Vad är det för fel på riksorganisationen?

Det var storstadsmandaten som bärgade majoriteten i valet 2006. Nödvändigt för en vänsterseger 2010 är att man lyckas ta tillbaka dem. Just nu ser det nog ut som att vänsterpartiernas hopp om dessa livsviktiga mandat står till Miljöpartiet.

I en undersökning som kommer att presenteras i Aftonbladet i morgon bekräftas Socialdemokraternas kräftgång i Stockholm, samtidigt som att Miljöpartiet går som tåget och blir större än (S).

Moderaterna blir förstås störst. De jobbar på mycket skickligt och proffsigt med kommunikationen och organisationen verkar fungera väl. Moderater man pratar med verkar må bra och alla verkar vara riktigt sugna på valrörelse.

Tyvärr måste jag konstatera att samma förhållande knappast råder i mitt eget parti och jag har egentligen svårt att förstå varför.

På det politiska planet fungerar det hela väl. Våra statsråd gör emellanåt små underverk. Mauds hantering av bilkrisen var en enda lång uppvisning i starkt ledarskap och politisk principfasthet!

Av oklara skäl görs inga seriösa försök att växla ut detta till sympatier för vårt parti.

När inte vi gör det, så gör Moderaterna det. Igår kunde man på Moderaternas webbplats läsa att regeringen genom jordbruksminister Eskil Erlandsson har tar fram en ny fin djurskyddspolitik.

Detta är långt ifrån första gången och som engagerad medlem börjar jag ärligt talat tröttna på den brist på entusiasm som verkar råda i Centerpartiets organisation.

Jag vet samtidigt att det finns en hel del kompetens i samma organisation. Jag känner många av dem och har jobbat med några och har stundtals varit rejält imponerad. Varför kommer inte detta fram nu? Vad är det som är fel? Varför vilar denna förödande handlingsförlamning över Centerpartiet?

Ärliga svar sökes, för i det här skicket vinner vi fan inga val!