Prohibition eller avkriminalisering?

Igår fick jag ett mail från en gymnasieelev som gör ett skolarbete om cannabis och ville ställa några frågor till mig. Eftersom detta kanske kan vara av intresse för även fler, klistrar jag in dem här på bloggen:

 Vad är din syn på cannabisbruk? Är det lika farligt som alla säger? -

Denna fråga är väldigt svår att svara på eftersom jag inte vet exakt vad du menar att "alla säger", men det finns fakta som tyder på att cannabis inte är mer skadligt än andra njutningsmedel som används i samma syfte.

2.       Vad tror du det största problemet är? –

Att människor som vill köpa cannabis etablerar kontakt med kriminella människor som dels kan utsätta dem för hot eller våld, dels också manipulera cannabisköpare till att köpa farligare droger. 

3.       Är cannabis en inkörsport till farligare droger? -

Det kan det absolut vara genom att cannabisköpare etablerar kontakt med kriminella personer, som kan tänkas vilja sälja på dem andra droger. (Se även föregående svar)

4.       Hur kan vi göra för att minska användningen av cannabis? -

Idag går ca 24% av resurserna till att vårda missbrukare (av främst andra droger än cannabis), 75% till rättssystemet för att gripa och döma brukare av förbjudna droger och 1% till upplysning och information. (Siffror från Ted Goldberg, professor i Sociologi) 

Under förutsättning att man önskar se ett minskat cannabisbruk tror jag att fördelningen borde vara annorlunda till upplysningens fördel. 

5.       Vilka tror du använder cannabis mest? –

Det vet jag inte, men det finns subkulturer i vilka de konstnärliga uttrycken ofta är drogromantiska, så en rimlig gissning är väl att människor i sådana har närmare till att bruka.

6.       Har användningen något med kön/ålder/samhällsklass att göra? –

Ålder, ja. Pensionärer brukar antagligen mindre än andra. Kön, nej. "klass", nej.

7.       Vad tror du är anledningen till att man provar cannabis? –

Människor har sökt metoder att berusa sig i alla tider och precis som att unga kan ha en nyfikenhet inför att dricka alkohol kan man vara nyfiken på cannabis.

Ibland kan säkert anledningen också vara sociala eller medicinska problem som man söker tröst eller lindring för genom cannabisbruk. 

8.       Hur tror du det var förr? Har användningen ökat eller minskat? -

Den stora ökningen skedde på 70-talet. Sedan minskade användningen på 80-talet och jag gissar att den har ökat igen. 

9.       Borde cannabis legaliseras? Varför/varför inte? -

Detta är en extremt svår fråga som måste brytas ned i fyra dimensioner: Medicinskt, socialt, moraliskt och juridiskt. 

Vi börjar med den sista, juridiskt: FN's organ mot brott och narkotika, UNODC, har fastställt att narkotika ska vara olagligt och Sverige, liksom så gott som alla andra länder, har gått med på att förbjuda narkotika i den nationella lagen. 

Bolivia är mig veterligen det enda land som sagt upp avtalet med hänvisning till att cocablad (som används för att tillverka kokain) inkluderas i förbudet. Men bruket av cocablad är etablerat i Bolivia på samma sätt som snus i Sverige. 

De länder som har lättat på förbudslinjen, som t ex Portugal, som också är bundna av överenskommelsen i FN, har använt en annan lagstiftningsteknik och kallar det för avkriminalisering. I teorin är narkotikan fortfarande förbjuden, men man tillämpar åtalsunderlåtelse, dvs vanliga brukare av narkotika lagförs inte. 

Problemet med avkriminalisering genom åtalsunderlåtelse är av rättsfilosofisk natur: det är helt enkelt dåligt att ha lagar som inte ska följas. 

Medicinskt är det, så vitt jag förstår, svårt att motivera cannabisförbud om samtidigt starksprit är lagligt. Om detta råder dock säkert delade meningar i den medicinska expertisen.

Socialt finns ju problem med dagens lagstiftning, dvs prohibitionslinjen (alltså att förbjuda och bekämpa allt bruk av cannabis). Det kan alla se. Skulle dessa vara fler eller färre med en annan lagstiftning? Oerhört svårt att säga. I Portugal har problemen blivit mindre med avkriminalisering, men det finns ingenting som garanterar att resultatet skulle vara detsamma i Sverige. 

Många problem uppstår just eftersom narkotika är olagligt. Social stigmatisering. Priserna drivs upp, vilket tvingar missbrukare till kriminalitet och prostitution. Köpare tvingas till kontakter med kriminella personer och löper därför större risk för att utsättas för brott. 

Människor som skulle behöva hjälp att ta sig ur missbruk tvekar inför att söka sådan, eftersom de samtidigt riskerar rättsliga konsekvenser med straff och närvaro i polisregistret som följd. Har man barn är risken stor att de sociala myndigheterna anser dig olämplig som förälder och tar barnen ifrån dig. Etc etc. 

När man väger samman de ovanstående tre dimensionerna tycker jag nog att argumenten för att prova en annan narkotikapolitik åtminstone inte borde uteslutas. Men så har vi den fjärde: Moraliskt. 

Många människor gillar helt enkelt inte att folk "knarkar". Det har därför blivit en gångbar politisk linje. Mot moralargumenten finns aldrig praktiska sakargument som övertygar. 

Man måste också vara mycket medveten om en sak: Oavsett vilken typ av narkotikapolitik som präglar lagstiftningen, prohibition eller avkriminalisering, kommer vissa människor att fara illa. Narkotika är farliga saker, det får man aldrig glömma.

10.   Om ja – vilken åldersgräns skulle vara rimlig? -

Svaret i ovanstående fråga är ju inte helt entydigt, men samma som för alkohol förefaller rimligt.