Miljöbalken kunde stoppat Facebook i Luleå

Jag har tidigare skrivit om hur miljörrörelsen missbrukar lagstiftningen och den viktiga rätten för omgivningen att tycka till om nya och potentiellt miljöfarliga etableringar. Det visar sig att så var fallet även i samband med den i dagarna uppmärksammade nyheten om att Facebook bygger serverhall i Luleå.

Först elefanten i rummet: Ska staten ge investeringsstöd till privata verksamheter? Principen är solklart nej. Staten ska skapa rättsäkra förutsättningar, blanda sig i så lite som möjligt, avlägsna onödiga hinder och låta folk och företag verka och konkurrera på lika villkor. Väldigt mycket av mitt engagemang i politiken går ut på att argumentera för detta. Klassisk liberalism.

Det verkar dessvärre vara en bit dit i vårt politiska Europa.

De pengar som regeringen nu fattar beslut om kommer från EUs regionstöd. Det är pengar som vi skattebetalare ändå betalar via skatten till EU-budgeten och med tanke på det så är det ju klart bättre att Facebooks mångmiljardinvestering hamnar i Sverige istället för ett annat EU-land.

Etableringen visar väl också hur olika regioner har sina komparativa fördelar och borde kunna använda dem till att konkurrera, även utan statlig inblandning.

Miljörörelsen ville stoppa Facebooks bygge i Luleå. Om det någonsin fanns miljöhänsyn bakom hoten kan man väl inte veta, men det miljöhot som serverhallen förde med sig försvann plötsligt när Svenska naturskyddsföreningen och Sveriges Ornitologiska förbund fick 6 miljoner av kommunen. Allt enligt skribenten Robert Andersson på "Facebookskolan".

En 68-årig fågelskådare som vill vara anonym vill fortfarande stoppa bygget. Vederbörande föredrar kanske twitter...

Centeraktivitet i debattmedia

Det är en hel del Centerbuzz just nu på olika debattsidor.

Igår tog den nya partisekreteraren Michael Arthursson till orda på Newsmill och bekräftar Centerpartiets liberala mission.

I Nacka har en interndebatt blossat upp där Tobias Wahlqvist tycker att nackacentern driver en tillväxtfientlig linje, får mothugg av distriktsledningen OCH Svenska Naturskyddsföreningens lokalavdelning, som tycker att nackacenterns tillväxthat är toppen.

Den till Centerpartiet knutna tankesmedjan FORES utmanar LO's motstånd mot invandring i Aftonbladet och båda riksdagsledamöterna Roger Tiefensee och Fredrick Federley kräver idag moderation i debatten kring jordbrukspolitiken i EU.

Låt oss vara fullständigt klara över en sak: EU's jordbrukspolitik är vidrig. Den gör livsmedel dyrare, hindrar också utveckling och stänger ute omvärlden från den europeiska marknaden. Ett tillstånd som bidrar till att hålla Afrikanska länder och andra i fattigdom.

Icke desto mindre har Roger och Fredrick en poäng. Det kommer inte att gå att avskaffa jordbrukspolitiken i ett slag. Om man driver den linjen låter man det bästa bli det godas fiende. Det kanske är så att vi får fokusera på en tugga i taget. Om politiken reduceras till någon slags skönhetstävling om vem som kan tycka sämst om sakers tillstånd kan det säkert bli en jättefin debatt, men knappast några resultat.

---

Update: Herrar Tiefensee och Federley har dock att bevisa att det är verkliga avsikter om jordbrukspolitikens avskaffande som föranleder artikeln och inte ett försök att hindra avvecklingen av de ohemula stöden och det ohållbara systemet.

Centerseger i Helsingfors!

Albin Ring Broman rapporterar på plats från ELDRs (den europeiska gruppen för liberala partier) kongress i Helsingfors om hur svenska Centerpartiets förslag att göra datalagringsdirektivet frivilligt nu antagits.

Glädjande och imponerande. Heja Albin och Lena Ek! :-)

___

Läs även Annie Johansson om saken.

Vänsterpartiet och EU

Det är väl inte ofta jag hyllar Vänsterpartiet här på bloggen, men faktum är att jag tycker ganska bra om dem.

Deras politik är i många stycken vedervärdig. Den innebär massiv repression och kraftiga inskränkningar av människors friheter, samtidigt som den ofelbart kommer att leda till ekonomiskt armod eftersom förutsättningarna för företagandet kraftigt försämras.

Icke desto mindre upplever jag själva Vänsterpartisterna som både trevliga och hederliga. Tvivelsutan menar de väl. Det finns en ärlig tro på att den politik de förordar vore det bästa för mänskligheten. En mening som jag på inget sätt delar, men absolut respekterar och gärna debatterar mot.

Det är med stor glädje jag läser att Vänsterpartiet nu - om inte gillar så i all fall - accepterar EU! Att vi de europeiska länderna hjälper varandra om någon av oss bli attackerad, att handel över gränser är bra och att det finns saker som är smarta att lösa gemensamt. Miljöfrågorna t ex.

Den som vill att Sverige ska lämna EU får helt enkelt rösta på något annat parti. Sverigedemokraterna är ett tips. SKP (Sveriges kommunistiska parti) är ett annat, liksom Socialistiska Partiet.

Låt oss, liksom Per Ankersjö, omfamna denna mycket positiva utveckling hos Vänsterpartiet och konstatera att världen sakta håller på att bli lite bättre.

Den fria rörligheten är viktigare än Tillys privilegier

Idag skriver några facktoppar på SvD Brännpunkt och kräver sin vana trogen oinskränkt makt över den svenska arbetsmarknaden. Även över arbetstagare som inte inte är medlemmar och som aldrig bett om fackets "hjälp".

Det handlar om det fria rörligheten. En av europasamarbetets hörnstenar.

Med det fantastiska ordet "lönedumpning" förväntas folket skrämmas upp och gå med på bland andra Byggnads protektionism. Man behöver väl knappast påminna om deras rasistiska påhopp mot Lettiska byggarbetare i Vaxholm, där man skanderade "Go Home" till människor som inte ville annat än att jobba och göra rätt för sig.

Visst skriver man i artikeln att det är "bra" att utlänningar kan komma hit och arbeta, men i samma andetag slår man undan grunden för dem att utnyttja sina komparativa fördelar.

I de länder som hamnade på fel sida om järnridån har de kommunistiska galenskaperna effektivt hindrat tillväxt och utveckling. Illa nog. Men nu när detta helvete är över, vill pösmunkarna i de gamla europas privilegieindustri stänga dem ute från att konkurrera med hjälp av en av de få fördelar historiens skeenden ändå lagt i deras händer: Lägre kostnadsökningar än i väst.

Även om det är en faslig fart på det gamla östs ekonomier - med ett förhoppningsvis kort avbrott för finanskrisens verkningar - är det fortfarande mycket billigare att leva i Slovenien än i Frankrike, Österrike än i Ungern och i Estland än i Finland.

Det gör att dessa människor kan erbjuda sin arbetskraft till ett lägre pris än sina konkurrenter som hade turen att hamna på andra sidan muren.

Omfattande strukturomvandlingar från planekonomiernas ineffektiva resursallokering har varit, och är alltjämt, nödvändiga. Under dessa omvandlingsprocesser uppstår under- och överskott i vissa sektorer.

Att yrkesskickliga människor utan vettig avsättning för sina skickligheter på hemmaplan söker andra marknader är naturligt och har skett i alla tider.

En nackdel för någon som vill konkurrera i andra länder är naturligtvis språket. En annan är en potentiell brist på insikter i lokala seder och bruk.

En gigantisk fördel är att de kan erbjuda sina tjänster billigare än den inhemska konkurrensen.

Denna konkurrensfördel vill Hans Tilly och hans kollegor beröva dem. Samtidigt vill man beröva alla potentiella kunder möjligheten att anlita våra bröder och systrar från det nya europa och därmed lösgöra resurser till annat.

Den fria rörligheten skulle alltså innebära tillväxtmöjligheter både för den fria arbetskraftens hemländer och för de länder de väljer att verka i. Detta vill den svenska fackföreningsrörelsen hindra.

Man undrar ju vad en människa har för självbild, när man på allvar verkar anse att den egna makten och de egna priviligerierna kan och bör ställas framför möjligheterna till en fantastisk kulturell, mänsklig och ekonomisk utveckling för miljontals europeer?

Med ett indignerat språkbruk försöker Tilly och gänget gråta krokodiltårar över "lönedumpning" och allsköns elände som man anser drabba mänskligheten om facket förlorar någon smula av sin totala makt över arbetsmarknaden.

Det får egentligen vara hur det vill med den saken. De nya medlemsländerna är i EU för att stanna. De har samma rättigheter som alla andra medborgare i EU-länder att konkurrera med precis vilka medel de vill.

Den fria rörligheten är som sagt viktigare än några svenska fackpampars privilegier.

EU-positiva blev valvinnare och vice versa

Personkryssen räknas för fullt och det är oerhört spännande. Lena Ek verkar vara i en klass för sig och det är väl inte så konstigt en riksberömd personlighet med många politiska troféer i bagaget.

Abir bör ha flest kryss i storstadsregionerna och är också de som blir färdigräknade sist, så än är det för tidigt att sluta följa räkningen på valmyndighetens webbplats.

Man kan dra ett par intressanta slutsatser av valresultatet:

Integritet på nätet och på andra ställen är viktigt för många och Piratpartiet hade störst trovärdighet som bevarare av denna integritet.

Ålder och erfarenhet var också en något otippad valvinnare. Marit Paulsen och Alf Svensson kickade rumpa. Ordentligt... Jeeeez....

Hela Folkpartiets kampanj gick ut på att att berätta att de var mest EU-vänliga och när detta stämde överens med deras starkaste företrädares retorik (Marit Paulsens) skapades kritisk massa som bar hela vägen rakt in i väljarnas hjärtan.

Miljöpartiets framgångar förklaras åtminstone delvis av att de givit upp sitt märkliga EU-motstånd. Det har tidigare varit ett problem för dem - och en tacksam angreppspunkt för deras motståndare - att man ju måste arbeta tillsammans med flera länder för att lösa globala problem.

På motsvarande sätt fick de mest EU-kritiska partierna, Vänsterpartiet och Junilistan, duktigt med stryk.

Nä, en röst på Piratpartiet är inte en röst på Attac

Låt mig inledningsvis säga att jag gillar (en hel del av) det som Piratpartiet gör. De har en viktig opinionsbildande och utbildande roll att spela i det politiska samtalet och gör det med bravur. Engagemanget är äkta och deras kampanjnärvaro känns ärligt talat jäkligt uppfriskande.

Jag tror dock att de och många av deras sympatisörer vida överskattar möjligheterna för dem att faktiskt kunna påverka någonting i Europapolitiken, men det lär de väl upptäcka själva så småningom. Det mesta - för att inte säga allt - av politiken avgörs knappast i en debatt i parlamentet. När en fråga kommer dit är den i praktiken redan förhandlad och avgjord.

Om det kan man tycka vad man vill, men så är det.

För att kunna delta i den europapolitiska processen krävs kontakter, kunskap och stor social förmåga. Kontakterna är oftast skapade sedan länge tillbaka i de stora partigruppernas ungdomsorganisationer. För de som kommer in nya i politiken krävs ofta lite draghjälp genom någon partikompis som känner rätt människor. Kunskapen går inte att läsa sig till, utan måste ofta förvärvas genom egna erfarenheter och, ettan på listan möjligen undantagen, verkar Piratpartiet dra till sig en hel del kufar som jag inte tror kommer att känna sig bekväma i statsmannaminglen.

För mig är frihetsfrågorna större än den (förvisso oerhört viktiga) delmängd som PP koncentrerar sig kring. Jordbrukspolitiken (och ett avvecklande av densamma), utrikespolitiken, skatterna och frihandeln är alla oerhört viktiga delar av europapolitiken som jag inte vill släppa.

Visst kanske man skulle kunna prioritera en för ögonblicket akut frihetsfråga, som t ex Henrik Alexandersson verkar resonera, men för min egen del tror jag att Piratpartiets möjligheter att faktiskt kunna åstadkomma någonting även för den enda fråga man brinner för är ytterst begränsade.

Även om PP kommer in i en bra partigrupp (bara det är tveksamt), så bör man kanske ställa sig frågan om varför någon liberal, miljöpartist eller vad det nu skulle bli, självmant skulle vilja släppa ifrån sig initiativet i aktuella frågor till ett konkurrerande parti? Något som skulle vara nödvändigt för att kunna bygga upp någon slags politisk lägesenergi för vem som helst som kommer ny. Den som inte tror på detta bör betrakta Junilistans framfart (eller brist på densamma) under innevarande mandatperiod.

Åter till rubriken för detta inlägg: Det tutas ut på bred front att tvåan på Piratpartiets lista stöder Attack och att därför en röst på Piratpartiet skulle vara att ge en röst åt Attack.

Det är det inte. Piratpartiet kommer enligt min mening att sakna tillräcklig politisk styrfart för att genomdriva någonting som helst i europaparlamentet, vare sig det rör sig om fildelning eller protektionism, handelshinder och socialism.

Kryssa hellre Åsa Westlund

Jag har varit på väg att skriva om Marita Ulvskogs vidriga vänsterpopulistiska retorik, men liksom havererat på halva vägen eftersom jag blir så upprörd.

Detta charmtroll drar sig inte för att kalla sund konkurrens över gränser för "trafficking"! (senast i morse på radion)

Alltså: Människor som av fri vilja söker sig till andra länder för att använda sina komparativa fördelar för att konkurrera om uppdrag, ska jämställas med unga kvinnor (företrädesvis) som kidnappas, hålls inlåsta och utsätts för fruktansvärda våldsbrott varje dag.

Detta är så absurt, så upprörande och äckligt så att man spyr. Jag kan inte för mitt liv begripa hur någon kan tro på Ulvskogs beskrivningar av hårt arbetande män och kvinnor som utnyttjar sin nyvunna rättighet att konkurrera på en öppen och fri marknad inom EU, som traffickingoffer och "sociala turister", eller som "stjäl jobben från svenskarna".

Nu tror jag i o f s inte att Ulvskog är rasist, men väl protektionist. När det gäller tjänstehandel är skillnaden hårfin och argumentationen är densamma.

Jag känner många vettiga socialdemokrater och jag VILL verkligen inte tro att de stöder en så uppenbart förljugen verklighetsbeskrivning.

Själv tänker jag rösta högerliberalt (som vanligt). Denna gång får Abir Al-Sahlani mitt kryss.

Jag förväntar mig inte att mina vänsterpolare ska byta åsikt och än mindre block, men SNÄLLA kryssa för sjutton någon annan än Marita Ulvskog.

Åsa Westlund, t ex, som verkar betydligt klokare, hederligare och en miljard gånger mer sympatisk.

Meglena Kuneva for president

Jag hade ärligt talat ingen aning om vem hon är, men tydligen är hon toppen. Meglena Kuneva är idag kommissionär ansvarig för konsumentfrågor och var tidigare Bulgariens Europaminister och anses drivit medlemskapsförhandlingarna mycket skickligt.

Abir Al-Sahlani och Annie Johansson förespråkar henne som kommissionens nästa ordförande, på SvD Brännpunkt idag.

De båda debattörerna vill ha en kvinna som ordförande. Personligen tycker jag att kvalifikationer och lämplighet är viktigare än kön, men visst finns det ett viktigt symbolvärde i att någon annan än en medelålders man från kol-och-stålländerna kan ha den europeiska unionens högsta ämbete.

Abir och Iraks premiärminister Nuri Al-Maliki i gemensam presskonferens i Bagdad på Söndag

Gammal Svensk bleke mötte känslosam och kryddstark Svensk/Irakisk virvelvind. Abir blev märkbart berörd i debatten mot Sören Wibe och det kan man väl förstå. Abir har sett vad omvärldens flathet och undlåtenhet tillåtit tyranner att göra mot sina folk. En flathet som Wibe vill konservera.

Sören Wibe vill luta den internationella säkerheten på FN och säkerhetsrådet. Det är tydligen inga större problem i Kongo, Darfur, Irak eller på andra ställen i världen, om man frågar Sören Wibe. I alla fall inte tillräckligt stora problem för att vi i det kalla norden ska bry oss om dem. Obegripligt och oerhört ledsamt.

Hur fan kan man vara "neutral" mellan demokrati och diktatur? Hur kan man tycka att det är OK att tyranner förslavar, torterar och mördar våra bröder och systrar i andra delar av världen? Vi HAR alla möjligheter i världen att säga ifrån. Vi i Europa kan göra skillnad. Om vi vill.

Jag vill att Europa ska kunna vara en kraft för frihet och mänskliga rättigheter.

Abir Al-Sahlani vill.

På söndag har hon en gemensam presskonferens med Iraks premiärminister, Nuri Al-Maliki, om en gemensam Europeisk/Irakisk strategi för hur freden och demokratin ska säkras.

Politikerbloggen uppmärksammar det hela och presskonfan kommer att direktsändas av Al-Jazeera och Al-Arabiya. (Även AP och Reuters.)

Ska bli kul att se hur svenska media kommer att bevaka det hela. (Om de nu tycker att någonting utanför Den Moraliska Stormakten Sverige kan vara av intresse.)

---------------

Update: I hastigheten skrev jag "President" Al-Maliki, vilket naturligtvis var felaktigt. Nuri Al-Maliki är premiärminister. President är naturligtvis fortfarande Jalal Talabani och ingenting annat.

Abir vs Wibe i Studio Ett, kl 17

Idag kl 17 i Studio Ett, debatterar min favoritkandidat, Abir Al-Sahlani, mot Junilistans Sören Wibe om EU's gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik.

Tillsammans är vi 497 miljoner människor i unionen. Större än USA och Ryssland tillsammans.

Abir's tal om "den goda stormakten" är fullt relevant, för vi ÄR en stormakt med allt vad det innebär av både möjligheter att agera och det ansvar som följer av att ha dessa möjligheter till sitt förfogande.

Det finns dem som tycker att EU inte ska "blanda sig i" konflikter runt om i världen. Att det inte berör oss. Det är ett oerhört kallt och cyniskt synsätt som bland andra Sören Wibe ger uttryck för.

Jag ska inte hänfalla till målande beskrivningar om hur eländet och förtrycket ser ut; det kan de flesta säkert föreställa sig. Vi i Europa kan och bör hjälpa alla dem som under svåra umbäranden och risk för sitt liv kämpar för mänskliga rättigheter, demokrati och marknadsekonomi.

Utan heder i Tyrolen - rena lögner i (S)-kampanj

Socialdemokraterna återtar mark i den senaste opinionsmätningen. Och det vore väl konstigt annars. Inget annat har parti har något som påminner om de krafter man har till sitt förfogande när man mobiliserar hela fackföreningsrörelsen. De som föredrar "fackligt arbete" framför sitt vanliga jobb, ställer upp som lydiga drönare och marscherar i den takt som Rörelsen har bestämt.

Detta tar sig ett och annat märkligt uttryck. Tydligen tänker Byggettan åka till Vaxholm den 28:e maj för att föra någon slags perverterad kampanj för "den svenska modellen" och försöka återta bilden av sig själva, som befläckats svårt av de äckliga tilltag man gjorde sig skyldig till i samband med att de skrev "Go Home" till Lettiska byggnadsarbetare (som helt lagligt och med kollektivavtal i sitt hemland hade vunnit upphandlingen om skolbygget).

För den som ändå tycker att de där Socialdemokraterna inte bara består av rasistiska fackpampar, finns en mängd fler skäl att låta bli att rösta på dem. Ett av de viktigaste är kanske deras oblyga bedräglighet i sin kommunikation.

Hos Johan Ingerö läser jag om det lägsta av det lägsta när det gäller "politisk kommunikation". Citattecknen sätter jag dit, eftersom det inte handlar om politik och att det mer är propaganda eller demagogi än kommunikation:

I en annons så ställs (en kraftigt retuscherad) Marita Ulvskog mot en fransk moderat. Av annonsen ska man tro att Socialisterna vill avskaffa CAP och att Moderaterna vill ha det kvar.

Detta stämmer inte! Det är inte sant. Tyvärr är Socialdemokraterna så kalla att de helt enkelt räknar med att deras kärnväljare ska sakna kunskap om detta.

En annons med Gunnar Hökmark och en fransk socialist skulle uttrycka samma sak. Fast med större trovärdighet. Hökmark är sedan länge en tapper kämpe för frihandeln, medan Marita Ulvskog som gammal Maoist knappast är någon större anhängare av handel, vare sig inom unionen eller mot omvärlden.

Man tycker att journalistiken borde kunna lägga lite energi på att syna dylika bluffar, men det är väl för mycket begärt...

-------------------

Kolla också in den enligt mig mest intressanta kandidaten: Abir Al-Sahlani! 3:e plats på Centerpartiets lista och i högsta grad kryssbar...

Kandidater om ölskatter och smuggling

Sveriges Bryggerier har på sin webbplats en intressant exposé över de olika kandidaterna till europaparlamentets åsikter om ölskatter, införselkvoter och vad som kan och bör göras för att minska/stoppa den kriminella försäljningen till ungdomar.

Folkpartiet var först ut och svarar väl inte så upphetsande. Moderaterna bjuder dock på en del intressanta svar. Medan Folkpartisterna svarar lite svävande ger Moderaterna betydligt tydligare besked:

Det är de höga svenska ölskatterna som är problemet. (Säger t ex unga Christoffer Järkeborn) Dock är alla av dem överens om att denna nivå inte är något som de i egenskap av europaparlamentariker har så mycket att säga till om, utan att det är en fråga för vart och ett av medlemsländerna.

Anna Ibrisagic svarar principfast och klokt angående införselkvoter: "Egentligen borde vi inte ha några införselkvoter. Jag anser att en fri marknad bör betyda just det: en fri marknad. Jag är emot systembolaget och därför också införselkvoter." Poesi! :-D

Det ska bli intressant att se vad de andra partiernas kandidaterna svarar.

Och krysset den 7 juni går till...

Den hårdaste, koolaste och klokaste kandidaten är utan tvivel Abir Al-Sahlani.

Jag tycker mycket om Christofer Fjellner och Gunnar Hökmark, rent ideologiskt. Jag beundrar också Anna Ibrisagic väldigt mycket för hennes unika kunskaper och kontakter och sitt benhårda arbete för ett bevarande av freden på Balkan.

Tydligen borde jag också dela många åsikter med Olle Schmidt, enligt makthavare.se's test.

Lena Ek gjorde mycket bra ifrån sig på valkick-offen i förrgår och markerade tydligt att det är just klassisk liberalism vi ägnar oss åt i Centerpartiet. Åtminstone i Europaparlamentet. Hennes tydliga ställningstagande om att "rörligheten är viktigare än kollektivavtal" är värt stor respekt!

Det är dock något speciellt med människor med personliga erfarenheter av praktisk frihetskamp. De har liksom kraft bakom de fina orden om fred, frihet och mänskliga rättigheter, som från andra kan kännas platta och tunna. Abir är mitt val.

عبير! كنت أفضل! أنت أفضل من الجبن.

Marita Ulvskog har rätt

Något oväntat sade Marita Ulvskog nyss i radion något som jag absolut håller med om. Hon anser att jordbruksstödet ska avvecklas och att pengarna istället ska satsas på att skapa långsiktigt hållbara jobb i Europa.

Fina fisken. Istället för att suga in en massa pengar i skatt, som sedan ska delas ut över diverse verksamheter - som för tillfället hörs mest - borde pengarna naturligtvis få stanna hos den som tjänat dem, jobbande människor, företagen och företagarna.

Det är hos enskilda individer idéer uppstår och bäst finansieras. På så vis skapas de varaktiga, hållbara, nya jobb som Marita Ulvskog önskar.

Nu menade hon kanske inte så, men det tänker jag bortse från i någon timme... :-)

Våra tester visar klart och tydligt: Abir!

Inför förra riksdagsvalet fanns det en hel del tester i vilka man kunde få reda på vilket parti man borde rösta på, utifrån de åsikter man hade i olika frågor. Inför europaparlamentsvalet har jag sett ett par som varit riktigt dåliga, men nu också en som är riktigt jäkla bra. Välavvägda, välvalda och relevanta frågor och med resultatet kommer till och med förslag på kandidater!

Det suveräna testen finns på makthavare.se en bit ner till höger (precis som undertecknad).

Mina resultat? Allra mest Centerpartist, näst mest Moderat och sedan lite Folkpartist. Kandidatförslagen är Abir Al-Sahlani, Olle Schmidt och Gunnar Hökmark. :-)

Polarn tvärs över bordet gjorde testet och blev mest moderat, men fick en intressant uppsättning kandidatförslag: Christofer Fjellner, Gunnar Hökmark och ...ta-da... Abir Al Sahlani!

Hängiven kampanj ger hårdrockskryss?

Man känner igen riktig hängivna politiker på att de aldrig liksom slutar kampanja. På efterfesten i lördags fick vi som jag nämnt tidigare besök av några av Hammerfallkillarna. Abir Al-Sahlani tar givetvis tillfället i akt och sätter igång att övertyga dem att rösta på henne. Och verkar (enligt egen utsago) ha lyckats värva ett kryss! :-D

Man kan heller inte annat än älska Joacim Cans facebookstatus idag, två dagar efter festen:

Socialdemokraterna har probleeeem

Om ett år kommer riksdagsvalrörelsen att vara i full gång. Vanligtvis pytsar LO in flera hundra miljoner kronor av sina medlemmars pengar i att försöka köpa en Socialdemokratisk valseger.

Detta trots att väldigt många LO-medlemmar föredrar och röstar på andra partier.

Gårdagens nyhet om att de flesta LO-medlemmar faktiskt föredrar Fredrik Reinfeldt som statsminister framför Mona Sahlin borde rimligtvis innebära en diskussion kring lämpligheten i miljonstödet.

Men LO kommer antagligen fortsätta att kategoriskt vägra lyssna på sina medlemmar ända tills det inte finns några kvar.

Socialdemokraterna är - med eller utan LO:s medlemmars pengar - ett parti med enorma problem. Något som inte gör saken lättare är naturligtvis Margot Wallströms något otippade hyllning av regeringen för EU-arbetet.

Var ska detta sluta?

Allianskandidater till europaparlamentet

I sann alliansförbrödningsanda har jag funderat lite kring vilka som är mina favoritkandidater i de olika allianspartierna. Och har kommit fram till följande:

Centerpartiet

Abir Al-Sahlani. Redan en stor politiker med erfarenhet från såväl politiskt som praktiskt frihetsarbete. Med vapen i hand och risk för sitt liv har hon slagits mot förtryck och tyranni.

Hennes idé om EU som "Den goda stormakten" är intressant och en bjärt kontrast mot det mjäkigt tandlösa EU som många verkar vilja ha.

Europa ska - om Abir får bestämma - med gemensam kraft kunna påverka sin omvärld. Tala med en röst och sätta ned foten mot förtryck och för det behövs ibland mer än bara diplomati. Vi talar om kapacitet och kompetens att genomföra praktiska interventioner med - om det behövs - militärt våld.

http://www.abir.se/


Folkpartiet

I europapolitiken behövs enligt min mening "stora" politiker. Alltså sådana som kan gå in och äga ett rum, som kan domptera lobbyisterna och som inte räds att axla de stora frågorna.

Annika Beijbom från Göteborg för en tapper kampanj från en position en liten bit ner på listan.

Något säger mig att vi bör lägga hennes namn på minnet. Hon har "star quality" och kommer att ha en framskjuten position i politiken framöver, hur det än går i valet.

Annikas blogg


Moderaterna

Christofer Fjellner är kanske den ledamot i europaparlamentet (invald 2004) som gjort det tappraste jobbet i att försvara friheten.

I oerhört viktiga frågor som frihandel, digital rights och individens rättigheter gör Christofer med hårt arbete och en hel del skicklighet stor skillnad.

http://www.fjellner.eu/


Kristdemokraterna

KD har ingen intressant kandidat. De kommer inte heller att få något mandat. För den som är lagd åt det konservativa hållet kan man istället välja någon av de konservativa kandidaterna på moderaternas lista. Hans Wallmark t ex.

Tankar kring europaparlamentsvalet

Ohoj gott folk! Det börjar bli dags att höja temperaturen inför europaparlamentsvalet den 7 juni.

En sak står fullkomligt klar. Socialdemokraterna kommer att göra ett katastrofval. Deras kärnväljare har närmast till soffan, bryr sig över lag inte så mycket om europapolitiken och många av dem är för närvarande rejält förbannade på partiledningen, vilket gör dem svårare än vanligt att mobilisera.

En taktiskt dundertabbe var också att toppa listan med folk som är EU-motståndare. Antagligen blev man vettskrämd av Sören Wibes övertagande av ordförandeklubban i Junilistan. Helt utan fog. Junilistan kommer att försvinna med en pysning detta val och väldigt få - inte ens miljöpartisterna - är numera särskilt skeptiska till Sveriges EU-medlemskap.

Vilka av uppstickarna kommer då att komma in? Piratpartiet har av allt att döma en god chans. De kommer inte att kunna göra någon politisk nytta i parlamentet, men väl ligga på och hålla den så viktiga digital rightsfrågan på dagordningen. Och det behövs ju det med.

Libertas? Nope.

F!? Trots hundratusentals (miljoner?) kronor i bidrag som de tillförskansade sig genom en mycket snillrik manöver (som i huvudsak gick ut på att för ett ögonblick låta bli att vara ett politiskt parti och därmed vara berättigad till något av de hundratals sätt för olika behjärtansvärda ideella organisationer att få använda skattebetalarnas pengar för att övertyga samma skattebetalare om att de har fel) har de inte en chans. Ett par tusen väljare på sin höjd.

Sverigedemokraterna har inte i parlamentet att göra. Dels har de fel i den enda fråga de på allvar driver. Jag tror också att de överskattar de möjligheter en plats där skulle ge. Visst finns det viss potential till större legitimitet inför kommande val, men då måste de ju leverera något! Chansen är större att de gör bort sig i det väldigt krävande parlamentsarbetet. Deras väljare konstaterar att de inte lyckades göra något åt sin fråga ens som invalda i europaparlamentet. De blir på sin höjd en "Carlshamre" - någon som utan kunna påverka någonting pladdrar på om sin enda fråga med flortunn (för att inte säga rent knasig) argumentation tills ingen ids lyssna längre.

Finns det några intressanta kandidater att rösta på?

I nästa inlägg kommer några heta tips...