Betyg och skriftliga omdömen på partiledarna efter dagens debatt

Håkan Juholt

Detta är Juholts medium. Med tanke på omständigheterna gör han en otroligt stark insats. Han sa dessutom något som antagligen också tilltalar även väljare utanför den hårda kärnan: "Näringslivet är inget särintresse." Jag gillar inte mycket annat av det han säger, men han levererar det han säger på ett starkt och ... tja, självsäkert sätt. Imponerande. Betyget blir 4-.

Jonas Sjöstedt

Den nya vänsterledare gör överlag en habil insats. Debattstilen är resonerande och sympatisk, med enstaka blixtrande klasskampsutfall främst i replikerna. Tycker att det passar bra med det breda spektrum Sjöstedt riktar sin retorik. Såväl regering som övrig opposition får kniviga frågor, vilket befordrar retoriken till samhällskritik. Betyget blir 3+.

Fredrik Reinfeldt

Statsministern ger ett stabilt och seriöst intryck. Det känns ärligt talat inte som att någon kan utmana honom om rollen som statsminister. Kanske han kunde slipa lite på formuleringarna och jag skulle personligen vilja höra mer visioner, men Reinfeldt gör jobbet. Betyg, 4.

Annie Lööf

Annie har den bästa politiken, men är alldeles för slarvig i leveransen av replikerna. Sväva på "molnet"? Sådana små misstag urholkar kraften i de goda argument hon har. Anförandet är mycket bättre, men borde kanske ha varit mer fokuserat kring riktig reformpolitik. Eller åtminstone känts så. Har svårt att tänka mig att andra än vi Anniefans känner sig kittlade. I rollen som Centerledare är Annie främsta måltavlan för Miljöpartiet/Fridolin och precis som Maud är Annie bäst när hon blir engagerad. När Fridolin utmanar om t ex kilometerskatt och Åkesson om invandring blir Annie Lööf riktigt intressant. Annars not so much. Jag tvivlar inte en sekund på att att Annie Lööf kommer att skruva upp nivån i god tid till 2014, men idag kan betyget bara bli 2.

Göran Hägglund

Jag vet inte varför, men idag upplever jag honom som totalt ointressant. Kan inte sätta något betyg.

Jan Björklund

Leverar sina anföranden på ett tydligt och korrekt sätt, men är tyvärr alltför tråkig. Han kan inte vara mer statsministermässig än statsministern själv, så han borde leta på en bättre roll att spela. Jag tror också att det finns en viss trötthet kring skolfrågorna, ett tillstånd som drabbar Björklund som liksom gått all in där. Betyg, 3.

Gustav Fridolin

Fridolin är bra på att prata, men har liksom en lite gnällig debattstil som jag personligen har svårt för. Möjligen har andra inte det och ämnesvalen hintade om ambitioner om en större roll i oppositionen än att spela andrafiolen under Juholt. Mot bakgrund av detta hade han kunnat kosta på sig att ge ett tydligt svar på statsministerns fråga om vem som är oppositionsledare, t ex han själv. Betyget blir 3.

Jimmie Åkesson

Åkesson håller samma tal varje gång, känns det som. Jag tror att han måste hitta på någon nytt för att hålla sig intressant. Å andra sidan har han väl sin position väl inmutad i svensk politik... Jag gillar inte politiken, men Åkesson behöver inte skämmas inför sina väljare i talarstolen. Betyg 2.

Varför stänger du av kommentarsfältet, Birgitta Rydberg?

Landstingsrådet Birgitta Rydberg (FP) bemöter skärgårdslandstingsrådet Gustav Anderssons (C) kritik mot den så kallade sjöfyllerilagen. Tråkigt nog verkar inte heller Birgitta Rydberg lyssna till fakta i frågan, utan fortsätter på den sorgliga väg lagens förfäktare slagit in på.

Gustav svarar i ett öppet brev.

Birgitta Rydberg gör sig samtidigt också skyldig till två trista netikettsbrott. Dels då hon stänger sitt kommentarsfält för vidare kommentarer, något som antyder att hon inte ens själv anser att hon har på fötter. Dels då hon inte ens länkar till det inlägg hon kritiserar. Dåligt. :-/

Gästkrönika för vännerna i Folkpartiet

Jag skriver en gästkrönika i Folkpartiets tidning, nu, som handlar om politiken och den svåra kosten att låta bli att lägga sig i allting.

Tillsammans med vännerna i Folkpartiet är vi i Centern den parlamentariska liberalismens företrädare. Därmed är det vår plikt att förvara friheten och ibland måste vi försvara den från politikers framfart med fler regleringar och större utgifter.

Almedalen: Miljöpartiets dag

Miljöpartiet är först ut i årets almedalsvecka och de öppnar verkligen starkt! Med en välformulerad DN Debatt idag pekar de ut riktningen och utmanar "skolpartiet" framför andra, Folkpartiet.

Det är tydligt att Miljöpartiet gör en sväng in i borgerliga jaktmarker och utnyttjar de förutsättningar som nu ges av att inte tillhöra en rödgrön allians. En resa som kan bli strapatsrik, då de som står vid rodret inte direkt rör sig i sina hemmavatten. Åsa Romson är miljöpartist av den gamla stammen som antagligen inte har släppt tillväxtmotståndet och Gustav Fridolin har ett förflutet som syndikalist och argumenterar ofta långt ifrån vänster. Men det behöver nödvändigtvis inte stoppa dess framfart. De gör det mesta rätt och framförallt Gustav Fridolin är den kanske allra bästa politiska kommunikatören idag.

Den mer intellektuella delen av agendan har nog Miljöpartiet lyckats sätta idag, trots larmet från Aftonbladets sorgliga haveri kring Littorins sexchattande som riskerar att ställa allt annat i skuggan. Varför detta skulle vara intressant ur ett politiskt perspektiv är svårt att förstå, men Aftonbladet satsar väl på att få smutsen att stänka över på Reinfeldt och Borg. Något de svårligen kommer att lyckas med...

---

Intressant om Miljöpartiet är också att den före detta folkpartistiska profilen, Micke "Prinsen" Trolin nu outar sig som miljöpartist. Och att Svenskt Näringslivs VD, Urban Bäckström, uppmanar regeringen att närma sig Miljöpartiet för att söka majoritet i riksdagen.

Tunnelbanekonspirationen avslöjad!

Kära vänner!

Det är med stor ödmjukhet jag nu gör denna kungspudel. Folkpartiet i Stockholms läns landsting, genom Lennart Rodin, har avslöjat Stureplanscenterns hemliga agenda: vi vill ha en utbyggnad av tunnelbanan. (Upplockat från Twitter via @gustavandersson)

Japp. Sant.

Till saken hör förvisso att hemlighetsmakeriet var helt ofrivilligt från vår sida. Det är bara så att Centern tydligen inte alltid är så jäkla bra på kommunikation.

Vi vill ha tunnelbana, mer tunnelbana, bättre tunnelbana, mer service i tunnelbanan (på marknadsmässiga grunder), ökad turtäthet, tryggare och fräschare tunnelbana och gärna förtätat bostadsbyggande i anslutning till tunnelbanesystemet.

Nu tycker jag att vi vänder blad.

---

Se även SvD om hur vi i vår förslagenhet tydligen även lyckats dupera (M) i frågan.

Folkpartiet i Stockholm svek friheten

Jag har mycket goda erfarenheter av att samarbeta med Folkpartiet i Stockholmspolitiken. De jag har mest kontakt med i exploateringsnämnden är kloka och trevliga hedersknyfflar, tillika goda liberaler.

Varför deras partikompisar i socialnämnden resonerar som de gjorde kring remissvaret om gårdsförsäljning är inte lätt att förstå. Centern och Moderaterna gick i bräschen och ställde sig positiva till utredningens förslag. Vänsteroppositionen var emot. I det läget lägger FP och KD ned sina röster och låter vänstern vinna mot alliansen.

Att KD agerar på det här sättet är kanske inte helt oväntat eftersom de har varit emot alla typer av lättnader av de i mitt tycke omotiverat stränga regleringarna av försäljning av drycker som innehåller alkohol.

Att FP gör det är oväntat, med tanke på att de faktiskt har ett landsmötesbeslut från 2009 om att tillåta gårdsförsäljning.

Vi har ju en överenskommelse i Alliansen om att pröva om gårdsförsäljning skulle vara förenligt med försäljningsmonopolet i övrigt. (Åtminstone hade vi en överenskommelse.)

Nu finns en konstruktion som fungerar europarättsligt, så vad är problemet?

---

Per Ankersjö skriver om detta idag på SvD Brännpunkt.

Update: Även Peter Högberg tycker att gårdsförsäljning inte är en helt tokig idé, även om han vill ha kvar systemmonopolet i övrigt.

Centerliberalerna är en intressant diskussion

Det här med sammanslagningsdiskussionen är ganska intressant. Inte så mycket för att jag tror att någon sammanslagning kommer att äga rum, men för att det verkar öppnas många samtal kring det liberala innehållet i Folkpartiet och Centerpartiet. Något som antagligen gynnar den svenska liberalismen oavsett diskussionernas utfall.

En fråga där Centern och FP står på olika sidor i Stockholm är stadsbyggnadspolitiken. Medan Folkpartiet faktiskt gick till val på att förbjuda höga hus, har Centerpartiet på senare år med viss emfas drivit på för utveckling av staden för att kunna välkomna folk och företag. Nu senast av distriktsordföranden, tillika stadsmiljöborgarrådet, Per Ankersjö.

En annan god Centervän är Anders W Jonsson som berör det hela på sin blogg och hänvisar till Nils G Åslings intressanta Newsmillartikel som bland annat tar upp ett par tillfällen i den svenska politiska historien där center- och folkpartister hamnat på olika sidor i liberala strider.

Hursomhelst är detta intressanta diskussioner och de båda ungdomsförbundsledarna ska ha heder för att ha öppnat debatten!

---

Läs även Karl Malmqvist, Johan Pettersson, Annie Johansson och Emil Källström.

C + FP = Möjligheter + Risker

Efter Liberal Debatts temanummer om sammanslagning mellan de båda liberala partierna talas det en hel del om det ute i stugorna. Och visst skulle det finnas fördelar med bilda en större enhet, som på allvar skulle kunna utmana Moderaterna om initiativet och agendan.

Förutom de stora svårigheterna att få det hela till stånd, finns det också många risker med det. Det finns inga garantier för att de som nu röstar på respektive parti automatiskt går över till det gemensamma. När tidigare kärnväljare väl är ute och rör på sig, kan de hamna någon annanstans.

Sammanslagningen kommer inte att vara friktionsfri och tjäbbel och oklarheter om vad som är det gemensamma partiets politik kan driva väljare till alternativ som känns tydligare och därmed upplevs som säkrare val.

Risken är att det istället för två små liberala partier finns ett litet liberalt parti.

Det råder dessutom stor osäkerhet om vad som kommer att vara det gemensamma partiets ideologiska inriktning. Liberalismen rymmer ganska mycket och det är redan nu kamp inom våra respektive partier mellan klassisk liberalism och socialliberalism.

Om faran är framme segrar det senare och viktiga klassiskt liberala frågor som avtalsfrihet, proportionerliga skatter och avskaffande av statliga monopol får stryka på foten, till förmån för socialliberal acceptans av semisocialistiskt klaffsande i den politiska konsensussörjan.

Hellre då ett tydligt socialliberalt parti, som kan tilltala en och annan flyende socialdemokrat och miljöpartiväljare som inte kommer överens med elallergiker och flygförbud, och ett klassiskt liberalt parti som på allvar kan föra medborgarnas kamp mot statlig övermakt.

---

Läs även Adam Cwejman och Magnus Andersson på Newsmill, som också kommer att diskutera saken på ett evenemang arrangerat av Ohlininstitutet, Sofia Nerbrand, Hanna Wagenius, Per Ankersjö och Emil Källström.

Jag skriver i Liberal Debatt

Det senaste numret av Liberal Debatt har tema sammanslagning mellan de båda liberala partierna. Själv skriver jag om Centerpartiets och Folkpartiets likheter och skillnader, betraktat från ett medlemsmöte.

Slutsatserna är att det egentligen är ganska lika, men att vi når vår gemensamma ideologi från olika håll. (Och möjligen av olika orsaker.)

Här finns texten att läsa i sin helhet.

---

Adam Cwejman lyfter även frågan på sin blogg och uppmanar till funderingar och diskussioner på ämnet.

Skvallerkärringen Jan Björklund

Igår morse vaknade man av en lite speciell nyhet. Enligt en källa meddelar Ekot att Centerpartiet och Maud Olofsson ska ha fått frågan om vi ville ha kommissionärsposten och att Maud omedelbart skulle ha tackat nej för att djävlas med Lena Ek som anses annars varit aktuell.

Det må vara hursomhelst med den saken, men det verkar inte stämma överens med verkligheten. Det säger de andra som var med på mötet. Och precis när man tänker det så väcks en parallell fundering: vem i all fridens dar kan ha läckt detta?

Kommissionärsdiskussionen måste skett i det så kallade "inre kabinettet", dvs partiledarna och statsministerns statssekreterare HG Wessberg. Tre av fyra partiledare, Fredrik Reinfeldt, Maud Olofsson och Göran Hägglund dementerar. Den fjärde är tyst. Åtminstone officiellt.


---

Läs även Per Ankersjö, Stefan Tornberg och Ingrid Lundqvist.

---

Update: Läs även Maria Abrahamssons kommentar.

Utvecklingen är liberal - Romanus är det inte

Per och Lukas svarar idag på den stadsbyggnadsdebatt som har blossat upp i SvD.

Folkpartiet genom bland andra Gabriel Romanus vill ju stoppa utvecklingen i Stockholm (och antagligen i resten av universum också).

Att just Romanus verkar ta allt större plats i folkpartipolitiken borde oroa liberala Folkpartister. Läser på politikerbloggen en jäkligt trist historia om hur den mycket meriterade Erik Wassén petas från landstingslistan.

Orsaken ska ha varit en från partilinjen avvikande åsikt om sprutbytesprogram och avvikande åsikter är inget som faller FP Östermalms representant i nomineringskommittén, Gabriel Romanus, på läppen.

Jag vet inte hur det fungerar i Folkpartiet, men skulle detta hänt i Centern skulle nomineringskommittén fått sina fiskar varma på nomineringsstämman!

---

För att återknyta till stadsbyggnadsfrågan:

Centerpartiet är väldigt tydliga med utvecklingsvänligheten och det börjar dessutom bli något så trevligt - och politiskt nödvändigt - som allmänt känt. Bådar gott inför valet i september!

---

På radion i fredags uppmärksammade programmet Spanarna vårt partis hållning i stadsbyggnadsfrågan genom Jonas Hallbergs spaning.

Säg JA till gårdsförsäljning, kära Folkpartister!

Kompisarna i Folkpartiet har landsmöte den här helgen och bland de många motioner som ska behandlas finns en som rör gårdsförsäljning. Alltså att svenska producenter av drycker som innehåller alkohol ska kunna erbjuda provsmakning och sälja produkterna på plats.

Tillsammans med centervännerna Claes Västerteg, Per Åsling och Staffan Danielsson skriver jag en debattartikel på Politikerbloggen, i vilken vi vädjar till Folkpartiet att ställa sig på den liberala sidan tillsammans med oss i den här frågan.

FP borde ägna sig åt politik istället

Jag kan för mitt liv inte begripa varför politiker ska envisas med att vilja bestämma hur och var energin ska framställas, när marknaden är så mycket bättre på det.

I den bästa av världar fattar politiken beslut, grundade på god vetenskap, om hur mycket utsläpp planeten tål och beskattar dessa därefter.

Sedan är det upp till energiföretagen att hitta de lämpligaste metoderna att konkurrera om köparna.

Det är - förlåt mig - helt nipprigt av Folkpartiet att göra anspråk på att politiskt kräva fler reaktorer. Det är dessutom djupt oliberalt.

Det är dessutom så att vi har en historisk energipolitisk överenskommelse från i februari i år som förändrade spelplanen över en natt. En i sig jäkligt bra energipolitik vaskades fram och i samband med detta hamnade den heta potatisen i vänsterpartiernas knä.

Varför hotar Folkpartiet nu överenskommelsen? Längtar man verkligen tillbaka till de 30 åren av borgerlig energipolitisk skleros?

Systemet före människan?

Igår kunde man i papperssvenskan läsa om en svensk vinodlare (hittar ej reportaget på nätet). På några hektar arrenderad skånsk odlingsmark förverkligas en dröm. Vinet görs i väldigt liten skala och kostar en bra slant, men det tar tid att bygga upp nya verksamheter. För att inte tala om helt nya näringar...

Överallt i världen där det tillverkas vin förekommer vinturism. Man vill se hur vinet odlas, titta och känna på jorden, sniffa på barriquerna, prata med vinmakaren, provsmaka och köpa med sig några flaskor. Så får inte ske i Sverige.

Den skånska vinodlaren i reportaget fick på nåder ett tillfälligt serveringstillstånd för att kunna låta besökare provsmaka vinet. Flaskorna var han tvungen att beställa från systembolagets specialsortiment!

Om de som provsmakade tyckte att vinet var bra och ville köpa ett par flaskor, gick det naturligtvis inte att göra på plats. Man fick helt enkelt ta sig till ett systembolag och göra en specialbeställning.

Här finns driftiga innovativa människor som bryter ny mark och skapar nya näringar. Dessutom ofta på platser där de behövs allra bäst.

Hur företagare (och deras kunder) i vårt avlånga land kan behandlas på detta vis är en skandal i sig.

Att detta flippade förhållande drabbar glesbygdsutvecklingen är lika illa.

Bengt Westerberg debatterar idag på SvD Brännpunkt om att en öppning för gårdsförsäljning hotar systemmonopolet.

Vadå, är själva monopolet självändamål?

Det är väl OK att anse att politiken måste sätta gränser för folks ohämmade krökande (även om jag inte delar analysen), men som Fredrick Federley skriver på sin blogg: Hur troligt är det att någon som vill supa sätter sig och åker några mil till en vingård, köper några flaskor ungt kraftigt rödvin för ett par hundra kronor stycket, åker hem och super upp alltsammans? Det finns ju boxvin betydligt enklare och billigare på närmsta systembolag.

---

Det håller på att hända fantastiska saker med svensk livsmedelskultur. Förutom vinodlingen håller ett riktigt ölunder på att växa fram.

Flera mikrobryggerier producerar drycker av superkvalitet. Något att vara lika stolt över som amerikanerna över Napa Valley eller Fransmännen över Bordeaux.

I Mackmyra bränner man whisky och Stockholms skärgårdslandstingsråd Gustav Andersson berättar på sin blogg om det utsökta taffelbrännvinet från möja.

Låt inte gamla dogmer stoppa detta välkomna steg till en sundare dryckeskultur.

(S) sjunker som en sten i riddarfjärden

Socialdemokraterna fullständigt klappar igenom i Stockholmsopinionen. 21,6% är det sämsta resultatet på 100 år.

Moderaterna skulle få egen majoritet i kommunen tillsammans med Folkpartiet. Även Centerpartiet går framåt något från en blygsam position.

Trevligt! :-)

MP har sina ljusa stunder

Jag verkar gå genom en period av ett öppet sinne för eventuella nya politiska allianser utifall att det skulle gå helt bort i tok med Nya Moderaternas fackföreningskrameri.

På senare tid har jag lärt känna en del Miljöpartister som visar sig väldigt vettiga på det ideologiska planet.

Ingen ska missförstå mig. Jag tycker att det borgerliga regeringsskiftet 2006 var det bästa som hänt sedan självhäftande tejp och det finns en lång rad Folkpartister och Moderater som jag delar de flesta uppfattningar med, som jag respekterar djupt och tycker mycket om.

Dessutom kan man nog säga att den politiska diskursen innan valet 2006 liksom kördes i så djupa hjulspår, så att nyorienteringen och den nya infallsvinkel till politiken som Nya Moderaterna medförde, var nödvändig för att vända på debatten och vinna valet.

Väl så. Men nu behövs rejäla reformer i marknadsliberal riktning för att säkra välståndsutvecklingen i vårt land. De skattesänkningar som genomförts vill jag verkligen applådera, den effektivisering som äger rum runt om i förvaltningssverige är lovvärd och en rad viktiga förändringar gör Sverige lite mindre DDR varje dag.

Sedan har vi ju sorgebarnet integritetspolitiken, vars hantering av regeringen har lett till att spelplanen i svensk politik har ritats om. (Inte nödvändigtvis till det sämre, ska sägas.)

Miljöpartiet är det parti i vänsterblocket som är mest trovärdiga i integritetsfrågan. FRA-lagen var från början Socialdemokraternas påfund och (S) är just nu - i "oppositioneringspolitiken" - mest liksom för allt som är 'bra' och emot allt som är 'dåligt'. Vänsterpartiet hakar på fildelningståget, men bekänner sig samtidigt till en idétradition där kollektivet kommer före individen och där statens rätt att gräva i medborgarnas fickor anses obegränsad.

Miljöpartiet har också till största del en nykter hållning till den arbetsrättsliga lagstiftningen. De krävde tappert i förhandlingar mot Socialdemokraterna undantagsregler från den knäppa turordningsprincipen och fick igenom detta, trots att LO har ett stadigt grepp om varje S-regerings kulor.

Miljöpartiet har även en sund syn på friskolorna, alternativa upplåtelseformer i vård och omsorg och så vitt jag förstår även till den milda grad att man tycker att det är OK att även sådana företag får visa vinst, om de jobbar så bra att de skapar utrymme för sådan.

Arbetskraftsinvandringen är ett annat område som Miljöpartiet är helt rätt inom och även om det finns miljöpartister som hänfaller åt mer extrema hållningar inom miljöpolitiken, är kunskapen stor. Jag tror till och med att man förr eller senare kommer att ta sitt förnuft till fånga när det gäller kärnkraften.

Problemet är blockvalet.

Miljöpartiet ska försöka övertyga människor som tyckte att det var synd att muren föll, om att friskolor ska få finnas...

Som föredrar diktatorn Castro före folkvalde Tony Blair (!) och som inte tror på fri företagsamhet. Som vill att Sverige ska lämna EU - den enda nu existerande rimliga politiska enheten för att utverka en miljöpolitik som faktiskt betyder något. Som vill anställa 200 000 människor i offentlig sektor, vare sig de behövs eller inte.

De ska sitta i en regering som leds av ett parti som för dryga 20 år sedan diskuterade ett förbud mot parabolaantenner för att fortsätta att ha kontroll över vad svenska medborgare (och väljare) ska se för TV-program. Vars partiledare åtnjuter ett lägre förtroende hos folket än det egna partiets språkrör. Som fram tills den borgerliga regeringen Bildt -91 tyckte att löntagarfonder och vidhängande socialisering av näringslivet var en god idé. Som ska riva upp apoteksreformen om de vinner valet och som anser att människor från andra EU-länder som vill jobba och göra rätt för sig i Sverige ägnar sig åt "social turism" och endast är här för att snylta på i bästa fall "svenskarnas jobb" och i värsta fall svenskarnas bidrag.

Jobbigt sällskap, kan tyckas.

Kandidater om ölskatter och smuggling

Sveriges Bryggerier har på sin webbplats en intressant exposé över de olika kandidaterna till europaparlamentets åsikter om ölskatter, införselkvoter och vad som kan och bör göras för att minska/stoppa den kriminella försäljningen till ungdomar.

Folkpartiet var först ut och svarar väl inte så upphetsande. Moderaterna bjuder dock på en del intressanta svar. Medan Folkpartisterna svarar lite svävande ger Moderaterna betydligt tydligare besked:

Det är de höga svenska ölskatterna som är problemet. (Säger t ex unga Christoffer Järkeborn) Dock är alla av dem överens om att denna nivå inte är något som de i egenskap av europaparlamentariker har så mycket att säga till om, utan att det är en fråga för vart och ett av medlemsländerna.

Anna Ibrisagic svarar principfast och klokt angående införselkvoter: "Egentligen borde vi inte ha några införselkvoter. Jag anser att en fri marknad bör betyda just det: en fri marknad. Jag är emot systembolaget och därför också införselkvoter." Poesi! :-D

Det ska bli intressant att se vad de andra partiernas kandidaterna svarar.

300/9 proportionen på (fp)'s feltänk

Folkpartiet vill stoppa matematikundervisning på arabiska. Varför i all friden då?

För det första är arabiska faktiskt matematikens orginalspråk.

För det andra är det med all rimlighet viktigare att matematiklektionerna används till att lära ut matematik på ett så effektivt sätt som möjligt.

Kanske är det sviktande svenska matematikkunskaper som ligger bakom folkpartiets hållning? För visst borde ett språk som talas av över 300 000 000 människor vara större än ett språk som talas av 9 000 000...

Kärlek, ta mig sjutton!

Min själ var en ljusblå dräkt av himlens färg;
jag lämnade den på en klippa vid havet
och naken kom jag till dig och liknade en kvinna.

Och som en kvinna satt jag vid ditt bord
och drack en skål med vin och andades in doften av några rosor.

Du fann att jag var vacker och liknade något du sett i drömmen,
jag glömde allt, jag glömde min barndom och mitt hemland,
jag visste endast att dina smekningar höllo mig fången.

Och du tog leende en spegel och bad mig se mig själv.

Jag såg att mina skuldror voro gjorda av stoft och smulade sig sönder,
jag såg att min skönhet var sjuk och hade ingen vilja än - försvinna.

O, håll mig sluten i dina armar så fast att jag ingenting behöver.

Edit Södergran

Angående dagens stora nyhet från de största regeringspartierna. :-)

Den ideologiska debatten är långsiktig

Det kring folkpartiet löst hängande nätverket Liberati är ett fantastiskt initiativ! Har inte haft tid att läsa deras Sidan 4 förrän nu, men de träffar verkligen rätt.

Politiken existerar i olika nivåer. Vardaglig förvaltning, sakpolitik, ideologi och över det ligger den verklighetsbild i vilken vi applicerar våra ideologiska överväganden.

Dessa nivåer präglas i hög grad av tidsaspekten.

Beslut om vardaglig förvaltning fattas hela tiden och kan ta någon minut, timme eller dagar.

Sakpolitiken kanske utlovas inför ett val och införs senast fyra år senare. Ibland dyker den upp när man minst anar det och kan genomföras på något års sikt.

Ideologin tar lång tid att etablera och människor som landat i en ideologisk orientering låter sig inte påverkas till att tycka något som står i konflikt med deras ideologis värden utan vidare. Oavsett sakargument.

Verklighetsbilden är ett resultat av upplevelser, betraktelser och slutsatser genom hela livet fram tills nu. Det är hur vi tror att världen fungerar, om vi upplever att man faktiskt har möjlighet att göra det man vill bara man kämpar tillräckligt hårt, eller om man ser systematiska och strukturella hinder mot den grupp man anser sig tillhöra.

Bra att nu Liberati lyfter den ideologiska kärnan. Det behövs.

FRA-lagen var en sakfråga. Det var fråga om en myndighets uppgifter och befogenheter. Men FRA-debatten var från motståndarsidan ideologisk. Vetskapen att övervakning KAN ske på det sätt som föreslogs, är i liberala ögon oacceptabelt, medan de praktiska implikationerna för var och ens vardagsliv faktiskt inte är större än annan integritetskränkande myndighetsutövning.

Man kan bara konstatera att det ideologiska underlaget uppenbarligen inte var tillräckligt starkt för att stoppa lagen. Det fanns helt enkelt fler som var för än som var emot, allt annat givet.

FRA-motståndet borde ha föregåtts av mångårig opinionsbildning kring individens roll kontra statens, rättsprinciper och demokratiska fri- och rättigheter.

Visst har FRA-debatten satt fart på mångas tankar. Regeringen vet nu att det kan bli smärtsamt att tumma på enskilda människors rättigheter. Men grundproblemet kvarstår: Riksdagen är helt enkelt inte tillräckligt liberal!

Det är ett problem som man bara kan lösa med en långsiktig ideologisk debatt, vilken nu Liberati verkar vilja ta initiativet till. Vi är också ett redigt gäng i Centern som jobbar med frågan på vårt håll.

Bloggbävningen kring FRA-frågan var unik och utan det tryck som skapades därigenom hade aldrig de 15 punkterna till förbättringar varit lika många eller lika starka. (Om de nu bara kan komma till stånd.)

Samtidigt kan man såhär i efterhand se avarter av engagemanget som tar sig kontraproduktiva uttryck. De starka känslor som svallade kring sakfrågan har i vissa stycken fortsatt i rena trakasserier av just de mest liberala riksdagsledamöterna. Nu känner jag ett par av dem och vet att de är tuffare än de flesta andra, men det finns en gräns för alla människor.

En del kommentatörer på bloggarna ser helt enkelt inte bortom sakfrågan och verkar bestämt sig för att knäcka sina syndabockar, utan att för ett ögonblick reflektera över att konsekvenserna faktiskt gör det svårare att vara liberal i riksdagen. Vem kommer att orka ta en besvärlig debatt för att - om man förlorar den - kommer att utsättas för hatkampanjer?

För min egen del hoppas jag att det framtidskonvent som vårt parti anordnar nästa helg kommer att präglas av en så ideologisk debatt som möjligt och jag kommer göra vad jag kan för att driva diskussionen ditåt.