Betyg och skriftliga omdömen på partiledarna efter dagens debatt

Håkan Juholt

Detta är Juholts medium. Med tanke på omständigheterna gör han en otroligt stark insats. Han sa dessutom något som antagligen också tilltalar även väljare utanför den hårda kärnan: "Näringslivet är inget särintresse." Jag gillar inte mycket annat av det han säger, men han levererar det han säger på ett starkt och ... tja, självsäkert sätt. Imponerande. Betyget blir 4-.

Jonas Sjöstedt

Den nya vänsterledare gör överlag en habil insats. Debattstilen är resonerande och sympatisk, med enstaka blixtrande klasskampsutfall främst i replikerna. Tycker att det passar bra med det breda spektrum Sjöstedt riktar sin retorik. Såväl regering som övrig opposition får kniviga frågor, vilket befordrar retoriken till samhällskritik. Betyget blir 3+.

Fredrik Reinfeldt

Statsministern ger ett stabilt och seriöst intryck. Det känns ärligt talat inte som att någon kan utmana honom om rollen som statsminister. Kanske han kunde slipa lite på formuleringarna och jag skulle personligen vilja höra mer visioner, men Reinfeldt gör jobbet. Betyg, 4.

Annie Lööf

Annie har den bästa politiken, men är alldeles för slarvig i leveransen av replikerna. Sväva på "molnet"? Sådana små misstag urholkar kraften i de goda argument hon har. Anförandet är mycket bättre, men borde kanske ha varit mer fokuserat kring riktig reformpolitik. Eller åtminstone känts så. Har svårt att tänka mig att andra än vi Anniefans känner sig kittlade. I rollen som Centerledare är Annie främsta måltavlan för Miljöpartiet/Fridolin och precis som Maud är Annie bäst när hon blir engagerad. När Fridolin utmanar om t ex kilometerskatt och Åkesson om invandring blir Annie Lööf riktigt intressant. Annars not so much. Jag tvivlar inte en sekund på att att Annie Lööf kommer att skruva upp nivån i god tid till 2014, men idag kan betyget bara bli 2.

Göran Hägglund

Jag vet inte varför, men idag upplever jag honom som totalt ointressant. Kan inte sätta något betyg.

Jan Björklund

Leverar sina anföranden på ett tydligt och korrekt sätt, men är tyvärr alltför tråkig. Han kan inte vara mer statsministermässig än statsministern själv, så han borde leta på en bättre roll att spela. Jag tror också att det finns en viss trötthet kring skolfrågorna, ett tillstånd som drabbar Björklund som liksom gått all in där. Betyg, 3.

Gustav Fridolin

Fridolin är bra på att prata, men har liksom en lite gnällig debattstil som jag personligen har svårt för. Möjligen har andra inte det och ämnesvalen hintade om ambitioner om en större roll i oppositionen än att spela andrafiolen under Juholt. Mot bakgrund av detta hade han kunnat kosta på sig att ge ett tydligt svar på statsministerns fråga om vem som är oppositionsledare, t ex han själv. Betyget blir 3.

Jimmie Åkesson

Åkesson håller samma tal varje gång, känns det som. Jag tror att han måste hitta på någon nytt för att hålla sig intressant. Å andra sidan har han väl sin position väl inmutad i svensk politik... Jag gillar inte politiken, men Åkesson behöver inte skämmas inför sina väljare i talarstolen. Betyg 2.

In for the kill

Det hela känns nästan regisserat. Samtidigt som Juholt reser landet runt för att "återupprätta sitt förtroende", något som tydligen går lite sådär, släpper Nya Moderaterna alla spärrar och ägnar sin stämma åt att vältra sig i traditionell socialdemokrati på sin stämma i Örebro.

Det långsiktiga resultatet av detta kan man naturligtvis inte veta, men en sak är säker: Moderaternas taktik fungerar. Sakta men säkert marginaliseras socialdemokratin. De är i de flestas ögon inget alternativ idag. Ytterst få kan nog tänka sig Juholt som statsminister.

Det faktum att Nya Moderaterna idisslar Socialdemokratiska tankar kanske inte direkt tilltalar alla som tidigare av vana röstat på (S), men det luckrar upp fältet och gör att många tidigare S-väljares kompasser snurrar betänkligt när SIFO ringer.

Detta är bra och dåligt. En rotation bland vaneväljare kan vitalisera demokratin. Till det sämre hör att det knappast är några nya idéer som väcker väljarnas lust att röra på sig.

(M) missar missmatchen

Magnus Andersson debatterar även på SvD Brännpunkt (tillsammans med Per Ankersjö) idag och där är ämnet den så kallade missmatchningen, som starkt hör ihop med trögrörligheten på arbetsmarknaden.

Det är svagt politiskt ledarskap att inte våga adressera LAS-eländet. Har man inte modet att styra arbetsmarknadsskutan på rätt kurs bör man lämna över rodret till någon som vill och kan.

Värnskatten bekräftar det socialistiska perspektivet

Som trogna läsare av denna blogg säkert har anat, så tycker jag att mer av politiken måste byggas på idéer. Närmare bestämt liberala idéer. Relationen mellan stat och individ är i dagsläget inte helt sund. Staten är alldeles för dominant och håller oss medborgare nere och det maktförhållandet måste enligt min mening bli mer nyanserat.

Ett exempel är den så kallade "värnskatten". En extraskatt för alla de som ägnat sig åt studier och/eller flit och som lyckas bra med det.

Om bland annat detta gästbloggar jag hos goda vännen Tokmoderaten.

---

Och fler är på samma spår vad beträffar värnskatten.

Bekymmersam lördagsintervju

På radion nyss: en av landets mest ansedda politiska journalister intervjuar den minister som har ansvaret för lösningen på vårt allvarligaste samhällsproblem, arbetslösheten.

Det hela är en halvtimmes meningslöst svammel om hur mycket folk som inte jobbar ska ha i ersättning.

Ingen av dem verkar bekymra sig om de strukturella problem som gör att alla dessa människor behöver ersättning.

Man blir så trött...

(M) off the charts

Socialdemokraterna har det ju inte lätt. I den senaste opinionsmätningen förlorar man ännu mer av det redan kraftigt decimerade stöd med vilket man förlorade valet med dunder och brak.

Jag tror ärligt talat inte ens att Baylan kommer att försöka förklara bort katastrofsiffrorna denna gång. (S) är ett parti i djup kris och det kommer bara att bli värre.

Medan vi i Centern brukar vara bäst när det gäller, så har Moderaterna en stolt tradition av att vara bäst på träning. Idag, såhär två månader efter VM, spöar man Panathinaikos med 3-0.

Kul också att siffrorna skulle räcka till egen majoritet utan KD, även om Centerpartiet behöver bli mycket starkare i sällskapet för att viktiga frågor om frihet för folk och företag ska hamna på agendan.

---

Update: Missa för allt smör i Småland inte Tokmoderatens inlägg på ämnet.

Stockholmsmoderaterna goes Alva Myrdal

Jag blir upprörd. Riktigt upprörd. Det moderata borgarrådet Joakim Larsson gör en serie uppseendeväckande uttalanden med anledning av planerna på Norra Djurgårdsstaden som vittnar om

Tydligen är det politikens sak att avgöra hur människor ska leva. Boende i Norra Djurgårdsstaden ska tvingas att leva "miljövänligt och hälsosamt". Att det sedan kan råda delade meningar om vad som är både miljövänligt och hälsosamt är ett faktum för profant att oroa sig kring för välmenande politiker med totalitära tendenser (och uppenbarligen utan idéhistorisk skolning).

Detta är mycket allvarligt och synnerligen illavarslande för det fortsatta arbetet i staden. Jag kommer ärligt talat inte att ha lätt att samarbeta med politiker som anser att människor inte är kapabla att bestämma över sina egna liv.

Mellan Joakim Larsson (M) och Alva Myrdal (S) är skillnaden inte stor och Myrdals ambitioner att detaljstyra människors liv var inte bara moraliskt oacceptabla. Politiken som följer av sådana ambitioner är också riktigt jävla usel, såväl ekonomiskt som socialt.

Moderaternas arbetsmarknadspolitik suger!

Jobbskatteavdraget är mycket bra. Inget annat kan sägas om det. Det är en frihetsreform som dessutom minskar kilarna mellan bruttoutbetalaren och nettomottagaren, minskar företagens kostnadsutveckling och ökar incitamenten att söka jobb bredare och djupare.

Men någonstans där stannar det. Jag angrep vid ett stort antal tillfällen den förre arbetsmarknadsministern, Sven-Otto Littorin, för dennes undlåtenhet att adressera de stora strukturproblemen på arbetsmarknaden.

Jag måste erkänna att jag närde ett visst hopp för den nya ministern på området, Hillevi Engström. I Dagens Industri intervjuas Engström och beskeden är inte bara nedslående, utan direkt upprörande!

Hon ser det som sin främsta uppgift att - håll i dig nu - "uppfostra företagen i socialt ansvarstagande". Ja, du läste rätt.

Hon säger också att "det ska bli betydligt svårare för näringslivet att neka långtidsarbetslösa jobb". Hur då? LAS har tidigare kritiserats för att företagen inte har haft kontrollen över vilken personal man ska få behålla vid neddragningar... Lite som en retorisk finess har jag ställt frågan om Nya Moderaterna även vill ta ifrån företagarna rätten att avgöra vem de ska anställa. Dessa ord får jag nu äta upp; det är konsekvensen av Hillevi Engströms ansats.

Företag har EN uppgift och EN uppgift BARA: Att tjäna pengar till sina ägare. I samma sekund som man viker från det målet försvinner deras existensberättigande (liksom långsiktiga möjligheter att faktiskt existera i en global konkurrens).

Fortsatt förnyelse nödvändig (och möjlig)

En reflektion från valrörelsen var att det var ganska trött stämning bland de socialdemokratiska valarbetarna. I valstugorna såg man sällan någon under 60 år och man kunde inte med den bästa av viljor hävda att Socialdemokraterna drev någon slags förnyelseagenda.

Snarare var det frågan om att gå tillbaka till något man upplevde som bättre och tryggare, men häri verkar en paradox finnas vad beträffar väljarbeteende: Samtidigt som svenskarna är ett trygghetsälskande folk som föredrar beprövade lösningar framför "experiment", så belönas aldrig återgång till något som varit.

Jag ska inte ödsla så mycket kraft åt att diskutera behovet av socialdemokratisk förnyelse. För det första känns det faktiskt en smula respektlöst mot alla kloka och förändringsvilliga socialdemokrater som känner sitt parti och ideologi långt bättre än en klassiskt liberal centerpartist som jag själv. För det andra behöver all tankekraft riktas inåt, i vårt eget parti, till vår fortsatta utveckling och mot den framtid som vi vill gå till mötes.

Utnämnandet av Sofia Arkelsten som Moderaternas partisekreterare öppnar spelplanen på ett sätt som borde ge alla andra partier stora skälvan. Vikten av förnyelse nämns av Sofia själv i intervjuerna efter offentliggörandet: ett parti som inte förmår att förnya sig, sin politik och de kommunikativa metoder med vilka politiken förs fram, blir snabbt irrelevant för väljarna.

Förnyelsen kan inte heller bara vara vackra ord i ett manifest, den måste också genomsyra partiets politiska riktning, kunna förklaras av partiets företrädare och även förkroppsligas av företrädare som känns relevanta för de väljare vi önskar nå.

Jämfört med Moderaterna riskerar nu samtliga andra partier att upplevas som förgubbade.

Inte för att det är något fel på gamla gubbar. De kan naturligtvis också vara kompetenta och göra ett värdefullt arbete. Men gör man anspråk på förnyelse är det naturligtvis lättare om den som förmedlar anspråket är någon som tilltänkta nya väljare lättare kan relatera till. Som talar samma språk som dem och som delar kulturella och sociala värderingar.

Efter 2006 har idédebatten inom Centerpartiet kommit av sig en aning. Efter ett par tunga kompromisser har vi förlorat en del av den trovärdighet vi lyckats byggt upp bland helt nya väljare. Trots detta står vi ändå relativt starka hos en lång rad viktiga liberala opinionsbildare på ett sätt som vi antagligen aldrig gjort tidigare.

Det gör att Centerpartiet har en god plattform för ett fortsatt bygge av ett intressant politiskt alternativ. Principfastheten i samband med SAAB-affären och viktiga ställningstaganden för företagarnas rättigheter har imponerat. På samma tema kan och bör vi bygga vidare. Dels för att det stämmer överens med vår historia, men också för att det i detta finns en tydlig position på det politiska slagfältet som vi har goda chanser att befästa.

En förkroppsligad förnyelse kräver framförallt en sak: Nya medlemmar. Nya partister. Nya engagerade som kommer in på ett effektivt sätt i partiet. Mycket glädjande ser vi en medlemstillströmning i mitt distrikt, varav många har spring i benen och får mycket gjort. Jag vet inte hur det ser ut i övriga landet, men till alla som inte har jobbat tillräckligt hårt för att attrahera nya krafter finns bara en sak att säga: Sätt igång!

Vi har ett ungdomsförbund vars arbete saknar motstycke i svensk politisk historia! Under Magnus Andersson har CUF blivit större, bättre, mer ideologiskt och en kraft att räkna med i den svenska opinionsbildningen. I ungdomsförbundet finns en lång rad fantastiska människor som kommer att kunna bli nya, fräscha centerföreträdare på ett sätt som man matcha Moderaterna.

Studentförbundet under Karin Ernlund gör ett lika imponerande arbete, om än i något mindre skala ännu så länge.

Nu är det upp till partiledningen att anträda en väg med många påfarter för nya som vill in. Att belöna folk för lång och trogen tjänst (för att inte säga vänskapskorruption), tillsätta viktiga poster med lojalitet som enda merit, liksom en överdriven hänsyn till externa intressen, är saker som måste stå tillbaka för att Centerpartiet ska lyckas framöver.

Jag tror också att vi måste höja nivån på vår interna debatt. I min drömvärld instiftas ett komplement till Fores som har till syfte att förse intresserade företrädare med ideologisk förkovran, politisk kunskap och goda argument för den riktning man själv anser Centern bör ta.

Varför inte kalla det Bramstorpsakademin?

Moderaterna har fel om LAS

Nya Moderaternas hållning om arbetsrätten är ohållbar. Vi har nu, liksom under högkonjunkturen när sossarna styrde, en oacceptabelt hög ungdomsarbetslöshet. För varje dag som går kommer allt för många unga människor allt längre från ett liv som de kan påverka, känna sig nyttiga, utveckla sin kompetens och göra karriär.

Hur man kan bortse från arbetsrätten och LAS som en del i detta övergår mitt förstånd.

I tider då ett företag måste dra ner på personal måste det få behålla de medarbetare som är mest lämpade att göra jobbet. På så vis kan de snabbare vända röda siffror till svarta och börja anställa fler igen. Visst är det dåligt för de individer som får gå, men inte värre än för de som hade fått gå under principen sist in - först ut. Att företaget har större chans att överleva är ju dessutom bra för alla.

Vad är det rättvisa i att den som är anställd sist ska ut först? Människor som dessutom oftare saknar fast mark under fötterna på arbetsmarknaden, jämfört med en kollega som jobbat länge...

Glöm inte heller att LAS hindrar folk från att byta jobb, eftersom man då hamnar "sist in" på en ny arbetsplats. Det gör att allt för många går kvar på ett jobb som man kanske vantrivs på (och riskerar att utveckla ohälsa) och där man inte får utlopp för sin fulla kapacitet. Dåligt för den enskilde och dåligt för ekonomin i stort.

LAS är inget problem för stora industriföretag. Sådana vars styrelser befolkas av personer som t ex Gustaf Douglas som också sitter i Moderaternas partistyrelse.

Gustaf Douglas är en beundransvärd person på många sätt. Dessutom är han mycket trevlig. Men när det gäller småföretagens relation till arbetsrättslagstiftningen är han icke desto mindre helt aningslös.

För alla som vill starta företag och för små företag som vill växa ÄR LAS ett gigantiskt problem. Det stora företaget kan lätt köpa ut någon man vill säga upp, eftersom tre årslöner för en person inte är så mycket pengar om man har några tusen anställda. Har man tre anställda är samma manöver sällan görbar. Lagen snedvrider alltså konkurrensen till storföretagens fördel och till det lilla och nystartade företagets nackdel.

Detta kanske inte är ett problem på kort sikt, men för att fler ska få jobb behöver vi ett förnyelsebart näringsliv! Nya företag i nya branscher och med nya metoder som tar över där strukturomvandlingen eroderar marknadsmarken för de föråldrade.

De enda som talar om detta nyföretagande på allvar är Centerpartiet.

(När det gäller arbetsrätten har även vännerna i Folkpartiet markerat en företagarvänlig position.)

Moderaterna, vi måste prata...

Hej Moderaterna... Jo, jag tror att behöver prata. Du vet att jag tycker mycket om dig. Att jag tycker att det vi var med om 2006 tillsammans var fantastiskt. Det var du och jag (och FP och KD) mot världen och vi vann.

Det är inte så att jag vill göra slut! Jag är säker på att vi kan få det att funka igen, men ibland blir jag bara så jävla trött på dig!

Ta det här med arbetsmarknadspolitiken. LAS är åt helvete! Hur kan det vara svårt att förstå? Jag har motvilligt accepterat att du inte tänker göra något åt saken, men tänkt att du kanske skulle ta ditt förnuft till fånga och vända i frågan.

FRA. Visst, vi måste tänka på säkerheten, men det är fan inte säkert att massavlyssning av svenska medborgare bidrar till ökad säkerhet. Tvärtom är riskerna jäkligt stora. Vi accepterade motvilligt ändå att gå på din linje efter några tillägg som skulle stärka integriteten enligt en kompromiss. Sedan får man höra att du kanske ändå inte vill hedra den kompromissen. Vi håller käft för att vi har fått så mycket stryk i den där debatten att vi liksom inte orkar köra den ett varv till. Och om man inte visste bättre skulle man kunna tro att det är något du tar med i beräkningen.

Det finns många frågor där ditt konservativa arv - och din inställsamhet mot socialister - går stick i stäv med liberala värderingar. Sådana som jag tycker är viktiga.

Visst, det finns många saker som vi är helt överens om och jobbskatteavdragen är fantastiska, men det finns en gräns för hur mycket skit jag kan ta.

Dagens uttalande från justitieministern är bara fullständigt barockt! Folk som är misstänkta för sexköp ska hängas ut genom att ett speciellt lila skamkuvert från "myndigheterna" ska skickas hem till dem.

För det första är det ytterst tveksamt om sexköpslagen är en moraliskt försvarbar lag. Det finns ingenting som tyder på att den fyller det syfte den sägs vara konstruerad för och såväl sexarbetare som kunniga i socialt arbete tycker att lagen är dålig. Det är dessutom en oerhört viktig princip att varje människa äger sin egen kropp och måste få bestämma över den så långt det är möjligt, även om människan vill göra något med den som du och jag inte tycker om.

Det är oavsett ovan en vidrig tanke att belägga människor med skamstraff.

Att detta straff ska utdelas utan att någon är dömd är ju så in i helvete uppåt väggarna att man saknar ord!

Jag vill att vi ska vinna valet i höst och för det behövs att vi håller ihop. Men du måste ju någon gång lyssna till någons annat behov än ditt eget!

Du skämmer ut oss inför våra vänner och verkar allmänt instabil. Skärp till dig för fan!

---

Update: Missa inte Hanna Wagenius lysande debattartikel i Aftonbladet om samma sak.

Privatisering av arbetsförmedlandet

Då och då blir man påmind om varför man är Centerpartist och när man ser och läser om förslaget om jobbpeng som Centerpartiet genom Annie Johansson bär fram blir man både glad och stolt!

Medan Nya Moderaterna lanserar statssanktionerad könsdiskriminering i form av kvotering, tar Centern ett nytt kliv fram på vägen av förnyelse genom att föreslå en konkurrensutsatt arbetsförmedling.

AMS är en stor myndighet som kostar oerhört mycket pengar. Jag har för mig att man har en budget i storleksordningen 80 miljarder årligen. Samtidigt förmedlas ett mycket litet antal jobb.

Att öppna för nya arbetsförmedlare är att öppna för nya idéer och synsätt om hur matchningen kan gå till. Konkurrens driver alltid upp effektiviteten och med ett vouchersystem hamnar huvudmannaskapet där det ska vara: hos medborgaren!

Detta retar av oklara skäl gallfeber på vänstern. Den unge centerbloggaren Elias Giertz attackeras och hotas av antidemokrater som argumenterar med okvädningsord och debatterar med knytnävarna.

---

Läs även Magnus Andersson.

S och M leker företag för skattebetalarnas pengar

Nä, kommuner ska inte hålla på med sådant som näringslivet gör bättre. Om detta skriver Magnus Andersson (CUF) och Stefan Bergström, gruppledare för (C) i sumpan, på Politikerbloggen.

I Sundbyberg vill Socialdemokraterna och Moderaterna bygga ett kraftvärmeverk. För en massa skattepengar och mitt i det natursköna Kymlingeområdet.

Att sossarna gärna använder kommunernas budgetar för att leka företag är varken konstigt eller ovanligt. Att Moderaterna vill göra det är illavarslande och bör rendera en och annan eftertanke hos marknadsliberalt sinnade väljare.

---

Kolla även in facebookgruppen "Kraftvärme är ingen kommunal kärnverksamhet".

(S) sjunker som en sten i riddarfjärden

Socialdemokraterna fullständigt klappar igenom i Stockholmsopinionen. 21,6% är det sämsta resultatet på 100 år.

Moderaterna skulle få egen majoritet i kommunen tillsammans med Folkpartiet. Även Centerpartiet går framåt något från en blygsam position.

Trevligt! :-)

Ett avskaffande av LAS kräver ett starkare (C)

Det är med blandade känslor man betraktar Moderaterna och deras stämma. Skamlösa flirtar med gamla tiders socialdemokrati dominerar bilden och tydligen vill Fredrik Reinfeldt mest av allt likna Tage Erlander. Likheten finns ju. Lite torr, trygg och stabil sådär.

(Min gode vän och distriktsordförande Per Ankersjö skriver lite humoristiskt att Erlander antagligen inte heller hade velat avskaffa LAS. Jag tror att han har fel. Erlander var en stark anhängare av det som då ansågs vara den svenska modellen. Enligt den skulle arbetsmarknadens parter själva skulle komma överens, utan snedvridande lagstiftning. Det var först med Palme och den vidhängade socialiseringsambitionen som det som facket inte plockade hem vid förhandlingsbordet gjordes till lagstiftning.)

Samtidigt blir man ju naturligtivs lite avundsjuk på den professionalism som präglar Moderaternas arbete.

Inte desto mindre: LAS är en fruktansvärt orättvis lagstiftning, som vilar på en uppfattning att arbetstagare är menlösa offer, utlämnade till en ondskefull kapitalägares godtycke. Är det verkligen en uppfattning som råder bland moderater?

Det lär bli hård kamp idag med Munkhammar och MUF på ena sidan och Sven Otto Littorin på den andra. Det borde egentligen inte vara någon match. De som vill avskaffa LAS har alla argument på sin sida. Munkhammar har med sig teoretiska och empiriska stöd för sin tes, Wykman har de moraliska rättviseargumenten. Sven-Otto har ingenting.

På det hela taget känns det ganska bra att vara Centerpartist. Särskilt idag då Maud Olofsson tar till orda på SvD Brännpunkt och i artikeln t ex nämner LAS. Vi är emot. Vi är emot med emfas. Vi vill göra allt vi kan för att stoppa denna diskriminerande och för näringslivets utveckling hämmande lag.

(Tänk en kombination av Maud Olofsson som partiledare och Per Schlingmann som partisekreterare. Mitt hjärta klappar fortare vid blotta åtanken.)

Alla som tycker att vi i Centerpartiet har släppt för mycket av våra idéer måste också tänka på att våra förhandlingspositioner är direkt beroende av stödet för oss och dessa idéer.

Så länge integritetsfrågorna, kärnkraften, dieselskatten eller vad det nu må vara inte hotar andra partiers stöd kommer de att väga lätt på förhandlingsbordet.

Så länge vårt parti varken syns eller märks, finns ingenting som tyder på att våra idéer kommer väga tyngre.

Allt utgår från vårt partis förmåga göra våra idéer intressanta för fler.

På toppnivå sker detta varje dag. Energiuppgörelsen, klimatpropen, bilkrisens hantering, matlandet, avregleringen av järnvägen och bilbesiktningsmonopolet är några exempel på vilka mirakel våra statsråd utför.

Bland gräsrötterna fungerar det också påfallande väl. Möten och seminarier, träffar och politikpubar arrangeras kontinuerligt och ofta. Centerbloggarna syns och hörs i den del av debatten som förs i nya medier.

Däremellan finns det en del att jobba med.

Sven-Otto Littorin strykrädd, lögnaktig och/eller dum i huvudet

På väg till jobbet hade jag det tvivelaktiga nöjet att lyssna till Sven-Otto Littorin försöka förklara varför LAS är så jävla bra. Den ena förklaringen är värre än den andra. Att handikappade och sjuka måste skyddas av LAS och jadajada...

Han punkterar själv sin argumentation med att säga att LAS är dispositiv. Att den kan förhandlas bort i kollektivavtalen. Då erkänner man ju implicit att LAS ÄR ett problem, även om det då med disposiviteten går att lösa.

Dessutom gäller ju detta i första hand de företag som alla förstår är på väg att spela en allt mindre roll - gamla industrier med lågkvalificerad personal. Alla är överens om att hoppet till nya jobb i första hand står till nya tjänsteföretag.

I dessa kluster av individuella krafter är inte kollektivavtalet relevant. De flesta är inte ens med i ett fackförbund och har sin trygghet i vetskapen om att ens kunskap är värdefull på en marknad.

Jag tror (och hoppas) att till och med Littorin håller med om att företagen själva ska få avgöra vem man ska anställa vid en expansion. (Eller borde facket få bestämma över det?) Att företagen INTE får bestämma vem man vill ha kvar vid de tillfällen man måste dra ner är ju egentligen samma sak.

Frågan är om vår arbetsmarknadsminister själv tror på det han säger? Detta rör sig med all rimlighet om en i det närmaste patologisk konflikträdsla där man låter LO diktera agendan.

---

Läs också CUF-ledningens newsmillkrav på ett stopp för Moderaternas socialism!

MP har sina ljusa stunder

Jag verkar gå genom en period av ett öppet sinne för eventuella nya politiska allianser utifall att det skulle gå helt bort i tok med Nya Moderaternas fackföreningskrameri.

På senare tid har jag lärt känna en del Miljöpartister som visar sig väldigt vettiga på det ideologiska planet.

Ingen ska missförstå mig. Jag tycker att det borgerliga regeringsskiftet 2006 var det bästa som hänt sedan självhäftande tejp och det finns en lång rad Folkpartister och Moderater som jag delar de flesta uppfattningar med, som jag respekterar djupt och tycker mycket om.

Dessutom kan man nog säga att den politiska diskursen innan valet 2006 liksom kördes i så djupa hjulspår, så att nyorienteringen och den nya infallsvinkel till politiken som Nya Moderaterna medförde, var nödvändig för att vända på debatten och vinna valet.

Väl så. Men nu behövs rejäla reformer i marknadsliberal riktning för att säkra välståndsutvecklingen i vårt land. De skattesänkningar som genomförts vill jag verkligen applådera, den effektivisering som äger rum runt om i förvaltningssverige är lovvärd och en rad viktiga förändringar gör Sverige lite mindre DDR varje dag.

Sedan har vi ju sorgebarnet integritetspolitiken, vars hantering av regeringen har lett till att spelplanen i svensk politik har ritats om. (Inte nödvändigtvis till det sämre, ska sägas.)

Miljöpartiet är det parti i vänsterblocket som är mest trovärdiga i integritetsfrågan. FRA-lagen var från början Socialdemokraternas påfund och (S) är just nu - i "oppositioneringspolitiken" - mest liksom för allt som är 'bra' och emot allt som är 'dåligt'. Vänsterpartiet hakar på fildelningståget, men bekänner sig samtidigt till en idétradition där kollektivet kommer före individen och där statens rätt att gräva i medborgarnas fickor anses obegränsad.

Miljöpartiet har också till största del en nykter hållning till den arbetsrättsliga lagstiftningen. De krävde tappert i förhandlingar mot Socialdemokraterna undantagsregler från den knäppa turordningsprincipen och fick igenom detta, trots att LO har ett stadigt grepp om varje S-regerings kulor.

Miljöpartiet har även en sund syn på friskolorna, alternativa upplåtelseformer i vård och omsorg och så vitt jag förstår även till den milda grad att man tycker att det är OK att även sådana företag får visa vinst, om de jobbar så bra att de skapar utrymme för sådan.

Arbetskraftsinvandringen är ett annat område som Miljöpartiet är helt rätt inom och även om det finns miljöpartister som hänfaller åt mer extrema hållningar inom miljöpolitiken, är kunskapen stor. Jag tror till och med att man förr eller senare kommer att ta sitt förnuft till fånga när det gäller kärnkraften.

Problemet är blockvalet.

Miljöpartiet ska försöka övertyga människor som tyckte att det var synd att muren föll, om att friskolor ska få finnas...

Som föredrar diktatorn Castro före folkvalde Tony Blair (!) och som inte tror på fri företagsamhet. Som vill att Sverige ska lämna EU - den enda nu existerande rimliga politiska enheten för att utverka en miljöpolitik som faktiskt betyder något. Som vill anställa 200 000 människor i offentlig sektor, vare sig de behövs eller inte.

De ska sitta i en regering som leds av ett parti som för dryga 20 år sedan diskuterade ett förbud mot parabolaantenner för att fortsätta att ha kontroll över vad svenska medborgare (och väljare) ska se för TV-program. Vars partiledare åtnjuter ett lägre förtroende hos folket än det egna partiets språkrör. Som fram tills den borgerliga regeringen Bildt -91 tyckte att löntagarfonder och vidhängande socialisering av näringslivet var en god idé. Som ska riva upp apoteksreformen om de vinner valet och som anser att människor från andra EU-länder som vill jobba och göra rätt för sig i Sverige ägnar sig åt "social turism" och endast är här för att snylta på i bästa fall "svenskarnas jobb" och i värsta fall svenskarnas bidrag.

Jobbigt sällskap, kan tyckas.

Abir och Anna om frihandel även för bryggerinäringen

Två politiker som jag respekterar oerhört mycket och ungefär av samma skäl, svarar båda intressant och principfast på Sveriges Bryggeriers kandidatenkät i vilken man ställer frågor om ölskatter, införselkvoter och hur den olagliga försäljningen till ungdomar ska stävjas.

Båda svarar de utan att blinka att de tror på frihandel och föräldraansvar. Inga andra svarar lika oförblommerat kring dessa frågor, utan för resonemang om folkhälsa och samhällsansvar.

Kandidaterna har något gemensamt. De har båda kommit till Sverige som flyktingar. Anna Ibrisagic och Abir Al-Sahlani. Kanske utrikesfödda har ett mer balanserat sinne för proportioner kring dessa frågor än vad etniska svenskar i regel har?

-------------------

Abirs svar.

Annas svar.

Kandidater om ölskatter och smuggling

Sveriges Bryggerier har på sin webbplats en intressant exposé över de olika kandidaterna till europaparlamentets åsikter om ölskatter, införselkvoter och vad som kan och bör göras för att minska/stoppa den kriminella försäljningen till ungdomar.

Folkpartiet var först ut och svarar väl inte så upphetsande. Moderaterna bjuder dock på en del intressanta svar. Medan Folkpartisterna svarar lite svävande ger Moderaterna betydligt tydligare besked:

Det är de höga svenska ölskatterna som är problemet. (Säger t ex unga Christoffer Järkeborn) Dock är alla av dem överens om att denna nivå inte är något som de i egenskap av europaparlamentariker har så mycket att säga till om, utan att det är en fråga för vart och ett av medlemsländerna.

Anna Ibrisagic svarar principfast och klokt angående införselkvoter: "Egentligen borde vi inte ha några införselkvoter. Jag anser att en fri marknad bör betyda just det: en fri marknad. Jag är emot systembolaget och därför också införselkvoter." Poesi! :-D

Det ska bli intressant att se vad de andra partiernas kandidaterna svarar.

Igår var Reinfeldt kungen - hatten av

Den politiska spelplanen har stuvats om. Gårdagens tv-kväll var inget annat den våtaste av drömmar för Alliansdiggare i allmänhet och Moderater i synnerhet.

Elände och misstroende för Socialdemokraterna och Mona Sahlin. Avgångskrav och allmänt dålig stämning kring det Socialdemokratiska Arbetarepartiets huvudmän, LO.

Efter denna skamsköljning - i samma nyhetssändning - solar sig Fredrik Reinfeldt i glansen av självaste Obama och blev av den samme komplimenterad för sitt ledarskap i klimatfrågan.

Efter aktuellt, i SVT Agenda, fick svenska folket se Reinfeldt när han är som allra bäst. Svar på tal, insatt och initierad, även i komplicerade miljömässiga och ekonomiska samband. Och han kunde till och med kosta på sig ett leende då och då. En statsminister med stort självförtroende. Som vet att hans ledarskap och den regering han leder är så ofantligt mycket bättre än alternativet. Som vet att fler än hälften än alla svenskar vet det.

Äntligen plockades vapnet mot Östros och kravmaskinerna fram: Sverige är ett litet och därmed synnerligen exportberoende land. Den statsbudgeten finns inte i VÄRLDEN som skulle kunna rädda de jobb som nu försvinner på grund av den internationella lågkonjunkturen.

Däremot skulle det betyda osäkerhet för den svenska budgetdisciplinen och därmed höja räntorna och sannolikt även skattetrycket. Ett par faktorer som ytterligare skulle försämra läget för det svenska företagandet.