KD kör fast i moralträsket

Idag går tre av fyra allianspartier ut och föreslår att insemination av ensamstående ska bli en del av den svenska vårdapparaten. Ett välkommet besked.

Kristdemokraterna är emot och har inte helt lätt att förklara varför, utom att varje barn har "rätt till sina båda föräldrar". En hållning som logiskt borde leda till att barn till ensamstående föräldrar borde omhändertas av de sociala myndigheterna och tilldelas fosterföräldrar.

Själv (jag är uppväxt med ensamstående förälder) ryser jag vid tanken att som litet barn med våld bli bortförd från min familj, även om den råkade se ut på ett annat sätt än det som Kristdemokraterna önskar, och satt att uppfostras av främlingar. Med tanke på hur många barn i den situationen som råkat riktigt illa ut växer rysningen till en kall våg av obehag, sorg och ilska.

Möjligen blir också Maria Larssons ovilja att ge drabbade fosterbarn rättmätig kompensation lättare att förstå. Oäktingar och horungar ska bära sina syndande föräldrars skam.

Nyligen debatterade Anders W Jonsson (C) om detta i radio Gävleborg mot ett Kristdemokratiskt landstingsråd som försökte motivera sitt motstånd mot lagen med FN's barnkonvention om att barn har rätt att känna till sitt biologiska ursprung. Det är bara det att lagförslaget från C, M och FP gör det lättare att uppfylla barnkonventionen, som ju dessutom KD vill göra till lag. De barn som tillkommer genom insemination idag i Danmark och Finland saknar ju den möjligheten, liksom många av dem som kommer till på annan väg.

Naturligtvis är detta bara försök få en intolerant ansats att verka mindre osmaklig, men mellan de torftigt ihopdragna argumenten syns Kristdemokraternas drivkrafter tydligt: Synden och SNNNNUSKET ska straffas!

---

Är allianssamarbetet på något sätt i fara av detta? Nä, inte så länge det finns en majoritet för den politik som inte bygger på märkliga föreställningar om att vissa barn är mindre välkomna än andra. Bebisar är ganska fantastiska oavsett hur de kommit till.

Det kanske till och med vitaliserar Alliansen att partierna då och då sticker ut och visar sin särart, så att väljarna kan tycka till om den inbördes maktbalansen.

Bristande kunskap bakom lagändringen

Stockholms läns skärgårdslandstingsråd Gustav Andersson (C) och Karl Malmqvist, seglare (bland annat svensk mästare i 29er och innan dess nordisk mästare i optimistjolle) och förbundsstyrelseledamot i Centerstudenter, skriver idag på SvD Brännpunkt om att den så kallade sjöfyllerilagen är en dum och onödig morallag.

Lagen har uppenbarligen tillkommit genom bristande insikter i sjö- och skärgårdslivets villkor och praxis. Det är OK, vi är människor, vi gör fel. Men nu är det läge att inse att lagändringen var ett misstag och rätta till det.

Varför stänger du av kommentarsfältet, Birgitta Rydberg?

Landstingsrådet Birgitta Rydberg (FP) bemöter skärgårdslandstingsrådet Gustav Anderssons (C) kritik mot den så kallade sjöfyllerilagen. Tråkigt nog verkar inte heller Birgitta Rydberg lyssna till fakta i frågan, utan fortsätter på den sorgliga väg lagens förfäktare slagit in på.

Gustav svarar i ett öppet brev.

Birgitta Rydberg gör sig samtidigt också skyldig till två trista netikettsbrott. Dels då hon stänger sitt kommentarsfält för vidare kommentarer, något som antyder att hon inte ens själv anser att hon har på fötter. Dels då hon inte ens länkar till det inlägg hon kritiserar. Dåligt. :-/

Sjöfyllerilagen ett uttryck för moralism

Gustav Andersson, (C), skärgårdslandstingsråd i Stockholm, skriver på sin blogg om att den så kallade sjöfyllerilagen är en onödig morallag. Och jag håller med. Den är tillkommen av de allra sämsta av politiska skäl - skamlös populism.

Man "tar i" mot något som en majoritet kan hetsas till att anse moraliskt förkastligt, men med en åtgärd som faktiskt inte löser några som helst problem och samtidigt slår undan benen för en fram tills nu växande skärgårdsnäring. (Förutom det glädjemord för båtlivet man samtidigt begår.)

Eftersom ingen verklig grund för lagändringen existerar tvingas lagens försvarare förvanska sanningen och hävda att olyckorna ökat och att lagen löser något problem, men så är inte fallet. Det farliga beteendet omfattas inte av lagen (små båtar och ofta i sjöar där varken sjöpolis eller kustbevakning finns) eller omfattades redan av tidigare lagstiftning (båtförare är dyngrak och en fara för sig själv och andra).

Det är vanligt hederligt och hyggligt folk, sådana som sjökrogarna gärna vill ha som gäster och som sköter sig väl både till sjöss och på land, som får sin frihet kringskuren av inga andra skäl än att några moralkärringar till riksdagsledamöter ska kunna lura i några stackars väljare att de åstadkommer någonting om dagarna.

Läs tidigare inlägg i frågan från denna blogg.

Läs även Karl Malmqvist och titta på ABC-nytts inslag.

Experterna på sjörätt (och professorerna) Hugo Tiberg och Mats Edenius sågar lagen vid fotknölarna i en artikel på DN Debatt från i våras.

Goda argument vs ...tja vadå?

Jakob Dalunde (MP) skriver idag intelligent om cannabisförbudet, med anledning av att regeringen ska satsa 50 fler miljoner på att jaga holkrökare.

Det skulle förvåna mig mycket om förbudsivrarna åstadkommer något svar på högre nivå än banala moralfloskler.

En ineffektiv lösning på ett problem som inte finns

Karl Malmqvist benar ut begreppen kring det så kallade sjöfylleriet och gör samtidigt processen kort med Centerpartiets rättspolitiska talesperson, Johan Linander, som av oklara skäl hyllar den onödiga och frihetshotande "sjöfyllerilagen" i och med en artikel i DN som jag skrev om häromdagen.

Karl konstaterar att Linander verkar drivas av någon nykterhetsagenda. Jag tycker att det är enklare än så. Tydligen är det ett självändamål att polisen griper många, för något annat "problem" löser inte lagen.

Detta är ett sådant vedervärdigt exempel på hur en grundlös lag trummas fram av rent populistiska skäl. Lagen hotar inte bara i båtlivet och skärgårdsnäringarna utan har större konsekvenser: onödiga och missriktade lagar urholkar folkets förtroende för rättssystemet.

Om nu det är så viktigt att polisen griper många fritidsskeppare kan jag föreslå att man istället gör pulvermos olagligt, en vedervärdig produkt som göms i mången byssa.

Morallagarnas absurditet

Ett exempel på hur sjukt det kan bli när lagstiftningen blir någon slags moralistisk skönhetstävling är hela det rättsfall där en ung flicka åtalas för att hon och en pojke har haft sex.

Det har begåtts ett övergrepp och den skyldige är lagstiftaren, som genom sitt behov av att nå politiska fördelar genom att exploatera människors moralindignation, släpar fram och vänder ut och in på två unga människors innersta liv. Med all säkerhet med stort psykiskt lidande och rimligen även sexuella problem för lång framtid som följd.

Det märkliga är dock, hur bisarrt det än kan låta, att flickan frias. Lagen är solklar: den som är straffmyndig och har sex med någon under 15 år begår våldtäkt mot barn. Tingsrätten konstaterar att pojken inte utsatts för något våld, hot eller tvång, (alla som någonsin har burit omkring på en 14-årig pojkes hormoner förstår hur absurd tanken är) men lagen är ju lagen.

Diskutera "sjöfyllerilagen" på skärgårdsmässan

Stockholms skärgårdslandstingsråd, Gustav Andersson (C), går till storms mot den så kallade sjöfyllerilagen och kommer att diskutera saken på skärgårdsmässan i morgon (lördag) kl 11 i Centerpartiets tält.

Lagen är rättsosäker i och med att det är en svår bedömning om vem eller vilken på båten som kan anses ha ”uppgifter av väsentlig betydelse för sjösäkerheten”.

Lagen öppnar upp för ett veritabelt DDR-samhälle där du som medborgare aldrig riktigt ska veta om du gör rätt. Får jag åka med över viken om jag har druckit vin? Om en kustbevakningsmatros har en dålig dag (vilket de påfallande ofta verkar ha) kan du hamna i en situation där du döms för sjöfylleri och - om du råkar vara en smula känd - blir föremålet för kvällspressens spiketunna.

LRF vs prussiluskorna

LRF's ordförande rycker idag ut till gårdsförsäljningens försvar. En jämförelsevis liten handel, men som kan betyda mycket för de hårt kämpande svenska tillverkarna av kvalitetsdrycker.

Människan före systemen är en stark centerprincip och nog borde väl våra allianskompisar gå att övertyga?

Det är en snårstig att få ihop gårdsförsäljningen med alkoholförsäljningsmonopolet, men utredaren har ju faktiskt ritat upp en framkomlig eg-rättslig väg. Låt oss pröva det.

---

Tyvärr verkar Miljöpartiet, som tidigare inte ställt sig helt avvisande, nu göra det. :-(

Gamlingarna mot Prussiluskorna 1-0

Det handlar om synen på människor. Så kan man sammanfatta konflikten mellan folkhälsa och individhälsa. Det tidigare perspektivet är logiskt för socialister (och kanske konservativa), eftersom medborgarna har ett egenvärde för staten. I syfte att uppnå sina mål kan staten ta sig rätten att åsidosätta medborgarens egen vilja och ålägga henne förhållningsregler och pålagor efter behag.

Som liberal borde det omvända perspektivet råda och även om vi inte är där ännu så är dagens besked om att folk som bor på äldreboende ska kunna fortsätta att leva som myndiga människor, fastän de väljer att bo utan trösklar, mycket välkommet.

IOGT-NTO protesterar naturligtvis och avslöjar med detta sin sanna natur.

De försöker oftast framstå som att de inte är några extremister, utan mest bara vill balansera något som de upplever vara ett samhällsproblem. Så är de inte. IOGT-NTO är en farlig sekt, moralimperialister vars lust för frihetsinskränkningar saknar begränsningar. Att ge dem inflytande är att öppna dammluckorna till en moralpolisstat där allt som gör människor till människor till slut kommer att vara förbjudet.

KD's roll i Alliansen bör ifrågasättas

Motståndet mot gårdsförsäljning saknar all vett och sans, trots att det är så uppenbart att folkhälsoargumentet inte håller. Man åker inte till gård och köper en flaska dyr hantverksmässigt framställd dryck för att "missbruka" den, när det finns både systembolag och svarthandel som levererar yrsel per krona i betydande högre grad.

Utredningsdirektiven för gårdsförsäljningen förhandlades fram i Alliansen och jag tolkade det hela som en seger. En seger för näringen, för svenskarna och för vår svenska mat- och dryckeskultur. Utredningen skulle svara på HUR gårdsförsäljningen skulle kunna komma till, inte om. Finemang.

Nu funderar jag inte på om inte utredaren under inofficiell påverkan från folkhälsoministern skruvat till det hela och medvetet tagit fram ett utredningsresultat som i praktiken blir mycket svårt att omsätta i lagstiftning.

Detta väcker funderingar om Kristdemokraternas roll i Alliansen. Om de inte tänker finna sig i förhandlingsresultat och överenskommelser finns det ingen anledning att förhandla och komma överens med dem.

Vargas-Llosa x 2, lagen och Latinamerikas utmaning

I förrgår kväll hade jag det stora nöjet att lyssna till Alvaro Vargas Llosa (Marios son) på ett seminarium arrangerat av Timbro. Utan att dra hela resonemanget diskuterades situationen i Latinamerika och den i många delar problematiska avsaknaden av marknadsliberalism.

Alvaro är verksam vid Independent Institute och inriktad på just Latinamerikafrågor och lyfte en mycket intressant aspekt av det hela: Att sprida budskapet om nödvändigheten av marknadsekonomi är bra i sig, men viktigare är "the rule of Law". Stabila institutioner, en lagstiftning som samhället står bakom, en effektiv beivran mot lagbrott och rättssäkerhet står högst upp på listan. Då kommer liksom marknadsekonomin av sig själv!

I dagsläget undermineras "the rule of law" av bland annat knarkkarteller som med enorma resurser bygger upp parallella system utom all kontroll. Dessa resurser kommer av en sak och en sak bara: Det faktum att knark är olagligt. Detta har också Alvaros far, nobelpristagaren framburit i olika omgångar.

Visst är narkotika farliga saker, men de kriminella strukturer som håller på att ta över hela ekonomier är faktiskt farligare. Man måste någonstans ställa sig frågan om hur man ska prioritera.

Om detta och det svenska cannabisförbudet debatterade nyss av bland andra Fredrick Federley och Maria Larsson på TV4. Jag är själv inte 100% säker på vilken väg Sverige bör gå, men en sak är klar: Maria Larsson har inga argument. Hon svamlar osammanhängande och verkar nästan anse att hennes egna privatmoral räcker som anledning till lagstiftning.

Vi har redan världens högsta alkoholskatter

Nyheter24 ringde förut och ställde några frågor med anledning av att både alliansen och vänsterpartierna föreslår en höjning av alkoholskatterna.

Jag är emot. Ungefär av de skäl jag anger i artikeln, men också för att höjda skatter ökar intäkterna till de kriminella syndikat som livnär sig på smuggling.

Svenska mikrobryggerier är bland de bästa i världen. De kämpar i motvind och har svårt att få det att gå ihop. Höjda skatter är en trist och onödig markering mot dem att deras entreprenörskap och hårda arbete inte uppskattas av lagstiftaren.

I själva verket gör de en enorm kulturgärning i att odla och utveckla svensk dryckestradition!

---

Istället för nåt generiskt skräpöl, välj nästa gång du handlar på ett välsorterat systembolag något från Dugges, Nynäshamn eller Slottskällan. Hantverksmässigt framställd öl kostar mer än fabriksöl, men det är värt varenda krona!

Om "sjöfyllerilagen" på Sidan 4

Peter Magnusson skriver själv på Expressens Sidan 4 idag om sjöfyllerilagen.

Missa inte mina två inlägg om den.

Peter Magnusson har INTE gjort något (moraliskt) fel

Häromdagen skrev jag om promillegränsen på sjön och hur den träffar fel. Skådespelaren och komikern Peter Magnusson hängs nu ut som en brottsling i kvällspressen, mot bakgrund av att han åkt fast för "sjöfylla".

Han har, enligt vad jag kan läsa mig till, inte gjort sig skyldig till något som bör vara brottsligt. Att konsumera en måttlig mängd mellanöl gör inte nödvändigtvis en van och omdömesgill båtägare till en undermålig förare.

Tusentals skötsamma, ansvarsfulla och lämpade båtförare blev i samband med den nya lagen kriminella över en natt.

Tyvärr måste jag konstatera att mitt eget Centerparti goofat i frågan. Vi borde tagit strid av en mängd skäl. Inte minst med tanke på skärgårdsföretagandet...

Folk utan sjövana gör kopplingen till bilkörande, men skillnaden är faktiskt ganska stor. Man möter inga långtradare på en halvmeters håll mitt ute på fjärdarna och det springer heller aldrig ut några förskolebarn framför båten, på jakt efter en förlupen boll.

Självklart kan man inte vara dyngrak och spaka båt och det är inte heller något som skulle falla en god förare in, oavsett vad lagen säger!

Detta är i sig illa och bör adresseras, trots att de politiska möjligheterna att återkalla frihetsinskränkningar som tillkommit på moralistiska grunder är mycket små; riskerna förknippade med att driva dem är oproportionerligt stora, varför de flesta politiker låter bli.

Artikeln igår, i vilken "komikern" inte var namngiven, bjuder på en än större obehaglighet. Kustbevakningens informationschef, Lotta Brandström, tycker att deras nya befogenheter är bra och att hon hoppas på att "samma regler ska gälla för alla båtar och för all fart"!

Och varför stanna där? Varför inte förbjuda all alkoholkonsumtion mindre än 200 meter från närmsta vattendrag? Det kan ju hända att ett skattesubjekt blir full och drattar i sjön?

Kustbevakningen bör då rimligen få befogenheter att genomföra razzior i sommarstugorna och stoppa strandflanörer för att lagföra de förhärdade brottslingar som ägnar sig åt sjöfylleri.

---

Update: Peter skriver själv idag på Expressens Sidan 4 och uttrycker sig mycket väl.

Jag är emot promillegränsen på sjön

I år trädde en ny lag i kraft. Det är numera otillåtet att framföra flytetyg om man har 0,2 promille i blodet. Anledningen ska vara att höja säkerheten efter några spektakulära tillbud hänföriga till den olyckliga kombinationen muskelbåtar och fylla.

Om det kommer att ha någon betydelse för statistiken återstår att se, men min känsla är att det är en lag som träffar fel. De människor som är så omdömeslösa att de sätter sig vid rodret - över måttan påverkade - i en båt de inte kan hantera, i väder de inte förstår och i mörker som försämrar de redan skrala navigationsfärdigheterna, struntar nog i även risken för en rutinkontroll och vidhängande böter.

De som drabbas är som vanligt normalt hederligt folk som sköter sig och uppträder säkert på sjön. Deras friheter att njuta av sjölivet begränsas kraftigt av den strikta promillegränsen.

Dessa är dessutom jäkligt bra att ha i närheten om något händer på havet. Man önskar att fler sådana kan vara på väg hem samtidigt som nybörjarskepparn i sin (förhoppningsvis välförsäkrade) begagnade Ryds HT-båt, som råkade gå på fel sida gröna pricken och därför har slagit av växelhuset på den klassiska fyrcylindriga 50-hästaren från Mercury.

Men med den nya lagen är risken stor att dessa omdömesgilla och vana båtförare stannar hemma och istället lagar något smarrigt på den egna grillen och lämnar plats på sjökrogarnas bryggor för hänsynslösa typer som skiter i lagen på alla sätt. Och som gärna gör Rydsskepparn sällskap på fel sida pricken. Fast i 45 knop.

Intellektualisering av sexköpsdebatten

Förhoppningsvis kan den fortsatta debatten leda till att argumenten blir mer verklighetsförankrade och faktabaserade och mindre känslomässiga och moraldrivna.

För ungefär ett år sedan hade vi Petra Östergren som talare på Stureplanscentern. För alla som vill veta mer om exempelvis sexarbetarnas situation i Sverige kan hennes böcker rekommenderas.

Det finns inte så mycket empiriska studier kring detta, men det man hittar talar inte direkt för förbudets försvarare:

Enligt Rikskriminalpolisens lägesrapport från 2007-12-04 (diarienr A-425-1281/07) konstaterar man att antalet lagförda för brottet ”Människohandel för sexuella ändamål” i hög grad kan härledas till den särskilda resurstilldelning som rådde 2004 – 2006. Om vi vill bekämpa människohandeln måste vi vara beredda att avsätta särskilda polisresurser för ändamålet och det finns säkert anledning att se över straffskalorna.

En del argumenterar för sexköpslagen mot bakgrund av att en generell minskning av prostitutionen även minskar den brottslighet som har att göra med människohandel andra hemskheter. Så kan det naturligtvis vara. Problemet med argumentet är att det inte går att påvisa att sexköpslagen har någon effekt på prostitutionens omfattning. Enligt socialstyrelsens rapport från december 2007 (Artikelnr 2007-131-48) är det svårt att få en ”entydig och klar bild av omfattningen”. Den enda tendens som kan spåras är att en viss ökning verkar ha skett.

Det finns heller inget stöd för att sexköpslagen skulle ha hjälp sexsäljare på något sätt, utan tvärtom inneburit en hel rad allvarliga problem. RFSU varnade för dessa i sitt remissvar och bekräftar i ett pressmeddelande från 990118 att det ”– Uppenbarligen är [det] kvinnan i prostitutionen som får betala det högsta priset för den nya sexköpslagen”.

Matlandet Sverige har stor potential

Jag gillar såväl Eskil Erlandsson som god mat och dryck. Jordbruksministerns satsning på "Sverige som matland" är ett mycket lovvärt initiativ. Enligt min mening kanske det bästa som kommit från en jordbruksminister sedan Karl-Erik Olsson (även han Centerpartist, naturligtvis) avskaffade den svenska jordbrukspolitiken 91-94.

Det finns enligt min mening en gigantisk potential. För det första har vi en massa intressanta råvaror. I viss mån finns också starka traditioner. Tyvärr finns också en mängd hinder som måste analyseras och avlägsnas.

Vi har en kultur och en politisk tradition som inte direkt gynnat gastronomins utveckling i vårt avlånga land. Högskattesamhället gör restaurangmat som kräver hantverksskicklighet och kunskap relativt dyr.

Myndigheternas perspektiv på livsmedelshanteringen i Sverige har på inget sätt handlat om gastronomisk kvalitet. Det har faktiskt nästan till och med verkat som att synen på mat och dryck som något lustfyllt stått i kontrast mot Statens mål för undersåtarnas hälsa.

Bakterieskräck och folkhälsomoralism har drivit utvecklingen mot ett institutionellt ramverk som aktivt motverkar entreprenörskap som har har med mat och dryck att göra.

Detta måste ändras i grunden för att Matlandet ska bli verklighet.

OK, snus kanske inte är nyttigt, men det är inte reaktionär moralism heller...

Ärligt talat får jag allt svårare att förstå vad vi egentligen ska med KD till i Alliansen?

Läser hos Fredrick Federley om ett debattinlägg från kristdemokraternas Ella Bohlin i vilket hon kräver snusförbud eftersom snus innehåller cancerframkallande ämnen. Tydligen tänker hon driva denna fråga i Europaparlamentet om hon (mot förmodan) blir invald.

Vi människor ägnar oss åt en hel del som kan anses skadligt för oss i ett avseende. Men vi gör det ändå, för att vi tycker att det berikar livet i ett annat avseende.

Det är bara en person som kan fälla avgörandet om hur den balansen ska läggas i just ditt liv:

Gunnar Ågren.



















Närå, bara skojja. DU själv förstås!

Att snuset dessutom skulle kunna rädda hundratusentals europeiska liv varje år, om det kan ersätta en del av rökningen, verkar inte vara så viktigt. Avhållsamhet och moral och lite sådär lagom lutherskt lidande är tydligen modellen.

Läs för sjutton gubbar också Christofer Fjellner på Newsmill i sitt svar till Morgan Johansson i frågan.

Sanningen är inte farlig

Läser i SvD om det högst märkliga i att Karolinska Institutet vägrar lämna ut forskningsmaterial kring en gigantisk studie kring byggarbetares rök-, snusvanor och hälsa.

Det verkar råda en förutbestämd uppfattning i folkhälsosverige om att snus är livsfarligt, fast det faktiskt finns en hel del vetenskapligt stöd för att snus inte tillnärmelsevis är lika skadligt som rökning.

Därav följer ju att om de som väljer att snusa istället för att röka drabbas av tobaksrelaterade skador i betydligt mindre utsträckning.

I artikeln framgår att det finns en strid mellan forskare som anser att snuset är en väg till bättre hälsa, genom att det substituerar ut rökning och en annan falang som vill bekämpa all tobak till varje pris och som är väldigt kritiska mot snus.

Man kan väl att i den stora studiens grundmaterial finns sådant som stöder tesen att snuset faktiskt kan leda till en bättre genomsnittlig hälsa, men att detta står så pass stick i stäv med snushatarnas förutfattade mening att de inte vill att deras meningsmotståndare ska få tillgång till ett material som kanske kan bevisa att snuset skulle kunna fylla en viktig folkhälsofunktion.

Jag varken snusar eller röker själv och borde väl inte bry mig så mycket om vad folk tycker om tobak. (Jag har andra laster som jag underhåller efter bästa förmåga.) Men att det ska läggas skattepengar på att förståsigpåare ska bestämma hur vi ska leva våra liv tycker jag helt enkelt inte om. Inte blir det bättre av att dessa goda råd ofta faktiskt är gravt felaktiga.

Man känner liksom igen folkhälsomoralismens fula tryne när det sticker fram.