Hej europadebatt!

Häromdagen hade Fredrick Federley en ruskigt intressant artikel om EU's framtid i Stockholms Fria Tidning. Inlägget bjuder på stora visioner om Europapolitikens framtid och om hur den parlamentariska apparaten skulle kunna fungera.

Att avskaffa ministerrådet och ersätta det med en - som Fredrick föreslår - en Senat, eller någon typ av "förstakammare", är inte så dumt. Inte dumt alls faktiskt.

Det är jävligt irriterande när politiker i de nationella parlamenten "skyller" på EU och liksom implicerar att besluten är fattade över allas våra huvuden, när det i själva verket är de nationella ministrarna som oftast har den största makten i EU, genom ministerrådet.

Det är, i synnerhet i Sverige, en galet anonym process. Att följa Europaparlamentets arbete är mycket lättare eftersom de enskilda parlamentarikerna kommunicerar genom bloggar och annat. De har ju liksom incitament att berätta för omvärlden att dom gör något bra (eller åtminstone att dom gör nåt).

Man kanske kan ha synpunkter på den svenska presskårens påfallande svala intresse för europapolitik, men tidningarna skriver ju vad folk vill läsa. Om människor inte intresserar sig för Europapolitiken skrivs det inte om det, men så svag som bevakningen är nu så får man ju liksom inte en chans att bli nyfiken.

Det finns tonvis med exempel, men jag minns särskilt tydligt en presskonferens för ganska exakt ett år sedan som handlade om Turkiets ansökarstatus. Ett högintressant ämne kan man tycka. Det var ca 300 journalister där från hela världen. Eller i alla fall nästan hela världen. Inte en enda svensk journalist var närvarande. Inte en enda.

De stora frågorna avgörs på europanivå. Det är i grunden bra, men ur demokratisk synvinkel, likväl som rent praktiskt och ekonomiskt, bör de (som Fredrick också lyfter i sin artikel) behandlas på ett sätt som medger en rik debatt där alla argument kan ställas mot varandra och som tydligare kopplar makt till ansvar i en transparent process.

Om man är intresserad av riksdagspolitiken här hemma, bör man kolla in europapolitiken. Det är ofta spännande saker som händer. Det vore kul med lite mer debatt på svenska här i bloggosfären, liksom. :-)

Eftersom det inte finns så mycket att läsa i svenska tidningar får man läsa utländska. Hufvudstadsbladet, eller Financial Times brukar vara bra, liksom The Economist.

En bra källa är också europaportalen.

Många av parlamentarikerna har också mer eller mindre aktiva bloggar. Jag följer regelbundet Gunnar Hökmarks och Anna Ibrisagics, båda moderater, samt Lena Ek från centern.

Åsa Westlunds blogg verkar välbesökt. Jag gillar den inget vidare, men det gör man säkert om man är mer socialdemokratiskt lagd, så att säga.

Hursomhelst finns det tack vare det världsomspännande datanätet "Internet" goda möjligheter att både följa europadebatten och diskutera den.