Ett avskaffande av LAS kräver ett starkare (C)

Det är med blandade känslor man betraktar Moderaterna och deras stämma. Skamlösa flirtar med gamla tiders socialdemokrati dominerar bilden och tydligen vill Fredrik Reinfeldt mest av allt likna Tage Erlander. Likheten finns ju. Lite torr, trygg och stabil sådär.

(Min gode vän och distriktsordförande Per Ankersjö skriver lite humoristiskt att Erlander antagligen inte heller hade velat avskaffa LAS. Jag tror att han har fel. Erlander var en stark anhängare av det som då ansågs vara den svenska modellen. Enligt den skulle arbetsmarknadens parter själva skulle komma överens, utan snedvridande lagstiftning. Det var först med Palme och den vidhängade socialiseringsambitionen som det som facket inte plockade hem vid förhandlingsbordet gjordes till lagstiftning.)

Samtidigt blir man ju naturligtivs lite avundsjuk på den professionalism som präglar Moderaternas arbete.

Inte desto mindre: LAS är en fruktansvärt orättvis lagstiftning, som vilar på en uppfattning att arbetstagare är menlösa offer, utlämnade till en ondskefull kapitalägares godtycke. Är det verkligen en uppfattning som råder bland moderater?

Det lär bli hård kamp idag med Munkhammar och MUF på ena sidan och Sven Otto Littorin på den andra. Det borde egentligen inte vara någon match. De som vill avskaffa LAS har alla argument på sin sida. Munkhammar har med sig teoretiska och empiriska stöd för sin tes, Wykman har de moraliska rättviseargumenten. Sven-Otto har ingenting.

På det hela taget känns det ganska bra att vara Centerpartist. Särskilt idag då Maud Olofsson tar till orda på SvD Brännpunkt och i artikeln t ex nämner LAS. Vi är emot. Vi är emot med emfas. Vi vill göra allt vi kan för att stoppa denna diskriminerande och för näringslivets utveckling hämmande lag.

(Tänk en kombination av Maud Olofsson som partiledare och Per Schlingmann som partisekreterare. Mitt hjärta klappar fortare vid blotta åtanken.)

Alla som tycker att vi i Centerpartiet har släppt för mycket av våra idéer måste också tänka på att våra förhandlingspositioner är direkt beroende av stödet för oss och dessa idéer.

Så länge integritetsfrågorna, kärnkraften, dieselskatten eller vad det nu må vara inte hotar andra partiers stöd kommer de att väga lätt på förhandlingsbordet.

Så länge vårt parti varken syns eller märks, finns ingenting som tyder på att våra idéer kommer väga tyngre.

Allt utgår från vårt partis förmåga göra våra idéer intressanta för fler.

På toppnivå sker detta varje dag. Energiuppgörelsen, klimatpropen, bilkrisens hantering, matlandet, avregleringen av järnvägen och bilbesiktningsmonopolet är några exempel på vilka mirakel våra statsråd utför.

Bland gräsrötterna fungerar det också påfallande väl. Möten och seminarier, träffar och politikpubar arrangeras kontinuerligt och ofta. Centerbloggarna syns och hörs i den del av debatten som förs i nya medier.

Däremellan finns det en del att jobba med.