Wetterstrand är vänsterns chans

Till rödgröna vänner och andra som läser detta ska jag drista mig till att berätta en (eventuellt) obehaglig "sanning".

Med Mona Sahlin som statsmininsterkandidat kommer ni inte att vinna valet.

Det spelar ingen roll på vilken politik ni går till val, om folk inte litar på den person som ska leda genomförandet av den.

Svenskarna vill helt enkelt inte ha Mona Sahlin som statsminister.

Inte ens Socialdemokrater har särskilt högt förtroende för Mona Sahlin. (Det måste ses som något unikt.)

Samtidigt åker statsminister Fredrik Reinfeldt runt i världen och gör ett riktigt bra jobb, vilket han också rättvist belönas för i förtroendemätningarna.

Även om många sossar säkert har problem med åtminstone delar av Reinfeldts politik, måste de ju ändå konstatera att den del av arbetet som statsminister som inte omfattar storskaligt sparkande på dem som ligger, eller vad det brukar heta, sköts ganska skickligt.

I takt med att förtroendet för Sahlin dalar, ökar förtroendet istället stadigt för Maria Wetterstrand. Hon ger ett stabilt intryck, uttalar sig ofta på slagkraftigt sätt och upplevs som kunnig och seriös.

(Se upp nu, för nu kommer den obehagliga sanningen:)

Om vänsterpartierna vill vinna valet, måste de lansera Maria Wetterstrand som statsministerkandidat.

Wetterstrand har dessutom helt andra möjligheter att attrahera väljargrupper som brukar rösta borgerligt än vad Mona Sahlin har.

(Nu tror jag förvisso inte att Maria Wetterstrand skulle bli en särskilt bra statsminister, men å andra sidan tycker jag ju inte att Mona Sahlin eller Lars Ohly skulle vara så mycket bättre.)

Det är säkerligen en hissnande tanke för många socialdemokrater att inte bara ha givit upp tanken på att regera själva, utan att till och med delta i och betala huvuddelen av en valrörelse som syftar till en göra en icke-socialdemokrat till statsminister.

För hissnande för att acceptera, så det kommer aldrig att hända. Men det innebär att de förlorar valet. Och bra är väl det...

Unga missgynnas på länets listor

Det mullrar i Stockholms läns centerdistrikt. Själv tillhör jag ju Stockholms stads distrikt och vår medlemsomröstning har inte påbörjats ännu, men länets är klar och länets nomineringskommitté har presenterat förslag på listor.

Av anledningar som är mycket svåra att förstå har man konsekvent flyttat ner ALLA som är under 35 år.

Om man nu har någon slags vettig tanke med detta kan nomineringskommittén räkna med att grundligt få redogöra för dessa på nomineringsstämman.

På riksdagslistan har man t ex flyttat ner Magnus Andersson från sin 4:e-plats i medlemsomröstningen till 5:e. En ENORM skillnad i ett parti som har tre mandat i aktuell valkrets.

Är det någon som tror att någon annan på länets lista kommer att kunna göra en bättre kampanj än Magnus? Är det någon utanför Centerpartiets medlemskår som någonsin hört talas om Kerstin Lundgren? När såg du senast Per Lodenius i en morgonsoffa?

Magnus Andersson har genom sitt ordförandeskap i CUF bevisat sin förmåga att ta sig ut i debatten. I en valkampanj skulle han ha hela ungdomsförbundets entusiasm och arbetsförmåga bakom sig.

Möjligen kan man diskutera om man skulle flytta upp honom eller inte. Att förflyttningen skulle kunna ske nedåt hade jag aldrig kunnat föreställa mig.

En än mer obegriplig manöver gör nomineringskommittén på landstingslistan. I medlemsomröstningen vann Karin Sjöholm i sin valkrets. Trots detta sparkas hon ned till en tredjeplats och två äldre herrar flyttas upp. Bägge välmeriterade och duktiga politiker förvisso, men det är Karin Sjöholm också. Till och med till den milda grad att medlemmarna tydligen ansåg henne ännu mer lämplig än de två äldre gentlemännen.

Gå gärna med i facebookgruppen som stöder Karins kandidatur.

Nej, vi måste inte sluta konsumera

Bilden visar sambandet mellan BNP och samlad miljöförstöring. Som tydligt framgår rådde i det närmaste ett symmetriskt samband fram till 1970. Efter det så saknas helt positiv korrelation mellan vårt välstånd och hur mycket vi smutsar ner i vår natur. Det är snarare så att sambandet är det motsatta. (Klicka på bilden för att se den större.)

För den som är intresserad av fakta om utsläppsutvecklingen rekommenderas en rapport framtagen av Svenskt Näringsliv som heter Vår miljö 1930 - 2030. (pdf) Det är den rapporten som jag snott bilden ovan ifrån.

I Miljöpartiets moderna retorik (alltså inte den som Schröder ger uttryck för) framhåller man näringslivets viktiga roll i utvecklingen mot en bättre miljö. Det är klokt. För exempel på hur klokt det är rekommenderas webbplatsen Miljönytta.se.

Miljöstalinismen lever i MP

Miljöpartiet gör tappra försök att skaka av sig framstegsfientligheten och lyckas till och från ganska bra.

Jag är övertygad om att många av de unga Miljöpartisterna har en i grunden sund syn på entreprenörskap och tillväxtpolitik. Företagarpolitiken lämnar fortfarande en hel del i övrigt att önska, men om viljan verkligen finns så kommer man att hitta rätt så småningom.

Tyvärr finns det dock starka krafter som verkar i motsatt riktning.

En grön ungdom vid namn Anders Schröder skrev igår på SVT Opinion om att vi måste sluta konsumera, att marknadsekonomi är förkastligt och att materiell standard inte är något självändamål. (det var nära att jag skrev 'självmål')

Detta är ett så flagrant exempel på miljöstalinism som för det första inte löser några som helst problem. Som - genomförd - skulle kasta oss ut i bottenlös fattigdom och som innebär allvarlig statlig repression.

Miljöpartiet ska tydligen definiera vad alla individer i samhället ska eftersträva. Förlåt mig, men att försöka förklara för folk att deras bild av lycka, deras drömmar och mål ska vara något annat än det de själva valt, är dömt att misslyckas.

Detta är helt enkelt inte kollektiva beslut.

Anders ska ge fan i vad jag vill skaffa mig för materiell standard, för att uttrycka mig en smula skarpt.

Magnus Andersson svarar här.

Lögnaktig (S)-propaganda i skolan

Som gymnasist i slutet av 80-talet i en överlag ganska blå skola hade jag en samhällskunskapslärare vid namn Torsten Wergenius. Han var stolt socialdemokrat och hade Rudolf Meidner som största idol.

Han var en ganska skön snubbe. Älskade att köra fort med sin bil. Han flirtade skamlöst med vår ca 120 år gamla engelsklärare Margaretha Waldén (som ändå liksom var piffig och parant). Antagligen gillade han att då och då ta ett glas gott och jag vet med säkerhet att han gillade att trissa med oss högerungar, uppväxta med Dallas och Falcon Crest och befinnande oss i Yuppieerans guldålder.

Ytterst medvetet provocerade han oss med ständiga hyllningar av arbetarrörelsen förträfflighet, löntagarfondernas nödvändighet och alla företagares förmodat nedärvda onska. Det väckte inte bara frustration, utan också en massiv debattvilja.

Samhällskunskapslektionerna kom mer att handla om åsikter än om förvaltningslagen och jag tror att de flesta i vår klass blev intresserade av och engagerade i politik tack vare Torsten.

Det fanns dock en oerhört tydlig gräns. Torsten skulle aldrig någonsin inlett ett samhällskunskapsprov med en sådan propagandistisk sentens som gymnasieläraren Daniel Ådin i Skellefteå tydligen har gjort.

Daniel Ådins elever får lära sig att "Den borgerliga regeringen har kört ekonomin i botten".

Daniel Ådin, som också är engagerad i Det Socialdemokratiska Arbetarepartiet borde omedelbart skiljas från sin tjänst, då han tydligen inte kan skilja på sina roller.

Avtalsrörelse, ungdomslöner och jobbskatteavdrag

Så börjar det bli dags för den antika sedvänjan avtalsrörelse. Att tro att förhandlarna på ömse sidor om arbetsmarknaden i sin allrådande vishet kan komma fram till vilka löneökningar som 1. Sveriges alla anställda gjort sig förtjänta av och 2. Sveriges alla arbetsgivare har råd att betala blir ju liksom en självuppfyllande profetia.

När verkligheten sedan avviker från kartan får verkligheten (med vidhängande verkliga företag och verkliga anställda) helt enkelt sparken.

Företag är olika och har olika betalningsförmåga. Anställda har olika egenskaper med avseende på kunskaper, färdigheter och arbetsförmåga. Villkorsdiskussionen borde vara en sak mellan den som jobbar och den som anställer. Utan tak eller bottnar.

(För de som vill och tycker att det är praktiskt kan man naturligtvis förhandla i grupp och sluta kollektivavtal.)

Om jag var anställd (jag är företagare sedan många år) skulle jag dessutom ha starka synpunkter på att industriarbetarnas förhandlingar inleder hela konkarrongen och därmed sätter riktningen för övriga branscher.

Just industrin har ju fått ta en hel del stryk i finanskrisen och tål inga signifikanta löneökningar utan att riskera storskalig utslagning med värre arbetslöshet som följd. (IF Metall har ju till och med visat prov på beundransvärd flexibilitet och gått med på arbetstidsförkortningar för att minska arbetsgivarnas lönekostnader.)

Jag tycker att hela den korporativistiska arbetsmarknadsmodellen är helt galen, men nu har vi det här systemet så länge Gamla Socialdemokraterna eller Nya Moderaterna leder regeringarna. Vilka av dem som kommer att göra det efter den 19 september nästa år borde dock kunna påverka avtalsförhandlingarna.

Eftersom en vänsterregering vill höja skatten ganska rejält borde ju en avtalsskrivning vara villkorad så att kraven blir högre om det skulle falla sig så att Mona Sahlin blir statsminister och att kraven är lägre om sjuksköterskor, lärare och poliser får behålla jobbskatteavdraget?

Någon gång när man har tid över borde man stödja LO genom att räkna ut exakt HUR mycket mer deras medlemmar borde kräva vid en rödgrön valseger...

---

Centerpartiet föreslår idag i en rapport något man kallar avstampsjobb. Det ska bli tillåtet att erbjuda ungdomar 2/3-delar av kollektivavtalslönen. Ett antagligen mycket effektivt sätt att öppna upp arbetsmarknaden för ungdomar, som med dagens stelbenta svenska arbetsmarknad hamnar hopplöst utanför.

Läs rapporten här. Även SR, Annie och Per Ankersjö.

Läsvärd Expressenledare om avtalen och jobben.

(S) problembild: folk har det för bra

Hos polarn Johan Ingerö läser jag en lika komisk som tragisk beskrivning om varför den svenska socialdemokratin antingen behöver en idémässig totalrenovering eller avvecklas å det snaraste.

Ett stjärnskott vid namn Anna Skåner beskriver det som ett problem att "folk har det bra". (För att man då inte blir benägen att rösta på sossarna.)

Man tar sig för pannan. Att Det Socialdemokratiska Arbetarepartiet driver en politik som hindrar vanligt folk från att kliva framåt i livet är ingen nyhet.

Att avsikten är just att hålla människor nere, utanför, beroende av staten och i fattigdom trodde man ju i ärlighetens namn inte. Så jäkla cyniska och maktgalna kan man väl helt enkelt inte vara? Eller det kanske man kan...

Detta är alls ingen engångsföreteelse från arbetarrörelsen. När jag för ett par månader sedan debatterade fackets roll i Studio Ett var jag nära att ramla av stolen när Veronica Karlsson från SKTF konstaterade att det var "på gott och ont" att unga människor idag har bra självförtroende. En absurd ansats som jag bemötte så kraftfullt jag kunde.

En politisk rörelse som motiverar sin existens med att det är synd om en massa människor måste helt enkelt se till att det är synd om en massa människor.

En saftig biff serverad med kattspya

I förra veckan käkade ett gäng svenska bloggare lunch med norska Fremskrittspartiets partiledare, Siv Jensen.

För drygt ett år sedan skrev jag om Frp's märkliga ideologiska tulipanaros. Frp var från början ett missnöjesparti i sin klassiska form och är till stor del det fortfarande. För att så att säga bli ett "riktigt" parti behövde man en ideologi att stå på.

Att man valde klassisk liberalism är mycket glädjande, men det är också lite konstigt. Det bränsle med vilket man driver debatten framåt är till stor del något som är helt oförenligt med klassiskt liberala idéer: invandringsfientlighet.

Att ställa nationaliteter mot varandra och hävda att norrmännen ska ha förtur till jobb och sådant trams är inte bara en avskyvärd tanke, det är också motsatsen till liberalt.

Det är en total krock mot marknadsekonomins principer och är följdriktigt även ekonomiskt ineffektivt. Det är lämplighet som ska avgöra vem som ska ha ett jobb, inte nationalitet, antal tjänsteår eller något annat.

Förhoppningsvis är Fremskrittspartiet på väg mot en bättre och mer liberal politik även på migrationsområdet. Den dagen tänker jag älska dem förbehållslöst, då man sätter ner foten och konstaterar att: "Vi har vært dumme. Det er klart at man ikke kan skille mellom folk og folk. La oss åpne våre grenser for alle som ønsker å komme til Norge for å bo, arbeide og drikke Ringnes."

Tills dess tänker jag betrakta dem med vederbörlig skepsis.

Klockan klämtar för Systemet

Goda vännen och CUF ordföranden Magnus Andersson debatterar idag på SVT-Opinion om att jordbruksminister Eskil Erlandssons förslag från förra veckan om att svenska vingårdar ska få bli "filialer" till Systembolaget, är en urvattnad kompromiss.

Bättre det än ingenting, kan man tycka, men Magnus har ju en poäng i att man vända totalt på det: varför ska vi överhuvudtaget ha ett försäljningsmonopol?

Vad är det som gör privata företag sämre skickade än statliga dito att följa regler och lyda lagar?

Ha gärna åldersgräns och håll kvar eller kanske till och med förstärk kraven på legitimationskontroll och annat. Men låt flera vara med och göra jobbet!

Men folkhälsan då? Svensken anses ju tydligen inte kunna fatta rationella beslut för sig själv?

Det kanske skulle kunna vara ett argument OM det hade varit så att jämförbara länder utan statligt försäljningsmonopol för alkoholdrycker hade större problem än Sverige. Men så är det inte.

Privata företag får ju för sjutton till och med vara verksamma inom vård och omsorg nuförtiden. Så pass mycket litar vi ju ändå på dem...

---

Allvarligt talat: är det någon som tror att vi kommer att ha systemmonopolet kvar om 20 år?

Mona Sahlin och fiendens fiende

Det går ganska bra för Sverigedemokraterna nu. Tyvärr. Deras politik är utomordentligt farlig för Sverige som nation.

De vill inte bara förbjuda arbetskraftsinvandring, utan också reglera handel över gränser för att "skydda" svenska företag från konkurrens.

Om sådana strävanden skulle få utväxling i praktisk politik skulle vi tvingas ta ett drastiskt kliv nedåt i välfärdsligan.

För det första skulle importvaror bli mycket dyrare, vilket drar undan utrymme för konsumtion och investeringar (som skulle kunna leda till jobb).

För det andra brukar inte andra länder tiga still mot handelshinder, utan upprätta egna mot det land som infört sådana. Det hotar all svensk exportindustri, som t ex stål, skog och Saabar.

Deras politik hotar säkerheten, eftersom de hävdar att muslimer är "det största hotet". Något som experterna avfärdar som osant. T ex Europol (som jag skrivit om förut). Istället för att polis och försvar ska ägna sig åt att möta verkliga hot, vill Sverigedemokraterna tvinga dem att möta hot som Åkesson och gänget helt enkelt har hittat på. Sverigedemokratisk "säkerhetspolitik" minskar sålunda säkerheten för vårt svenska folk.

Sverige är ett fantastiskt land att leva i, men vi är med våra 9 miljoner svenskar ett ganska litet land i världen. Vi är helt beroende av handel och andra utbyten med omvärlden.

Vi är också beroende av kontinuerlig förnyelse i näringslivet för att kunna hävda oss i den globala konkurrensen. Den förnyelsen är helt avhängig mottagligheten för nya intryck och idéer. Att hindra invandring är att hindra sådan livsnödvändig kulturell och kreativ utveckling som följer av att människor från olika kulturer delar erfarenheter och blandar tankar.

Denna öppenhet för det nya gjorde en gång i tiden Sverige rikt. Det är ett Sverige som jag är mycket stolt över och ett Sverige som vi borde vara mycket angelägna om att bevara.

Att söka tillsluta vår kultur och nation är inte bara kulturellt och ekonomiskt katastrofalt. Det är dessutom mycket osvenskt.

Svenskheten är inget statiskt tillstånd och har aldrig varit. Sättet på vilket vi firar jul, vad vi har på matbordet, hur vi jobbar och vad vi gör på fritiden förändras ständigt. Inte för att vi tvingas till förändring, utan för att vi utvecklas som människor och som nation.

Hur kommer det så att det går så bra för ett parti som i praktiken motarbetar den dynamiska svenskheten?

För det första måste man förstå att Sverigedemokraterna faktiskt inte uppfann hatet mot invandrare. Lika lite som att Hitler uppfann judehatet eller Pol Pot klasshatet. Det finns helt enkelt invandringsfientliga människor i Sverige, likväl som i andra länder. Sverigedemokraterna försöker bara exploatera det.

Denna främlingsfientlighet odlas till och från av den i Sverige mycket mäktiga fackföreningsrörelsen. Byggnadsarbetareförbundet t ex hetsar mot främst människor från de nyare EU-länderna och hävdar oblygt behovet av hinder mot konkurrens från dem.

För det andra har Mona Sahlins enträgna krav på löften om regeringens avgång - om Sverigedemokraterna skulle bli vågmästare mellan blocken - skapat allt detta fokus som riktas mot dem nu.

Detta är naturligtvis ingen slump. Mona Sahlin har kanske kunskapsluckor när det gäller ekonomi och sådant, men politiskt är hon oerhört slipad.

Vänsterpartierna kommer med all rimlighet att förlora Stockholm igen och Alliansen kommer i riksdagen att ha fler mandat än vänsterblocket. Den enda chansen i det läget för Mona Sahlin att bli statsminister är att Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen och att Alliansen vägrar samarbeta med dem. (Och att MP vägrar att samarbeta med Alliansen.) Därav jakten på löftet.

I kampen om makten använder alltså Mona Sahlin Sverigedemokraterna och den fram tills nyligen ändå ganska blygsamma svenska främlingsfientligheten som hävstång.

Förslaget kan tyckas, men fruktansvärt cyniskt och förödande för Sverige och för svensk politik.

Sahlin omvald för sista gången

Så beslutade S-kongressen att välja om Mona Sahlin som partiordförande. Med all rimlighet för sista gången.

Helen Törnqvist skriver ett mycket läsvärt inlägg om den Socialdemokratiska dubbelmoralen.

Per Ankersjö påminner om att vänsterpartiernas skattehöjningar skapar 140 000 arbetslösa, och länkar till Maud's newsmillartikel från häromdagen.

Eric Erfors beskriver Mona Sahlins torgmötesretorik som "sagor för vuxna".

Facket krossade hans företag

Rekommenderar varmt läsning av Henrik Gustavssons Newsmillartikel idag. Henrik vägrade att underkasta sig fackets övermakt och fick betala priset.

Jag har tidigare skrivit om fallet med Henriks byggfirma i olika omgångar.

Byggnads satte in hela sitt stora och mäktiga maskineri och krossade till slut Henrik och hans företag.

---

Federley debatterade i samma medium om kollektivavtalen häromdagen.

Gårdsförsäljning förenlig med EG-rätten

I morse kunde man på radion höra jordbruksminister Eskils Erlandsson förklara att gårdsförsäljning inte behöver stå stick i stäv med eg-rätten, om vi nu ska envisas med att ha ett statligt monopol för försäljning av drycker som innehåller alkohol.

Förbudet mot gårdsförsäljning innebär stora hinder för tillväxten framförallt i glesbygden och jag skulle nog vilja påstå att det även är motverkar folkhälsan.

Svenska vinodlare och mikrobryggare är framförallt kvalitetsdrivna. Av rent institutionella skäl lönar det sig inte att satsa på volym i ett land där vi har höga löner och inkomstskatter. Mindre kvantiter och högre kvalitet är också gemensamma strävanden för precis varenda i dagsläget existerande och hårt kämpande gårdstillverkare. Utan undantag.

Nu tycker jag förvisso att det är människor ensak att bestämma vad man ska dricka och varför, men om man nu tar människors hälsa på allvar måste man väl ändå föredra en dryckeskultur som handlar om att åka och titta, dofta, smaka och njuta, än att folk tar sig en bibfylla en tisdagförmiddag?

Svenska vingårdar, mikrobryggerier och destillerier erbjuder det förra och systemmonopolet det senare.

---

Även i SvD.

Att sänka skatten ÄR att satsa på jobben

Jag har ju tidigare skrivit om hur mycket jag som student beundrade Thomas Östros handfasta guidning på mikroteoretiska snårstigar längs arbetsmarknadens vildvuxna bryn.

Man vet väl inte exakt hur det gick till, men det kan ha varit så att Thomas Östros blivit bortförd av utomjordingar och i samband med det fick den del av hjärnan, där insikten om sambandet mellan lägre inkomstskatter och högre sysselsättning satt, avlägsnad.

Redan tidigare har vi ju förstått att samtliga vänsterpartier och sålunda hela det rödgröna regeringsalternativet går till val på att höja skatterna för "de rika". (Att "de rika" är helt vanliga poliser, lärare, sjuksköterskor, snickare, journalister, rörpulare, elektriker, informatörer, serietecknare, ljudtekniker, lantbrukare, arkivarier och många många andra bryr man sig dock inte om att informera om.)

Tiden innan "the alien abduction" (eller vad det nu var som hände) kunde Östros ha förklarat sambandet någonting i stil med följande:

Den ersättning som människor vill ha för att ta ett arbete kallas "reservationslön".

Om vi ponerar att den reservationslönen för en viss individ är 15 000:- efter skatt. Då är löneanpråket före skatt ca 20 000:- och lönekostnaden för arbetsgivaren ca 26 000:-

Med högre skatter ökar kostnaden för en potentiell arbetsgivare att anställa dig då det kostar mer att ge dig din reservationslön.

I exemplet ovan är jobbskatteavdraget ca 1200:-. Om det försvinner ökar reservationslönen före skatt till 21200:- och arbetsgivarens kostnad för dig till ca 28 000:-

Är det någon som tror att högre kostnader för att anställa leder till att fler får jobb?

Notera att denna kostnadsökning även omfattar anställningar i stat och kommun.

De pengar de enligt vänsterpartierna får in genom höjda skatter går till stor del ut med en gång i form av ökade kostnader för att anställa.

Landstingsanställda t ex har ju redan som det är ofta väldigt låga löner. En avtalsrörelse utan jobbskatteavdrag i beräkningen kommer att (med rätta) ställa högre krav än annars.

Nu är det tyvärr inte bara jobbskatteavdraget som är i fara. Via Ankersjö, Federley och Stina Bengtsson ser jag att de rödgröna charmtrollen i Stockholm vill höja kommunalskatten med 60 öre.

Detta genidrag skulle leda till att ännu färre får riktiga jobb i Stockholm.

Nästa gång man hör Östros liksom lite hypnotiskt mässa att "regeringensänkerskattenförderika vimåstesatsapåjobben" om och om igen med det där stela leendet, kan man ju tänka på att det bästa sättet att satsa på jobben är att sänka inkomstskatterna.

(Om man spelar upp ett Östrostal baklänges kan man faktiskt tydligt höra följande: "utomjordingarnaärvåravänner devillossväl måstebyggalandningsbanaipotatismos")

---

Man nämner inte Förbifart Stockholm i ett enda ord. Infrastrukturproblemen påverkar också sysselsättningen. En effektiv sammanbindning mellan stadsdelarna kan i praktiken fördubbla en stockholmares effektiva arbetsmarknad!

Röstar du rödgrönt blir det ingen förbifart

Centerpartiets landstingsråd i Stockholm, Gustav Andersson, skriver nu på sin blogg om att Miljöpartiet i landstinget lämnar ett tydligt besked: Man står fast vid sitt ultimativa krav på ett "nej till bron" för att erbjuda Socialdemokraterna sin lojalitet.

Det innebär en av två saker. Antingen finns det inget sammanhållet vänsteralternativ i Stockholm, eller så blir det ingen förbifart om de rödgröna skulle vinna valet.

Alla som har tröttnat på tröstlösa köer, oavsett om man sitter där på väg hem eller bort, till fotbollsträning eller på väg mellan två trasiga rördelar, bygget eller ABF-kursen har ett bättre alternativ: Centerpartiet!

---

Här är en artikel om Volvo's el- och laddhybridbilsprojekt.

Skattesänkningar är viktiga frihetsreformer

En bit på vägen mot platta skatter är att sänka statsskatten med de 5 procentenheter som Centerpartiet idag föreslår.

Det är så sjukt att vi har en skattepolitisk huvudfåra i vårt avlånga land enligt vilken man ska straffas för att man utbildar sig, för att man jobbar hårdare och smartare.

Med proportionella skatter förbättrar man förutsättningarna för alla som vill påverka sin egen ekonomiska situation. Med progressiva inkomstskatter håller man människor nere, fasthållna i den ekonomiska status man blev vuxen i. Fruktansvärt orättvist och jäkligt onödigt.

Samtidigt föreslår vårt gröna, härliga och liberala parti en sänkning av vinster på bostadsaffärer. Det kan förhoppningsvis öka rörligheten på bostadsmarknaden då utbudet lär öka.

---

Gamla finansministerikonen Kjell-Olof Feldt (S) sågar tillsammans med Sven-Olof Lodin på dagens DN Debatt Socialdemokraternas skattepolitik vid fotknölarna. Den s k "förmögenhetsskatten" ger jordnötspengar till statskassan och driver hundratals miljarder ur landet.

Miljarder som skulle kunna ha finansierat svenskt entreprenörskap, men som nu arbetar i andra länder, för andra länders företagare och andra länders löntagare.

---

Läs även stureplanscenterpolarn Andreas Bjerke om detta.

Miljöpartiet fattar inte företagandet

Mycket ska man läsa innan ögonen trillar ur. Miljöpartiet gör idag på SvD Brännpunkt anspråk på att bli ett småföretagarparti. Lycka till.

Man tillhör trots allt det regeringsalternativ som vill chockhöja inkomstskatterna, återinföra förmögenhetsskatten, absolut inte under några som helst omständigheter diskutera arbetsrätten (Om det diskuteras, så handlar det om att "förstärka LAS", vilket i praktiken kan innebära att facket blandas in i anställningsbesluten).

I sitt partiprogram förordar man tobinskatt, räntefritt samhälle och löntagarfonder.

Miljöpartiets track record när det gäller att ställa till det för företagare i allmänhet och småföretagare i synnerhet är magnifikt. "Friår", som urholkar arbetsutbudet. En miljölagstiftning som gör näringsidkare rättslösa. Man är kategoriskt emot viktiga infrastrukturprojekt.

Det finns miljödomar mot småföretagare om böter på tiotusentals kronor för att man har åkt till återvinningsstationen med ett lysrör utan att ha föranmält detta till kommunen.

Skaderekvisitet förhandlades bort, så att polisen kan göra husransakan vid "miljöbrott" även om miljöbrottet bara består i administrativa formaliteter.

En ICA-handlare på en liten ort i mellansverige glömde en månad att lämna in uppgiften om vilka köldmedium som fanns i butiken. Det var alltså inte fråga om någon förändring, utan en deklaration om att "Ja, jag har fortfarande 22 liter köldmedium i mina anläggningar, precis som de 12 senaste månaderna och jag planerar att ha 22 liter köldmedium ett par år till om inget oförutsett inträffar".

Nu inträffade tyvärr något oförutsett. Åklagaren konstaterade att ett Miljöbrott begåtts i och med att uppgift inte lämnats. Polisen gjorde inte bara husransakan, utan hämtade in företagaren i fråga för förhör mitt på dagen från butiken. (sic)

Om det beror på att företagaren blev knäckt, om människor inte längre ville handla av någon som hämtades av polis (och därmed måste vara en skummis), eller om det var en kombination av dess båda är väl svårt att säga, men 6 månader senare fick butiken slå igen.

Ett industriföretag i västsverige bokförde sina utsläppsrätter på fel konto och fick böta 19,5 miljoner. (Märk väl: ingen skada mot miljön hade skett - misstaget var helt och hållet administrativt.)

Miljöpartiet är bra på migrationspolitik, men är helt värdelösa på miljöpolitik. Överbud och lika meningslös som kompromisslös "miljöpolitik", som företrädesvis konstrueras för att blidka det mäktiga lobbyorganisationer som profiterar på människors miljöengagemang.

Värre är man dock på företagarpolitik. Man drar sig inte för att föreslå saker som statliga riskkapitalfonder för politiserad styrning av entreprenörskapet.

Alla som har någon insikt i entreprenörskapets väsen vet att det inte låter sig styras. Det är en ren och oförfalskad underifrånkraft. Enskilda människor som bryter mot konventionerna, vänder upp och ned på allt och provar något som i andras ögon verkar helt galet, men som en gång på tio eller kanske en gång på hundra visar sig funka.

Sådant kan inte kommenderas fram, utan måste växa fram underifrån. För att det ska ske behövs frihet. Frihet för tankar och idéer och framförallt ekonomisk frihet. Fri ekonomi. Kapitalism. En allmän känsla i samhället att det faktiskt är OK att folk blir rika på att arbeta.

Är man beredd att sätta ned foten om kapitalismens principer och företagarens rättigheter mot staten och facket (rättssäkerhet även när det gäller miljöreglerna, t ex), kan man som småföretagare (som jag själv är sedan många år) ta dem på allvar.

Tills dess är det mest fråga om substanslöst svammel.

---

Läs även Ankersjö.

Öppna gränser - bra för alla

Grön ungdoms ena språkrör, Jakop Dalunde, skriver idag en klockren artikel om att öppna gränser ger ett rikare samhälle. Han tar upp faran med protektionistiska strömningar som blir särskilt framträdande i lågkonjunkturer, tar tydligt avstånd från "Go Home"-vrålande fackföreningar och handelshinder på arbetsmarknaden.

Nu finns det ju en massa annat i Miljöpartiets politik som är alldeles uppåt väggarna, men det kan man bortse från en liten stund. Dalunde ska ha applåder för sitt principfasta ställningstagande och för sin fina text!

Heja!