Sven-Otto Littorin strykrädd, lögnaktig och/eller dum i huvudet

På väg till jobbet hade jag det tvivelaktiga nöjet att lyssna till Sven-Otto Littorin försöka förklara varför LAS är så jävla bra. Den ena förklaringen är värre än den andra. Att handikappade och sjuka måste skyddas av LAS och jadajada...

Han punkterar själv sin argumentation med att säga att LAS är dispositiv. Att den kan förhandlas bort i kollektivavtalen. Då erkänner man ju implicit att LAS ÄR ett problem, även om det då med disposiviteten går att lösa.

Dessutom gäller ju detta i första hand de företag som alla förstår är på väg att spela en allt mindre roll - gamla industrier med lågkvalificerad personal. Alla är överens om att hoppet till nya jobb i första hand står till nya tjänsteföretag.

I dessa kluster av individuella krafter är inte kollektivavtalet relevant. De flesta är inte ens med i ett fackförbund och har sin trygghet i vetskapen om att ens kunskap är värdefull på en marknad.

Jag tror (och hoppas) att till och med Littorin håller med om att företagen själva ska få avgöra vem man ska anställa vid en expansion. (Eller borde facket få bestämma över det?) Att företagen INTE får bestämma vem man vill ha kvar vid de tillfällen man måste dra ner är ju egentligen samma sak.

Frågan är om vår arbetsmarknadsminister själv tror på det han säger? Detta rör sig med all rimlighet om en i det närmaste patologisk konflikträdsla där man låter LO diktera agendan.

---

Läs också CUF-ledningens newsmillkrav på ett stopp för Moderaternas socialism!