Sven Wollter bevisar Ohlssons tes

Jag gnäller en hel del på svensk kulturproduktion. Jag tycker att stora delar av den suger rätt rejält. Särskilt film. Svenskt skådespeleri är ofta smärtsamt uselt och sällan hjälps det upp av någon kompetent regi. Det finns dock lysande undantag. Ett sådant är Sven Wollter. Det mesta han tar i blir fantastiskt bra, han är helt enkelt en alldeles briljant skådespelare.

Möjligen gör han klokt i att hålla sig till att blåsa liv i texter som andra skrivit. Idag svarar han på den uppmärksammade artikel som Bengt Ohlsson skrev häromdagen om kulturelitens slentrianmässiga vänstervurm.

Wollter lyckas med konststycket att hacka hål på sin egen argumentation ungefär samtidigt som den läggs fram. Anledningen till att konstnärer uppfattas som vänster är, enligt Sven Wollter, att konstnärer vill "förbättra världen". Underförstått, vänster är objektivt bättre. En självklarhet som ju alla begriper. Precis just detta resonemang var väl liksom Bengt Ohlssons tes?

Man undrar ju lite hur Sven Wollter tror att vi andra fungerar? Är det ens troligt att jag och andra liberaler vaknar upp en vanlig dag och tänker: "Idag ska jag verkligen försöka göra världen lite sämre"?

Avlsutningsvis förklarar Wollter varför han är socialist. Han betraktar landets rikedomar som allas. (Som om dessa uppstod spontant och utan någons initiativ och hårda arbete.) Jag tror jag ska börja betrakta Sven Wollters paradvåning på strandvägen som allas. Jag flyttar in till helgen, hoppas det är OK?

Forum Syd finansierar extremism

Stäng kranen till diktaturkramarna och frihandelsmotståndarna i Forum Syd och gör det NU!

Forum Syd är i högsta grad en politisk organisation med kopplingar till extremvänstern. Attac har finansierats till största del genom Forum Syd. Pengar har gått till Nordkoreas vänförening, hyllningar till diktaturen på Kuba och seminarium till stöd för flygplanskapare och självmordsbombare.

Denna fina förening anlitas av Sida för viktiga och oerhört känsliga informationsuppdrag om t ex konflikten i mellanöstern.

Det är självklart deras fulla rätt att inom lagens ramar kämpa för det de tror på, hur vidrigt man än kan tycka att det är, men det ska INTE under undra några som helst omständigheter ske för svenska skattepengar.

Expressen.

Barnfattigdomen slagträ i ideologisk debatt

De senaste dagarna har "barnfattigdomen" blivit ett debattämne och ämnet är på inget sätt lätt.

Tidigare genom den moderna svenska politiska historien har man skiljt mellan utfallsjämlikhet och möjlighetsjämlikhet. Den socialistiska vänstern har pläderat för det tidigare och liberaler för det senare.

Man kan exemplifiera med två kompisar som åker till en självplocksförsäljning av jordgubbar. De har båda samma möjligheter att plocka jordgubbar, men de utnyttjar möjligheterna olika. Den ena jobbar på och plockar fem liter och den andra åstadkommer bara en liter under samma period, eftersom han käkar varannan gubbe, pausar då och då och går på muggen en halvtimme (kanske med aftonbladets ledarsida?).

Enligt det liberala sättet att tänka står de båda för sina val i livet och åker hem med fem respektive en liter var. Enligt det socialistiska sättet att tänka har de rätt till tre liter vardera.

(Det liberala synsättet tillåter naturligtvis ömsesidigt frivilliga överenskommelser om att dela på resultatet ändå och är de vänner kan man väl kanske tänka sig att den enas jordgubbar kommer den andra till del genom exempelvis jordgubbstårta, men exempel är exempel.)

Diskussionen om barnfattigdom blir härvidlag ganska svår att föra utifrån dessa distinktioner, eftersom barnens fattig- eller rikedom helt och hållet beror på hur deras föräldrar plockar jordgubbar, så att säga.

Hur mycket ska staten då gå in och rota i föräldrarnas sätt att sköta sin jordgubbsplockning? Debatten som förs, initierad av Rädda Barnen, en organisation som jag nu känner stor tveksamhet inför, verkar helt och hållet utgå från ett rent socialistiskt perspektiv. Det är underförstått konfiskering av rikets alla jordgubbar, och en fördelning av dessa "efter behov" som är lösningen.

Vad man glömmer då är de mycket goda teoretiska såväl som empiriska stöd för att folks benägenhet att kämpa på i jordgubbslandet minskar till den grad att ytterst lite jordgubbar plockas överhuvudtaget, om säkra äganderätter till plockade jordgubbar saknas.

Alternativet är inte att alla får jordgubbar, utan att inga får jordgubbar. Förutom förstås skränande måsar och andra skadedjur som aldrig förstått, än mindre haft respekt för, äganderätt av jordgubbar och annat.

Är då inte barnfattigdom något problem? Det är klart att det är. Men lösningen är inte ett proletariatets diktatur, utan större möjligheter för de fattiga barnens föräldrar att utnyttja sin fulla potential och konkurrera på arbetsmarknaden utan onödiga hinder.

Förbättrade villkor för företagande ger fler arbetsgivare som konkurrerar om arbetskraften.

Möjligheter att utveckla sina skickligheter och höja sitt värde på arbetsmarknaden.

Möjligheten att kunna spara en slant, även om man har en blygsam inkomst, så att man känner det självförtroende som egenhändigt skapad trygghet ger.

Sedan ska man heller inte glömma i debatten att den så kallade barnfattigdomen faktiskt har minskat under den nuvarande onskefulla hööööögerregeringen, jämfört med när Socialdemokraterna styrde med stöd från de som vill nationalisera jordgubbslanden.

Ofattbar dikeskörning av Sveriges Radio

Radion toppar på morgonen med att "klyftorna ökar", implicerar en kollektiv indignation över detta förmodat fruktansvärda faktum och låter folklivsforskare tänka fram att "de rika" söker sig till varandra och att de "inte vill se fattiga".

Har Sveriges Radio någonsin reflekterar över vad som avgör priset på t ex fastigheter?

Har Sveriges Radio någonsin reflekterat över hur värde skapas innan det kan fördelas?

Det är ekonomisk teori på den allra mest grundläggande nivå att priset styrs av utbud och efterfrågan. Anledningen till att det kostar mycket att köpa ett hus i Bromma är att det finns ett begränsat utbud av sådana och att väldigt många människor tycker att det verkar mysigt att bo där.

Hur anser då Sveriges Radio att de hus som finns i Bromma ska fördelas? Ska den som äger huset inte få sälja det till vem man vill? Ska den som är beredd att betala mest inte vara den som få köpa huset?

Professor Bo Malmberg spekulerar också i varför rika människor söker sig till Bromma och hittar förklaringsmodeller som att rika helst vill bo tillsammans med andra rika, att de helst inte vill se fattiga och att det blir viktigare att bo i fina områden nu när borgarna har monterat ner välfärden. Typ.

Alltså, jag har mycket svårt att se hur man kan missa det alldeles uppenbara faktum att det inte bara är "rika" som vill flytta till fina hus. Alla vill göra det! Men det är bara folk som har råd som kan det.

Alltså: Det är främst folk som har råd, som köper fina bostäder. Chocking news...

När man klargjort detta kan man fundera på vad det är som gjort att folk har råd att flytta till Bromma. Vad är det som gör att folk tjänar pengar? Människors inkomster motsvarar i en fri ekonomi det värde de skapar. Vissa skapar mer värde än andra, inte för att de skulle vara ädlare eller på annat sätt mer värda rikedom än andra, utan för att de är bra på vad de gör.

Rapportförfattaren, Bo Malmberg, som även kan tituleras vänsterdebattör, frambär liberaliseringar i ekonomin och globalisering som problemkällor, alltså reformer som öppnat möjligheter för folk att skapa rikedom. (Oemotsagd och med status som expertkommentator.)

På frågan om dessa "problem" är unika för vår tid svarar professorn att det även fanns mörka perioder på slutet av 1800-talet med liknande avregleringar och internationell handel i vilka människor lyckades skapa rikedom och berättar att det syns på Stockholms alla fina byggnader som byggdes i den tiden. Under den tiden skapades alltså rikedom som tog hundratusentals svenskar från en tillvaro av akut fattigdom och svält till möjlighet till försörjning och en hoppfull framtid för sig och sin familj.

Alla människor som producerar skapar värde. Värdets storlek avgörs av omvärldens samlade reella uppskattning. (Alltså, vad man är beredd att betala för det i ett skarpt läge.)

De som skapar mycket värde är samhällets viktigaste stöttepelare. De tar fram varor och tjänster som gör vår tillvaro lättare, bättre och roligare. De gör saker som inte andra kan, fattar viktiga beslut och bär ansvaret för dem. De gör ett hästjobb. Inte för att vara bussiga, men för att de tycker att det är stimulerande och för att de tjänar bra med pengar på det.

För de pengar de tjänar när de gör detta för oss, köper de i sin tur andra varor och tjänster som andra producerar och därmed kan tjäna pengar på. De investerar överbliven rikedom så att fler kan förverkliga sina idéer om hur man kan producera gamla och nya tjänster till en lägre kostnad och med högre kvalitet.

De betalar skatt, djävligt mycket skatt, för att alla ska kunna få samma chanser till utbildning, vård och välfärd, men också för en hel del massa annat. Ju mer folk tjänar, desto mer pengar kommer in för att användas till utbildning, vård och välfärd. Jätteproblematiskt, SR?

De betalar också tv-licens, så att public servicemedia har resurser att håna, baktala och problematisera dem och deras gärning.

---

Även DN verkar tycka att det är en nyhet att det främst är folk som har råd som flyttar till dyra bostäder. Den tidningen kan man ju åtminstone välja att inte betala för...

När når frihetskampen Kuba?

Det ska bli intressant att se vad som händer när frihetskampens vågor når över atlanten... kommer den svenska vänstern byta sida och börja stödja demokratikämparna på Kuba och demokratiförsvararna i Venezuela?

Åsa Lindeborg...

Kan någon se till att hon tar sin medicin?

Läs Magnus Andersson och Albin Ring Broman.

Djurrätt enligt (C)

Djurrättsaktivister tar sig ofta stora friheter och drar sig inte för att vandalisera och sabotera sådant som de själva inte gillar. Demokrati verkar helt enkelt inte riktigt vara deras grej.

Glädjande nog åtalas idag en 23-årig snorunge från Göteborg för att ha hotat en butiksinnehavare och försökt få denne att sluta sälja päls.

I Centerpartiet har vi en fin devis för "djurens rätt":

"Ett bra liv, en snabb död och en god sås"

Dags att ingripa mot Nordkorea nu?

Har diplomatin med psykokratin Nordkorea nu kommit till vägs ände? Morgonens aggression mot sin demokratiska och ibland häpnadsväckande toleranta granne är lika obegriplig som oförsvarlig. Vad tror diktatorerna och deras generaler att de har att vinna på en dylik manöver?

Jag hoppas att världens länder nu kan gå samman och ge Sydkorea allt stöd de önskar för att kunna neutralisera hoten mot sin säkerhet. Även militärt sådant om det skulle behövas.

Det kanske också är dags att en gång för alla befria den nordkoreanska folket från det socialistiska vansinnet...

---

Update: Det twittras ymnigt om Socialdemokraternas, Miljöpartiets och Vänsterpartiets gemensamma utrikespolitiska snilleblixt om att kräva att USA inte skulle hjälpa t ex Sydkorea...

Nackskottsvänstern hymlar (tydligen) inte

En god vän uppmärksammade en liten filmsnutt som visar vänstern från sin mindre aptitliga sida. Tydligen uppskattar man den politiska metoden "nackskott" så mycket att man gärna skanderar om det. Att "döda borgarbarn" är ett annat upplyftande tema för talkören.

Precis på samma sätt som Sverigedemokraterna ställer grupp mot grupp (dock utan att göra anspråk på att vilja ha ihjäl dem, ska sägas till deras försvar), så visar våldsvänstern sina kort.



För den som är nyfiken på att höra mer om extremvänstern rekommenderas vårt avdelningsmöte nu på tisdag kl 1830 på Republik, då Anders Hjemdahl från Upplysning om kommunismen talar.

"Kuba är ett föredöme"

Gårdagens partiledardebatt i radions Studio Ett bjöd på ett riktigt praktgräl. Lars Ohly lackade ur ordentligt och lätt svavlet osa. Kul att det hettar till, men det finns en allvarlig underton.

Om de rödgröna vinner valet, så kommer vi att företrädas av en regering med ministrar från ett parti som har en annan syn på demokrati än alla andra partier som någonsin ingått i en Svensk folkvald regering. Som tycker att "klasskampen" är överordnad demokratiska fri- och rättigheter.

Lars Ohly tycker att Kuba är ett föredöme och föredrar diktatorn Castro före den folkvalde Socialdemokraten Tony Blair. Något som skulle störa mig något alldeles fruktansvärt om jag vore socialdemokrat.

Samtidigt som det rapporteras om allvarliga övergrepp där oliktänkare, regimkritiska författare och journalister kastas i fängelse och plågas i minimala isoleringsceller och förvägras att ta emot besök från sina familjer (som förövrigt också trakasseras av lokala partifunktionärer) går Det Socialdemokratiska Arbetarepartiet till val tillsammans med folk som tycker att detta sker i ett "föredömligt land".

Tidigare ledamoten av Vänsterpartiets partistyrelse, Eva Björklund, som nu leder Vänsterpartiets internationella forum, är ordförande i Svensk-Kubanska föreningen. Ett ganska sorgligt gäng eparevolutionärer som bjuder på många skratt med sina bagdad-bobuttalanden om Kubas allomfattande förträfflighet.

Skrattet sätts dock i halsen när man betänker att dessa människor faktiskt kan komma att delta i formandet av regeringspolitiken.

För några sköna Ohlycitat rekommenderas SVT's sammanställning.

---

Läs även Tokmoderaten.

Mona Sahlin tar ytterligare ett elefantkliv vänsterut?

I en annons för Söderbokhandeln/Mona Sahlins bok ur DN Kultur 2010-08-08 bär den tecknade Mona en knapp på kavajslaget med den kända bilden på Che Guevara.

Snälla säg att detta är ett olycksfall i arbetet, att detta är ett uttryck för en en okunnig illustratör och bristande kontrollrutiner för vad som kommer ut från Socialdemokraternas kampanjorganisation!

Det skulle vara intressant att höra vad t ex de socialdemokratiska bloggarna har för relation till Che Guevara. Är det numera en gestalt (och en ideologi) som den Svenska Socialdemokratin omhuldar?

Båda börjar på K, men det ena skapar och det andra förstör

ALLA måste lyssna på Percy Barneviks sommarprat från i förrgår! Han är en sådan hjälte.

Vad han har betytt för svenska industrijobb under sin aktiva karriär som hög chef, VD och Styrelseordförande i flera superföretag matchas inte av många.

Det han sedan har åstadkommit i form av fattigdomsbekämpning genom Hand in Hand är rent mirakulöst, om man jämför med vad biståndsorganisationerna leverar.

Entreprenörskapsutbildning och finansiering genom mikrokrediter är nyckeln. Med andra ord: företagande och finansmarknad. Låter det bekant? Det är sådant som vänstern är emot och önskar reglera sönder och samman.

Att kapitalism fungerar är knappast någon nyhet, men trots det finns det människor som blundar för detta uppenbara faktum. Några av dem aspirerar på regeringsmakten i höst...

---

Samtidigt rapporteras om de (alldeles för milda) fängelsestraff som en av ledarna för den svenska vänsterns gunstlingar från 70-talet, de röda khmererna, döms till för sina obeskrivligt grymma handlingar mot barn och vuxna i Kambodja.

Vänsterpartierna krossar företagandet

Det finns en lång rad anledningar till att Alliansen MÅSTE vinna höstens riksdagsval. Ytterligare en presenteras idag i en intervju med Lars Ohly i DN. Han upprepar på fullaste allvar det som hans ungdomsförbundsordförande Ida Gabrielsson sade nyligen: "Det är för lätt att bli rik i Sverige". Mer exakt: det är för lätt att bli rik på eget arbete.

Samtidigt som Ohly tycker att fotbollsstjärnor ska tjäna mer, så tycker han inte att de entreprenörsstjärnor som skapar jobb ska tjäna någonting! Han tror vidare inte på att konkurrens gör verksamheter bättre.

Det förakt som uttrycks för såväl människor som skapar, som för den mest grundläggande ekonomiska teoribildning, är bottenlöst. Det är för mig helt obegripligt hur någon kan vilja rösta på ett regeringsalternativ som håller sig med vad som måste beskrivas som ett hat mot företagande och företagare.

Förutom det moraliskt förkastliga i att betrakta entreprenörernas pengar som sina egna, är det ju djupt ineffektivt. Ingen kommer att vilja driva tillväxtföretag i Sverige under denna vänsterpartiernas galna näringspolitik.

Läs även ETR, Jonas Pettersson och Sanna Rayman på SvD.

Update: Observera att Lars Ohly i intervjun även ikläder sig finansministerposten.

Vänsterpartiets konkurrens vänsterifrån

Vänsterpartiet idkar kongress i Gävle. Tydligen får partistyrelsen lite däng i vissa frågor, men på det hela taget verkar det mesta av Vänsterpartiet vara på väg in i en ganska rejäl anpassning för att bli regeringsfäiga.

Flera av mina politiska kompisar lyfter fram enskilda tokigheter, men ärligt talat, ÄR Vänsterpartiet så mycket värre än de andra? Båda de andra vänsterpartierna bygger sin politik på en socialistisk verklighetsbeskrivning, låt vara att man inte är lika stringent som Vänsterpartiet.

När det gäller förhållandet mellan stat och människa är de tre vänsterpartierna överens. Staten är norm och medborgaren kommer i andra hand. Har man inte råd med den skatt som staten vill ha, så får du låna pengar i banken (som vänsterpartiet vill förstatliga).

Med detta vill jag ha sagt att jag inte tror att det nödvändigtvis är en framgångsrik strategi att försöka skrämmas med Ohly. Han är helt enkelt inte så vidare värst mycket farligare för svensk ekonomi än Mona Sahlin.

Samtidigt skapar Vänsterpartiets anpassning till en regeringssamarbetlig verklighet möjligen utrymme för andra partier för klasskämpar som tycker att Vänsterpartiets nu säljer sig för billigt.

Det hetaste spåret är Socialistiska Partiet, den svenska delen av fjärde internationalen. De har länge levt en ganska anonym tillvaro, men flera saker talar för att de kommer att kunna ta plats i debatten framöver. Bland annat det faktum att den välmeriterade och begåvade skribenten och debattören Andreas Malm (regelbunden medarbetare på bland annat DN Kultur) efter en lång tid i ett "öppet förhållande" med partiet beslutat sig för att lösa medlemskap. SP är idag representerat i ett antal kommuner.

Rättvisepartiet Socialisterna är från början en avknoppning från SSU. Representerat i några kommuner och med en offensiv marxistisk agenda driver man politisk klasskamp på traditionellt vis. Tillsammans med Socialistiska Partiet ställde de upp i Europaparlamentsvalet under den gemensamma beteckningen ArbetarInitiativet.

Kommunistiska partiet, tidigare KPML(r), är väl kanske det vänsterextrema parti med mest stjärnglans i medlemskåren. Sven Wollter, Claes Malmberg, Claes Eriksson (galenskaparna) och Lasse Brandeby är bara ett litet urval av alla svenska kulturpersonligheter som lånar sina namn till stöd för Kommunistiska partiet. Ideologin är väl vad man kallar marxist-leninistisk och klasskampen överordnas andra hänsyn. Bland annat kan våld vara nödvändigt för att arbetarna ska kunna gripa makten.

Som du ser finns det en del att välja på bland hugade klasskämpar. Vänsterpartiet lämnar om inte fältet fritt, så i all fall luckor vänsterut. Aldrig har väl möjligheterna att ta plats varit så stor för andra kommunistiska/socialistiska partier. Ska bli intressant att följa.

---

DN, SvD, SvD, Aftonbladet och Expressen.

SVT driver klimatfascism

Det är så sorgligt. För alla som har ett uppriktigt miljöengagemang är det förfärligt att se hur allvarliga och komplicerade potentiella miljöproblem reduceras till att bli slagträn i vänsterpopulistisk propagandaapparat.

Värre är när detta sker med barn som målgrupp. Ännu värre är när detta sker för dina och mina licenspengar!

SVT har tydligen ett nytt barnprogram som heter MEGA. För alla oss som är tillräckligt gamla för att minnas Vilse i pannkakan, med de klasspedagogiskt riktiga figurerna storpotäten och trashanken, kan man konstatera att vi kom lindrigt undan.

I programmet MEGA ska barnen få antikonsumtionismen nedtryckt i halsen. Inte ett ord nämns - såvitt jag vet - om att den ökade konsumtionen är uttryck för tillväxt och ökat välstånd.

Att folk faktiskt får det bättre.

Att handel i allmänhet, och handel över gränser i synnerhet, skapar välstånd som gör det möjligt för människor i fler delar av världen att lösa de miljöproblem som skördar dödsoffer varje dag.

Barnen får lära sig att det är dåligt att äta kött och när de ska träffa en "klimathjälte" får de möta en huligan från Greenpeace som "räddar" klimatet genom att kedja fast sig i ett träd och tycka att politikerna, företagen och alla andra normala människor är jättejättedumma.

Fruktansvärt osakligt, osmakligt och helt oacceptabelt som barnprogram. Dylik smörja kan omöjligt vara förenlig med sändningstillståndets krav på saklighet och opartiskhet.

---

Läste om detta hos Elisabeth Thand Ringqvist som med all sannolikhet inte kommer att låta detta passera obemärkt.

Privatisering av arbetsförmedlandet

Då och då blir man påmind om varför man är Centerpartist och när man ser och läser om förslaget om jobbpeng som Centerpartiet genom Annie Johansson bär fram blir man både glad och stolt!

Medan Nya Moderaterna lanserar statssanktionerad könsdiskriminering i form av kvotering, tar Centern ett nytt kliv fram på vägen av förnyelse genom att föreslå en konkurrensutsatt arbetsförmedling.

AMS är en stor myndighet som kostar oerhört mycket pengar. Jag har för mig att man har en budget i storleksordningen 80 miljarder årligen. Samtidigt förmedlas ett mycket litet antal jobb.

Att öppna för nya arbetsförmedlare är att öppna för nya idéer och synsätt om hur matchningen kan gå till. Konkurrens driver alltid upp effektiviteten och med ett vouchersystem hamnar huvudmannaskapet där det ska vara: hos medborgaren!

Detta retar av oklara skäl gallfeber på vänstern. Den unge centerbloggaren Elias Giertz attackeras och hotas av antidemokrater som argumenterar med okvädningsord och debatterar med knytnävarna.

---

Läs även Magnus Andersson.

Det måste finnas en kaka att fördela

Häromdagen hörde jag några minuter på ett av vinterpratsprogrammet på radion. Aktuell pratare var författaren och litteraturkritikern Alexandra Coelho Ahndoril.

Det visar sig att hon håller på att skriva någon slags hyllning till den svenska socialdemokratins portalfigur, August Palm. Det är möjligt att avhandlingen blir både historiskt korrekt och intressant, men som hon själv beskrev August Palms roll i programmet väcks en viss oro för att Alexandra med sina röda glasögon missar väsentligheter om Sveriges ekonomiska historia.

August Palm, socialismen och all fackföreningsverksamhet i världen kan inte skapa rikedom.

I Sveriges fall var det framförallt några ytterligt genomgripande reformer som lade grunden till de 100 år av tillväxt som ledde fram till den välfärdsstat som Alexandra Coelho Ahndoril hyllar.

Avskaffandet av skråväsendet/införandet av marknadsekonomi är det absolut viktigaste, men även saker som fri invandring och frihandeln blev centrala. (Den tidens socialdemokrati under August Palm var positiva till ovanstående, men något säger mig att det kommer att komma i skymundan till förmån för en massa klasskampsonani.)

Är det någon enskild person som ska lyftas fram som upphovsman till den svenska välfärden så är det väl Johan August Gripenstedt, som var fader till de reformer som skapade förutsättningarna för den tillväxt som kom alla svenskar till del.

Det verkar nästan som att den samlade vänsterrörelsen helt och hållet har missat konceptet "tillväxt". De verkar tro att alla resurser liksom fanns redan 1850 och att det bara var fördelningen det var fel på. Det enda man behövde göra var att "ta tillbaka" resurserna från vilka det nu var man ansåg hade snott dem.

(Det är ju ganska lätt att se att det inte var så. Sverige är ju ett statisikälskande land och det finns gedigna källor för BNP-utvecklingen redan för den tiden. Lätt att kolla upp om man inte tror mig. Läs exempelvis Johan Norbergs "När människan skapade världen".)

Det måste finnas en kaka att fördela. Stora och goda kakor bakas uteslutande i kapitalistiska ugnar. På det är Sveriges historia ett solklart bevis.

Skrattretande dumheter från Malmö Stadsteater

Man kan inte annat än småle åt Malmö stadsteaters fantastiska fördomsfullhet mot företagare i allmänhet och liberala sådana i synnerhet.

Utan några som helst likheter med verklighetens liberalt orienterade företagare, framställs urtypen för en sådan som en bitter och rasistisk homofob.

Man gör det liksom lite extra svårt för sig när man så uppenbart muckar med tidningen Neo. En tidskrift som måste anses hålla ganska hög klass när det gäller innehållet, även om man nu inte skulle dela tidningens ideologiska orientering?

Jag har svårt att uppröras över försöket till provokation. Tycker att det är lite komiskt och samtidigt kanske lite tragiskt. Det finns ju så många problem i världen som skulle behöva adresseras med hjälp av kulturens kraft.

Nu är upphovsmännen med all rimlighet intensivt ointresserade av att ta reda på hur liberalt orienterade företagare egentligen är, men jag är en sådan själv och känner många. Fredrik Gunnarsson kan härmed känna sig varmt inbjuden att liksom praoa med mig någon dag, eller så länge han vill. Om inte annat för att samla ihop osmakligheter till nästa av skattemedel finansierade pjäs?

Vem vet? Kanske världen utanför statsbidragens varma famn inte är så tokig i alla fall... (Jag trivs hursomhelst ganska bra.)

---

Ingerö i olika omgångar, SvD och Neo.

OBS! STOR NYHET: Världen har förändrats!

Detta kanske är svårt att tro för många, men om man betraktar för mänskligheten viktiga framsteg som exempelvis TV2, bakmaskinen och Internet kanske man kan se ett mönster. Det har helt enkelt hänt en del sedan 70-talet.

En klarsynt analytiker med hjärtat till vänster har upptäckt betydande skillnader mellan det moderna CUF och 70-talets CUF.

För min egen del känns det moderna CUF mycket närmare grunderna hos bonderörelsen med ett värnande om äganderätten och oberoende från staten som centrala figurer.

Det är också enligt min mening en betydligt mer attraktiv hållning än den som presenterades på 70-talet. Men det där är väl en smaksak, antar jag...

Det är ju kanske i sammanhanget intressant att betrakta var andra politiska rörelser stod vid samma tid: Sossarna ville konfiskera näringslivet genom löntagarfonderna, Den mot CUF så kritiska bloggaren tillhör själv Vänsterpartiet som skickade gratulationer till Honecker med jämna mellanrum. Folkpartiets uppfann LAS och själva ordet "Moderaterna" implicerade att man inte längre var emot den genomgripande samhällsförändringen (mot socialismen), men att den kanske inte behövde gå så fort...

Det var INTE bättre förr! :-)

Läste om detta hos Hanna Wagenius.

Vi tar det från början: Jo, marknadsekonomi...

Det kan inte vara lätt att vara kommunist. Den första i vad som måste varit en lång rad besvikelser var väl att det kapitalistiska systemets kollaps, som Karl Marx hade förutspådde, aldrig inträffade.

Man väntade och väntade, men i Ryssland orkade man till slut inte vänta längre och anpassade helt enkelt teorierna lite mer efter verkligheten och kom under Lenin på att väpnad revolution var vägen.

Stora delar av den svenska vänstern hyllade detta. Till och med till den milda grad att man kostade på sig regelbundna gratulationsbrev till diktatorerna för de länder som med och utan stridsvagnar assimilerats i den sovjetiska gemenskapen.

En jämförelse av välståndsutvecklingen mellan ömse sidor om järnridån borde kanske givit någon slags indikation på socialismens och kapitalismens respektive förmåga att utgöra ett långsiktigt ekonomiskt (och ekologiskt) hållbart samhällssystem.

En aldrig så ytlig okulär besiktning av synen på mänskliga rättigheter i socialistiska länder jämfört med kapitalistiska kanske hade väckt en och annan tanke. Ta t ex det faktum att människor inte tilläts flytta eller ens åka utomlands (och att det socialistiska landets soldater hade order att skjuta ihjäl de som försökte fly).

Eller bara det rent institutionella förhållande att medborgare i kapitalistiska länder faktiskt alltid kunde välja att gå över till ett socialistiskt system - om majoriteten nu av någon anledning skulle vilja det.

I Socialistiska länder fanns bara ett parti och ifrågasättande av Partiet var förknippat med drakoniska straff.

Med en remarkabel förmåga att bortse detta och mycket mer, har vi fortfarande i nådens år 2009, 20 år efter Berlinmurens fall, en signifikant grupp journalister och opinionsbildare (många i public servicemedia) som verkar gripa efter precis varenda halmstrå som kan tyda på att de visst hade rätt, då någon gång 1968. Att socialismen VISST var bra. Att Marx skulle få rätt till slut och att vägen till lyckoriket nu är stenlagd, bara vi ger upp våra förmätna strävanden efter individuell lycka.

Mats Qviberg vet vad han pratar om och bjuder på en 1A-kurs i varför marknadsekonomi fungerar och varför socialism inte gör det. Det skulle vara intressant att höra hur de som i krisens kölvatten från sina mediala piedestaler hävdat att finanskrisen är ett marxismens gudsbevis bemöter Qvibergs beskrivning av entreprenörskapets natur.

Det lär inte hända. Helt enkelt eftersom Qviberg har rätt. (Som fördjupningskurs för den som till äventyrs skulle vara intresserad, vill jag tipsa om Johan Norbergs bok om finanskrisens orsaker, En perfekt storm. Hyllad även vänsterifrån.)

I skrivande stund fanns 6 bloggkommentarer på artikeln. Alla mycket positiva utom en, som inte i ett ord ens försöker vederlägga tesen och försvara socialismen som idé, utan endast söker diskvalificera artikelförfattaren på grund av att denne själv är entreprenör. På ett ganska taffligt och osmakligt sätt dessutom. (Man kan ju undra om bloggaren i fråga inte heller tycker att författare ska få diskutera litteratur, t ex?)

Rekommenderar läsning av de båda Centerpartisterna Hanna (på Neo) och Andreas, samt naturligvis (som alltid) HAX.