Möte med Metallare

På Allianstågets stopp i Skövde var det sedvanligt torgmöte. En hel del alliansvänner (borde vi börja kalla oss aliens?) hade dykt upp, samt ett antal till. Några SSU:are protesterade som vanligt mot tingens ordning, men sedan hade ett antal fackliga valarbetare tagit sig dit. Jag ägnade större delen av tiden till att snacka med dem. (Jag kände att jag skrattat färdigt åt Björklunds betygskämt redan igår.)

Det var ett trevligt och tankeväckande samtal. En av killarna var väldigt upprörd och hade väl sin egen bild av alliansregeringens och alliansväljares inneboende ondska. Hans fru var svårt sjuk och skulle tvingas söka jobb. Det går inte att argumentera emot den oro och frustration de säkert känner över det. Samtidigt höll grabbarna med om den utveckling som vi hade innan - där vi var världens friskaste och samtidigt mest sjukskrivna folk. Vi var överens om att utvecklingen där allt fler blev sjukskrivna inte var hållbar. De var också övertygade om att det förekom fusk med sjukförsäkringen, även om de tyckte att det var fördjävligt som regeringen hanterat detta.

Förhoppningsvis förstod den mest kritiska av dem - efter vårt samtal - att det inte var ondska som driver regeringen i dessa frågor, utan en ärlig vilja att lösa ett eskalerande samhällsproblem. Kring metoden fanns dock ingen förlåtelse, ska sägas. Samtidigt tyckte samma kille att det faktiskt var BRA att sjuka kunde få prova på att jobba med olika saker på så vis som det fungerar nu.

Samtal med folk som tänker olika är viktigt. Personen som var mest kritisk var ganska hätsk och det känns som att han liksom hade vevat igång sig själv och kanaliserat all sin frustration i livet på vår regering. Antagligen ivrigt påhejad uppifrån i sin vardag som facklig valarbetare. Det är inte lika lätt att demonisera alliansen på samma sätt nu när han sett att vi också är människor.