Att modernisera arbetsrätten kostar inte staten ett öre

Häromdagen kommenterade Centerpartiets ekonomiskpolitiska talesperson Annie Lööf det ekonomiska läget och hur vi bör tänka inför budgetförhandlingarna. Anna-Karin Hatt håller väl till största del med, får man anse, i ett uttalande i SvD.

Kontentan är att alla budgetbelastande reformer måste ha en tydlig styrning på att få fler människor i jobb. Medan det femte jobbskatteavdraget ifrågasätts härvidlag bör man nog ändå påminna om att den gamla centeridén jobbskatteavdrag faktiskt är konstruerat precis för att boosta arbetsutbudet. Det handlar om att göra skillnaderna mellan att jobba och inte jobba större. Belöna den som gör ansträngningen att skaffa sig ett jobb, relativt den som inte gör det.

På de förnyelsedagar Centerpartiet arrangerade i våras tydliggjordes av Nima Sanandaji vikten av att göra det lönsamt att gå från så kallat utanförskap till den ordinarie arbetsmarknaden, inte bara av rent ekonomiska, men också sociala skäl. Om en kultur där de vuxna inte jobbar etableras, visar forskning att deras barn löper större risk att fastna i samma utanförskap.

I dessa skakiga tider då vi kanske står inför en double dip, kanske till och med en perfekt ekonomisk storm, kan det ekonomiska reformutrymmet snabbt komma att minskas betydligt.

Det borde i så fall bli aktuellt att titta på reformer som inte belastar statens budget, men som ändå löser strukturproblem på arbetsmarknaden. En sådan är naturligtvis LAS och turordningsreglerna.

---

Läs även Annie Lööf i TTELA, Fredrik Jarl i Hela Hälsingland, Christian Ottosson, Per Ankersjö, Helen Törnqvist och Tim Svanberg.

Missa inte heller Röda Bergets fria tolkning av verkligheten enligt vilken tingens tillstånd visar på att Juholt har Reinfeldt i ett järngrepp.

(M) missar missmatchen

Magnus Andersson debatterar även på SvD Brännpunkt (tillsammans med Per Ankersjö) idag och där är ämnet den så kallade missmatchningen, som starkt hör ihop med trögrörligheten på arbetsmarknaden.

Det är svagt politiskt ledarskap att inte våga adressera LAS-eländet. Har man inte modet att styra arbetsmarknadsskutan på rätt kurs bör man lämna över rodret till någon som vill och kan.

Långtidsutredningen: LAS är skadligt

Igår presenterades två viktiga utredningar, gårdsförsäljningsutredningen, som jag skrev om igår, men även tre delbetänkanden från långtidsutredningen. Ett av betänkanden konstaterar att LAS är mycket skadligt för landet.

Fast anställda gynnas på bekostnad av alla andra, produktiviteten hämmas, sysselsättningen är lägre, innovationer hindras och lagen leder till en tudelad arbetsmarknad där den som redan har får alla fördelar och den som står utanför hålls kvar där.

Som Anders W Jonsson konstaterar hade Karin Söder helt rätt när hon i sitt rikstingstal i Jönköping 1979 varnade för dessa konsekvenser av LAS.

LO öppnar för samtal om LAS

En gnutta sanningstörst lyser igenom den gängse bagdagbobmässiga retorik som LO normalt håller sig med, när man idag öppnar för samtal om LAS. Detta är mycket välkommet. Min och många andra företagares uppfattning är att LAS är ett förbannat gissel.

Det finns mycket att vinna på en förändring för hela samhället.

Låt vara den något märkliga vinkeln att avtalssekreterare Per Bardh uttrycker en önskan om att "komma ifrån den uppsjö av utredningar om LAS".

Alltså, när TCO härförleden i sin mycket kritiserade rapport konstaterade att LAS "inte var något problem", så baserades den ansatsen på att det inte fanns någon forskning på området. Något som visade sig vara en sanning med modifikation: det fanns forskning, men ingen som stödde TCO's tes om lagens påstådda harmlöshet.

Men det får vara som det vill med den saken: att samtal kring LAS överhuvudtaget kan komma att äga rum är en stor framgång och LO ska ha heder för detta antagligen inte helt smärtfria steg framåt!

Konflikträdsla (och svensk lag) stänger ute framgångsrika strategier

Såhär med valet bakom sig är fokus mer på företagandet och idéer kring detta inför framtiden. På rekommendation av en kollega läste jag i helgen en mycket intressant bok av Jack Welch, pensionerad före detta mångårig medarbetare och sedermera koncernchef för superjätten General Electric.

Förutom en hel del sunda idéer om värderingar och hur dessa ska genomsyra företagen och fördelarna med osentimental uppriktighet i alla riktningar, finns även en explicit strategi för hur personalen ska hanteras.

20% av personalstyrkan ska ha merparten av alla belöningssystem, löneökningar, bonusar och uppmuntran. 70% ska inte erhålla några särskilda förmåner, men motiveras med utsikten att genom hårt och smart arbete kunna kliva upp till de 20% som gör det. Resterande 10% ska sägas upp.

Detta är något som LO antagligen aldrig skulle acceptera, men det är en mycket sund filosofi.

Min erfarenhet av arbetslivet är att ingen människa är "dålig", men att människor i olika skeden av livet kan känna sig omotiverade, felplacerade och uppleva en brist på balans mellan de utmaningar man har och den kapacitet man har att möta dem.

Mot invändningen att detta skulle vara "känslokallt" svarar Jack Welch att det faktiskt är tvärtom. Att låta någon gå, år in och år ut, på en arbetsplats där vederbörande inte gör särskilt mycket nytta är långt ifrån någon välgärning. Att känna att man inte bidrar till att föra företaget framåt urholkar ens självkänsla och gör dig inte bara till en sämre medarbetare, men till en olyckligare människa, vilket även drabbar ditt privatliv och din familj.

Bättre då med uppriktighet och säga som det är och ta konsekvenserna av det, även om det känns obekvämt när det sker.

Inga arbetsrättsreformer att vänta

Efter att nyss ha lyssnat på Ekots lördagsintervju blir det ju väldigt tydligt. Vi har vunnit valet och det hade kunnat vara betydligt värre. Inte för att jag tycker att Mona Sahlin är så dålig. Visst finns det svagheter, men det sätt på vilket hon genomfört valrörelsen på sluttampen är imponerande.

Mona Sahlin är en fighter utan dess like. Det går knappt att föreställa sig anspänningen att efter opinionsmätning efter opinionsmätning som visade usla siffror, och därtill med all rimlighet ett enormt internt tryck, ställa sig så stark mot statsministern som verkligen toppat formen.

Mona levererade imponerande säkert och on message, som det heter på ren svenska. Det är faktiskt antagligen bara det faktum att Reinfeldt OCKSÅ gjorde det som bärgade valsegern för Alliansen.

Tyvärr innebär resultatet att inga stora reformer är att vänta. Det blir en politik, som i o f s är bättre än alternativet, exakt som den som har drivits under de senaste fyra åren.

Tyvärr är sålunda även hoppet om en bättre arbetsrätt en gnutta tillbakatryckt.

Pedagogisk film om LAS!

Jag skriver på Newsmill om LAS

Jag anser att alliansregeringen borde söka ett förändringsmandat när det gäller arbetsrätten, och förklarar varför på Newsmill.

Centern bäst på företagarfrågor

Åtminstone är vi Centerpartister mest aktiva när det gäller att driva företagarfrågor i politiken. På såväl lokal, som regional och nationell nivå.

Detta fastslås i en undersökning som Svenskt Näringsliv låtit göra (pdf).

Det är påfallande tyst kring företagarfrågorna, trots att dessa borde vara mer aktuella än någonsin. Den politiska debattens stora huggsexa står kring hur kakan ska fördelas, men mycket lite uppmärksamhet ägnas åt hur nya kakor ska skapas.

Det är möjligen inte så konstigt. För nya och gamla arbetarepartier riskerar att stöta sig med viktiga väljargrupper när man talar om viktiga småföretagarfrågor som exempelvis Lagen om anställningsskydd.

IF Metall uppmärksammar just den frågan och "kräver svar" från regeringen om hur man ställer sig till Centerpartiets krav på reformer. Så här är det, kära metallvänner:

Personligen vill jag avskaffa hela LAS. Det är en omoralisk lag som förstör för företagen och som orättvist håller unga och nyinflyttade utanför arbetsmarknaden. Basta.

Centerpartiet vill undanta företag med färre än 10 anställda från lagen. Huvudanledningen är antagligen att minska de mindre företagens oproportionerliga skada av lagstiftningen. För ett företag med flera hundra anställda är det inget problem att köpa ut en person som inte funkar med tre årslöner. Den relativa kostnaden på den totala lönevolymen är inte så stor. Det är inte särskilt många småföretag som kan unna sig samma lyx. Lagen gynnar sålunda stora företag på bekostnad av små - en orimlig disposition för varje Centerpartist, förnyare som traditionalist.

Regeringen som helhet med Nya Moderaterna som största parti tycker, eller tyckte åtminstone så länge Sven-Otto Littorin var arbetsmarknadsminister, att 50-åringar hade ett högre skyddsbehov än 25-åringar och förtjänade därför att gynnas av en dylik lagstiftning. En orimlig hållning, kring vilken debatten bara kommer att eskalera tills en förändring sker.

(Får man anta att IF Metall också kommer att börja ställa kniviga frågor till det rödgröna regeringsalternativet om yrkesutbildningarna och energipolitiken t ex?)

Moderaterna har fel om LAS

Nya Moderaternas hållning om arbetsrätten är ohållbar. Vi har nu, liksom under högkonjunkturen när sossarna styrde, en oacceptabelt hög ungdomsarbetslöshet. För varje dag som går kommer allt för många unga människor allt längre från ett liv som de kan påverka, känna sig nyttiga, utveckla sin kompetens och göra karriär.

Hur man kan bortse från arbetsrätten och LAS som en del i detta övergår mitt förstånd.

I tider då ett företag måste dra ner på personal måste det få behålla de medarbetare som är mest lämpade att göra jobbet. På så vis kan de snabbare vända röda siffror till svarta och börja anställa fler igen. Visst är det dåligt för de individer som får gå, men inte värre än för de som hade fått gå under principen sist in - först ut. Att företaget har större chans att överleva är ju dessutom bra för alla.

Vad är det rättvisa i att den som är anställd sist ska ut först? Människor som dessutom oftare saknar fast mark under fötterna på arbetsmarknaden, jämfört med en kollega som jobbat länge...

Glöm inte heller att LAS hindrar folk från att byta jobb, eftersom man då hamnar "sist in" på en ny arbetsplats. Det gör att allt för många går kvar på ett jobb som man kanske vantrivs på (och riskerar att utveckla ohälsa) och där man inte får utlopp för sin fulla kapacitet. Dåligt för den enskilde och dåligt för ekonomin i stort.

LAS är inget problem för stora industriföretag. Sådana vars styrelser befolkas av personer som t ex Gustaf Douglas som också sitter i Moderaternas partistyrelse.

Gustaf Douglas är en beundransvärd person på många sätt. Dessutom är han mycket trevlig. Men när det gäller småföretagens relation till arbetsrättslagstiftningen är han icke desto mindre helt aningslös.

För alla som vill starta företag och för små företag som vill växa ÄR LAS ett gigantiskt problem. Det stora företaget kan lätt köpa ut någon man vill säga upp, eftersom tre årslöner för en person inte är så mycket pengar om man har några tusen anställda. Har man tre anställda är samma manöver sällan görbar. Lagen snedvrider alltså konkurrensen till storföretagens fördel och till det lilla och nystartade företagets nackdel.

Detta kanske inte är ett problem på kort sikt, men för att fler ska få jobb behöver vi ett förnyelsebart näringsliv! Nya företag i nya branscher och med nya metoder som tar över där strukturomvandlingen eroderar marknadsmarken för de föråldrade.

De enda som talar om detta nyföretagande på allvar är Centerpartiet.

(När det gäller arbetsrätten har även vännerna i Folkpartiet markerat en företagarvänlig position.)

Arbetsmarknaden skyddar 53-åringar

Du får verkligen ursäkta om jag tjatar lite om Elias Giertz och hans otroligt sköna debattutmaning mot Mona Sahlin.

Det som gör det hela så intressant är det ju faktiskt handlar precis om de båda debattörernas skillnad i ålder! Den svenska arbetsmarknaden är helt och hållet konstruerad för att skydda 53-åriga gubbar och tanter, oavsett hur de presterar på jobbet, från konkurrens från unga hungriga killar och tjejer med idéer, energi och spring i benen.

Det är på inget sätt fråga om att man ska "kasta ut" de äldre, som vulgärargumentationen låter från vänsterpartierna, utan att varje människa måste få konkurrera på lika villkor på den svenska arbetsmarknaden. Att var och en får använda just sina komparativa fördelar* för att ta sig in, lära sig mer och utvecklas. För situationen som den ser ut med ungdomsarbetslösheten är - för att använda ett tillämpligt citat - ett jävla skämt.

Den var det under sosseregeringen och högkonjunkturen, den är det nu under lågkonjunktur och fack- och LAS-kramande Nya Moderater. (Ursäkta mig, kära M-vänner, men så är det...)

Oavsett hur det går med debattutmaningen så har CUF och Elias (som jag skrev tidigare) lyckats med något stort: Att sätta ungdomsarbetslösheten på agendan. Detta håller på att bli en riktig snackis och efter vad jag har hört är flera media MYCKET intresserade av att se till att debatten kommer till stånd.

---

Läs Elias själv, Frank Thorén Hall, Thomas Böhlmark och varför inte läsa om Elias' debattartikel igen? Den är ju så bra!

---

*För en ung människa är en komparativ fördel t ex att man inte hunnit skaffa sig dyra vanor som villalån och tonårsbarn, vilket gör att man kan klara livets nödtorft med en lägre ersättning än en 53-årig motkandidat.

Med fungerande marknader behövs inget fack

Alla normalt funtade människor känner emellanåt tvivel på sin egen förmåga att göra sitt jobb, eller att få ett jobb (liksom att ha en bra kärleksrelation eller kanske att vara en bra förälder). Det är sunda tvivel, men för att kunna göra allt detta som vi är oroliga för att inte klara måste vi också tro på oss själva.

Jag påstår inte att precis varenda del av fackföreningsrörelsen är dålig. I de allra flesta fall tror man säkert att man gör något gott, ibland kanske man låter ändamålet helga medlen och i andra fall gör man ingen djupare analys än att alla som har andra åsikter än socialdemokratiska är "löntagarfientliga" och vill människor ont.

Icke desto mindre är fackföreningsrörelsens hela affärsidé att få oss att tro att vi inte klarar oss själva. Att facket och den makt som lagstiftningen satt i deras händer är den enda anledningen att vår arbetsgivare inte sänker våra löner eller ger oss sparken. Om man bara ägnar ett par sekunder åt att fundera på om det över huvudtaget är rimligt så fattar man väl ganska snabbt att så inte är fallet?

Alla människor har ett värde på arbetsmarknaden som ändras ständigt. Konkurrensen mellan företag driver fram nya metoder att öka kvaliteten och eller sänka kostnaderna. För att vara konkurrenskraftiga som arbetstagare måste vi också hela tiden förkovra oss, slipa våra skickligheter, vårda våra kontaktnät och ta hand om oss själva så att vi är friska och kan jobba.

(Och innan någon hoppar igång så vill jag också tillägga att det måste finnas en bra sjukförsäkring för de gånger man ändå blir sjuk.)

Är du missnöjd med din lön får du se till att öka ditt värde. Inget fack i världen kan hållbart trycka upp lönenivåer över vad som motsvarar sitt verkliga värde. Sätt att öka sitt värde är ofta att lära sig mer och att jobba hårdare.

Har du en dålig arbetsgivare så är det bästa botemedlet inte att strejka, utan att byta jobb.

I det samhälle som jag, Centerpartiet, och för den delen CUF, vill leva i finns det många företag som konkurrerar om oss på arbetsmarknaden.

För att det ska kunna vara så krävs det ett förbättrat företagsklimat. De skattesänkningar som skett under alliansregeringen nu är mycket välkomna, men fortfarande har vi progressiva skatter som straffar utbildning, flit och framgång.

Det är min starka uppfattning att vi även måste reformera hela arbetsmarknadens funktionssätt, inklusive konflikträtten och LAS. För idag är arbetsmarknaden, som sagt, ett skämt.

---

Update: Missa för all korv i karelen inte Karl Malmqvists inlägg på samma tema.

Mina drömvallöften

Vänsterpartierna gör en rejäl vänstersväng nu. Alla tankar från den stora skatterefomen 1990 är nu borta. Tanken med den var att en gång för alla göra upp med marginalskatteeländet som med bred enighet ansågs mycket skadlig för svensk ekonomi.

Socialdemokraterna och Folkpartiet satte sig ned och såg till att göra en blocköverskridande överenskommelse, så att den skulle vara framtidssäker.


I någon mån bröts överenskommelsen i och med införandet av värnskatten, men det skulle vara något tillfälligt. Huvuddragen i skattereformen skulle gälla och det fanns nog en önskan om en successiv avveckling av statsskattedelen. Åtminstone från borgerligt håll.

Vänsterns skuggbudget från igår gav ett oerhört tydlig besked. Statens makt över individens plånböcker, vardag och framtid ska öka och öka rejält. Du ska definitivt inte genom egen ansträngning kunna bli rik!

Mot bakgrund av detta är det bra att regeringen markerar med sina icke-löften som jag skrev om tidigare idag, men jag tror att vi också ska tillåta oss att vara offensiva. Nu regnar det utanför och det är några mil kvar till Borås så jag tänkte ta mig en liten tupplur. Jag kommer antagligen att drömma att Fredrik, Maud och gänget hade en presskonferens där de presenterade Alliansens vallöften, PLC-style:

Vi lovar att avskaffa såväl LAS som fackföreningarnas unika maktprivilegier.

Vi lovar att avskaffa statsskatten och att införa ett grundavdrag på 50 000:- och dubbelt för företagare.

Vi lovar att förenkla miljöbalkens regler och införa en supereffektiv och rättssäker miljöprövningsmyndighet som garanterar en handläggningstid på maximalt 12 månader.

Varför ljuger TCO om LAS?

Per Skedinger, docent i nationalekonomi, sågar TCO's rapport "LAS gör inte ungdomar arbetslösa" vid fotknölarna och pekar på hur TCO hanskas ovarsamt, alternativt bedrägligt, med fakta.

Den tiden är över då mäktiga fackförbund kunde diktera verklighetsuppfattningen. Eller borde åtminstone vara. Säkerligen har TCO-rapporten, som enligt Skedingen innehåller "tendetiösa tolkningar och grova faktafel" kommunicerats ut hårt bland medlemmarna.

Det allvarligaste övertrampet är väl påståendet att sverigespecifika studier på LAS saknas. Per Skedinger skriver:

"Anledningen till att existensen av min egen och Bertil Holmlunds studie på svenska data helt ignoreras torde vara uppenbar: Båda studierna indikerar nämligen att las ökar arbetslösheten bland unga i förhållande till äldre."

Den 26 mars ska jag vara med i ett samtal med SKTF där ämnet är "fackets framtid". Jag tänker berätta att det är klokare att hålla sig till sanningen om man vill ha en sådan.

---

Dayana Jadarian, Magnus Andersson, Per Ankersjö och Rolf Eriksson.

Socialdemokratiska Östran och LAS

Via Annie Johansson läser jag en komisk/tragisk historia om hur Socialdemokratiska Östran resonerar när de nu ska dra ner på personal.

Å ena sidan säger man detta:

"Den möjlighet som borgerligheten i samarbete med Miljöpartiet har givit mindre företag att godtyckligt undanta två personer från turordningsreglerna vill vi således riva upp."

Å andra sidan vill man göra precis dessa undantag och motiverar sig såhär:

”Det finns människor med hög kompetens som är viktiga”

Ja, det finns det. Det finns det på många företag, inte bara hos er. LAS är ett problem. Ett stort problem. Jag tycker ju inte det, men det är möjligt att det ändå är värt att ha LAS kvar. Men då är det hög tid för Socialdemokrater att börja berätta om eventuella fördelar och motivera varför de väger tyngre än nackdelarna.

---

Jag vill också ta tillfället i akt att påminna om självaste Socialdemokratiska Arbetarepartiet upplevde LAS som ett problem när de själva skulle säga upp personal i november 2006.

---

Läs även Magnus Persson, Hanna Wagenius, Elkers, Lotta Nilsson och Dayana Jadarian.

Grova lögner och falska citat

Det är ju på något sätt komiskt. I kommentarsfälten och i annan debatt stöter man emellanåt på nedsättande kommentarer kring centerpartiet och vårt opinionsläge.

Vi ska liksom inte vara några att ta på allvar eftersom vi är galna (ny-)liberaler som inte fattar att vi ägnar oss åt "klassförakt" när vi har en från socialismen avvikande mening.

Ändå är vi tydligen så farliga att vi måste bekämpas med från högkvarteret i Stockholm samordnade insatser på norrländska insändarsidor, intrångsbus på våra nätverk och rena lögner och falska citat.

Arbetarbladets ledarsida tillskriver Magnus Andersson titeln "en av stureplanscenterns nyliberala och flitiga ideologer". Magnus är naturligtvis välkommen att engagera sig mer i vår avdelning, men ännu så länge tror jag att han varit hos oss två gånger. En gång som talare och en gång som gäst.

Värre är att det i samma ledare påstås att Magnus med anledning av en personalneddragning på Posten i Umeå skulle ha ansett att de äldre "gjort sitt" på arbetsmarknaden.

"Logiken" bakom detta skulle tydligen vara att Magnus Andersson kämpar mot LAS, som han anser orättvis mot t ex ungdomar.

Detta tas till nästa nivå i Västerbottens Folkblad där den mindre noggräknade ledarskribenten/socialdemokratiska kampanjarbetaren Lena Sandlin helt enkelt hittar på ett citat!

När hela Rörelsen slås igång för att - utan skrupler, men med lögner och falskcitat - försöka ta heder och ära av en ungdomspolitiker som inte gör något annat än att kämpa för det han tror på, ska detta tas som en kassaskåpssäker intäkt för att Magnus Andersson har något mycket viktigt på spåren i sin kamp för en bättre arbetsrätt.

Det är när de goda argumenten är slut de dåliga tas till. Lögner och personangrepp är i regel ganska dåliga argument.

Magnus Andersson debatterar om LAS

Magnus Andersson skriver idag en artikel på politikerbloggen om varför LAS måste avskaffas, så att fler unga kan få jobb.

Läs!

LAS ett hinder för integration

De två som måste anses vara toppkandidaterna på riksdagslistan för Centerpartiet i Stockholm stad, Fredrick Federley och Elisabeth Thand Ringqvist, debatterar idag på Aftonbladet debatt om LAS och hur lagen är ett hinder mot integration.

En röst på Centerpartiet i Stockholm kommer att vara en röst mot LAS.

Latteliberaler föredrar sitt kaffe varmt

Sanna Rayman skriver i SvD om de tomma kaffetunnornas skrammel - latteliberalismen och Miljöpartiet.

För det första tänker Miljöpartiet försöka vinna valet tillsammans med Vänsterpartiet och Socialdemokraterna. Det kommer utan tvivel att bli en hel del socialism i en eventuell rödgrön regering. Det kan säkert många gilla, men knappast liberaler...

För det andra har de själva faktiskt en hel del intressanta idéer om ränta, global handel och företags ägande.

Johan Norberg sätter fingret på epaliberalernas kardinalfel. Maria Wetterstrand har åsikter om vilket kaffe du ska dricka och var du ska dricka det - eftersom människor "mår minst lika bra av mer tid och en latte än av en extra resa till Thailand". Hur fan vet hon det? Att övertaget ha en åsikt om vad som är "bra" för ett helt folk är ett tecken på att man inte alls fattat vad liberalismen går ut på.

För det tredje lär vi få dricka vårt kaffe kallt om Miljöpartiet får skriva den rödgröna energipolitiken.

---

Goda vännen Elisabeth Thand Ringqvist debatterar förövrigt idag tillsammans med Johnny Munkhammar på SVT Opinion om ett av mina favoritämnen, LAS.

C-kampen mot LAS har pågått länge

Läser hos goda vännen och partikompisen Anders W Jonsson att den centeravdelning som jag är med i, Stureplanscentern, får äran för väldigt mycket. Bland annat kravet på ett avskaffande av LAS.

Jag skulle gärna ta åt mig äran, tillsammans med mina avdelningskompisar, men som framgår av Anders bloggpost vore det inte sant.

Anders skriver att: "Under 70 talet växte inom Centerpartiet kritiken mot lagarna. [ ... ] och handlade om att turordningsreglerna konsekvent missgynnade ungdomar. Även Centerpartister med en starka känsla för småföretagens villkor hörde till kritikerna."

Och att självaste Karin Söder tog till orda om saken på stämman i Jönköping 1979: "Hon krävde då en snar ändring av turordningsreglerna för att inte ungdomar och småföretag skulle missgynnas."

I mer än trettio år har Centerpartiet mer eller mindre aktivt drivit den här kampen och det är hög tid att skruva upp trycket ytterligare!