Arbetsföraktet monumentalt

Man vet ju inte om man ska skratta eller gråta över Socialdemokraternas nya gruppledare i Stockholms uttalande om att unga inte ska "tvingas" ta skitjobb. Som exempel nämns "säljare".

Heja.

Elias lämnar politiken

Goda vännen och partikompisen Elias Giertz väljer att lämna politiken. Jag vet att Elias varit särskilt utsatt för hot och trakasserier på ett sätt som få människor skulle orka med.

Jag har full respekt för hans beslut och önskar Elias lycka till med allt som han företar sig framöver. Inte för att det behövs. Elias är en fantastisk person som kommer att göra storverk vad han än hittar på.

Sådana som Elias behövs i politiken, men det stundtals fruktansvärda debattklimat som vuxit fram välkomnar inte direkt unga förmågor.

Framförallt från vänstersidan sker ständiga övertramp och måttet var väl på något sätt rågat när ett par av "arbetarrörelsens" tidningar spred rena lögner om CUF-företrädare och tillskrev dess ordförande Magnus Andersson falska citat.

Bland andra bloggen Alliansfritt bidrar till att piska upp en destruktiv stämning som odlar hat och inspirerar sina vänsterpolare till de hot och trakasserier som sedan förekommer mot ungdomspolitiker som kämpar för sådant de tror på.

Jag hoppas att vi på båda sidor blockgränserna kan se lite längre än vad näsan räcker och visa varandra någon slags respekt. Politiken - och därmed i förlängningen samhället - blir bättre om vi debattnivån kan hållas över den värsta geggan.

Stort tack Elias för allt du gjort hittills för Centerpartiet och för demokratin.

IF Metall säger ja till ungdomsavtal

IF Metall visar emellanåt prov på både ansvarstagande och nytänkande. Som jag skrev häromdagen tycker jag att deras förra ordförande Göran Johnsson vore en bra kandidat till partiledarskapet för (S) och att Stefan Löfven inte är så tokig han heller.

Deras hållning kring arbetstidsneddragningar under finanskrisens värsta härjningar var imponerande. Metall visade då att de är ett modernt fackförbund med sina medlemmars bästa för ögonen.

Centerpartiet lanserade för en tid sedan ungdomsavtal som ett sätt för unga att lättare kunna ta sig in på den svenska arbetsmarknaden som genom ett flertal hinder resta av socialistiska strävanden försetts med höga trösklar.

Nu läser jag på Johan Linanders blogg att Metall beslutat sig för tillsammans med arbetsgivarna prova en modell med ungdomslöner för att få in unga i industrin.

Klokt beslut och ett erkännande för att Centerpartiets idéer kanske kan vara värda att lyssna på, även om de bryter mot marxistiska dogmer.

(C) fortsätter förbättra för unga

Centerpartiets och CUF's engagemang i att avlägsna hinder för unga att ta sig in på arbetsmarknaden är väl vida känt, även om det finns nya och gamla arbetarpartier som inte håller med om våra förslag.

Angående ungdomsprogrammet intervjuas vår superstjärna Annie Johansson i Svenska Dagbladet och berättar om hur Centerpartiet vill ge unga bättre sjukförsäkringsskydd.

Det nuvarande systemet missgynnar (känns det igen?) unga och lämnar dem rättslösa i ett fyrkantigt system. Detta behöver - som så mycket annat - ändras.

Jobba-jobba-johobba!

Missa för allt i världen inte Sakine Madons artikel idag i Expressen!

På det företag jag arbetar på anställer vi ingen som aldrig haft ett så kallat skitjobb.

Fastän alla som jobbar hos oss är kvalificerade konsulter med fina utbildningar och koola cv:n är erfarenheten från ett tråkigt, slitigt och oglamoröst jobb någon gång i livet ett absolut och icke förhandlingsbart krav.

(S) kan inte hantera Elias Giertz

Sossarna och SSU kan uppenbarligen inte hantera det faktum att CUF är fullt av både goda idéer och begåvade människor.

I ett inlägg från något som kallas Unga Sossar havererar man totalt kring unge engagerade Elias Giertz. Osmakigt? Tja, man börjar ju vänja sig vid nivån...

Läs även Albin Broman och Fredrick Federley.

Update: Unga Sossar har nu redigerat sin bloggpost och tagit bort pedofilanklagelsen. God bloggsed är att redogöra för väsentliga förändringar i en tydligt markerad uppdatering och citera ursprungstexten. Som tur är tog Albin en skärmdump på ursprungsinlägget.

Personen bakom inlägget är på inget sätt någon perifer gestalt i en yvig rörelse. Nima har förtroendeuppdrag för Socialdemokratiska arbetarepartiet, i socialnämnden i Malmö. Något vars lämplighet med kraft bör ifrågasättas, när han i sitt osmakliga inlägg anser att socialtjänsten bör ingripa (!) mot Elias (och Love).

Update II: Jag ser att Nyheter24 uppmärksammar händelsen.

(S) prioriterar pensionärerna

Det är väl bra med tydlighet i politiken. Mona Sahlin fastställer att "Pensionärerna går före andra grupper" på Politikerbloggen.

Och ungdomar kommer tydligen sist.

---

Läs även Fredrick Federley på Newsmill.

Elias, ett hopp för demokratin!

Elias Giertz besökte idag Mona Sahlins sommartal och försökte få tala med henne om ungdomsarbetslösheten.

Man kan undra om inte det klokaste av sossarna bara vore att låta Elias ställa sina frågor?Det är bättre att dra bort plåstret i ett ryck.

Visst blir det en potentiell pinsamhet för Sahlin, men bufflandet från sossegubbar som knuffar undan Elias är ju lika pinsamma.

Annie ny arbetsmarknadsminister?

Mot bakgrund av att Sven-Otto Littorin nu avgår kräver CUF att Annie Johansson blir ny arbetsmarknadsminister. Det vore ett välkommet perspektivskifte för regeringens arbetsmarknadspolitik.

Just nu kan man höra Annie tala om detta på Centerpartiets seminarium via bambuser på Centerpartiets webbplats och det är väl ingen idag aktiv politiker som har fler konkreta idéer om hur problemet med ungdomsarbetslöshet kan adresseras!

Maud och Annie skriver idag tillsammans på DN Debatt om just detta och listar ett antal punker. Mycket intressant är den som handlar om att återföra frågan om turordningsreglerna till arbetsmarknadens parter.

Att lönestrukturen i vårt avlånga land är för platt är också ett problem för unga. Trösklarna blir oproportionerligt höga för dem som saknar erfarenheter att ta sig in på arbetsmarknaden. Avstampsjobben är ett sätt att hantera problemet för unga.

Arbetsförmedlingens monopol bör avskaffas för att lösgöra kreativitet och kraft i matchningsprocesserna.

---

Läs även Rickard Nordin, GP-debatt, Magnus Andersson, och Annika Qarlsson.

Stoppa vänsterpartiernas ungdomsskatt!

På plats i underbara sommarvisby börjar almedalsstämningen tillta.

Allianspartiernas ungdomsförbund skriver idag på SvD Brännpunkt om det orimliga i att höja arbetsgivaravgiften för unga, som vänsterpartierna vill.

En galen och orimlig politik som ofelbart kommer att leda till att ännu färre ungdomar får jobb.

Men det är klart, den som är bidragsberoende är ju kanske en trogen vänsterväljare...

Elias gör det igen!

Utmanar Socialdemokraterna och deras bisarra politik som i huvudsak går ut på att hålla unga utanför arbetsmarknaden, that is...

Suveränt jobb Elias! Fortsätt så. :-)

Vänstern skattar ut unga

Annie Johansson skriver om hur västerpartierna vill höja skatten på att anställa unga med ungefär 10 miljarder.

Det vore något för SIFO att fråga: Om man gör det dyrare för företagen att anställa unga, tror du då att fler eller färre unga kommer att anställas?

(Vad tror du?)

Hela rapporten finns på Centerpartiets webbplats.

________

Läs även Christer Jonsson, Magnus Andersson, Elias Giertz, Rickard Nordin, Dayana Jadarian, Metro, SVT Rapport och Aftonbladet.

Elias Giertz utmanar Mona Sahlin

Det är väl kanske knappast troligt att Mona Sahlin svarar på unge Elias Giertz utmaning på Aftonbladet debatt idag.

Elias är 14 år och har fler (och om du frågar mig bättre) förslag än Mona Sahlin vad beträffar ungdomsarbetslösheten. Artikeln är bra för att vara skriven av vem som helst. För att vara skriven av någon som är 14 år är den i det närmaste att betrakta som sensationell! :-)

Heja Elias! Heja CUF. Heja alla ungdomar som vill jobba...

Dödsdroger och cannabis i Aftonbladet

Jag skriver idag på Aftonbladet debatt om det märkliga förhållande att en relativt ofarlig drog inte bara är förbjuden, utan belagd med drakoniska straff, samtidigt som en helt laglig handel sker med kemikalier som ungdomar dör av.

---

Läs även artikeln som öppningscitatet är hämtat från.

SSU glänser med sin okunnighet

SSU skojar till det och får en rejäl mediaknuff av sitt tilltag att försöka registrera "Alliansen" som ett varumärke. Det är smart gjort av dem. Det för i någon mån uppmärksamheten från deras totala avsaknad av politik.

Dessvärre framgår det med all önskvärd tydlighet att sossar inte begriper ens det mest grundläggande när det gäller patent, varumärken och sådant. Det är med förlov sagt helt idiotiskt att tro att ordet Alliansen skulle gå att skydda.

Igår morse debatterade Magnus Andersson ungdomsarbetslöshet med Jytte Guteland i TV4. Spel mot ett mål räcker knapp för att beskriva slakten. SSU och Jytte framstår som lallande grönsaker i jämförelse med en rapp och kunnig CUF-ordföranden som inte bara har svar på tal, utan konkreta åtgärdsförslag med stöd i vetenskapen.

Här är länken till inslaget.

Magnus Andersson debatterar om LAS

Magnus Andersson skriver idag en artikel på politikerbloggen om varför LAS måste avskaffas, så att fler unga kan få jobb.

Läs!

Sven-Otto Littorin strykrädd, lögnaktig och/eller dum i huvudet

På väg till jobbet hade jag det tvivelaktiga nöjet att lyssna till Sven-Otto Littorin försöka förklara varför LAS är så jävla bra. Den ena förklaringen är värre än den andra. Att handikappade och sjuka måste skyddas av LAS och jadajada...

Han punkterar själv sin argumentation med att säga att LAS är dispositiv. Att den kan förhandlas bort i kollektivavtalen. Då erkänner man ju implicit att LAS ÄR ett problem, även om det då med disposiviteten går att lösa.

Dessutom gäller ju detta i första hand de företag som alla förstår är på väg att spela en allt mindre roll - gamla industrier med lågkvalificerad personal. Alla är överens om att hoppet till nya jobb i första hand står till nya tjänsteföretag.

I dessa kluster av individuella krafter är inte kollektivavtalet relevant. De flesta är inte ens med i ett fackförbund och har sin trygghet i vetskapen om att ens kunskap är värdefull på en marknad.

Jag tror (och hoppas) att till och med Littorin håller med om att företagen själva ska få avgöra vem man ska anställa vid en expansion. (Eller borde facket få bestämma över det?) Att företagen INTE får bestämma vem man vill ha kvar vid de tillfällen man måste dra ner är ju egentligen samma sak.

Frågan är om vår arbetsmarknadsminister själv tror på det han säger? Detta rör sig med all rimlighet om en i det närmaste patologisk konflikträdsla där man låter LO diktera agendan.

---

Läs också CUF-ledningens newsmillkrav på ett stopp för Moderaternas socialism!

Långsiktiga åtgärder mot extremistiskt våld

I fredags byttes en god stämning kring Donners plats mot en mer hotfull dito.

En av almedalsveckans höjdpunkter är att träffa politiska motståndare för mikrodebatter, trevliga samtal och små ögonblick av samförstånd. Men det gäller naturligtvis bara så långt man kan vara överens om det demokratiska ramverket. Extrema grupper suger ut alla möjligheter demokratin erbjuder för att motverka densamma.

Så länge nynazismen mest bestått av finniga mobboffer och knäppa gamla gubbar har den i mina ögon varit helt ofarlig. Så länge texterna i deras tossiga pamfletter mest bestått av särskrivningar, stav- och meningsbyggnadsfel har det inte funnits anledning att ta dem på allvar.

Något verkar dock ha hänt. Till en ljudkuliss av ett avlägset men ständigt närvarande rotorsmatter, drog en grupp kåkfarare - hånleende åt dem som tackade nej till deras numera hjälpligt språkligt korrekta tidning - omkring i Visby och verkade njuta av att känna sig sedda.

(Hjalmar Söderberg förklarar lite varför i Doktor Glas: ”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna någon slags känsla. Själen ryser inför tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.”)

Jag gör på inget sätt anspråk på att fullt ut förstå deras mer än lovligt pundiga ideologiska "teoribildning", men det som i det närmaste kan beskrivas som "rasanalys" är egentligen en karbonkopia på vänsterns "klassanalys", med en 'sök och ersätt' på klass/ras.

Precis som för vänstern delas människor in i grupper, varav den ena alltid har rätt och den andra alltid fel. Att det hela faller på sin egen orimlighet verkar inte störa någon av dem. I idévärlden är allt perfekt och med tillräckligt bruna/röda glasögon passar det mesta in i deras respektive modeller.

Nynazismen är ett allvarligt hot och ska tas på största allvar. Detsamma gäller deras motsvarigheter på den andra extremen.

Enligt en rapport från SÄPO och Brottsförebyggande rådet som presenterades igår visar det sig att den politiskt motiverade kriminaliteten är nästan lika stor från vänsterhåll. Detta är ingen nyhet för alla som någon gång läser en tidning eller har oturen att hamna ivägen för våldsvänsterns framfart.

Stora delar av det svenska etablisemanget har sina politiska rötter i samma mylla som dessa galningar, vilket möjligen kan förklara att vänstervåldet länge har omskrivits som mindre allvarligt än nynazistiskt dito.

Det är naturligtvis lättare att tolka vänstervåldet som ett uttryck för en i grunden ofarlig ungdomlig frustration, när man själv deltog i manifestationer mot kapitalism och USA i sin ungdom. Att man liksom ser de marxistiska slagorden som något kanske inte rimligt, men ändå i grunden fint.

Lek med tanken att det hade varit tvärtom... Att mer än hälften av den svenska journalistkåren i sin ungdom varit med i någon nynazistisk organisation och deltagit i för den saken motiverade politiska manifestationer. Hur skulle det ha påverkat rapporteringen om Sverigedemokrater och värre?

Det är onekligen dags att ta tag i den här inte särskilt trevliga utvecklingen, men det finns - tråkigt nog som vanligt i politiken - inga quick fix. Vad det handlar om är tre grundläggande saker:

1. Skolan. Med bättre utbildning blir ungarna bättre rustade att se extrema politiska rörelser som de är.

2. Föräldraansvar. Acceptera för fan inte att ungdomarna börjar halka iväg. Kan de inte hantera sin frihet på ett ansvarfullt sätt krävs inskränkningar i den friheten. Om det går så långt som polisanmälningar är det chips, cola och tonvis med videofilmer tillsammans med minst en av föräldrarna (och gärna polarna) som gäller på helgerna.

3. Polisen och rättsväsendet. Polisen har blivit bättre på att hantera vänstervåldet. Göteborgshändelserna gav dyrköpta erfarenheter, men som verkligen utmynnat i helt nya och långt mer effektiva metoder.

Man önskar att samma utveckling kunde ske när det gäller att beivra den brottslighet som ändå slinker igenom. När något blir rättssak är det för en normalt funtat ungdom det värsta som har hänt. Man vet vad man har gjort och man tror att man kommer att få sota för det. Vad händer med en ung människas syn på rättssamhället när utredningen sedan läggs ner utan vidare?

Kritik mot LAS även från (S)

Det har varit mycket kritik mot Socialdemokraterna på senaste tiden här på bloggen. Det är därför angeläget att uppmärksamma bra saker de gör, och vad kloka Socialdemokrater säger.

Ett exempel är Johan Lundberg som på sin s-blogg rakryggat lyfter problemen för främst ungdomar med det rådande regelverket på arbetsmarknaden.

När till och med kloka Socialdemokrater har modet och den intellektuella integritet som krävs att se verkligheten som den är, borde väl för h*****e även vår regering kunna göra det?

-------------------

SR om Svenskt Näringslivs rapport i ämnet.

Gymnasieskolan för dålig

I många stycken kan man tycka att Alliansen varit lite feg och ägnat sig alltför mycket åt att triangulera sig in i breda lager av sosseväljare, och alltför lite åt ideologiskt betingade reformer.

Berömvärd är dock arbetslinjen som drivs hyggligt konsekvent och även i en - milt uttryckt - inte helt opportun debattmiljö.

Att arbeta är världens naturligaste sak. Vi måste alla försörja oss på något vis och det kan knappast vara en överraskning för någon, men av olika skäl har all debatt som handlat om människors välfärd utgått från vilka nådagåvor man kan förvänta sig från Den Goda Staten, snarare än vad man ser om man riktar blicken inåt och funderar på vad man själv skulle kunna göra.

Det är ett tankefel som på lång sikt aldrig kan leda till något annat än armmod.

Att bli skicklig på något är en naturlig mänsklig drivkraft och man ser den drivkraften överallt där unga finns. I den stora och i Sverige väl utvecklade idrottsrörelsen. Inom kulturen och konsten.

Alla vet någon som sitter på sin kammare och vevar skalor i framförallt en dröm om musikalisk perfektion, men också den ära och rikedom som kan följa därav. Polarna som turas om att lägga straffar på varandra i snöblasket sent en fredagkväll uppe på en nedsläckt grusplan.

Det är roligt att göra det. Det är roligt att bli bättre. Det är roligt att drömma om framgångar inom detta ens intresse, oavsett vilket det är.

Det är onaturligt, onödigt och framförallt djupt oekonomiskt av ett samhälle, att inte ta denna naturliga lust till personlig utveckling tillvara. Det samhälle som lyckas fånga upp denna entusiasm och ställa den framför kunskaper som det framtida näringslivet behöver, kommer att bli mycket rikt.

Idag kan man höra på Ekot om hur svenska gymnasieutbildningar levererar undermålig kvalitet, i så måtto att elever som går ut dessa utbildningar - till och med de som gör det med goda betyg - endast i undantagsfall faktiskt finner en plats på den svenska arbetsmarknaden.

Detta duger inte.

Vi måste ju ha ett utbildningssystem som klarar att utrusta svenska barn och ungdomar med tillräckliga färdigheter för att konkurrera på en global marknad.

Det har naturligtvis en hel del med själva skolan att göra, men faktiskt också en hel del om vilken attityd vi har kring välståndets ursprung och spridning i den samhälleliga diskursen. Den som skaffar sig sådana färdigheter att man kan göra sådant som är värdefullt för andra och som inte så många kan göra, kommer att tjäna bra med pengar och gör sålunda gott både för sig själv och samhället i stort.

Att det svenska skolsystemet är redo för sophinken i Plus gör inte saken bättre för den som vill skaffa sig sådana färdigheter. Förutom de uppenbara samhällsekonomiska implikationerna, torde väl detta vara en av de största rättvisefrågorna att driva för en bred majoritet av det svenska politiska väsendet?

----------------------------

Svenskt Näringslivs Annika Lundius och Kristina Scharp debatterar om gymnasiekvaliteten i dagens DN.