Vill GP invadera Etiopien?

Nyligen dömdes två svenska journalister i Etiopien till ett - med västerländska rättsprinciper - orimligt straff för något som inte ens borde vara ett brott. Och vågorna går höga bland dem som tycker att den svenska regeringen inte gör tillräckligt mycket.

Låt oss här stanna upp en sekund och reflektera över vad som har hänt. De båda journalisterna har brutit mot Etiopisk lag, något de måste varit medvetna om, men tagit risken. Modigt och viktigt och lovvärt på många sätt, men de tog en risk och åkte fast.

Vad exakt anser t ex GP som idag skriver att "Bildt får bita huvudet av skam" att regeringen ska göra? Starta krig mot Etiopien? Rulla in med stridsvagnar och påtvinga dem svensk lag?

Säkerligen går det att få hem de båda svenskarna inom en inte alltför avlägsen framtid, men det hjälper knappast att förklara de som bokstavligt talar har nyckeln i sin hand som moraliskt underlägsna.

---

Läs även DN Debatt av Etiopienkunnige Bengt Nilsson om saken.

Svenska flyguppdrag långt ifrån riskfria

Så beslutades då att Sverige ska delta med en division JAS Gripen för att hjälpa till att freda luftrummet över Libyen. Man optimerar naturligtvis teknik och taktik för att inga onödiga risker ska uppstå. Dock måste man vara medveten om att dylika företag innebär faror.

Det är lite ironiskt. En av de flygplanstyper de svenska JAS Gripenplanen kommer att kunna möta över Libyskt luftrum är franska Mirage III och Mirage 5, som har tjänstgjort i Kadaffis styrkor om än i något mindre skala än Sovjetiska/Ryska stridsflygplan. MiG 23 och 25 utgör väl stommen i Libyens flygvapen.

Det finns erfarenheter från liknande situationer av framförallt amerikanska flygplan mot MIG 23:or. 1982 sköt syriska MiG 23:or ned två israeliska F16 med sina AA-7 "apex"-robotar. Ett sovjetiskt svar på den klassiska sidewindern som inte ska underskattas med sina mäktiga prestanda.

När det börjar pipa och blinka på cockpit har de svenska flygförarna sannolikt en Apex på väg i tredubbla ljudhastigheten, som hänger med i svängar upp till 7 G och exploderar i ett moln av vassa metallbitar när den kommer i närheten.

Nu är det väl meningen att JAS Gripen ska kunna åka ifrån sådana vapen, men det bygger lite på att man har ordentligt med bränsle för att både köra med efterbrännkammare och kunna ta sig hem. Apex jagar i fem mil och behöver liksom inte tänka på refrängen.

Det är väl på sätt och vis bra att JAS-planen nu kan användas till något vettigt och det ska bli intressant att se hur de står sig i skarpt läge.

Nu måste FN skriva ett jättejätteargt brev

Vad som blir allt tydligare i dessa frihetskampens rafflande dagar är hur irrelevant FN börjar kännas. Ärligt talat, varför ska vi lyssna på mördare från tredje världen och väga in deras intressen i den internationella politiken?

Varför ska vi hjälpa dem genom att legitimera deras förfärliga styren och låta dem sola sig i den internationella diplomatins strålglans?

Dagens ledare i SvD förser tveksamma med en lång rad argument.

Johan Ingerö skrev för några dagar sedan om idén om ett Demokratiernas Förbund, en sammanslutning av stater som inte i första hand har som affärsidé att plåga skiten ur sina medborgare...

Stöd Segerfeldts FN-bok

Den liberala debattören Fredrik Segerfeldt ber om DIN hjälp för att få råd att avsluta sin bok om FN, hur illa den organisationen fungerar och varför det onyanserade FN- vurmandet i Sverige är omotiverat.

Ett syfte, och en person, väl värd att stödja!

I skrivande stund har Fredrik fått ihop 36 430:- av de 50 000:- han behöver, så fundera på om inte världen och den svenska debatten har gjort sig förtjänt av en intellektuell julklapp som denna...

Här kan du göra slag i saken.

Wikileaks ångar på

Även om sossarnas kampanjmaskineri är svårt skadeskjutet gör de fortfarande fart genom vattnet.

Dagens icke-nyhet om att Sverige, Alliansen och Tolgfors samarbetar med Nato måste ses som en reaktion och ett försök till fokusförskjutning av gårdagens rapportering om att Urban Ahlin och Mona Sahlin gick till Amerikanska ambassaden i syfte att sälja sina samarbetspartners för en ostmacka.

Inte undra på att Ohly är förbannad.

Dags att ingripa mot Nordkorea nu?

Har diplomatin med psykokratin Nordkorea nu kommit till vägs ände? Morgonens aggression mot sin demokratiska och ibland häpnadsväckande toleranta granne är lika obegriplig som oförsvarlig. Vad tror diktatorerna och deras generaler att de har att vinna på en dylik manöver?

Jag hoppas att världens länder nu kan gå samman och ge Sydkorea allt stöd de önskar för att kunna neutralisera hoten mot sin säkerhet. Även militärt sådant om det skulle behövas.

Det kanske också är dags att en gång för alla befria den nordkoreanska folket från det socialistiska vansinnet...

---

Update: Det twittras ymnigt om Socialdemokraternas, Miljöpartiets och Vänsterpartiets gemensamma utrikespolitiska snilleblixt om att kräva att USA inte skulle hjälpa t ex Sydkorea...

Vänsterns utrikespolitik = USA-hat?

I utfrågningen av Mona Sahlin häromkvällen blev det lite ...tja... dålig stämning kring de envisa frågorna om vänsterpartiernas gemensamma utrikespolitiska krav om att USA ska lämna alla sina utländska baser.

USA är alltså ett helt annat land än Sverige och som på inget sätt styrs från Sveriges Riksdag, känns märkligt nog befogat att påpeka, men detta tycks inte bekymra de rödgröna.

Hur detta krav ska sättas i verket är lyckligtvis höljt i dunkel. Tänker de hota med militärt våld måntro? Eller tror de att det räcker att skicka dit Bosse Ringholm som ledare för en förhandlingsdelegation? Med tanke på att Miljöpartiets idé om försvarets materielanskaffning huvudsakligen kretsar kring spetsiga grönsaker är nog det senare att hoppas på.

Detta kan man garva lite åt, men faktum är att det är ganska allvarligt. Den senaste tiden har det ju sett rätt så bra ut i opinionsutvecklingen, men inget är säkert. Ovanstående kan ju rent teoretiskt bli Sveriges utrikespolitik om en månad!

För den som vill förkovra sig ytterligare kring detta rekommenderas Fredrik Westerlund som penetrerar ämnet i senaste NEO i ett reportage som är lika delar skrämmande som komiskt och Albin Ring Broman reder ut begreppen om vad Mona Sahlin egentligen lämnar för besked om delar av utrikespolitiken.

Bildt eller Garthon?

Med tanke på att Per Garthon på dagens DN Debatt ganska oblygt gör anspråk på utrikesministerposten i en framtida eventuell rödgrön regering känns det bra att opinionsutvecklingen på den senaste tiden gått åt rätt håll.

Om den ständiga tragedin mellanöstern och de senaste händelserna rekommenderas Magnus Andersson, Magnus Norell och Mark Klamberg som benar ut det folkrättsliga läget.

Vänstern och bilden av Olof Palme

Man kan tycka att det svenska folkets glorifierande av Olof Palme är en smula märklig. Visst är det begripligt att det fruktansvärda mordet lade en våt filt över den skarpaste kritiken mot honom. Man vill inte tala illa om någon som mötte ett så grymt och orättvist öde.

Inrikespolitiskt var Olof Palme en katastrof. Han tog en relativt väl fungerande socialdemokrati och vaskade fram de allra sämsta - och mest socialistiska - delarna.

Tondöv inför den sunda centraliserings- och statskritik som ekade starkt bland de röda stugorna körde han ett socialdemokratiskt parti som i 1968 års riksdagsval under Tage Erlander erhöll över hälften av väljarnas röster, i botten och till förlorad regeringsmakt 1976.

I samband med oljekrisen 1973 drog Palme igång ett gigantiskt Keynesianskt experiment som kortfattat gick ut på att stimulera efterfrågan massivt genom kraftigt ökad statlig konsumtion. Den offentliga sektorn kom att växa med ungeför 200% bara över några år.

Detta ledde till ett ökat skattetryck. Från ungefär 39% när Palme tog över 1969 till över 50% då han förlorade valet 1976. (siffror från skattefakta.se)

Det ökade skattetrycket hämmade menligt framväxten av nya företag och bromsade strukturomvandlingen, samtidigt som de skenande kostnaderna i den offentliga ekonomin ledde fram till den kostnadskris som exploderade under slutet av 80-talet och som vi såg effekterna av under större delen av 90-talet.

Tyvärr ska sägas att de borgerliga regeringarna 1976 - 1982 inte lyckades enas kring någon vidare lyckad politik för att ställa detta till rätta, även om enskilda statsråd gjorde vad de kunde. (T ex Industriminister Nils G Åsling, som personligen tydligen var mycket kritisk till riktade sektorstöd för miljarder som i privata händer istället kunde ha utvecklat ett livskraftigt och förnyat näringsliv.)

Då har vi inte ens nämnt utrikespolitiken, i vilken Palme framställs som någon slags hjälte. Att detta är långt ifrån sanningen framgår vid läsning av någon av de stora världsledarnas memoarer. Det skulle förvåna mig om Olof Palme överhuvudtaget nämns i någon av dem.

Palmes utrikesengagemang hade bara inrikespolitiska motiv. En skrävlare och skränare som visste att expolatera svenskens bild av sig själva som tillhöra det moralens utvalda folk. Det i retorikundervisningen kända exemplet "där våldet triumferar" saknade naturligvis all realpolitisk betydelse, förutom möjligen att relationerna mellan Sverige och USA om möjligt blev sämre. Något som knappast kunde anses önskvärt om det sanna motivet var att försöka skapa fred.

(Talet är för övrigt en teknisk kopia av ett Churchilltal. En ledare som inte bara snackade, utan som också i högsta grad handlade och därmed kom att spela en historiskt enormt betydelsefull roll.)

Johan Ingerö skriver idag om västerns nostalgi kring då "Sverige var en röst i världen" och skärskådar vilken betydelse den rösten egentligen har haft. Faktum är att Sverige idag - som ordförandeland i EU - har större möjligheter än kanske någonsin tidigare att påverka den internationella politiken. Något som helt verkar gå pratkvarnarna i vänstern förbi.

Och utmärkelsen "Årets tomtebloss" går till...

Torbjörn Björkman, styrelseledamot i Svensk-Koreanska föreningen.

I en mycket läsvärd och underhållande artikel beskrivs Nordkorea ur ett lite annorlunda perspektiv mot vad man är van vid. Björkman hävdar att Nordkorea inte är ett så pjåkigt plejs att bo på och att omvärlden mest är sura på socialismen.

Jag gillar särskilt det här citatet:
"Genom det planerade samhället bor folk nära sina arbetsplatser. Folk promenerar till skola och arbete. Det ger god folkhälsa..." Känns lite skönt folkhemssvenskt ju!

På sätt och vis har han ju rätt. Nordkorea är resultatet av socialism. Massivt armod, storskaligt förtryck och galna politiska experiment, numera även med aggressiva ambitioner mot omvärlden. (Sådant gillar inte demokratiska länder...)

Idag deklarerade man från Nordkoreanskt håll att man inte längre ser sig bunden av fredstraktaten från Koreakriget.

Men så bra då. In med stridsvagnar. Tut tut!

Abir och Iraks premiärminister Nuri Al-Maliki i gemensam presskonferens i Bagdad på Söndag

Gammal Svensk bleke mötte känslosam och kryddstark Svensk/Irakisk virvelvind. Abir blev märkbart berörd i debatten mot Sören Wibe och det kan man väl förstå. Abir har sett vad omvärldens flathet och undlåtenhet tillåtit tyranner att göra mot sina folk. En flathet som Wibe vill konservera.

Sören Wibe vill luta den internationella säkerheten på FN och säkerhetsrådet. Det är tydligen inga större problem i Kongo, Darfur, Irak eller på andra ställen i världen, om man frågar Sören Wibe. I alla fall inte tillräckligt stora problem för att vi i det kalla norden ska bry oss om dem. Obegripligt och oerhört ledsamt.

Hur fan kan man vara "neutral" mellan demokrati och diktatur? Hur kan man tycka att det är OK att tyranner förslavar, torterar och mördar våra bröder och systrar i andra delar av världen? Vi HAR alla möjligheter i världen att säga ifrån. Vi i Europa kan göra skillnad. Om vi vill.

Jag vill att Europa ska kunna vara en kraft för frihet och mänskliga rättigheter.

Abir Al-Sahlani vill.

På söndag har hon en gemensam presskonferens med Iraks premiärminister, Nuri Al-Maliki, om en gemensam Europeisk/Irakisk strategi för hur freden och demokratin ska säkras.

Politikerbloggen uppmärksammar det hela och presskonfan kommer att direktsändas av Al-Jazeera och Al-Arabiya. (Även AP och Reuters.)

Ska bli kul att se hur svenska media kommer att bevaka det hela. (Om de nu tycker att någonting utanför Den Moraliska Stormakten Sverige kan vara av intresse.)

---------------

Update: I hastigheten skrev jag "President" Al-Maliki, vilket naturligtvis var felaktigt. Nuri Al-Maliki är premiärminister. President är naturligtvis fortfarande Jalal Talabani och ingenting annat.

Smaklös (s)-drift med internationell toppolitiker

Men KOM IGEN sossar! Ni kan fan bättre än såhär... På Socialdemokraternas nya "spännande" projekt, en utrikesblogg, har man den gränslöst dåliga smaken att göra narr av Javier Solana's kanske inte helt vita tänder.

Man vill förstatliga Saab, hindra människor från att välja vård i allmänhet och i andra EU-länder i synnerhet. Man har i Stockholms arbetarekommun en 1:a majaffisch som för tankarna till en sovjetromantik man trodde var död sedan länge.

Nu visar man prov på utomordentligt dåligt omdöme när det gäller samröret med för vårt land utomordentligt viktiga kontakter.

Är det dessa människor som en hel tredjedel av den svenska befolkning vill ska styra vårt land (och representera oss i den internationella politiken)? Det är för mig obegripligt.

Update: Utrikesbulletinen bloggar om Solana och har samtidigt den ofantliga godheten att ta bort bilden som driver gäck med honom. För den som undrar ser bilden som var satt att illustrera sossarnas syn på sig själva och utrikesfrågorna såhär:

Europaparlamentskandidat Abir Al-Sahlani

Min goda vän och partikompis Abir Al-Sahlani slår igång sin kampanj till europaparlamentet med en debattartikel på newsmill om bland annat det destruktiva i den offermentalitet som t ex Kurdo Baksi och andra gärna hänfaller till och försöker pådyvla andra.

Liksom jag tycker Abir att Europa har en stor roll att spela i konststycket att bidra till fred, frihet och välstånd även i andra delar av världen och uttrycket "Den goda stormakten" kommer nog att väcka en hel del känslor. ;-)

Vissa av de värderingar som fått fotfäste här hemma är väl värda att sprida. Marknadsekonomi och mänskliga rättigheter, t ex.

Allt elände i världen Fredrick Fedeleys fel

Aktuellt brukar vara ganska bra, men att ta in en debattör som Muhammed Omar i direktsändning var väl kanske inte det smartaste drag man gjort...

Fredrick Federley själv

Annie Johansson

SR piskar upp känslor när det som behövs är eftertanke

Igår morse kunde man höra Cecilia Uddéns rapportering från Gaza i vilken fruktansvärda scener utspelas. Barn med hemska skador av vapen som använts av Israels armé. Vapen som med all rimlighet måste anses otillåtna i tätbebyggda områden. Det finns andra sätt att framkalla rök för kontrastskydd.

Inte desto mindre förvånas man över nyhetsvärderingen. Är det verkligen viktigt att vältra sig i våldets vidrigheter som huvudinslag i Ekot? Det känns faktiskt mer som ett propagandistiskt inslag som egentligen inte tillför någon information som gör det lättare att förstå konflikten. Den enda effekten är att de som under de senaste veckorna skaffat sig negativa känslor mot Israels aktion bekräftas. Höggradigt bränsle sprutas in till förstärkning och fördjupning av dessa negativa känslor.

Denna fördjupning tar sig olika uttryck och som så ofta är fallet med starka känslor är de inte alltid helt rationella.

Med bestörtning och vemod läste jag igår Sanna Rayman och Johan Ingerö som skriver om den församling av Svenska Kyrkan i Luleå stift, som med anledning av situationen i Gaza i ett gemensamt beslut med den socialdemokratiskt styrda kommunen, anser att en minnesgudstjänst och ett fackeltåg till minne för förintelsens offer bör ställas in.

Som om morden på dem blir mindre klandervärda av att andra människor ett drygt halvsekel senare, som råkar dela etnicitet med de mördade, anses begå felaktigheter.

Om Magnus Andersson gör rätt eller fel när han avstår från att delta i manifestationen för Israel har jag inga starka åsikter om, men han har helt rätt i det han skriver på Politikerbloggen. Problemet är faktiskt inte längre i huvudsak Israel och Palestina. Problemet är Hamas och andra fanatiska grupper som vill utrota sina grannar.

Om Hamas verkligen hade haft en vilja att förhindra kriget hade de kunnat göra det. Man hade kunnat gå med på en förlängd vapenvila. Man kanske inte ens hade behövt göra det. Det hade räckt med att låta bli att skjuta raketer.

Ett par dagar in i kriget - när alla normalt funtade människor borde inse sin totala militära underlägsenhet - kunde de avslutat kriget.

I Sverige rapporterades om att Hamas kunde tänka sig att gå med på en vapenvila. Dock med starka villkor. Hur man kan välja att försöka sig på en hård förhandling i det läget är svårt att förstå och det finns egentligen bara en förklaring: Det handlade inte om att försöka få till fred, utan att få tid och möjlighet att få in mer vapen i Gaza.

Det enda rimliga agerandet i ett krig mot en brutalt övermäktig fiende är villkorslös kapitulation. Hamassoldaterna skulle vandrat ut från skolornas och sjukhusens skyddsrum med händerna på huvudet. Överlämnat alla vapen och avbrutit alla försök till aggressioner. Så fungerar dock inte fanatiker. De tycker att det är viktigare att försöka mörda några judar med sina raketer, än att förhindra deras barn från att drabbas av krigets vidrigheter.


-------------------------

Det finns dock hopp. Hamas straffas i opinionen av Gazaborna för sin galna politik.

-------------------------

Update: Igår var dock Cecilia Uddén på topp med en fantastiskt intressant intervju med en Hamasperson, men en pikant abrovink i form av en tjuvlyssnande "vanlig" Palestinier och dennes besvikelse på Hamas. Läs mer hos Fredrik Bojerud.

Tennis och apelsiner (s) nya utrikespolitik

Vad är det som håller på att hända med Socialdemokraterna?

Som alla säkert förstår skulle det väl mycket till för att jag skulle rösta på dem (jag är t ex medlem i ett annat parti - Centerpartiet), men för vissa delar förtjänar de stor respekt.

Viktiga sociala reformer som vi i alla partier idag tar för självklara, förståelsen för näringslivets betydelse som åtminstone rådde fram i 60-talet och självklart också budgetsaneringen på 90-talet där 30 år av mer eller mindre tokig ekonomisk politik drivit Sverige från topplaceringar i välståndsligan till mindre smickrande nivåer.

Det läge som Mona Sahlin har satt sig i med bygget av en vänsterallians har inneburit en del "utmaningar" och de verkar bara bli fler och fler.

Möjligen är dagens gemensamma utspel från s-kvinnor och vänsterpartiet ett tecken på större samförstånd och tätare samarbete mellan vänsterpartierna, men inte desto mindre är utspelet i sig HELT bortom beskrivning.

Är det som sades i dagens Studio Ett nyligen Socialdemokraternas nya utrikespolitik?

S-kvinnors Anne Ludvigsson, tillika riksdagsledamot, tycker visserligen att diplomati är viktigt, men att det ju inte har funkat ännu. Implicit föreslår alltså människan att det arbete som sker i Kairo ska avbrytas för att ersättas med en svensk bojkott av Israeliska apelsiner och en tennismatch.

Jo, där fick dom allt, Israelerna.

Handelsminister Ewa Björling var i studion och fick lägga straffsparken (även om det blev en strumprullare).

För det första finns det inget som helst stöd för att en bojkott skulle ha någon effekt. Som exempel lyftes Sydafrika fram. Jag ger mig inte in i en diskussion om jämförelsens relevans i övrigt, men blockaden mot Sydafrika pågick ju ändå i trettio år innan något hände och det är väl inte otänkbart att fler faktorer än blockaden spelade roll. (Diplomati, kanske?)

För det andra så står det väl var och en fritt att bojkotta på av hjärtans lust? Eller vill Anne Ludvigsson förbjuda svenskar att handla från Israel och åka dit och allt annat som innebär att man köper saker av dem? Precis som t ex Iran.

För det tredje borde man väl någonstans ändå göra någon överslagsberäkning på vilken den totala effekten av en bojkott egentligen skulle bli? Hur stor del av Israels BNP kommer ur exporten till Sverige? Vi är ett försvinnande litet land på världsmarknaden och även om naturligtvis enskilda företagare och jobbare skulle kunna drabbas, så skulle effekten knappast märkas på ett aggregerat plan.

Vad tror Anne Ludvigsson och hennes glada gäng att reaktionerna skulle bli?

Dessutom får ju många (de flesta?) Palestinier sin utkomst från Israeliska verksamheter, varför s-kvinnors utrikespolitik även skulle straffa många av dem.

Handelsvapnet KAN ha effekt om det sker av t ex hela EU, men minst två av de tre vänsterpartierna tycker inte att EU ska ägna sig åt gemensam utrikespolitik. Minst ett av partierna vill ju till och med att Sverige ska lämna EU-samarbetet och den övre delen av Socialdemokraternas europaparlamentsvallista är EU-motståndare.

Allt detta sammanvägt KAN man ju inte på allvar tro att åtgärden slulle leda till att förkorta kriget i Gaza?

De KAN väl ändå inte vara så cyniska att de genom ett slagkraftigt utspel helt enkelt bara försöker sno åt sig lite av den opinionsmässiga kaka man betraktar ute i demonstrationstågen?

Carl Bildt gör jobbet

Jag twittrade som hastigast igår om Carl Bildt i Aktuellt. Nu har jag tittat på inslaget igen och man kan bara konstatera att vi har en jäkligt duglig utrikesminister.

Carl Bildt är bäst när det gäller, helt enkelt.

Med en genuin vilja att åstadkomma någonting som verkligen betyder något, kunskap och kontakter för att få det att ske och kanske framförallt en arbetsförmåga som överträffar det mesta, överskuggas inte bara Jan Eliassons välstrukna värdigt långsamma diplomatadvokatyr med vilken han ständigt lyckades låta kraftfull utan att säga, göra eller vilja någonting alls.

Det väcker också tankar om hur en eventuell rödgrön regerings utrikesminister hade agerat.

Vem som skulle bli utrikesminister i en sådan är ännu så länge oklart och förhoppningsvis slipper vi väl få svar på det, men även om det inte blir någon från något av de partier som vill lämna EU eller som tycker att de diplomatiska förbindelserna med Israel ska upphöra, så blir det ju en ganska besvärlig förhandling om en gemensam politik, innan ministern ens kan åka iväg och börja dra i de sköra trådar som kan leda till att dödandet upphör.

Tror att till och med den mest inbitne socialdemokrat innerst inne känner viss lättnad över bemanningen just nu.

Länk till Aktuellt från igår. Utrikesministern är på från ca 12 min in i programmet.

-----------------------

Update: Carl Bildt fortsätter att imponera. Även på mitt fikabesök idag, enligt hans blogg.

En hopplös våldsspiral

Våldet i Gaza är oförsvarligt. De fruktanvärda bilder som kablas ut väcker vämjelse och sorg. Ett stort antal människor som inget hellre vill än att leva i fred och i god grannsämja, drabbas orimligt hårt.

Likförbannat var Israels regering tvungna att göra någonting. En stats kanske främsta uppgift är att skydda sina medborgare från våld. Under vapenvilan med Hamas vilade bara vapnen till den grad att under tre års tid 6400 raketer avfyrades från Gaza mot Israeliska - huvudsakligen civila - mål.

Inför ett upphörande av den vapenvilan hade både Hamas och Islamiska Jihad kanske inte så mycket varnat som skrutit över den eld som ska regna över Israel.

Inför ett stundande val blir detta naturligvis särskilt viktigt. Det är för övrigt svårt att förstå de debattörer som i raljanta ordalag underkänner det demokratiska valet som ett relevant skäl för Israels regering att agera. Varje folkvald församling och dess verkställande organ utför majoritetens vilja. Det är deras uppgift och gör de inte det så väljer majoriteten någon som gör det. Har man problem med det får man allt förklara vilket typ av statsskick man istället föredrar.

När vapenvilan gick ut varnade Israel för konsekvenserna av ett återupptagande av raketattackerna. Efter vad jag förstår var man ytterligt tydlig med sina avsikter att avväpna den som begår krigshandlingar mot Israel. Till vilket pris som än krävdes.

Varför Hamas trots det väljer att återuppta raketbeskjutningarna saknar rationell förklaring.

Trots religiös övertygelse och martyrkultur med löfte om gränslös lycka, i livet efter detta, så måste man väl ändå inse sin totala militära underlägsenhet? Man måste ha förstått att en Israelisk militär operation i Gaza skulle leda till ett förödande nederlag för stridande milismän, såväl som ett oerhört lidande för civilbefolkningen.

Ändå väljer man kriget.

Allt detta lidande och dödande skulle med all rimlighet lätt kunnat undvikas. Hamas hade kunnat välja att vara fortsatt skarp i retoriken. Man skulle kunna struntat i förhandlingar med "hundarna", raljerat över deras outsinliga ondskefullhet och orena natur. Men samtidigt skyllt på väderleksförhållanden, tekniska fel eller taktiska överväganden för att låta bli att skjuta.

Men militanta islamister tänker kanske inte så. Andra bevekelsegrunder än de som vi skulle ta för självklara dominerar. HAX uttrycker det väl i ett exempel på sin blogg:

"Säga vad man vill, men Israel ställer sina soldater mellan fienden och sina barn. Hamas ställer sina barn mellan sina soldater och fienden. "

Det mesta av den svenska vänstern ställer sig oblygt på Hamas' sida i denna konflikt. Äntligen kom dock igår ett moderat uttalande från Mona Sahlin, i vilket hon säger att raketbeskjutningarna från Gaza måste upphöra. All heder för det. Jag delar helt hennes linje.

Från hennes tilltänkta regeringspartners är dock tonen en helt annan. Ung vänster går så långt att man väljer att stöda Hamas framför Fatah. Man anser att de senare "sitter i knät på ockupationsmakten" när de föredrar förhandling istället för våld.

Vänsterdebattören Andreas Malm anser att vi i Sverige bör göra gemensam sak med Iran och bistå Hamas såväl ekonomiskt som militärt. En häpnadsväckande ansats som kulminerar i ett obehagligt bagatelliserande av raketattackerna mot Israel.

Visst omkommer förhållandevis få Israeler i raketattackerna, men det beror knappast på Hamas' genomgående godhet och humanistiska läggning.

Al-Quassamraketerna har för det första inte särskilt sofistikerade styrsystem (något som antagligen Malm och andra vänsterdebattörer vill ändra på när man föreslår militärt stöd till Hamas).

För det andra har man radarlarm som ljuder när raketer är på ingång. Då vet varenda varenda skolbarn, boende, jobbande, äldre och andra att man har ungefär 15 sekunder på sig att kasta sig ner i ett skyddsrum.

En god vän har besökt ett område som ofta utsätts för raketbeskjutningar och berättade att man på en förskola hade travat madrasser nedanför stegen till skyddsrummet, så att dagisfröknarna kan kasta ner barnen när larmet går.

Att man vill få stopp för dessa attacker är fullt begripligt.

Lika lite som någon annan har jag några vettiga svar på hur det ska gå till, utan att civila och oskyldiga palestinier drabbas, eftersom Hamas använder dessa som mänskliga sköldar till sina raketlavetter.

Möjligen kan man hoppas på att de inblandade väljer andra politiska ledare än de som ser våld som den enda lösningen.

------------------------
Detta inlägg skrevs inspirerat av Magnus Anderssons på samma tema.

Blir Kalle Larsson utrikesminister?

Vad är oppositionens hållning i den upptrappade konflikten i Gaza? Vanligtvis får Socialdemokraterna agera skuggregering i svenska media och kommentera omvärldshändelser på löpande band.

Någon som har hört något från Mona Sahlin, eller någon tilltänkt socialdemokratisk utrikesminister?

De inom vänsterblocket som engagerar sig mest i frågan är Vänsterpartiet och dess ungdomsförbund, som verkar ge sitt oreserverade stöd till ett i arabvärlden alltmer isolerat Hamas. (Al-Fatah leder stort i opinionsmätningar, en övertygande majoritet av Palestinierna föredrar en mer moderat linje med förhandlingar hellre än våld och grannländerna fördömer båda parters agerande på ett sätt som måste anses epokgörande.)

Carl Bildt är tydlig och kräver tillsammans med FN's säkerhetsråd ett omedelbart slut på militära aktiviteter mot och från Gaza.

Är det möjligen så att utrikespolitiken hamnar hos Vänsterpartiet på samma sätt som miljö- och energipolitiken numera hanteras av Miljöpartiet?

Nya övertramp på s-info

Vanligtvis när s-infobloggarna hoppar i galen tunna åker inlägget ner, med kommentarer och allt, illa kvickt.

(Har en kompis som därför tar för vana att spara ner alla sådana sköna bloggposter, för att kasta i huvudet på dem senare...)

Skumt att detta i skrivande stund är kvar: En ssu-ombudsman begår övertrampens Moder när han likställer ett lands rätt att existera med nazism och påstår att Fredrick Federley tycker att "folkmord är roligt"!

Lysande, sickan...

Politikerbloggen skriver om'et också.

Update: OK, såg nu att en ursäkt kommit från ssu:aren, som i o f s fortfarande hävdar att det är likställt med folkmord att försvara ett lands existens.