Forum Syd finansierar extremism

Stäng kranen till diktaturkramarna och frihandelsmotståndarna i Forum Syd och gör det NU!

Forum Syd är i högsta grad en politisk organisation med kopplingar till extremvänstern. Attac har finansierats till största del genom Forum Syd. Pengar har gått till Nordkoreas vänförening, hyllningar till diktaturen på Kuba och seminarium till stöd för flygplanskapare och självmordsbombare.

Denna fina förening anlitas av Sida för viktiga och oerhört känsliga informationsuppdrag om t ex konflikten i mellanöstern.

Det är självklart deras fulla rätt att inom lagens ramar kämpa för det de tror på, hur vidrigt man än kan tycka att det är, men det ska INTE under undra några som helst omständigheter ske för svenska skattepengar.

Expressen.

Globaliseringens seger ska firas ordentligt

På twitter pågår en hätsk diskussion om Timbros fest till globaliseringens ära.

Vänstern är upprörda för att polisen skötte sig dåligt i samband med göteborgskravallerna och anser det därför olämpligt att fira globaliseringens seger.

Polisen skötte sig verkligen fullkomligt miserabelt i Göteborg. Katastrofalt dåligt. (Som väldigt mycket som sker genom statens försorg i Sverige.) De var totalt oförberedda på att hantera de våldsamma kravaller som vänsterextremisterna jagade upp.

Men de verkar ha lärt sig läxan och verkligen blivit mycket bättre på att hantera dylika situationer. I valrörelsen -06 var Centerpartiet hårt ansatta av vänsteraktivister som hotade och vandaliserade. Polisens agerande kring dessa händelser var mycket imponerande. Utan att trappa upp aggressionsnivån, lyckades man i samtliga fall som jag blev vittne till desarmera situationerna på ett förtjänstfullt sätt.

Man kan väl inte säga säkert att de tragiska händelserna i Göteborg aldrig kommer att upprepas, ordningsmakten kan återigen ställas inför en ny typ av våldsamma hot som man inte lyckas möta på ett tillfredställande sätt, men polisen HAR verkligen blivit mycket bättre på just detta.

Nu är jag inte säker på att vänsterdebattörerna gör vänstern och globaliseringsmotståndet någon tjänst när de försöker styra över samtalet till att handla om polisens agerande i Göteborg snarare än själva globaliseringen, men det är nog skönare för dem att få prata om det istället för globaliseringsmotståndets totala kolapps.

---

Update: Jag insåg nog innerst inne när jag skrev inlägget att jag gick i fällan: att låta debatten att handla om polisens agerande i Göteborg, snarare än den bokstavligt talat livsviktiga globaliseringens effekter.

Fredrik Segerfeldt är uppenbarligen lite smartare än jag och skriver om vad det egentligen handlar om:

"Att hundratals miljoner människor slipper käka grus tack vare den ekonomiska tillväxt som kommit i globaliseringens spår är i mina ögon en långt mer central händelse än några uniformerade testosteronutbrott eller framstressade felaktiga beslut hos en polischef."

Europafacket förvärrar Greklands problem

Grekerna är ju för sköna. I år efter år har de röstat fram vänsterpopulister som lovat guld och gröna skogar, i form av sociala reformer, låg pensionsålder och en allmän alltåtallapolitik.

Att dessa har betalt för sitt maktinnehav med checkar som visade sig bounca verkar inte utgöra något större hinder för att fortsätta på samma väg. Kopplingen mellan skapande och värde och distribution av detsamma är en faktor som inte verkar diskuteras. Åtminstone är det ingen diskussion som tränger upp till ytan, som belamras av skräniga fackförbund och politiska extremister som passar på att exploatera eländet.

Istället för att rikta blicken inåt och fundera på om det inte skulle vara bra med tillväxt, och vilken politik som skulle kunna tänkas stimulera sådant, protesterar man våldsamt mot sådana åtgärder som måste vidtas för att täta läckorna i den svårt sargade ekonomin.

Föremål för ilskan är också, hör och häpna, internationella långivare. Det kanske är så att makthavarna söker klamra sig fast vid makten genom att försöka rikta grekernas ilska utåt istället för mot dem själva.

Europafacket, som leds av Wanja Lundby-Wedin, lägger stora resurser på att arrangera dessa upploppsliknande protester, tvivelsutan av politiska skäl. Tydligen håller man på att bygga upp den rätta revolutionära stämningen inför Europafackets årliga kongress som passande nog äger rum i Aten nästa vecka.

Ofattbar dikeskörning av Sveriges Radio

Radion toppar på morgonen med att "klyftorna ökar", implicerar en kollektiv indignation över detta förmodat fruktansvärda faktum och låter folklivsforskare tänka fram att "de rika" söker sig till varandra och att de "inte vill se fattiga".

Har Sveriges Radio någonsin reflekterar över vad som avgör priset på t ex fastigheter?

Har Sveriges Radio någonsin reflekterat över hur värde skapas innan det kan fördelas?

Det är ekonomisk teori på den allra mest grundläggande nivå att priset styrs av utbud och efterfrågan. Anledningen till att det kostar mycket att köpa ett hus i Bromma är att det finns ett begränsat utbud av sådana och att väldigt många människor tycker att det verkar mysigt att bo där.

Hur anser då Sveriges Radio att de hus som finns i Bromma ska fördelas? Ska den som äger huset inte få sälja det till vem man vill? Ska den som är beredd att betala mest inte vara den som få köpa huset?

Professor Bo Malmberg spekulerar också i varför rika människor söker sig till Bromma och hittar förklaringsmodeller som att rika helst vill bo tillsammans med andra rika, att de helst inte vill se fattiga och att det blir viktigare att bo i fina områden nu när borgarna har monterat ner välfärden. Typ.

Alltså, jag har mycket svårt att se hur man kan missa det alldeles uppenbara faktum att det inte bara är "rika" som vill flytta till fina hus. Alla vill göra det! Men det är bara folk som har råd som kan det.

Alltså: Det är främst folk som har råd, som köper fina bostäder. Chocking news...

När man klargjort detta kan man fundera på vad det är som gjort att folk har råd att flytta till Bromma. Vad är det som gör att folk tjänar pengar? Människors inkomster motsvarar i en fri ekonomi det värde de skapar. Vissa skapar mer värde än andra, inte för att de skulle vara ädlare eller på annat sätt mer värda rikedom än andra, utan för att de är bra på vad de gör.

Rapportförfattaren, Bo Malmberg, som även kan tituleras vänsterdebattör, frambär liberaliseringar i ekonomin och globalisering som problemkällor, alltså reformer som öppnat möjligheter för folk att skapa rikedom. (Oemotsagd och med status som expertkommentator.)

På frågan om dessa "problem" är unika för vår tid svarar professorn att det även fanns mörka perioder på slutet av 1800-talet med liknande avregleringar och internationell handel i vilka människor lyckades skapa rikedom och berättar att det syns på Stockholms alla fina byggnader som byggdes i den tiden. Under den tiden skapades alltså rikedom som tog hundratusentals svenskar från en tillvaro av akut fattigdom och svält till möjlighet till försörjning och en hoppfull framtid för sig och sin familj.

Alla människor som producerar skapar värde. Värdets storlek avgörs av omvärldens samlade reella uppskattning. (Alltså, vad man är beredd att betala för det i ett skarpt läge.)

De som skapar mycket värde är samhällets viktigaste stöttepelare. De tar fram varor och tjänster som gör vår tillvaro lättare, bättre och roligare. De gör saker som inte andra kan, fattar viktiga beslut och bär ansvaret för dem. De gör ett hästjobb. Inte för att vara bussiga, men för att de tycker att det är stimulerande och för att de tjänar bra med pengar på det.

För de pengar de tjänar när de gör detta för oss, köper de i sin tur andra varor och tjänster som andra producerar och därmed kan tjäna pengar på. De investerar överbliven rikedom så att fler kan förverkliga sina idéer om hur man kan producera gamla och nya tjänster till en lägre kostnad och med högre kvalitet.

De betalar skatt, djävligt mycket skatt, för att alla ska kunna få samma chanser till utbildning, vård och välfärd, men också för en hel del massa annat. Ju mer folk tjänar, desto mer pengar kommer in för att användas till utbildning, vård och välfärd. Jätteproblematiskt, SR?

De betalar också tv-licens, så att public servicemedia har resurser att håna, baktala och problematisera dem och deras gärning.

---

Även DN verkar tycka att det är en nyhet att det främst är folk som har råd som flyttar till dyra bostäder. Den tidningen kan man ju åtminstone välja att inte betala för...

Åsa Lindeborg...

Kan någon se till att hon tar sin medicin?

Läs Magnus Andersson och Albin Ring Broman.

Syndikalisten Fridolin vrider (MP) till vänster

Min bild av Gustav Fridolin är att han har varit en bra politiker. Även om jag inte delat hans ideologiska övertygelser till någon del, så måste man ändå respektera intellektuellt hederliga politiker som kämpar för det de tror på. Trovärdigheten fick sig dessutom en rejäl puff uppåt i och med Fridolins val att lämna politiken innan han lät sig korrumperas av den.

Att samma Fridolin nu försöker göra anspråk på att vara liberal klingar inte helt rent.

Nu är kanske väljarna inte så nogräknade med stringens som en politiknörd som jag, men faktum är att hoppet är ganska stort från de extrema vänsteråsikter som Gustav Fridolin tidigare hållit sig med. Hans retorik skulle jag beskriva som marxistisk, han är - eller åtminstone var tills nyligen - syndikalist och medlem i SAC, ett "fackförbund" som ägnar sig åt vad som mest liknar beskyddarverksamhet och som utan den särställning som facken åtnjuter i lagstiftningen skulle anses grovt kriminell.

I dagens Expressen skriver Sakine Madon att Fridolin i en bok från 2009 (utgiven på Ordfront) skriver att villkoren för företagande är tillräckligt bra och att företagen "oroas för att den offentliga sektorn inte är större". Man undrar vem han har talat med...

I samma artikel framgår också att Fridolin är negativ till lägre skatter. Skatterna kan man väl säkert ha många åsikter om, men det faktum att högre skatter ökar makten för staten/överheten och minskar makten för de tvingas lämna ifrån sig mer av sina pengar, borde väl vara klarlagt?

Fridolin verkar sakna den sunda statskritik som då och då kan skönjas i öar av förnuft i Miljöpartiets hav av utvecklingsmotstånd och elallergi. Lite synd, kan jag tycka, men det är väl bara upp till oss andra att vässa argumenten varför frihet är bra och staten inte bör växa okontrollerat.

---

Som en parentes bör nämnas Folkpartiets pinsamma svar på Fridolins debattartikel i vilket han missförstår väsentliga delar av liberalismens idéer. Johan Pehrson är väl kanske den politiker som allra mest förkroppsligar statlig övermakt och politiska krav på ännu mer sådan...

Nackskottsvänstern hymlar (tydligen) inte

En god vän uppmärksammade en liten filmsnutt som visar vänstern från sin mindre aptitliga sida. Tydligen uppskattar man den politiska metoden "nackskott" så mycket att man gärna skanderar om det. Att "döda borgarbarn" är ett annat upplyftande tema för talkören.

Precis på samma sätt som Sverigedemokraterna ställer grupp mot grupp (dock utan att göra anspråk på att vilja ha ihjäl dem, ska sägas till deras försvar), så visar våldsvänstern sina kort.



För den som är nyfiken på att höra mer om extremvänstern rekommenderas vårt avdelningsmöte nu på tisdag kl 1830 på Republik, då Anders Hjemdahl från Upplysning om kommunismen talar.

Vargas-Llosa är inte socialist - Svänstern imploderar

Komiskt var det, igår, när delar av den (åtminstone påstått) intellektuella vänstern vrider sig i konvulsioner över att en liberal författare får detta års litteraturpris.

Det som gör det särskilt smärtsamt är kanske att Vargas-Llosa är så ruskigt bra. Jag menar, tänk att en författare som förstår OCH lyckas beskriva förhållandet mellan makten och människan med sådan skärpa inte är socialist? Identitetskriiiiiis!

Hanna Nordenhöks märkliga artikel igår med gissningar om att författaren antagligen är jättejättedålig på genus ledde till fniss.

America Vera-Zavala skriver en text som åtminstone håller någorlunda ihop, även om tesen att det hela skulle vara som ett (jävla?) skämt för alla latinamerikaner känns aningen långsökt. Americas analys verkar utgå från antagandet att alla intellektuella latinamerikaner är socialister. Något som torde vara vederlagt av alla som läst årets nobelpristagare.

Dagens krönika i Aftonbladet av Martin Ezpeleta lockar dock inte till skratt. Man vet inte i vilken ände man ska börja. Det hela är så hårresande oförskämt, förljuget och propagandistiskt. Som tur är gör Johan Norberg jobbet åt oss. Med sedvanlig skärpa.

Läs Johans Newsmillartikel här. När du ändå är inne på Newsmill kan du även läsa litteraturkritikern Jens Christian Brandt om Vargas-Llosa och den svenska vänsterns knäppa kritik och Mae Liz Orrego Wennicks artikel på samma tema.

Konfliktreglerna måste anpassas till verkligheten

Sedan en tid tillbaka för facket någon slags klasskamp mot restaurangen Berns i Stockholm. Detta är inte första gången och jag har ärligt talat haft svårt att uppbåda engagemang i frågan.

En ledare av Hanne Kjöller sätter dock blodet i vallning. Dessa arlsen ägnar sig åt verksamhet som moraliskt sett måste anses kriminell. Dessutom framkommer att fackets ombudsman Ruben Tastas saknar taxerad inkomst (och att han dessutom har skulder för uteblivna betalningar av t ex underhållsbidrag). Vad han lever på är höljt i dunkel, men det troliga är väl att det handlar om den (tydligen lagliga) utpressnings- och indrivningsverksamhet som svenska fackförbund ägnar sig åt.

Problemet är inte dessa vänsterextremister. De är - om du frågar mig - helt jävla sjuka i huvudet, men det får man ju vara om man har lust med det. Inte heller ska deras rätt att uttrycka sina perverterade meningar begränsas på något sätt. Deras möjligheter att ställa till med bråk ska inte heller vara annorlunda än för andra fackförbund.

Nej, det är konflikträtten det är fel på. Vi kan inte ha en lagstiftning som liksom utgår från att den ena parten inte missbrukar den övermakt lagstiftaren en gång satt i deras händer.

Inte minst mot bakgrund av att den faktiskt missbrukas med jämna mellanrum.

Vänsterpartiets konkurrens vänsterifrån

Vänsterpartiet idkar kongress i Gävle. Tydligen får partistyrelsen lite däng i vissa frågor, men på det hela taget verkar det mesta av Vänsterpartiet vara på väg in i en ganska rejäl anpassning för att bli regeringsfäiga.

Flera av mina politiska kompisar lyfter fram enskilda tokigheter, men ärligt talat, ÄR Vänsterpartiet så mycket värre än de andra? Båda de andra vänsterpartierna bygger sin politik på en socialistisk verklighetsbeskrivning, låt vara att man inte är lika stringent som Vänsterpartiet.

När det gäller förhållandet mellan stat och människa är de tre vänsterpartierna överens. Staten är norm och medborgaren kommer i andra hand. Har man inte råd med den skatt som staten vill ha, så får du låna pengar i banken (som vänsterpartiet vill förstatliga).

Med detta vill jag ha sagt att jag inte tror att det nödvändigtvis är en framgångsrik strategi att försöka skrämmas med Ohly. Han är helt enkelt inte så vidare värst mycket farligare för svensk ekonomi än Mona Sahlin.

Samtidigt skapar Vänsterpartiets anpassning till en regeringssamarbetlig verklighet möjligen utrymme för andra partier för klasskämpar som tycker att Vänsterpartiets nu säljer sig för billigt.

Det hetaste spåret är Socialistiska Partiet, den svenska delen av fjärde internationalen. De har länge levt en ganska anonym tillvaro, men flera saker talar för att de kommer att kunna ta plats i debatten framöver. Bland annat det faktum att den välmeriterade och begåvade skribenten och debattören Andreas Malm (regelbunden medarbetare på bland annat DN Kultur) efter en lång tid i ett "öppet förhållande" med partiet beslutat sig för att lösa medlemskap. SP är idag representerat i ett antal kommuner.

Rättvisepartiet Socialisterna är från början en avknoppning från SSU. Representerat i några kommuner och med en offensiv marxistisk agenda driver man politisk klasskamp på traditionellt vis. Tillsammans med Socialistiska Partiet ställde de upp i Europaparlamentsvalet under den gemensamma beteckningen ArbetarInitiativet.

Kommunistiska partiet, tidigare KPML(r), är väl kanske det vänsterextrema parti med mest stjärnglans i medlemskåren. Sven Wollter, Claes Malmberg, Claes Eriksson (galenskaparna) och Lasse Brandeby är bara ett litet urval av alla svenska kulturpersonligheter som lånar sina namn till stöd för Kommunistiska partiet. Ideologin är väl vad man kallar marxist-leninistisk och klasskampen överordnas andra hänsyn. Bland annat kan våld vara nödvändigt för att arbetarna ska kunna gripa makten.

Som du ser finns det en del att välja på bland hugade klasskämpar. Vänsterpartiet lämnar om inte fältet fritt, så i all fall luckor vänsterut. Aldrig har väl möjligheterna att ta plats varit så stor för andra kommunistiska/socialistiska partier. Ska bli intressant att följa.

---

DN, SvD, SvD, Aftonbladet och Expressen.

Vad gör Wanja Lundby-Wedin åt vänstervåldet i Grekland?

Det finns naturligtvis ingen skuld för Wanja Lundby-Wedin i den fruktansvärt tragiska händelse då tre banktjänstemän föll offer för det brutala blinda vänstervåld som plågar Greklands redan hårt prövade folk.

Icke desto mindre bidrar den grekiska fackföreningsrörelsen till att piska upp stämningen med strejker och demonstrationer som urartar i vandalism. Grekiska motsvarigheten till LO, GSEE, är medlemmar i Europeiska fackliga samarbetsorganisationen, ETUC, vars ordförande sedan 2007 heter Wanja Lundby-Wedin.

I ett pressmeddelande förklarar ETUC att de står bakom den pan-hellenistiska strejken. Det borde Wanja Lundby-Wedin få förklara... Grekernas situation är på randen till katastrof. Hur kan en generalstrejk hjälpa? I vilken grad tror Wanja Lundby-Wedin att fackets "aktiviteter" bidrar till någon förbättring? Eller är detta den "klasskamp" som vänstern önskar även här?

De rödgröna i Örebro: "Socialism, Che och klasskrig"

Kontrasterna mot det ganska fruktbara samtalet med metallarna i Skövde kunde inte vara större än de mot den samlade vänstern i Örebro. Redan vid stationen mötte oss den lokala SSU-avdelningen med skränande talkör och plakat med bland annat texten: "Socialismen ska segra".

Jag såg inga fackliga valarbetare där på våghustorget, men de fanns säkert med. Det som syntes däremot var RKU, SSU, Ung Vänster och Grön Ungdom som gjorde gemensam sak i sitt hat emot företag, äganderätt och individens rätt gentemot kollektivet.

Det ska dock sägas att det var ett otroligt tryck på alliansanhängarna. Jag skulle uppskatta att närmare 2000 pers var där. Bra stämning, strålande solsken och allmänt nice.

Jag försökte tala med en Grön Ungdom som klätt sig i vit overall och protesterade mot kärnkraften, men det gick lite sådär. Jag ville liksom benchmarka den delen av den rödgröna alliansen mot den del av samma jag språkade med i Skövde och frågade vad de ansåg om fackens önskemål om säker tillgång till energi till låga priser och fick till svar: "Det är väl dåligt?"

Nåväl. Jag ska inte gnälla. Liksom SSU i Skövde (och antagligen i Örebro) var hon inte där för att diskutera. Hon var där för att skräna. Väl så... det är hennes fulla frihet. Frågan är hur kul det är på sikt...

Vänsterns "mordhot" inget att yvas över

På 70- och början av 80-talet sjöng nationalsocialister att de ville skjuta statsministern. Nu sjunger vanliga socialister att de vill skjuta statsministern. Gäsp. Inget att hetsa upp sig över. Särskilt med tanke på att socialisters operativitet knappt räcker till skjuta in stolarna efter sig. (Det är därför de är socialister, de vill att någon annan ska fixa saker åt sig.)

Visst är det osmakligt och säkert obehagligt för de som adresseras, Fredrik Reinfeldt och Anders Borg (båda småbarnsföräldrar) men något man får leva med.

Vänsterextremister gör nytta igen

Läser på Magnus Anderssons blogg att vänsteraktivister har tagit upp traditionen från 2006 med "aktivism" mot Centerpartiets lokaler. Detta kan naturligtvis vara obehagligt. Förra gången krossades fönster och personalen var rädda för att avsiktligt eller oavsiktligt bli måltavla för gatsten.

Något oroväckande är att det denna gång är fråga om ett initiativ från två stora fackförbund, Handels- och Metallarbetareförbunden. Något förvånande ska sägas. IF Metall har ju faktiskt visat sig både kloka och ansvarstagande på senare tid. Inte alls som SEKO, Byggnads och Restaurangfacket t ex...

Det positiva är att alla dessa antidemokratiska attacker mot Centerpartiet snarast hjälpte oss att föra ut vår kloka företagar- och arbetsmarknadspolitik. Faktiskt i den grad att vi blev det tredje största partiet i riskdagen!

Så snälla kommunister, fortsätt gärna med klasskampen utanför Centerpartiets riksorganisation! Jag kommer gärna förbi med en termos kaffe om det är kyligt...

Sparken från McDonalds

I dagarna har det rapporterats om att en McDonaldsanställd har fått sparken för att hon spridit skit om sin arbetsplats på sin blogg. Extremvänstern tycker att detta är upprörande. Själv tycker jag att det är HELT rätt!

Om man nu tycker att arbetsuppgifterna är så tråkiga, att chefen är ett svin och att kollegorna är idioter är det väl lika så bra att man jobbar någon annanstans?

Skillnad vore om den anställde upptäckt förekomst av oegentligheter och avslöjat dem, men så var ju på inget sätt fallet. (Även om extremvänstern ju förstås tycker att privat företagsamhet ÄR oegentligt.)

Har man synpunkter är det naturligtvis smartast att framföra dem till arbetsgivaren, som då har möjlighet att korrigera det som gör att medarbetaren inte trivs. Att gnälla om det offentligt löser inga problem, samtidigt som det skadar det företag som betalar ens lön.

För ett litet företag (som de flesta McDonaldsrestauranger är) är varje anställning en stor risk. Just Donken har arbetat upp goda rutiner för personalhantering, såväl som hantering av annat, så allting fungerar antagligen bättre än på de flesta andra småföretag.

De får till och med beröm från facket. McDonalds är sveriges främsta väg in på arbetsmarknaden för unga och erfarenhet från jobb på McDonalds belönas när man senare i livet söker andra jobb.

Talang vs klasskampsdogma

Ett uppfriskande litet gräl har blossat upp mellan artisten Promoe och någon/några som kallar sig Autonoma kärnan. (Som ödmjukt nog förklarar att man ägnar sig åt "knivskarp analys". Inte illa...)

Jag ska inte dra några större växlar på detta - Promoe och jag är säkerligen inte överens om särskilt mycket när det gäller politiken - men ett stycke kan man inte annat än att älska:

"Ok, så du är alltså avundsjuk på att jag bor på Österlen? Och att jag har varit på Jamaica? Vad är det som får dig (jag vet att du använder ordet ‘vi’, men det är redan uppenbart att du inte för nån annans talan än din egen - jo visserligen, dina fans här bland kommentarernas kanske - men inte arbetarklassens) att tro att du inte skulle kunna göra de sakerna om det nu är det du vill?"

Det är precis detta det handlar om.

Det finns en massa tomtar som lägger enorma mängder tid och energi på att övertyga sig själva och omgivningen om förekomsten av strukturella hinder för "arbetarklassen" att t ex flytta till Österlen eller resa till Jamaica.

Man kan ju liksom bara fråga sig vad som är mest fruktbart om man nu vill skaffa sig sådant man är avundsjuk på Promoe för? Att ägna dagarna åt klassanalys eller att utveckla sina egna talanger...

Långsiktiga åtgärder mot extremistiskt våld

I fredags byttes en god stämning kring Donners plats mot en mer hotfull dito.

En av almedalsveckans höjdpunkter är att träffa politiska motståndare för mikrodebatter, trevliga samtal och små ögonblick av samförstånd. Men det gäller naturligtvis bara så långt man kan vara överens om det demokratiska ramverket. Extrema grupper suger ut alla möjligheter demokratin erbjuder för att motverka densamma.

Så länge nynazismen mest bestått av finniga mobboffer och knäppa gamla gubbar har den i mina ögon varit helt ofarlig. Så länge texterna i deras tossiga pamfletter mest bestått av särskrivningar, stav- och meningsbyggnadsfel har det inte funnits anledning att ta dem på allvar.

Något verkar dock ha hänt. Till en ljudkuliss av ett avlägset men ständigt närvarande rotorsmatter, drog en grupp kåkfarare - hånleende åt dem som tackade nej till deras numera hjälpligt språkligt korrekta tidning - omkring i Visby och verkade njuta av att känna sig sedda.

(Hjalmar Söderberg förklarar lite varför i Doktor Glas: ”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna någon slags känsla. Själen ryser inför tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.”)

Jag gör på inget sätt anspråk på att fullt ut förstå deras mer än lovligt pundiga ideologiska "teoribildning", men det som i det närmaste kan beskrivas som "rasanalys" är egentligen en karbonkopia på vänsterns "klassanalys", med en 'sök och ersätt' på klass/ras.

Precis som för vänstern delas människor in i grupper, varav den ena alltid har rätt och den andra alltid fel. Att det hela faller på sin egen orimlighet verkar inte störa någon av dem. I idévärlden är allt perfekt och med tillräckligt bruna/röda glasögon passar det mesta in i deras respektive modeller.

Nynazismen är ett allvarligt hot och ska tas på största allvar. Detsamma gäller deras motsvarigheter på den andra extremen.

Enligt en rapport från SÄPO och Brottsförebyggande rådet som presenterades igår visar det sig att den politiskt motiverade kriminaliteten är nästan lika stor från vänsterhåll. Detta är ingen nyhet för alla som någon gång läser en tidning eller har oturen att hamna ivägen för våldsvänsterns framfart.

Stora delar av det svenska etablisemanget har sina politiska rötter i samma mylla som dessa galningar, vilket möjligen kan förklara att vänstervåldet länge har omskrivits som mindre allvarligt än nynazistiskt dito.

Det är naturligtvis lättare att tolka vänstervåldet som ett uttryck för en i grunden ofarlig ungdomlig frustration, när man själv deltog i manifestationer mot kapitalism och USA i sin ungdom. Att man liksom ser de marxistiska slagorden som något kanske inte rimligt, men ändå i grunden fint.

Lek med tanken att det hade varit tvärtom... Att mer än hälften av den svenska journalistkåren i sin ungdom varit med i någon nynazistisk organisation och deltagit i för den saken motiverade politiska manifestationer. Hur skulle det ha påverkat rapporteringen om Sverigedemokrater och värre?

Det är onekligen dags att ta tag i den här inte särskilt trevliga utvecklingen, men det finns - tråkigt nog som vanligt i politiken - inga quick fix. Vad det handlar om är tre grundläggande saker:

1. Skolan. Med bättre utbildning blir ungarna bättre rustade att se extrema politiska rörelser som de är.

2. Föräldraansvar. Acceptera för fan inte att ungdomarna börjar halka iväg. Kan de inte hantera sin frihet på ett ansvarfullt sätt krävs inskränkningar i den friheten. Om det går så långt som polisanmälningar är det chips, cola och tonvis med videofilmer tillsammans med minst en av föräldrarna (och gärna polarna) som gäller på helgerna.

3. Polisen och rättsväsendet. Polisen har blivit bättre på att hantera vänstervåldet. Göteborgshändelserna gav dyrköpta erfarenheter, men som verkligen utmynnat i helt nya och långt mer effektiva metoder.

Man önskar att samma utveckling kunde ske när det gäller att beivra den brottslighet som ändå slinker igenom. När något blir rättssak är det för en normalt funtat ungdom det värsta som har hänt. Man vet vad man har gjort och man tror att man kommer att få sota för det. Vad händer med en ung människas syn på rättssamhället när utredningen sedan läggs ner utan vidare?

Det finns ingen försoning

Det är lätt att betrakta vänstern med ett överseende leende i mungipan. De har en annan analys. En annan världsbild. De tycker annorlunda. Man tänker att de i grund och botten menar väl. Att de - liksom liberaler - vill att världen ska bli ett bättre ställe och att alla människor ska få möjlighet att skapa sig ett bra liv.

Men efter gårdagens betraktande av demonstrationstågens budskap vete fan...

Borgare är "as". Liberaler är apor. Man vill "krossa" både det ena och det andra, däribland människor som jag (som är företagare).

Visst säger man sig även vilja "krossa rasismen", vilket jag tycker är en bra idé. Men denna enda goda idé ställs i skuggan bakom en stor mängd förfärliga idéer.

Mycket anmärkningsvärt är Vänsterpartiets demonstrationstågs stöd för FARC-gerillan. Är det ett officiellt ställningstagande från (V) att "FARC är folket" och att deras kidnappningar och annan terror är den del i en rättmätig kamp emot den folkvalda regeringen?

I den ädla folkkampen hölls bland många andra svensken Roland Larsson fången i två år under de vidrigaste av förhållanden.

Detta är heller ingen enskild företeelse. Våld och terror är legitima vapen i vänsterns krig mot sina meningsmotståndare. De demokratiska fri- och rättigheterna är oviktiga och till och med oönskade.

Intellektuell hederlighet och sanningsenlighet är heller ingenting man anser sig behöva bry sig om. Såväl Aftonbladets som DN:s kultursidor har stundtals låtit sig brukas som megafoner för rena lögner.

Minns hela affären med Andreas Malms förljugna attacker i DN Kultur mot liberaler i allmänhet och Johan Norberg i synnerhet. Läser idag också på Johan Ingerös blogg om hur Aftonbladets kulturredaktörer ser på journalistiska principer som dasspapper.

Den minst sagt vacklande synen på demokrati är heller inget man hymlar med. Vänsterpartiets partiledare Lars Ohly lär ha sagt följande: ”Inskränkningar i demokratiska fri- och rättigheter kan användas i arbetarklassens intresse.”

Dessa galningar har alltså inbjudits till ett tänkt regeringssamarbete i en rödgrön koalition?

Vänstervåldet förvånar ingen

Det är väl ingen som är förvånad över att den "fredliga demonstrationen" spårade ur?

Demonstrations-"ledningen" spelar oförstående inför haveriet, men måste naturligvis räknat med extremisternas ständiga hänfallenhet till våld och skadegörelse. Något man måste ha räknat med och vägt in i beslutet att genomföra "manifestationen".

Mohannad Yousif som företräder "stoppa matchen" betraktar hur våldsmännen går löst på polisbilar, kastar slangbomber och skjuter raketer mot folk (och hur en demonstrant försöker sparka huvudet av en man som försöker hindra honom från slå sönder en polisbil). Efter detta väljer Mohannad att fortsätta att "mana till folkfest".

Man kan ju undra vad som skulle vara huvudnumret i en vänsterns "folkfest" mot fem Israeliska idrottsmän om de fick tag i dem?

Rasism hos polisen oacceptabel

Ser att någon kommunistblogg länkat hit och i och med det "skräms" av liberalers tystnad kring de rasistiska poliserna i Skåne.

Det är så självklart att rasism är helt oacceptabelt att det liksom inte kändes som att det fanns något att tillföra till den debatten, men ok:

Rasism är idiotiskt, ondskefullt och oacceptabelt överallt och i synnerhet bland dem som är satta att garantera ordningen och människors säkerhet.

De poliser som hyser dessa åsikter och låter sin yrkesutövning påverkas av den är knappast lämpliga för sitt jobb och borde därför göra något annat. (Le sparque, helt enkelt.)