KD kör fast i moralträsket

Idag går tre av fyra allianspartier ut och föreslår att insemination av ensamstående ska bli en del av den svenska vårdapparaten. Ett välkommet besked.

Kristdemokraterna är emot och har inte helt lätt att förklara varför, utom att varje barn har "rätt till sina båda föräldrar". En hållning som logiskt borde leda till att barn till ensamstående föräldrar borde omhändertas av de sociala myndigheterna och tilldelas fosterföräldrar.

Själv (jag är uppväxt med ensamstående förälder) ryser jag vid tanken att som litet barn med våld bli bortförd från min familj, även om den råkade se ut på ett annat sätt än det som Kristdemokraterna önskar, och satt att uppfostras av främlingar. Med tanke på hur många barn i den situationen som råkat riktigt illa ut växer rysningen till en kall våg av obehag, sorg och ilska.

Möjligen blir också Maria Larssons ovilja att ge drabbade fosterbarn rättmätig kompensation lättare att förstå. Oäktingar och horungar ska bära sina syndande föräldrars skam.

Nyligen debatterade Anders W Jonsson (C) om detta i radio Gävleborg mot ett Kristdemokratiskt landstingsråd som försökte motivera sitt motstånd mot lagen med FN's barnkonvention om att barn har rätt att känna till sitt biologiska ursprung. Det är bara det att lagförslaget från C, M och FP gör det lättare att uppfylla barnkonventionen, som ju dessutom KD vill göra till lag. De barn som tillkommer genom insemination idag i Danmark och Finland saknar ju den möjligheten, liksom många av dem som kommer till på annan väg.

Naturligtvis är detta bara försök få en intolerant ansats att verka mindre osmaklig, men mellan de torftigt ihopdragna argumenten syns Kristdemokraternas drivkrafter tydligt: Synden och SNNNNUSKET ska straffas!

---

Är allianssamarbetet på något sätt i fara av detta? Nä, inte så länge det finns en majoritet för den politik som inte bygger på märkliga föreställningar om att vissa barn är mindre välkomna än andra. Bebisar är ganska fantastiska oavsett hur de kommit till.

Det kanske till och med vitaliserar Alliansen att partierna då och då sticker ut och visar sin särart, så att väljarna kan tycka till om den inbördes maktbalansen.