Vänsterpartiets konkurrens vänsterifrån

Vänsterpartiet idkar kongress i Gävle. Tydligen får partistyrelsen lite däng i vissa frågor, men på det hela taget verkar det mesta av Vänsterpartiet vara på väg in i en ganska rejäl anpassning för att bli regeringsfäiga.

Flera av mina politiska kompisar lyfter fram enskilda tokigheter, men ärligt talat, ÄR Vänsterpartiet så mycket värre än de andra? Båda de andra vänsterpartierna bygger sin politik på en socialistisk verklighetsbeskrivning, låt vara att man inte är lika stringent som Vänsterpartiet.

När det gäller förhållandet mellan stat och människa är de tre vänsterpartierna överens. Staten är norm och medborgaren kommer i andra hand. Har man inte råd med den skatt som staten vill ha, så får du låna pengar i banken (som vänsterpartiet vill förstatliga).

Med detta vill jag ha sagt att jag inte tror att det nödvändigtvis är en framgångsrik strategi att försöka skrämmas med Ohly. Han är helt enkelt inte så vidare värst mycket farligare för svensk ekonomi än Mona Sahlin.

Samtidigt skapar Vänsterpartiets anpassning till en regeringssamarbetlig verklighet möjligen utrymme för andra partier för klasskämpar som tycker att Vänsterpartiets nu säljer sig för billigt.

Det hetaste spåret är Socialistiska Partiet, den svenska delen av fjärde internationalen. De har länge levt en ganska anonym tillvaro, men flera saker talar för att de kommer att kunna ta plats i debatten framöver. Bland annat det faktum att den välmeriterade och begåvade skribenten och debattören Andreas Malm (regelbunden medarbetare på bland annat DN Kultur) efter en lång tid i ett "öppet förhållande" med partiet beslutat sig för att lösa medlemskap. SP är idag representerat i ett antal kommuner.

Rättvisepartiet Socialisterna är från början en avknoppning från SSU. Representerat i några kommuner och med en offensiv marxistisk agenda driver man politisk klasskamp på traditionellt vis. Tillsammans med Socialistiska Partiet ställde de upp i Europaparlamentsvalet under den gemensamma beteckningen ArbetarInitiativet.

Kommunistiska partiet, tidigare KPML(r), är väl kanske det vänsterextrema parti med mest stjärnglans i medlemskåren. Sven Wollter, Claes Malmberg, Claes Eriksson (galenskaparna) och Lasse Brandeby är bara ett litet urval av alla svenska kulturpersonligheter som lånar sina namn till stöd för Kommunistiska partiet. Ideologin är väl vad man kallar marxist-leninistisk och klasskampen överordnas andra hänsyn. Bland annat kan våld vara nödvändigt för att arbetarna ska kunna gripa makten.

Som du ser finns det en del att välja på bland hugade klasskämpar. Vänsterpartiet lämnar om inte fältet fritt, så i all fall luckor vänsterut. Aldrig har väl möjligheterna att ta plats varit så stor för andra kommunistiska/socialistiska partier. Ska bli intressant att följa.

---

DN, SvD, SvD, Aftonbladet och Expressen.