Facket vs verkligheten, del 326

Ett gammalt tema på denna blogg är den svenska fackföreningsrörelsens ständiga beef med verkligheten. Bakom den våta klasskampsfilten blänker dock stundtals ögonblick av klarhet fram. Om inte i retoriken så i alla fall i praktiken.

Ett exempel är Handelsanställdas förbund som först hotade med stor konflikt, men som sedermera landade i ett intressant avtal med ett inslag av vad som kan liknas vid ungdomslöner. De kallar det betald praktik och hävdar själva med emfas att det inte har något med Centerpartiets förslag att göra. Det får vara hur det vill med den saken, och de får kalla det för vad de vill, men metoden är ett svar på samma fråga som Centerpartiet ställt.

Jag är imponerad och faktiskt lite överraskad av Handels för detta! Mycket bra.

Ett förbund som kanske inte har fullt lika många ögonblick av klarhet är Byggnadsarbetareförbundet, som också var tidiga ute med varsel om så kallade sympatiåtgärder.

Deras blinda lojalitet mot ett av alla de partier som deras medlemmar röstar på tar sig ibland rent groteska uttryck. Igår kunde man läsa en gråtmild artikel på SVT Debatt om hur ond högerregeringen är, som man tror (eller påstår sig tro) vill att byggare ska dö på jobbet.

Enligt egen utsago skriver artikelförfattaren, eller undertecknaren - texten förefaller professionellt ihopknåpad av skolad politisk kommissarie, eller av sådan utsedd pr-konsult - att arbetsgivaren gör ett bra skyddsarbete, men att man ändå står "maktlösa" för att (den onda hööööger-) regeringen minskat anslagen till arbetsmiljöverket, så att de inte kan inspektera lika ofta.

OK.

Så alla förutsättningar för att faktiskt _göra_ säkerhetsförbättringar finns, fast ni gör det ändå inte för att staten inte kommer ut och tittar på lika ofta? (Maktlösa.) Joråsatte...

Detta är ju på ett sätt djupt komiskt. Den blinda övertygelsens retorik bli ofta det. Trist är dock samtidigt hur man ganska cyniskt exploaterar kollegors tragiska öden för att söka plocka billiga politiska poäng.