Youth Is Wasted on the Young

Liberalismens gyllene princip är ju att var och en ska ha frihet att göra vad han eller hon vill, så länge man i samma veva inte inskränker någon annans frihet. Ibland kommer dessa friheter i konflikt med varandra och då krävs ett ställningstagande om vems frihet som ska väga tyngst.

Ofta kan man luta sig mot delprinciper som t ex att medborgarens intressen ska gå före statens och att frånvaron från tvång i tveksamma fall ska vara huvudregel.

Det har uppstått en diskussion om de s k "studentflakens" vara eller icke-vara i Stockholms innerstad. Staden vill begränsa lastbilsflaksfestandet i stadens mest centrala delar.

Här råder en frihetskonflikt. Studenterna kräver sin rätt att ge uttryck för sin glädje att klarat sig genom gymnasiet (vilket alltså innebär att man lyckats hålla sig närvarande lejonparten av schemalagd undervisningstid).

Vi andra som vistas i staden vill ha frihet att slippa det hemtrevliga brölandet, ölskvättandet, basdunket (och pinkandet) från lastbilsflaken ner på stadens gator (och de som vistas där).

Nu hotar några av studenterna att ockupera Stadshuset för att visa sitt missnöje.

Bortskämda jävla pissmyror...

Avlägsna politiska hinder mot stadens utveckling

Maria Ludvigsson är en av de klokaste personer jag känner. Det är därför särskilt smärtsamt att läsa hennes bloggpost på SvD om bland annat Stockholmscentern och diskussionen om höga hus. Möjligen bygger hennes ansats på ett missförstånd om Centerpartiets politiska vilja i det här fallet.

Sant är att vi i Stockholmscentern gärna ser att de som bygger staden bygger den högre och tätare. Anledningarna därtill är synnerligen goda.

För det första behöver vi en herrans massa nya bostäder (och arbetsplatser). En SL-buss om dagen flyttar in till Stockholm och även om vi höjer målen i Exploateringsnämnden till fem tusen nya lägenheter i år, så är det inte tillräckligt.

För det andra är tätare boende energieffektivt och miljövänligt. Med högre hus kan fler bo nära kollektivtrafik samtidigt som utrymme lösgörs för att bevara och utveckla parkmark, liksom vägar och parkeringsplatser för såväl pedaldrivna som andra fortskaffningsmedel (alla behövs och får plats i Centerpartiets Stockholm).

En tätare stad skapar också bättre kundunderlag för det lokala näringslivet. Shopping och ett bra restaurang- och barliv är viktiga delar i den levande staden.

Däremot är det ett missförstånd att Centerpartiet vill att staden ska framtvinga byggen av dessa höga hus. Det finns i dagsläget ett antal politiska hinder för marknaden att utveckla staden i enlighet med konsumenternas behov och önskemål. Dessa hinder vill vi avlägsna.

Skönhetsråd och bevarandekrafter är en sak, men viktigare är nog hur vi tar betalt för stadens mark när någon vill bygga. Vi tar i dagsläget inte betalt för den markyta som tas i anspråk, utan för den boyta som fastighetens byggnader kommer att omfatta.

Det kostar alltså, för marken, inte mer för ett fastighetsbolag att sprida ut ett bygge på tre tomter, än att trava det på höjden, samtidigt som byggkostnaderna för det senare är högre. Resultatet blir en onödigt gles stad i vilken vi måste ner i tunnelbanan eller upp på motorvägen för att kunna umgås och arbeta.

Detta är onödigt, tycker vi, som också har ett stämmobeslut på att införa marknadshyror (för nya kontrakt), för få bostadsmarknaden att fungera bättre och sätta fart på byggandet. Ett uttryck för frihetlighet som borde falla Ludvigsson på läppen, kan man tycka?

MP's politiska kursändring

Det känns som att det håller på att hända något med Miljöpartiet. Här i Stockholm har de tagit ett rejält kliv bakåt i och med valet av traditionalisten Daniel Helldén (MP) istället för förnyaren Emilia Hagberg (MP) som Per Bolunds (MP) efterträdare som oppositionsborgarråd.

Den politiska kursändringen verkar redan vara inlagd med slussmotstånd och kramande av ruttna träd som oroväckande preludium.

Igår visade Åsa Romson (MP) att den regeringsmognad man ändå upplevde med Maria Wetterstrand var som bortblåst, när hon i radiodebatt mot miljöminister Lena Ek (C) torgförde den något udda hypotesen att USA och Kina bromsar klimatförhandlingarna i Durban eftersom Sverige inte "gjort mer" för miljön.

Tänk om hon skulle sitta och förhandla för Sveriges räkning med en sådan utgångspunkt? Huvvaligen...

I morse på radion debatterade Olle Schmidt (FP) och Karl Schlyter (MP) om Merkozy's senaste förslag att försöka rädda Euron. Den senare är emot, men saknar alternativa idéer. Schlyter pressas dock något av SR's journalist om vad man ska göra istället då? Efter tredje försöket att blanda bort korten landar han i att lösningen är att avskaffa tillväxten.

Joråsatt...

Nu ska spaden i marken - Nya Slussen

Politik handlar inte sällan om att väga olika värden mot varandra och försöka hitta en linje som fungerar och som följer en principiell tråd. I kommunpolitiken blir det väldigt tydligt, inte minst i de ärenden vi hanterar i exploateringsnämnden, som jag sitter i.

Ofta är många känslor inblandade, även vid ganska enkla ärenden. En ny markanvisning kan ge bostäder, jobb, förskoleplaster och möjligheter till kulturutövning, men samtidigt tar man bort en yta där någon lekte som barn.

Nya Slussen är kanske det största ärende vi har haft och känslostormen står i proportion till projektets omfattning. Det är ett avancerat pussel som ska läggas och ändrar man på något får det återverkningar på andra tänkta delar av stadssystemet.

Det finns de som alls inte vill ändra på någonting, som vill ha gamla slussen kvar, några vill ha en helt annan lösning och pekar på enskildheter som de tycker skulle kunna vara bättre än det förslag som ligger, men inget av de alternativ som presenteras är så välunderbyggt som det som staden efter snart 20 år har vaskat fram. Ganska långt därifrån, faktiskt.

Min uppfattning är att förslaget till Nya Slussen är riktigt bra. Jag älskar busslösningen i katarinaberget, med direktanslutning till tunnelbanan, den som sitter i trappan ner mot sjön med sin lunchmacka kommer att ha solen i ryggen från vårdagjämning till höstdito. Parken under katarinahissen blir ett välbehövligt grönt inslag på väg ner till kajen för pendlingsbåtar.

Allt detta blir möjligt, samtidigt som ett fungerande trafiksystem kommer på plats. En annan mycket viktig funktion som man inte tänker på är utflödet från mälaren. Kapaciteten MÅSTE ökas för att inte riskera översvämningar och det tar Nya Slussenförslaget hänsyn till.

Det vore koolt om man kunde ta den vattenkraften tillvara, men det får bli en senare fråga. Nu ska spaden i marken! Ikväll ska beslutet tas på fullmäktige, Insha'Allah...

---

Per Ankersjö, Yimby/slussenmyter, Folkpartister som är emot.

---
Update: Läs även detta inlägg om "kulturslussen".

---
Update II: Nähepp. Oppositionen begärde minoritetsbordläggning. Ärendet uppskjutet till den 12 december.

Tunnelbanekonspirationen avslöjad!

Kära vänner!

Det är med stor ödmjukhet jag nu gör denna kungspudel. Folkpartiet i Stockholms läns landsting, genom Lennart Rodin, har avslöjat Stureplanscenterns hemliga agenda: vi vill ha en utbyggnad av tunnelbanan. (Upplockat från Twitter via @gustavandersson)

Japp. Sant.

Till saken hör förvisso att hemlighetsmakeriet var helt ofrivilligt från vår sida. Det är bara så att Centern tydligen inte alltid är så jäkla bra på kommunikation.

Vi vill ha tunnelbana, mer tunnelbana, bättre tunnelbana, mer service i tunnelbanan (på marknadsmässiga grunder), ökad turtäthet, tryggare och fräschare tunnelbana och gärna förtätat bostadsbyggande i anslutning till tunnelbanesystemet.

Nu tycker jag att vi vänder blad.

---

Se även SvD om hur vi i vår förslagenhet tydligen även lyckats dupera (M) i frågan.

Tunnelbanan del i ny stadsbyggnadsdoktrin

Idag står det att läsa i SvD om att det råder oenighet inom Alliansen i Stockholm om tunnelbanans utbyggnad. Socialdemokraterna vill gärna ta plats i frågan och erbjuder möjlighet till "förutsättningslösa diskussioner" över blockgränserna.

Man ska ha i minnet att Socialdemokraterna i opposition nu liksom är för allting som kostar pengar och tunnelbana kostar en jäkla massa pengar.

Jag tror att man behöver se Stockholms infrastruktur och stadsbyggnad på ett sammanhållet sätt. Vi behöver bygga fler bostäder och vi måste planera för tillväxt. Stockholms näringsliv ska ha goda möjligheter att utvecklas utan onödiga hinder.

Tunnelbanan är inte alltid superkul i rusningstrafik, men den sväljer väldigt stora trafikvolymer och klarar belastningstoppar på ett helt annat sätt än andra trafikslag. Den är också mycket miljövänlig. Med ökad kapacitet i tunnelbanan får vi undan en massa trafik från gatorna, vilket skapar utrymme för cyklar, bilar och bussar att ta sig fram.

Med en bra politik för tillväxt ökar också möjligheterna även till dyrbara investeringar, som exempelvis utveckling av tunnelbanan.

Jag tror att vi - som en del i en ny sammanhållen politik för tillväxt i Stockholm - behöver föra in en effektivitetskomponent i prissättningsmodellen för exploateringar. Exempelvis borde "Fill-in" (förtätning), och nyexploatering med hög densitet (i den mån luckor finns), i närhet till tunnelbanesystemet stimuleras genom en generell, lättbegriplig och rättssäker nedsättning av köpeskillning/tomträttsavgift för exploatören.

Det finns säkert många aspekter av detta och frågan behöver stötas och blötas med förvaltningens experter (och förhandlas i Alliansen), men jag lovar att återkomma i frågan.

---

När det gäller tunnelbanan tror jag att det vore att stort misstag att inte låta den koppla an till nya Karolinska. Nu när vi bygger landets finaste sjukhus måste vi göra det lätt för folk att ta sig dit!

Rädda Tors torn!

Tillsammans med Christer Mellstrand debatterar jag idag på Newsmill om att "Tors torn" är en unik möjlighet att bryta ny mark för Stockholms stadsbyggnad.

Att bygga högt är att bygga mark- och energieffektivt. Staden växer och istället för att den ska växa på bredden vill vi hellre se tillväxten på höjden. Staden får inte straffa djärva och nydanande projekt, utan måste möta de utmaningar som en ny typ av byggnader kräver med rimliga villkor.

På sikt tror jag att vi måste hitta ett bättre system för att beräkna köpeskilling och tomträttsavgift, som är förutsebart, rättssäkert och som inte missgynnar ett effektivt utnyttjade av stadens ytor.

Strandparken och tennishallen

De senaste dagarna har vi som är ledamöter i exploateringsnämnden fått en hel del mail om tennishallens vara eller icke-vara i Kristinebergs strandpark. Anledningen var att det fanns ett ärende om en tidig markanvisning till dagens nämndsammanträde.

Efter att ha diskuterat frågan på vårt alliansgruppmöte förra veckan kom vi fram till att vi borde köra detta ett varv till innan vi fattar beslut. Ärendet drogs därför tillbaka.

Mot varandra står två olika värden. Å ena sidan finns möjlighet att skapa ett fantastiskt stadsrum, en park mot sjön som öppnar för rekreation och andningspauser, och som släpper himmel och hav långt in bland husen.

Å andra sidan behöver folk någonstans att spela tennis.

Det är en nöt att knäcka och det har varit många turer fram och tillbaka, men ibland kan utmaningar vändas till möjligheter och samarbetsklimatet mellan såväl majoritetens partier som mellan politiken och förvaltningen är verkligen mycket god, så förutsättningarna saknas inte.

Återkommer i ärendet, som också uppmärksammas i DN.

Ministerämnet Magnus

Jag gillar Magnus Andersson, det är ingen hemlighet för alla som följer den här bloggen. För det första är han grymt skärpt och har en tydlig moralisk och ideologisk kompass, som dessutom i mitt tycke pekar i rätt riktning. Men det viktigaste som politiker är kanske hans förmåga att nå ut!

Jag blev jäkligt förbannad på partikompisarna i Stockholms län som flyttade NER Magnus på riksdagslistan. En person som tar för sig och jobbar hårt och smart och förstår hur man samverkar med media på ett effektivt sätt förtjänade ett bättre utgångsläge.

En enkel mediamätning ger vi handen att Magnus gör åttor kring samtliga andra på länets lista och frågan är om han inte sällar sig till den särklass i vilken Annie Johansson och Fredrick Federley ställer sig i när det gäller lyskraft?

Som kommunalråd i Solna verkar Magnus göra bra ifrån sig redan och med några månader i kroppen kommer han att bli en av de naturliga ledarna i Storstockholmspolitiken. Häromdagen hade han DN Debatt och idag SvD Brännpunkt om den angelägna frågan om tunnelbana norrut, som han skriver tillsammans med Maria Rankka från Stockholms Handelskammare.

Jag kan inte låta bli att tänka på hur väl sådana krafter skulle behövas i regeringen.

Utveckling kräver politiskt mod

När jag accepterade nomineringen till att representera Centerpartiet i Stockholms stads exploateringsnämnd förstod jag att det antagligen inte skulle vara någon helt bekymmersfri resa att förverkliga våra politiska mål om ökat byggande i allmänhet och ökat bostadsbyggande i synnerhet.

Politiska värden krockar med varandra vid varje förändring av markanvändning i staden. Det är alltid någon som berörs negativt.

Om detta skriver Magnus Andersson, Centerpartistiskt kommunalråd i Solna på DN Debatt idag.

Det krävs, som Magnus skriver, politiskt mod för att stå upp för utveckling och framtid. För det ligger i konflikten en rent strukturell problematik: Ett enskilt exploateringsärende gynnar oftast många, men ganska lite per person. Samma ärendes negativa sidor upprör få, fast mycket.

De 300 000 människorna i bostadskön är säkert glada över projekt som gör kön kortare, men de är inte de som mailar och ringer nämndens ledamöter. Oftast är det de 14 som tycker att den nya markanvisningen hotar att rubba deras cirklar som syns och hörs i debatten.

Under sådana förutsättningar prövas varje folkvalds karaktär.

Update: Christian Ottosson, Helen Törnqvist och Albin Broman skriver också.

Fler bostäder i Stockholm

Med denna eftermiddags premiär för exploateringsnämnden måste man väl anse att den kommunpolitiska debuten för min del är begången. Det viktigaste beslutet som fattades idag var antagandet av årets verksamhetsplan för exploateringskontoret. En mäktig lunta med riktlinjer för stadens utveckling.

Den enskilt mest angelägna uppgiften för alla oss som på ett eller annat sätt arbetar med exploateringsfrågorna, tycker jag är att möjliggöra ett utökat bostadsbyggande. Redan i år ska vi enligt verksamhetsplanen anvisa platser för flera tusen lägenheter och under mandatperioden är målet 15000.

När det gäller planering av nya hus, bostadshus och andra, blir det ofta en del klagomål. Och med viss rätt. Vem vill ha lastbilar, lyftkranar och byggdamm hemma på sin gata? Man måste dock höja blicken ibland och se fördelarna.

För det första måste alla de som behöver någonstans att bo i Stockholm få en rimlig chans att skaffa ett hem som passar dem. För det andra finns det stora fördelar med förtätning för de redan bosatta.

Med fler människor i närområdet finns också ett större kundunderlag till det lokala näringslivet, vilket gör att fler lokala butiker och andra företag kan finnas. Alla de som tycker att det var tråkigt när grannskapets apotek lades ned, kan se fram emot goda chanser att ett nytt öppnar i takt med att fler grannar flyttar in.

På samma sätt kan inflyttning göra att det finns underlag för mer lokal kommunal service. Bibliotek, t ex. En kanske ännu större fördel är ju att vi blir fler som betalar kommunalskatt, så att den inte behöver vara lika stor för var och en!

Nackacentern i NIMBY-träsket

Det är ibland svårt att luta sig mot principer när det gäller den egna utsikten. Nackacentern driver en linje som knappast kan anses förenlig med Centerpartiets mission mot Not in my backyardmentaliteten.

Om den egna utsikten, den egna bostadens prisstegring och en allmän oginhet mot utveckling och tillväxt sätts över det självklara faktum att världen utvecklas - och måste få utvecklas - kommer också alla de fördelar som utvecklingen för med sig inte heller att komma oss till del.

Nackacentern verkar för närvarande drivas av samma typ av miljömytomani som jag tycker är det sämsta med Miljöpartiet: En osund vurm för det förindustriella samhället och en outtalad underton om att utveckling och tillväxt per definition är dåligt och måste stoppas.

Mot detta rider goda vännen Tobias spärr i Nacka-Värmdöposten.

280 000 står i bostadskö i Stockholm. Alla Stockholms läns kommuner borde ha frågan om hur dessa människor ska kunna etablera sig, och sätta igång och bygga sina liv efter sina egna drömmar, mycket högt på dagordningen.

Visst är grönområden och naturreservat mycket viktiga, men bor man i stan måste man acceptera att dessa inte är hur stora som helst. Samtidigt finns det enorma skatter av orörd natur runt om i vårt avlånga land, vars närbelägna orter behöver såväl naturintresserade innevånare som besökare och turism.

Stureplanscenterpartister på uppdrag

På Stureplanscenterbloggen skriver jag idag om alla uppdrag som Stureplanscenterpartister och hang-arounds blivit valda till i Stockholms stads nämnder och styrelser.

Ledamot i exploateringsnämnden

Gårdagens nomineringsstämma i Stockholmscentern, på vilken de kommunala uppdragen skulle fördelas, måste beskrivas som en stor framgång för förnyelsen. Många unga, en hel del relativt nya och huvudsakligen stabila liberaler kommer att representera Centerpartiet i nämnder och styrelser i Stockholms Stad.

Själv blev jag vald till ledamot i exploateringsnämnden. Ett fantastiskt intressant uppdrag av flera skäl. För det första är näringslivets möjligheter till kreativa och nyskapande etableringar av högsta vikt för stadens både ekonomiska och kulturella utveckling. För det andra finns det uppenbarligen ett visst behov av ideologiska diskussioner kring ansvarsfördelningen mellan politiker och medborgare.

Min företrädare på posten är Christer Mellstrand, min ordförandekollega i Stureplanscentern, som blir ledamot i trafiknämnden och dessutom tar över ordförandeklubban i Stockholm Parkering.

Det var för övrigt en hel del avdelningskompisar som blev valda till uppdrag. Mer om det på Stureplanscenterbloggen inom kort!

Har du idéer om eller synpunkter på vad jag bör driva i exploateringsnämnden så får du väldigt gärna dela med dig av dem! maila till johan@johanhedin.se

Stockholmsmoderaterna goes Alva Myrdal

Jag blir upprörd. Riktigt upprörd. Det moderata borgarrådet Joakim Larsson gör en serie uppseendeväckande uttalanden med anledning av planerna på Norra Djurgårdsstaden som vittnar om

Tydligen är det politikens sak att avgöra hur människor ska leva. Boende i Norra Djurgårdsstaden ska tvingas att leva "miljövänligt och hälsosamt". Att det sedan kan råda delade meningar om vad som är både miljövänligt och hälsosamt är ett faktum för profant att oroa sig kring för välmenande politiker med totalitära tendenser (och uppenbarligen utan idéhistorisk skolning).

Detta är mycket allvarligt och synnerligen illavarslande för det fortsatta arbetet i staden. Jag kommer ärligt talat inte att ha lätt att samarbeta med politiker som anser att människor inte är kapabla att bestämma över sina egna liv.

Mellan Joakim Larsson (M) och Alva Myrdal (S) är skillnaden inte stor och Myrdals ambitioner att detaljstyra människors liv var inte bara moraliskt oacceptabla. Politiken som följer av sådana ambitioner är också riktigt jävla usel, såväl ekonomiskt som socialt.

Per Ankersjö blir borgarråd

Så var det klart. Centerpartiet ingår i majoriteten i Stockholms stad och vår distriktsordförande Per Ankersjö blir stadsmiljöborgarråd! :-)

Följdriktigt efter våra ganska signifikanta valframgångar. I Stadshuset går vi från ett till tre mandat och goda vännen och ordförandekollegan i Stureplanscentern Christer Mellstrand blir ersättare.

Jag noterar också att Moderaterna fortsätter att rida spärr mot förgubbningen genom att utse Regina Kevius och Anna König Jerlmyr till stadsbyggnads- respektive socialborgarråd! Lika delar imponerande och glädjande.

SvD, SVT,

Kryssen räknade - Stockholmscentern levererade

Så var alla kryss räknade och valresultatet är klart. Centerpartiet går kraftigt framåt i Stockholm och särskilt konstigt är det inte. Vi har haft ett stort antal mycket vassa kandidater, en väl fungerande valorganisation, samt en central valkommunikation som fungerat ypperligt.

Den mest imponerande krysskampanjen genomfördes av Elisabeth Thand Ringqvist. Mycket imponerande. Hon tog också ett hedersamt antal kryss. Ingen annan Allianskandidat än Birgitta Ohlsson och Fredrick Federley fick faktiskt fler kryss än ETR i Stockholm, om man räknar bort partiledarna som ju har en helt ojämförlig exponering under valrörelsen.

Värda att nämna är också Maria Brogren och Fredrik Lindstål som båda kryssade sig upp på listan. Ett faktum att komma ihåg inför kommande nomineringar. Själv fick jag blygsamma 179 kryss, för vilka jag dock är omåttligt stolt! Stort tack alla som har kryssat och på andra sätt stöttat mig!

Hur fördelade sig då kryssen i toppen på listan? Vilka blir invalda?

Maud Olofsson fick 4527 kryss, men blev invald från Västerbotten och utgår därför från Stockholmslistan.

Fredrick Federley är invald och fick 1456 kryss.

Elisabeth Thand Ringqvist fick 615 kryss.

Andreas Carlgren fick 521 kryss, men är invald i kraft av sin plats som tvåa på listan efter Maud.

Abir Al-Sahlani fick hedersamma 315 kryss, trots att hon inte drivit någon personvalskampanj, och blir första ersättare i kraft av sin listposition.

Kakelmoskampanj når målen!

När det var som motigast i vårvintras skulle vi sätta ned foten om våra mål inför valet. Det kändes ärligt talat som att vi skulle behöva kämpa mycket hårt för våra två riksdagsmandat från Stockholms kommun.

Kämpa skulle vi också behöva göra för att nå målet om 3 mandat i stadsfullmäktige. Likaså för samma mål i landstinget. Och kämpade gjorde vi.

Samtidigt pågick en ganska trist kampanj från Sveavägen 68 riktad mot Centerpartiet genom bland annat ett stort antal negativa insändare. Det gick lite sådär. Medan de resultatlöst ägnade full kraft åt att basha centern lämnade de stora blottor för andra att skära s-väljare med täljkniv. Ett faktum som är en stor del bidrog till att Socialdemokraterna gjorde sitt sämsta val på närmare hundra år.

Samtidigt gick Stockholmscentern man ur huse. 2006 var det två personer som affischerade. I år var vi ett 50-tal. Antalet debatter vi deltog i måste ha tiodubblats från 2006, för att inte tala om hur många vi vann.

CUF har gjort en FANTASTISK insats. De har jobbat så hårt så hårt. De visar prov på politikens riktiga hårdvaluta: äkta engagemang. Och det lönar sig. Medlemstillströmningen är massiv och de borde vid det här laget ha gått om SSU i medlemsantal.

Deras ordförande Magnus Anderssons insats gick heller inte av för hackor. Det gör ont i magen när man tänker på att han faktiskt kanske inte kommer att komma in i riksdagen efter en sådan insats. Jag har absolut inget emot de som stod över Magnus på länets lista, men gör en rudimentär mediasökning på kandidaterna så förstår du vad jag menar...

Även Centerstudenter förtjänar ett omnämnande. Deras ordförande Karin Ernlund har gnott på med minutlagt schema och imponerande kraft.

Hårt arbete ger resultat. Det har vi bevisat nu. Kakelmos! på er, alla hårt arbetande centervänner!

Valstugan i eftermiddag

Mellan 15 och 18 står jag i valstugan idag, imorgon och på fredag. Kom gärna och hälsa!

Mandat och kryss - Centern och Stockholm

Jag får en del frågor om vilka chanser jag har att komma in i riksdagen om man kryssar mig.

Det krävs ärligt talat ett sjuhelvetes valresultat för att jag ska komma in i första läget. Två saker kan man säga kring det. För det första är det inte helt otroligt att vi kommer att göra ett sjuhelvetes valresultat i Stockholm! För det andra är ditt kryss en viktig markering om vilken riktning Centerpartiet ska ha.

Ett rejält antal kryss i ryggen ger råg i densamma i framtida interna debatter om frihetsfrågor. Det ökar också möjligheterna för den du kryssar att komma högt i framtida nomineringar, vilket är en inte helt oviktig aspekt av kryssandet.

Gillar du det jag står för, så är ditt kryss alltså värdefullt på fler än ett sätt.

Till mandatmatematiken:

I dagsläget har vi 2 mandat i riksdagen från Stockholms stads valkrets. (Stockholm är uppdelat i två valkretsar - den ena omfattar Stockholms stad och den andra Stockholms län, utom staden då förstås.)

Dessa 2 mandat fick vi på 5,62% av stockholmsväljarnas röster förra gången. Ett resultat som vi är uppe och tangerar nu och vår utvecklingskurva skvallrar om att det finns ännu mer att ge...

Vilka kommer då in i riksdagen? Så här ser listan ut:

1. Maud Olofsson

2. Andreas Carlgren

3. Fredrick Federley

4. Abir Al-Sahlani

5. Elisabeth Thand Ringqvist

6. Johan (jag) Hedin

Vi kommer med all sannolikhet ta minst två mandat igen. Kanske tre. Inte bara för att Centern i Stockholm är så himla bra, utan för att det finns ett till mandat att spela om eftersom Stockholm har växt.

Om det blir förnyad Alliansregering, vilket inte förefaller helt otroligt, blir Maud Olofsson och antagligen även Andreas Carlgren statsråd. In i riksdagen kommer då Fredrick Federley, Abir och/eller Elisabeth Thand Ringqvist. Den senare driver en intensiv och av allt att döma framgångsrik personvalskampanj.

Det är heller inte helt otänkbart att Elisabeth är aktuell som statssekreterare eller till och med minister. Då kan du mycket väl ha din alldeles egna freds-, kärleks- och kapitalismälskande kandidat bland bänkraderna i plenum!