemomsen som helhet skruvas ned till rimliga nivåer.

Detta visar om inte annat att det numera inte råder något som helst tvivel om att skatterna och jobben står mot varandra. Debatten står mellan vilja skatter som gör mest skada och därmed ska prioriteras.

---

Läs även DN, LTZ och Land och bloggar, Christian Ottosson, Staffan Danielsson, Mikael Andersson, Robert Petersson, Stefan Olsson, Den Hälsosamme Ekonomisten, Albin Broman, Per Ankersjö och Rickard Nordin.

Annie Lööf får stöd från Örebro och Gävleborg (m fl)

2011-08-18T16:17:00.005+02:00

Ickepartister och andra som av olika skäl är ointresserade av Centerpartiets partiledarval får verkligen ursäkta. Jag lovar att snart börja skriva om andra saker igen, men detta är ju så oerhört spännande!

Annie Lööf fortsätter sin turné och med, som det verkar, mycket gott resultat: Fulla hus och finfina inslag i både TV, radion och tidningar.

Igår kunde man läsa hur tunga centerföreträdare gick ut och uttryckte sitt stöd för Annie Lööf i Kalmar, Västmanland och Västernorrland.

Idag följer flera efter. Centerpartiet i Örebro har enhälligt valt att nominera Annie Lööf. Tunga Gävleborgare debatterar idag också till Annie Lööfs stöd i Gefle Dagblad. (Även SVT Gävleborg.) Tomelillacentern likaså i Ystads Allehanda.

Läs även Trelleborgs Allehanda och Laholms Tidning.

"Dubbelt så stort stöd för Annie"

2011-08-17T14:57:00.005+02:00

Annie Lööfs kampanjturné inleddes ju igår i Stockholm på ett möte arrangerat av Centerpartiet i Stockholms län. Ett särskilt tack till dem och ordförande Per Lodenius för både ett välorganiserat arrangemang och för att vi från granndistriktet Stockholms Stad fick smita in.

Idag fortsätter turnén till Falun, Vansbro, Torsby och Karlstad. Här kan du läsa mer om Annies resplan. Hon passar också på att debattera själv i nwt om att Centerns värdegrund behövs på 2000-talet.

För dig som av någon anledning inte kan ta dig till mötena finns här en filmsnutt om Annies vision för Centerpartiet. Mötena verkar också uppmärksammas av lokalmedia. T ex här i radions Dalanytt.

Gårdagens elefantparad på Sidan 4 i Expressen, med bland andra Lena Ek och Bertil Fiskesjö i spetsen, som förklarar varför de vill se Annie Lööf som ny partiledare, följs upp med uttryck för stöd från tre viktiga Centerfästen för Annie Lööf idag: Kalmar, Västmanland och Västernorrland.

Intressant är också resultatet av en förtroendeundersökning som genomförts av Westander PR, som naturligtvis är angelägna om att kunna leverera någon intelligent gissning om partiledarvalets utfall till sina kunder.

Enligt den leder Annie Lööf knappt över Anna-Karin Hatt om man frågar hela befolkningen, men om man frågar just centerpartiets sympatisörer så är Annies stöd mer än dubbelt så stort som Anna-Karins: 36% mot 14%!

Media(C)entrifug på fullvarv

2011-08-16T17:52:00.003+02:00

Det är osedvanligt kul att vara Centerpartist i dessa dagar. Snart är det dags att cykla bort till Vuxenskolans lokaler på Eriksbergsgatan 8 för att gå på Länets arrangemang med Annie Lööf.

Man kan också konstatera att det är så mycket som skrivs och sägs om Centerpartiet att man inte hinner med att läsa allt.

Smålandsposten x2, Hela Gotland, Corren, Annie i GP och Västerbottenskuriren, Debattartikel i Norrtelje tidning, Annie om att C inte ska begränsa föräldrars valfrihet.

Läs även Prärietankar, Christer Jonsson, Staffan Danielsson och Karl Malmqvist.

Statliga pekpinnar känns inte så (C)

2011-08-16T09:57:00.006+02:00

Gårdagens stora snackis var Centerpartiets jämställdhetsgrupps utspel om kvoterad föräldraförsäkring. Själv är jag inte så där vidare värst engagerad i just den frågan, men nog tycker jag att föräldrarna ska kunna komma överens själva hur de vill dela upp sin föräldraledighet.

Det tycker även partiledarkandidat Annie Lööf, som skriver på Aftonbladets debattsida att kvoteringen inte är förenlig med Centerpartiets valfrihetsideal.

Och jag håller med. Statliga pekpinnar om hur människor lever sina liv hör bättre hemma i andra partier.

---

Läs även Skånskan om saken.

---

Läs även Expressens Sidan 4 där flera tunga centerföreträdare, med Lena Ek i spetsen, nu öppet deklarerar sitt stöd för Annie Lööf.

Update: Jag ser nu att Bertil Fiskesjö är en av undertecknarna till artikeln till Annie Lööfs stöd. Det är verkligen fantastiskt av en kandidat att kunna samla centerrörelsen så brett, från de unga entusiastiska till de fullvuxna kloka.

Update II: Det märks att partiledarstriden nu är i full gång. I Aftonbladet uppmärksammas att Annie nu klivit in i racet och Lena Mellin skriver väldigt fint om Centerpartiets process.

I Dalarna tar en grupp starka lokala centerledare till orda för Annie Lööf.

Träffa Annie Lööf i morgon kväll

2011-08-15T17:43:00.002+02:00

Centerpartiet i Stockholms län arrangerar en träff med Annie Lööf i morgon kväll. Jag tänkte som sagt smita in, trots att jag tillhör Stockholms stad, men jag tror inte att det är några problem.

Jag tror inte heller att det är några problem om du som inte är medlem vill komma och lyssna!

Det hela äger rum kl 19 i Studieförbundet Vuxenskolans lokaler på Eriksbergsgatan 8.

Bristande kunskap bakom lagändringen

2011-08-15T15:35:00.003+02:00

Stockholms läns skärgårdslandstingsråd Gustav Andersson (C) och Karl Malmqvist, seglare (bland annat svensk mästare i 29er och innan dess nordisk mästare i optimistjolle) och förbundsstyrelseledamot i Centerstudenter, skriver idag på SvD Brännpunkt om att den så kallade sjöfyllerilagen är en dum och onödig morallag.

Lagen har uppenbarligen tillkommit genom bristande insikter i sjö- och skärgårdslivets villkor och praxis. Det är OK, vi är människor, vi gör fel. Men nu är det läge att inse att lagändringen var ett misstag och rätta till det.

Positiv process i ett allvarligt läge

2011-08-15T10:36:00.006+02:00

Den process vi nu är mitt uppe i, att välja ny partiledare för Centerpartiet, är en oerhört positiv upplevelse. Alla tre kandidaterna är mycket vassa och tar plats i debatten och får bra press, även om man kan hålla med SvD idag om att det skulle vara uppfriskande med snäppet högre konfliktnivå kandidaterna emellan.

Aktivitetsnivån är det dock inget fel på. Anders W Jonsson hade en finfin närvaro i gårdagens Expressen och debatterar i DN idag. Anna-Karin Hatt har även imponerat stort med en väl genomförd “hattresa” på vilken också lokalmedia engagerats på ett föredömligt sätt.

Mitt i allt detta får vi dock inte glömma att Centerpartiet befinner sig i ett mycket allvarligt läge. Opinionsläget är långt ifrån tillfredställande och även om partiledarvalet är en välkommen vitamininjektion i vår stolta rörelse, är det lång tid att kämpa, vi har lång väg att gå.

Detta påminner Annie Lööf om i sin vision om Centerpartiet som nu finns som film att ta del av. Intressant är också hur Annie lyfter kommunpolitiken som oerhört viktig för Centerpartiet.

Vi fick däng i många kommuner i valet 2010 och det gäller nu att inte tappa den kompetens som alla år av erfarenheter genererat. Jag tycker att idén om ett kommunpolitiskt Centre of Excellence är fantastisk. Inte minst för att jag själv är relativt ny i kommunpolitiken. Ofta tänker jag att de utmaningar vi ställs inför där antagligen har löst av Centerpartister runt om i landet många gånger förr.

Möjligheten att få del av denna samlade kunskap när det behövs skulle göra arbetet lättare och bättre och Centerpolitiken skulle få ett större genomslag i landets kommuner.

I veckan drar Annie Lööfs turné igång och även om jobbet i finansutskottet verkar pocka på uppmärksamheten mer än väntat i dessa skakiga tider, kommer det att finnas tillfälle att träffa och lyssna till Annie på flera platser runt om i landet.

Stockholms läns centerdistrikt arrangerar en träff i morgon tisdag som jag tänkte försöka smita in på, fastän jag tillhör Stockholms stads distrikt.

Missa inte heller möjligheten att träffa alla tre kandidater på de nationella utfrågningarna. Den 25 augusti är det utfrågning i Stockholm på Radisson Strand hotell. Antalet platser är begränsade, så anmäl dig illa kvickt. Det finns också möjlighet att skicka in frågor till kandidaterna via mail.

Att modernisera arbetsrätten kostar inte staten ett öre

2011-08-14T12:19:00.007+02:00

Häromdagen kommenterade Centerpartiets ekonomiskpolitiska talesperson Annie Lööf det ekonomiska läget och hur vi bör tänka inför budgetförhandlingarna. Anna-Karin Hatt håller väl till största del med, får man anse, i ett uttalande i SvD.

Kontentan är att alla budgetbelastande reformer måste ha en tydlig styrning på att få fler människor i jobb. Medan det femte jobbskatteavdraget ifrågasätts härvidlag bör man nog ändå påminna om att den gamla centeridén jobbskatteavdrag faktiskt är konstruerat precis för att boosta arbetsutbudet. Det handlar om att göra skillnaderna mellan att jobba och inte jobba större. Belöna den som gör ansträngningen att skaffa sig ett jobb, relativt den som inte gör det.

På de förnyelsedagar Centerpartiet arrangerade i våras tydliggjordes av Nima Sanandaji vikten av att göra det lönsamt att gå från så kallat utanförskap till den ordinarie arbetsmarknaden, inte bara av rent ekonomiska, men också sociala skäl. Om en kultur där de vuxna inte jobbar etableras, visar forskning att deras barn löper större risk att fastna i samma utanförskap.

I dessa skakiga tider då vi kanske står inför en double dip, kanske till och med en perfekt ekonomisk storm, kan det ekonomiska reformutrymmet snabbt komma att minskas betydligt.

Det borde i så fall bli aktuellt att titta på reformer som inte belastar statens budget, men som ändå löser strukturproblem på arbetsmarknaden. En sådan är naturligtvis LAS och turordningsreglerna.

---

Läs även Annie Lööf i TTELA, Fredrik Jarl i Hela Hälsingland, Christian Ottosson, Per Ankersjö, Helen Törnqvist och Tim Svanberg.

Missa inte heller Röda Bergets fria tolkning av verkligheten enligt vilken tingens tillstånd visar på att Juholt har Reinfeldt i ett järngrepp.

Annie Lööf är Centerns Stenmark

2011-08-13T10:28:00.003+02:00

Stig Strand var en fantastisk skidåkare. En av världens bästa. Oturligt nog hade han sin storhetstid samtidigt som den levande legenden Ingemar Stenmark hade det.

Det kommer jag att tänka på när jag läser på Facebook att Expressen genomfört en stor rundringning bland förtroendevalda Centerpartister och ställt frågan om vem de helst ser som ny partiledare.

En stor majoritet, 59%, svarar Annie Lööf (tvåan får stöd av 27%) och jag är inte förvånad. De båda medkandidaterna är i sig mycket goda företrädare för Centern, men Annie står i en klass för sig.

---

Läs även Annie själv i GP idag, och Östersundspostens ledare.

Karl-Erik Olsson stöder Annie Lööf

2011-08-12T09:34:00.004+02:00

Läser på Magnus Anderssons blogg att den synnerligen välmeriterade centerikonen Karl-Erik Olsson uttrycker sitt stöd för Annie Lööf som ny partiledare för Centerpartiet.

”Hon har större politisk erfarenhet av det slag som behövs än de andra två. I det här sammanhanget så är hon briljant.”

Stort. :-)

Läs även Johan Pettersson.

---

För dig som vill nominera Annie (eller någon annan för den delen) går det bra att maila valberedningen på valberedningen@centerpartiet.se.

Missa inte heller facebookgruppen till stöd för Annies kandidatur, Annie ny partiledare.

Jag nominerar Annie Lööf

2011-08-11T11:25:00.003+02:00

Idag skickar jag mail till Centerpartiet valberedning i vilket jag nominerar Annie Lööf och förklarar varför jag tycker att hon ska bli vårt partis nästa ordförande. Det kan du också göra om du är medlem i Centerpartiet! E-postadress: valberedningen@centerpartiet.se

"Hej Valberedningen!

Tack för ett mycket bra arbete. Det känns mycket roligt att vara en del av en öppen och modern centerrörelse, som visar att man kan driva utvecklingen framåt i det demokratiska arbetet även i 100-åriga partier med stolta traditioner.

Jag vill nominera Annie Lööf som ny partiordförande, främst av tre skäl:

1. Hon är en enande kraft för Centern. Hon verkar tilltala en bred skara av centerpartister, oavsett var i landet man bor och vad man jobbar med, om man är gammal eller ung, teoretiskt intresserad eller om man litar på sitt sunda förnuft.

2. Hon är inte personligen låst vid några förhandlingspositioner och kan därför driva en agenda för allianssamarbetet som i större utsträckning tar hänsyn till Centerns särart, nu när vi har visat att vi kan hålla ihop en borgerlig regering.

3. Hon har en överlägsen lyskraft jämfört med andra kandidater och en lysande både debattör och kommunikatör. Att ha Annie Lööf som den viktigaste förmedlaren av Centerpartiets idéer kommer att göra att fler människor attraheras av dem.

Med vänlig hälsning
/Johan Hedin

Vice ordförande, Stureplanscentern
Ledamot i distriktsstyrelsen, Stockholmscentern
Ledamot i Exploateringsnämnden, Stockholms stad"

Varför stänger du av kommentarsfältet, Birgitta Rydberg?

2011-08-10T15:03:00.006+02:00

Landstingsrådet Birgitta Rydberg (FP) bemöter skärgårdslandstingsrådet Gustav Anderssons (C) kritik mot den så kallade sjöfyllerilagen. Tråkigt nog verkar inte heller Birgitta Rydberg lyssna till fakta i frågan, utan fortsätter på den sorgliga väg lagens förfäktare slagit in på.

Gustav svarar i ett öppet brev.

Birgitta Rydberg gör sig samtidigt också skyldig till två trista netikettsbrott. Dels då hon stänger sitt kommentarsfält för vidare kommentarer, något som antyder att hon inte ens själv anser att hon har på fötter. Dels då hon inte ens länkar till det inlägg hon kritiserar. Dåligt. :-/

Heja Jonas Sjöstedt!

2011-08-10T11:01:00.004+02:00

Lars Ohly avgår och gör därmed Vänsterpartiet en stor tjänst. Efter förlustval på förlustval och ingen - som han själv uttrycker det - konjunktur för vänsterfrågor, var det väl tydligt att ett ytterligare val med tillbakagång skulle innebära ett försvinnande från riksdagen.

Bland de kandidater som anmält intresse står givetvis Jonas Sjöstedt i en klass för sig. Ingen ska missförstå mig på denna punkt: politiskt vill Sjöstedt i mitt tycke vansinniga saker. En politik som kraftigt kringskär individens frihet och som sakta men säkert driver landet i armod i takt med att näringslivet flyttar ut eller lägger ner. (Snabbversion av Hayek's The Road to Serfdom.)

Icke desto mindre är Jonas Sjöstedt en fantastisk politiker. Trots den uppenbara risken att Vänsterpartiet under Jonas skulle bli mycket starkare ser jag mycket hellre honom än någon annan på posten. Anledningen är att politiker som Jonas, intellektuellt både skarp och hederlig, tillför så mycket till det politiska systemet som helhet.

Det blir helt enkelt roligare att ägna sig åt politik när motståndet håller hög klass. På så vis är ju också kontrasten mot det Stora Vänsterpartiet ganska stor...

Sedan får väl vi som tycker annorlunda slipa argumenten och försöka matcha Jonas i debatten.

---

Läs även Per Ankersjö, Johan Westerholm, Röda Berget, Martin Moberg, Aftonbladet och Expressen.

Om drömmar och Värnamoliberalism

2011-08-10T10:11:00.002+02:00

Annie Lööf berättar i en film i två delar om sina politiska visioner, människors rätt att formulera sina egna drömmar och om Värnamoliberalismen som byggs av tre starka enheter: Ett starkt civilsamhälle, ett sprudlande näringsliv och en väl fungerande offentlig sektor.

Annie Lööf kommenterar det ekonomiska läget

2011-08-09T21:05:00.002+02:00

Centerpartiets finanspolitiska talesperson, tillika partiledarkandidat, Annie Lööf, uttalar sig idag med anledning av det oroande ekonomiska läget och föreslår en prioritering av sådana reformer som gör det lättare för folk att få jobb.

Sådana behöver inte kosta ett öre i pengar, men väl en avsevärd mängd politiskt ledarskap. Så här skriver hon:

"Dessutom finns det en rad reformer som ger jobb men inte kostar annat än politiskt mod och handlingskraft som att reformera arbetsrätten, införa en jobbpeng med möjlighet att välja sin arbetsförmedlare och hitta nya vägar så att avtalens lönegolv inte försvårar inträdet på arbetsmarknaden för utsatta grupper såsom unga, invandrare och människor med funktionsnedsättning."

Kloka ord, tycker jag.

Sjöfyllerilagen ett uttryck för moralism

2011-08-08T18:34:00.006+02:00

Gustav Andersson, (C), skärgårdslandstingsråd i Stockholm, skriver på sin blogg om att den så kallade sjöfyllerilagen är en onödig morallag. Och jag håller med. Den är tillkommen av de allra sämsta av politiska skäl - skamlös populism.

Man "tar i" mot något som en majoritet kan hetsas till att anse moraliskt förkastligt, men med en åtgärd som faktiskt inte löser några som helst problem och samtidigt slår undan benen för en fram tills nu växande skärgårdsnäring. (Förutom det glädjemord för båtlivet man samtidigt begår.)

Eftersom ingen verklig grund för lagändringen existerar tvingas lagens försvarare förvanska sanningen och hävda att olyckorna ökat och att lagen löser något problem, men så är inte fallet. Det farliga beteendet omfattas inte av lagen (små båtar och ofta i sjöar där varken sjöpolis eller kustbevakning finns) eller omfattades redan av tidigare lagstiftning (båtförare är dyngrak och en fara för sig själv och andra).

Det är vanligt hederligt och hyggligt folk, sådana som sjökrogarna gärna vill ha som gäster och som sköter sig väl både till sjöss och på land, som får sin frihet kringskuren av inga andra skäl än att några moralkärringar till riksdagsledamöter ska kunna lura i några stackars väljare att de åstadkommer någonting om dagarna.

Läs tidigare inlägg i frågan från denna blogg.

Läs även Karl Malmqvist och titta på ABC-nytts inslag.

Experterna på sjörätt (och professorerna) Hugo Tiberg och Mats Edenius sågar lagen vid fotknölarna i en artikel på DN Debatt från i våras.

Annie Lööfs debattartikel väcker intresse

2011-08-08T16:21:00.003+02:00

Annie Lööfs DN Debattartikel ger ett avsevärt genomslag i bloggosfären.

Centerbloggarna verkar överlag mycket positiva, liksom många andra. T ex Den hälsosamme ekonomisten skriver fint:

"Det är därför vi behöver ledare som Annie Lööf - som kan skjuta in nya perspektiv och ifrågasätta etablerade paradigm. Frihet, trygghet och hållbarhet är tre värdeord som inte bara bör leda Centerpartiet, utan även den samlade borgerligheten."

Sverige- och Socialdemokratiska bloggare är dock negativa och tycker INTE att Annie ska bli partiledare.

Läs även t ex Centerextremisten, Erika från Malmö och Helen Törnqvist.

Annie lägger ut kursen på DN Debatt

2011-08-07T23:55:00.003+02:00

Annie Lööf skriver idag på DN Debatt om hennes visioner för politiken och för Centerpartiet. Genom att ta avstamp i de mest klassiska centervärderingarna och vår historia lägger Annie ut kursen inför framtiden.

För visst behöver vi en nystart. Efter att ha varit intressanta och relevanta 2006 stannade utvecklingen av och vi blev mindre tydliga, eller åtminstone upplevde nog väljarna det så, till 2010.

Våra politiska motståndare gillar naturligtvis inte när Centern går framåt och på olika sätt försöker de skrämma oss till tystnad, eller åtminstone till att släta ut centerförslagen.

Rätt sätt att hantera det är INTE att låta oss skrämmas och bli otydligare, utan bli bättre på att kommunicera våra skarpa och kloka förslag och ta tillvara den energi våra motståndare lägger in i debatten och vända den till vår fördel genom goda argument och debattskicklighet.

---

Läs även Per Ankersjö, Rickard Nordin och Magnus Andersson.

Fasta principer grunden för stabilitet

2011-08-07T17:35:00.003+02:00

Annie Lööf skriver långt och bra på sin blogg inför de kommande budgetförhandlingarna. Mot bakgrund av skuldkriserna runt om i världen känns det skönt att veta att Centerpartiet i dessa förhandlingar drivs av fasta principer.

Centerns samlande kraft

2011-08-06T10:03:00.006+02:00

Staffan Danielsson representerar för mig kanske det jag tycker allra bäst om i centerrörelsen. Inte för att vi tycker lika om allt. Faktum är att vi nog har tyckt väldigt olika om väldigt mycket, men hur hårt vi än debatterar mot varandra upplever jag ändå att det alltid finns en god anda, intellektuell hederlighet och en ärlig vilja att förstå motargumenten.

Staffan är på många sätt den mest traditionella centerpartist som finns, bakgrund som lantbrukare och högt uppsatt i LRF, och på så vis i någon mån min raka motsats. Ändå får Staffan mig alltid att känna mig välkommen i Centern och debatten. Jag lär mig oerhört mycket av honom och jag tror nog faktiskt att Staffan, med sin öppna attityd och nyfikenhet, har lärt sig något av mig.

Att både jag och Staffan förordar Annie Lööf som nästa partiledare, visar att Annie är den samlande kraft som Centerpartiet behöver för att komma på fötter igen.

Att hon dessutom har en lyskraft som inte kan lämna någon oberörd är ingen nackdel.

---

Annie har en ny fin blogg!

"Frånta KD ministeransvaret för HBT-frågor"

2011-08-05T15:35:00.002+02:00

Partiledarkandidaten Anders W Jonsson skriver idag en intressant och utmanande artikel på Expressens Sidan 4, vars avsikt genomförd skulle lösa ett stort problem för Alliansen.

De allra flesta Kristdemokrater är hyggligt folk med ibland en smula överbeskyddande, men ändå öppen attityd. Men så finns det också en högljudd klick religiösa extremister som låter inskränkthet och förakt för olikheter väga tyngre än anständighet och sunt förnuft.

Så länge KD balanserar kring riksdagsspärren har de inte råd att be dessa galningar fara åt helvete. Och så länge de inte ber dessa galningar att fara åt helvete har de liten eller ingen chans att attrahera nya väljare. Problem för KD och problem för Alliansen i och med att KD sitter med departementsansvar för många viktiga rättighetsfrågor för HBTQ-personer.

Den lösning som Anders W Jonsson förordar kan lösa problemet. Genom att lyfta bort ansvaret från Göran Hägglund, kan Alliansen genomföra reformerna. Denna disposition har använts tidigare, bland annat i samband med ett i mitt tycke mörkt kapitel i vårt partis historia, då Olof Johansson ställde till med regeringskris för att stoppa Öresundsbron och därför fråntogs beredningsansvaret för den frågan.

---

Läs även Mikael Andersson och Per Ankersjö.

Framtidens politiska ledare måste våga ge besked

2011-08-05T09:46:00.005+02:00

OK, det är mycket fokus på partiledarvalet nu och ickepartister får ursäkta, men detta ÄR ju så spännande! Idag skriver Centerpartister från Jämtland, däribland Marianne Larm-Svensson, i ÖP varför de vill se Annie Lööf som nästa partiledare. Bland annat motiveras valet av detta:

"Vi vågar säga att Annie är den centerpolitiker som bäst lyckats kombinera den gamla folkrörelsens förutsättningar med den nya tidens nätverkande. Få om ens någon centerpolitiker har de senaste åren mött lika många partikamrater i olika typer av dialog, inte minst under arbetet med valanalysen, där hon tog på sig och lyckades med det svåra arbetet att sammanfatta valbakslaget 2010 till konstruktiva framtidsplaner."

Just detta, förmågan att kunna ta även motgångar och med kreativitet och energi kunna vända dem till något positivt, är bara det ett tungt vägande argument.

Man bär också fram Annies bevisade förmåga att vinna val. En gång kan vara tillfälligheter, men Annie vann stort två val i rad och gick till och med fram i det senaste.

Den viktigaste punkten är dock enligt mitt tycke artikelförfattarnas förtroende för Annies förmåga att göra Centerpartiet tydligare.

Jag tror att den moderna väljaren antingen ser igenom fina men innehållslösa formuleringar, eller är ointresserad av dem. Den moderna politikern kommer inte undan med att glida på ytan nu när allting kan granskas och diskuteras av en kunnig och månghövdad publik i sociala medier.

Det är antagligen en bidragande orsak till att Socialdemokraterna har så stora problem nuförtiden. Folk köper inte längre deras förenklade försök att beskriva verkligheten.

Den som inte vågar redogöra för sin politik på ett konkret (och för den delen aptitligt) sätt, kommer möjligen inte att vara hatad av någon, men heller inte älskad. I ett spel där inget andrapris finns, befinner sig så småningom en sådan politiker, eller ännu värre: partiledare, på ett sluttande plan.

---

Ett exempel på konkret och bra politik är det förslag som SvD idag skriver om. Annie föreslår att folk i långvarigt bidragsberoende under en period ska få behålla det som bygger deras trygghet medan de prövar sina vingar i jakt på en ny och bättre trygghet - den som bygger på egen försörjning.

Alla måste kunna känna sig välkomna i centerrörelsen

2011-08-04T10:53:00.004+02:00

Annie Lööf skriver idag på sin blogg om att Centerpartiet måste kunna välkomna människor från alla delar av landet. Klokt och trevligt tycker jag, som till skillnad från Annie kommer från en del av Sverige där stödet för Centerpartiet stundtals varit svagt. Icke desto mindre behövs centeridéerna även där.

Det är trist när man ser våra politiska motståndare försöka försvaga oss genom att exploatera fördomar mot människor från en eller annan del av landet. Det vore direkt katastrofalt om den typen av fulspel skulle bli en del av vår partiledarprocess.

Fler kommer ut till stöd för Annie Lööf

2011-08-03T20:51:00.003+02:00

Det finns en sådan stark kraft i äkta engagemang. Hur välfinansierad, välorkestrerad och strategiskt utstuderad en kampanj än är, förlorar den i längden oftast mot ärlig kamp driven av människor som sitt hjärtas övertygelse.

Och "äkta" beskriver bäst den artikel som några riktig tunga Centerpartister från Västra Götaland idag skriver på GP's debattsida, i vilken de uttrycker sitt stöd för Annie Lööf (fd Johansson).

Västra Götaland, och kanske i synnerhet Skövde, är klassisk centermark och det var också där vi firade 100-årsjubileet med dunder och brak i vintras!

---

Även Hans Johansson och Åke Högberg från Falköping tar ställning för Annie på sin centerblogg.

Därför stöder jag Annie Lööf

2011-08-02T17:51:00.006+02:00

Det kommer väl kanske inte som någon chock att jag helst ser Annie Lööf (fd Johansson) som ny partiledare för Centerpartiet eftersom jag genom årens lopp varit ganska oblyg i mina hyllningar över henne här på bloggen.

Det faktum att Anders W Jonsson är en av hennes motkandidater gjorde dock valet svårare. Han är en fantastisk person och politiker och har, med sin gedigna Centerbakgrund, varit en lika generös som ovärderlig källa till kunskap och inspiration för mig som för fem år sedan var ett blåbär på det här med partipolitik.

Jag har försökt hålla sinnet så öppet jag kunnat och läst det som skrivits av och om de tre kandidaterna, men har nu ändå bestämt mig för att Annie är min kandidat.

Till att börja med ska man ha klart för sig att ingen av de tre kandidaterna är riktigt så frihetliga som jag skulle önska. Annie har utifrån mitt perspektiv ställt sig på "fel" sida i flera principiellt viktiga strider under sin tid i CUF, dock har hon alltid haft både förmågan och den goda smaken att förklara varför.

Det faktum att hon öppet och ärligt redovisar vad hon tycker smäller högre än att hon tycker exakt som jag. Hon har berättat om vilka böcker hon tycker har varit viktiga och vilka filosofer hon har läst för att kunna utveckla sina egna övertygelser. Ett uttryck för öppenhet även under fernissan.

Att inte bara i ord, men också i handling, visa vad man går för väger tungt för mig. 2006 kryssade Annie sig förbi den dåvarande toppkandidaten och 2010 fick hon inte bara förnyat, utan ökat förtroende. Jag tror att det rörde sig om nästan en tredjedel av centerväljarna i Jönköpings län! Hon utsågs till finanspolitisk talesperson och vice gruppledare, sina unga år till trots, och alla som har arbetat tillsammans med henne verkar vara övertygade om hennes förmåga.

Annie är också en av de vassaste personer jag har träffat. Kanske den allra vassaste, faktiskt. Det finns två sätt att reagera på briljans hos andra människor. Det ena är att känna sig hotad, att försöka hitta rationaliserande resonemang om varför den visserligen briljanta personen ändå borde sitta ner och "vänta på sin tur". Det andra är att se möjligheterna det innebär för hela Centerpartiet att släppa fram en av de största talanger som svensk politik har skådat.

Vi har en unik chans att få en partiledare som kan samla hela partiet, attrahera nya väljare och föra vår stolta rörelse in i 2000-talet på riktigt med Annie Lööf vid rodret och jag tycker inte att vi ska försitta den.

Klokt av Anders W Jonsson

2011-08-02T08:59:00.004+02:00

Anders W Jonsson bloggar idag om att Centerpartiet är ett parti för hela landet. Och jag håller med. Företagande, miljö och individens frihet är lika viktig oavsett var man i landet man bor.

Jag håller också med om resonemanget att småföretagandets villkor är särskilt viktig i glesbygden, eftersom så gott som alla jobb som skapas där är i små företag, även om det även är viktigt för hela samhället, såväl principiellt som ekonomiskt.

Jag minns en lektion i ödmjukhet Anders gav mig, då han förklarade att det här vi håller på med i Stureplanscentern inte alls är något nytt, utan tvärtom var den huvudsakliga mötesformen i avdelningarna på 50-talet. Låt vara i en bygdegård och över en kopp kaffe och inte på en restaurang, men det hade mer med närheten till bydgegårdar/restauranger att göra, än vilja/ovilja att diskutera ideologi.

Det politiska samtalet, diskutera de stora frågorna och lyssna till folk som har tänkt till är en god grund till idémässig förnyelse, en nödvändig process för alla partier som vill hålla sig relevanta.

Svart måndag för sopprötter

2011-08-01T10:52:00.003+02:00

Idag måste vara en sån där dag då en Sverigedemokrat inte vill gå ur sängen. Inte nog med att de tragiska händelserna i Norge baktände för xenofoberna...

Ramadan inleds idag, en stor högtid för många svenskar. Något som antagligen kan vara en smula problematisk i den ljusa sommarnätternas del av världen.

Pridefestivalen inleds också och fokus i år verkar vara på transpersoner. Goda vännen Amanda Brihed skriver mycket bra om detta på SvD Brännpunkt idag. Missa inte.

Statsvetare tycker sig veta bättre än centerbloggarna

2011-07-29T10:58:00.004+02:00

Centerpartiets partiledarprocess fortsätter att puttra på. Det börjar utkristalliseras vilken typ av Centerpartist som stöder vilken kandidat. Det verkar också som att krafter utanför Centerpartiet av en eller annan anledning bidrar i debatten. Inte minst våra politiska motståndare har haft en och annan åsikt i frågan. Möjligen av lätt insedda skäl.

Igår skrevs en ganska märklig artikel på DN Debatt där två statsvetare förkastar de två kanske tyngsta politiska journalisterna i landets analys om partiledarkandidaternas politiska inriktning. (KG Bergström och Mats Knutsson.)

Artikeln inleder också med att avfärda Centerbloggarnas önskan på en ny partiledares egenskaper med att vi håller oss med "en religiös tro" på partiledarens betydelse och båda debattörerna hänvisar till icke-definierad "forskning". Joråsatt... om man jämför t ex Lennart Daléus och Maud Olofsson kanske man ändå kan skönja en viss betydelse av kommunikativ förmåga?

En av det politiska bloggandets stora förtjänster är att man kan följa politiker över en längre tid och opportunt kappvändande kan avslöjas på sekunden. Både Annie Johansson och Anders W Jonsson har bloggat i flera år och har över tusen blogginlägg i vilka man ger raka besked om en stor mängd skarpa politiska frågor.

Att de båda förståsigpåarna inte anser sig kunna dra några slutsatser om Jonssons politiska kompass, trots att denne nästan dagligen redogör för viktiga politiska ställningstaganden, säger väl kanske mer om de förra än om Anders W Jonsson.

---

Hur ser det då ut i stödet för de tre kandidaterna?

Anders W Jonsson har ännu så länge, möjligen som tippat, inte fått någon riktig fart i sin kampanj. Han har dock stort stöd från många centerpartister i hela landet.

Anna-Karin Hatt har redogjort för, om inte sin politik, så i alla fall vilken temperatur och färg den ska ha. Detta gillas av bland andra förra infrastrukturministern Åsa Torstensson och Kristina Jonäng (som hade ansvaret för Centerpartiets strategi inför förra valet).

Även den friska fläkten Lars-Håkan Halldin har uttryckt sitt stöd för Hatt och flera föredetta riksdagsledamöter och befattningshavare finns med på listan om drygt 70 personer som gör detsamma.

Annie Johansson verkar dock fortsatt ha oslagbart störst stöd. Den Facebookgrupp som Mari-Louise Wernersson och Staffan Danielsson startat till stöd för Annie har i skrivande stund 725 anhängare och växer hela tiden.

---

Update: Lokalpolitiker från Västmanland, bland andra Mikael Jonsson, skriver i VLT varför de vill se Annie som partiledare.

Långsiktig hållbarhet kräver fasta principer

2011-07-26T10:10:00.003+02:00

Nima Sanandaji och Anders Ydstedt skriver idag på SvD Brännpunkt om den amerikanska skuldkrisen och förklarar varför den amerikanska quick fixpolitiken har misslyckats.

Genom ett skjuta in pengar i den amerikanska ekonomin ville Obama sätta fart på hjulen, enligt Keynesiansk modell. Problemet är, som Sanandaji/Ydstedt skriver:

"...att forskning och erfarenhet visar att denna politik inte fungerar. Stimulansåtgärder är kostsamma, tränger undan privata investeringar och håller ineffektiva verksamheter under armarna; samtidigt som de i praktiken inte alltid lever upp till politikernas förväntningar."

Staten har inga egna pengar. Alla "stimulansåtgärder" bekostas av landets folk och företag med resurser man undandrar dem. Varje krav på statliga tillskott måste ställas med kunskapen om att privata initiativ samtidigt måste stryka på foten.

Om man tänker efter, vad förefaller mest långsiktigt hållbart? Att människor decentraliserat investerar sina egenhändigt skapade resurser i projekt de tror på, eller att staten centralistiskt gör det enligt vad som för tillfället är politiskt opportunt?

Det finns bara ett sätt att skapa långsiktigt hållbara ekonomiska system och det är att se till att förutsättningarna för människor att skapa värde är så goda som möjligt.

”Svaret på vold er enda mer demokrati, enda mer åpenhet, men aldri naivitet”

2011-07-25T10:55:00.005+02:00

Det är svårt att skriva något som betyder något och som samtidigt inte känns helt banalt, med anledning av de fruktansvärda händelserna i Norge.

Mycket klokt har sagts kring detta, men jag tror att Markus Uvell uttrycker det bäst på Newsmill: "Sanningen är att fruktansvärda saker kommer att fortsätta hända då och då..."

Inget öppet samhälle kan bygga bort alla risker. Fria människor är fria att tänka även destruktiva tankar. Tydligen har den svenska justitieministern, Beatrice Ask, sagt att det nu är läge att överväga mer övervakning på nätet. Mycket sorgligt och en flat kapitulation inför det fria samhällets motståndare.

Lärdomen kanske istället borde vara att en kompetent, effektiv och lokalt belägen poliskår hade kunnat ingripa snabbare och kanske inte hindrat tragedin, men minskat dess omfattning betydligt.

Pinsamt och ledsamt är också Sverigedemokraternas skamlösa försök att plocka billiga poäng på katastrofen. Den enda trösten är väl att deras neddragna brallor skapar avsmak för en och annan potentiell sympatisör.

Lika usla som SD är, lika stor visar sig Jens Stoltenberg. "Vedergällning genom mer demokrati" platsar bland de bevingade ord som uttalats av historiens största politiska ledare.

Tre starka kandidater

2011-07-21T17:24:00.004+02:00

Så var de presenterade, de tre kandidaterna till att axla Maud Olofssons mantel, och nyligen presenterades de ordentligt i radions Studio Ett. Den stora frågan verkar alltsomoftast vara hur Centerpartiet ska få större genomslag för sina idéer i regeringssamarbetet.

Som i så många andra sammanhang kan man härvidlag luta sig mot ett Churchillcitat. Jag minns inte den exakta ordalydelsen, men något i den här stilen var det: "När man ger sig in i en förhandling ska man vara väldigt vänlig, men man ska bära på en stor påk."

För att vi ska få igenom mer av Centerpolitiken finns bara ett svar: bli starkare. Bara med fler väljare i ryggen, fler mandat och en situation där andra partier är beroende av oss, kommer vi att lyckas bättre. Ingen kommer att ge oss inflytande för att vara bussig. Den som ska leda Centerpartiet måste mot bakgrund av det har en egenskap framför andra, förmågan att övertyga väljare!

---
Läs även kandidaternas egna presentationer: Annie, Anna-Karin och Anders (som för övrigt heter Jonsson och bor i Hedesunda, inte Hedemora, ping @ekot)

DN, SvD, Aftonbladet, Expressen.

Hans Forsberg, Mikael Persson, Mikael Andersson, Prärietankar, Hanna Wagenius, Stefan Mårtensson, Anders Edwardsson, Fredrick Federley, Mattias Larsson, Kent Persson, Den hälsosamme ekonomisten, Thomas Böhlmark, Rickard Nordin och Staffan Danielsson.

Bevisad förmåga att vinna val

2011-07-21T07:43:00.005+02:00

Igår förklarade ett antal Centerpartistiska lokalpolitiker i Aftonbladet att de helst vill se Annie Johansson som partiledare för Centern. Idag kommer en ny kärleksdusch på DN Debatt av några av våra allra tyngsta företrädare från hela landet, Skåne till Haparanda.

Den kanske allra viktigaste undertecknaren är Mari-Louise Wernersson, ordförande i Centerpartiets kommunala sektion och hemmahörande i Halland. Hon har också erfarenhet av att arbeta tillsammans med Annie Johansson i eftervalsanalysen, ett arbete som den senare ledde.

Artikelförfattarna fastslår Centerpartiets oerhört viktiga uppgift i återknyta till sitt tidiga arv och kämpa för frihet. Mot Socialism och mot statscentralism. Så här skriver de:

"Den frihetliga vägen är oåterkallelig för Centerpartiet. Den fyller ett tomrum i den svenska debatten och återknyter starkt till partiets rötter, där landsbygdens folk vände sig mot överheten och övertron på statliga lösningar."

Vackert! :-)

Lika viktigt är att Annie Johansson faktiskt har en bevisad förmåga att vinna val. 2006 kryssade hon sig in i riksdagen och 2010 gick hon off the charts med nästan 5000 kryss! (nästan 30% av centerväljarna i valkretsen)

---
Läs även Per Ankersjö, Magnus Andersson och Staffan Danielsson som även startat en facebookgrupp till stöd för Annie Johansson.

Mycket välskött process så här långt i Centerpartiets partiledarval

2011-07-20T10:46:00.005+02:00

Idag bjuder valberedningens ordförande Stefan Tornberg in till presskonferens i morgon torsdag där de tre kandidater som har tackat ja ska presenteras. Mycket spännande! Han efterlyser också en fortsatt öppen och positiv process där vi hellre talar för vår kandidat än emot de andra.

Nu vet vi ju inte säkert vilka namn som kommer att presenteras ännu, men härom dagen gick några lokalpolitiker ut och uttryckte stöd för Anna-Karin Hatt och idag är det en annan grupp lokalpolitiker som skriver att Annie Johansson är bäst lämpad som Centerledare. Alla som på något sätt är intresserade av svensk politik och Centerpartiets framtid gör klokt i att läsa de båda artiklarna.

Den tredje kandidaten som nämns ofta i partiledardiskussionerna är Anders W Jonsson, riksdagsledamot från Gävleborg. En mycket duglig politiker och en fantastisk person som inte ska räknas ut, även om det med tanke på alliansramverket antagligen kommer att kännas bättre med en ung kvinna mellan gubbarna. Något orättvist kan tyckas. Kön och ålder borde inte spela någon roll, men det gör det. Missa hursomhelst inte gårdagens DN Debatt av bl a Anders om vårdval i glesbygd.

Med detta kan vi konstatera att processen är i full gång och det är inte utan att man känner att detta ännu så länge fungerar ganska väl. Låt oss visa att man kan genomföra ett partiledarval utan att det blir så kletigt som det brukar! (ping @socialdemokraterna)

---

Läs även Magnus Andersson.

---
Update: Centerpartiets partiledarval väcker stor uppmärksamhet. Lite komiskt är det sedvanliga sossekraxet och antagligen är det väl någon slags besvikelse över förruttnelsen i den egna folkrörelsen som spökar. Vi ska nu visa hur det kan gå till - en öppen och snygg process utan övertramp och taskspel.

Den svenska politiska journalistikens okrönte konung, KG Bergström, kommenterar det hela i Expressen.

Läs även Christian Ottosson, Mina Moderata karameller, Thomas Böhlmark, Mikael Andersson och Albin Ring Broman.

Goda argument vs ...tja vadå?

2011-07-19T10:46:00.004+02:00

Jakob Dalunde (MP) skriver idag intelligent om cannabisförbudet, med anledning av att regeringen ska satsa 50 fler miljoner på att jaga holkrökare.

Det skulle förvåna mig mycket om förbudsivrarna åstadkommer något svar på högre nivå än banala moralfloskler.

Förnyelsen handlar främst om människor

2011-07-17T09:42:00.003+02:00

Vi centerpartister går onekligen en spännande tid till mötes, då ny partiledning ska väljas. Jag tänker inte fatta några starka beslut om personfrågor ännu på länge, utan tänker uppehålla mig vid nödvändigheten av fortsatt förnyelse och jag tror att vi också måste bredda perspektiven kring hur vi ser på förnyelsen.

För det första handlar det inte bara om den framtida ledarens egna ideologiska övertygelser. Alla kandidater samma parti och delar samma liberala grundsyn. Dessutom representerar ju partiledaren ett parti där alla gröna liberaler ska känna sig välkomna. Han eller hon är bunden till partiprogram och stämmobeslut och måste rätta sig efter dem. De frihetsgrader som Maud Olofsson tog i samband med t ex energiöverenskommelsen tillhör ovanligheterna i Centerrörelsen, något som också blev tydligt i interndebatten som följde därav.

Det handlar också om hur organisationen ska byggas för att effektivt göra verklighet av Centerpartiets idéer. Lika viktig som en kontinuerlig ideologisk förnyelse är den organisatoriska förnyelsen. Utan effektiva verktyg blir det inget gjort och även om man brukar säga att man vinner val på sådant man ska göra och inte sådant man gjort, så behöver vi exempel på att det vi säger att vi ska göra faktiskt görs då och då.

För att någonting överhuvud taget ska vara möjligt att genomföra krävs människor som gör det. Centerpartiet har svårt att attrahera nya medlemmar och därmed tänkbara förtroendevalda. Ingen kedja är starkare än sin svagaste länk och vi måste ärligt talat säkra kvaliteten på alla kandidater och valarbetare, så att dessa på ett attraktivt sätt kan förmedla Centerpartiets politik.

Valutvärderingen gav vid handen att vi måste hitta nya mötesformer och metoder att slussa in folk i det politiska arbetet. Det finns idéer och initiativ runt om i hela landet kring detta. Den modell vi i Stureplanscentern arbetar efter är ett sätt, men kanske ännu viktigare är det arbete som CUF och Centerstudenter gör.

Hur den nya ledningen än kommer att se ut, måste den vara förmögen att främja en kultur och struktur som kan fånga upp och utveckla de krafter som vill engagera sig i Centerrörelsen. Det är kanske viktigare än allt annat.

En ineffektiv lösning på ett problem som inte finns

2011-07-16T09:18:00.004+02:00

Karl Malmqvist benar ut begreppen kring det så kallade sjöfylleriet och gör samtidigt processen kort med Centerpartiets rättspolitiska talesperson, Johan Linander, som av oklara skäl hyllar den onödiga och frihetshotande "sjöfyllerilagen" i och med en artikel i DN som jag skrev om häromdagen.

Karl konstaterar att Linander verkar drivas av någon nykterhetsagenda. Jag tycker att det är enklare än så. Tydligen är det ett självändamål att polisen griper många, för något annat "problem" löser inte lagen.

Detta är ett sådant vedervärdigt exempel på hur en grundlös lag trummas fram av rent populistiska skäl. Lagen hotar inte bara i båtlivet och skärgårdsnäringarna utan har större konsekvenser: onödiga och missriktade lagar urholkar folkets förtroende för rättssystemet.

Om nu det är så viktigt att polisen griper många fritidsskeppare kan jag föreslå att man istället gör pulvermos olagligt, en vedervärdig produkt som göms i mången byssa.

Sjöfyllerilagen sågas av professor i sjörätt

2011-07-14T10:24:00.003+02:00

"Petigt, futtigt, ynkligt och dumt så det trotsar all beskrivning. Lagändringen speglar politikers klåfingrighet på ett område de inte har någon kunskap om."

Så beskriver Hugo Tiberg, professor emeritus i sjörätt, den så kallade sjöfyllerilagen.

Nu väntar vi med spänning på den naturliga förlängningen av det tilltagande förmynderiet: promillegräns för vistelse på brygga och i sjönära stuga.

Gästkrönika för vännerna i Folkpartiet

2011-07-14T09:05:00.003+02:00

Jag skriver en gästkrönika i Folkpartiets tidning, nu, som handlar om politiken och den svåra kosten att låta bli att lägga sig i allting.

Tillsammans med vännerna i Folkpartiet är vi i Centern den parlamentariska liberalismens företrädare. Därmed är det vår plikt att förvara friheten och ibland måste vi försvara den från politikers framfart med fler regleringar och större utgifter.

Almedalssummering

2011-07-09T12:17:00.004+02:00

Hemma från Almedalsveckan kan man bara konstatera att det var lika fantastiskt som vanligt. Större än någonsin på alla ledder blir det viktigare att planera och prioritera, men jag har ärligt talat svårt att förstå mig på Almedalsdissarna. Menmen, man väljer själv. För min egen del ska det dock mycket till för att jag ska välja bort Almedalsveckan.

Ska man försöka sig på någon summering kan man konstatera att det politikertal som gjorde störst intryck på mig var Maud Olofssons. Det spelar naturligtvis in att jag är Centerpartist, men jag tror att de flesta kan hålla med om att Maud gjorde sitt starkaste almedalstal någonsin. Hela Centerpartiets dag höll hög kvalitet och de båda stora seminarier som arrangerades rönte stort intresse. Spekulationerna om nästa partiledare förde också blickarna till Annie Johansson vart hon vände sig i dalen. Något hon hanterade mycket väl.

Bland näringslivets alla aktiviteter var det främst ett seminarium som satte avtryck på mig och det var i ett ämne som jag engagerat mig i en hel del tidigare: miljörätt. Arlanda, LKAB och Gjuteriföreningen är exempel på talarna som alla bekräftade bilden av miljöbalken och dess tillämpning som fullständigt vansinnig. Det är ärligt talat svårt att se att några som helst industriella investeringar i större skala kan komma att ske i Sverige med rådande regelverk, riskerna, osäkerheten och kostnaderna är helt enkelt för stora. Läs mer om miljörätt här.

Minglen och kvällarnas möten med gamla och nya vänner är också en viktig del av Almedalen och ett särskilt tack vill jag rikta till den Socialdemokrat (av traditionalistisk sort) med vilken jag kom att ha en hetsig, men ärlig, debatt om vårdvalet med över ett glas vin ganska sent in på nattkröken. Jag tror att, nu ett par dygn senare när stridsdammet har lagt sig, vi båda kan känna att vi lärde oss en hel del av varandra...

Stort tack till alla för en fantastisk vecka! Vi ses nästa år.