Politiken har skapat utanförskapet

Sverige behöver en aggressiv reformagenda. Eller kanske man får begränsa sig till att önska en reformagenda överhuvudtaget. Det finns många samhällsproblem att lösa, men det lönar sig dåligt för de stora krafterna i svensk politik att ta tag i dem. Nya Moderaterna är nu så stora att de knappt kan säga någonting utan att riskera att förlora sympatisörer, alltså gör de inte det, utan triangulerar sig rakt in i det vaneröda folkhemmet med uttalanden som att "det är häftigt att betala skatt".

Jag tror att känslan av häftighet för alla som måste slita ihop till sin lön själv, med förlov sagt, är begränsad. Trots mycket välkomna skattesänkningar i form av främst jobbskatteavdraget har vi fortfarande världens näst högsta skattetryck. (Se t ex ekonomifakta.)

Centerpartiet har tagit på sig rollen att vara Alliansens idémotor. Väl så, men då måste vi nog börja utmana lite även när vi kommer att dra på oss moteld från alla mäktiga särintressen som ligger och bromsar.

Häromdagen debatterade vår partiledare Annie Lööf mot Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson. Den senare brukar vinna dylika debatter, men denna gång hamnade han på defensiven.

Felet många gör är att de går in med antagandet att de har moraliskt överläge. Mona Sahlin, Maud Olofsson och Erik Ullenhag har alla fått se sig besegrade mot en ganska osympatisk typ utan några andra idéer än att den nuvarande politiken är dålig och att utlänningar innebär problem.

Annie gjorde inte samma misstag, utan gjorde sig omaket att ta Åkesson och dennes argumentation på allvar. Hon lät sig inte provoceras, utan höll huvudet kallt och seglade därför jämnt fram till den avgörande frågan om vilken människosyn de båda debattörerna höll sig med. Den halva sekund det tog för Jimmie Åkesson att komma på ett svar fällde honom. Naturligtvis inte för fansen, men för alla som har suttit och tänkt att "SD verkar osmakliga, men de talar om ett viktigt samhällsproblem som ingen annan vågar närma sig".

Strategin bör alltså framöver vara att utmana tillskruvade antaganden, fördomar och felaktigheter med knastertorra fakta och först därefter lyfta in värderingsaspekten. Utan skyddet från att upplevas ha någon slags grund för att vilja stänga gränser, krävs inte mycket anslagsenergi för att sänka den som gör skillnad på folk och folk. En enkel fråga om t ex människosyn räcker uppenbarligen och nästan oavsett vad svaret blir.

Ett av Sverigedemokraternas grundläggande antaganden i sina rationaliseringar av sin politik är att det skulle finnas en given mängd jobb i Sverige som invandrarna kommer och tar från infödda. Så är det naturligtvis inte. Det finns något som heter tillväxt.

Människor skapar jobben och görs det framgångsrikt skapas många. Det går lätt att föra i bevis att antalet jobb inte är samma över tiden, utan är en effekt av dels makroekonomiska variabler (konjunktur), men också mikroekonomiska, vad beträffar t ex arbetsmarknadens funktionssätt.

Utan att ta ställning till lämpligheten i aktiv konjunkturpolitik i keynesiansk anda (eller jo, jag är emot) bör mikrosidan vara föremål för mer uppmärksamhet. Varför fungerar inte arbetsmarknaden bättre? Hur kommer det sig att unga och nyinflyttade har svårt att ta sig in på den?

Är det institutionella, strukturella eller kulturella orsaker som är den stora boven i dramat?

Institutionella faktorer är t ex höga ingångslöner, turordningsregler och skattekilar. Eller är det så att det förekommer strukturell diskriminering mot unga och invandrare? Har unga och invandrare lagt sig till med en "kultur" som gör dem arbetsskygga?

Oavsett vilken av ovanstående förklaringar man tror mest på, måste man ur ett politiskt perspektiv fundera på vad man kan göra åt problemet.

Stukturellt: Även om vi hatar att vissa grupper diskrimineras är det lagtekniskt svårt att komma åt problemet. Kulturellt: Om det nu skulle vara så att vissa människor mot förmodan skulle vara lata till sin natur är det inte heller i det fallet möjligt att lösa problemet med lagar.

När det däremot gäller de institutionella faktorerna är lagstiftningsmakten oerhört kraftfull. Inte minst eftersom det är lagstiftning som skapat problemen från början.

---

Tyvärr verkar inte heller den Moderata arbetsmarknadsministern begripit arbetsmarknadens dynamik, utan resonerar som Sverigedemokraterna. Läs t ex Karl Malmqvists bloggpost om detta.

Federley käkar sopprötter till frukost

Detta klipp från dagens migrationspolitiska debatt i Sveriges Riksdag är kanske den mest magnifika avklädningen av Sverigedemokraterna jag har sett. Fredrick Federley ÄGER sopprötterna och gör det sakligt, smart och smakfullt. :-)

Centeraktivitet i debattmedia

Det är en hel del Centerbuzz just nu på olika debattsidor.

Igår tog den nya partisekreteraren Michael Arthursson till orda på Newsmill och bekräftar Centerpartiets liberala mission.

I Nacka har en interndebatt blossat upp där Tobias Wahlqvist tycker att nackacentern driver en tillväxtfientlig linje, får mothugg av distriktsledningen OCH Svenska Naturskyddsföreningens lokalavdelning, som tycker att nackacenterns tillväxthat är toppen.

Den till Centerpartiet knutna tankesmedjan FORES utmanar LO's motstånd mot invandring i Aftonbladet och båda riksdagsledamöterna Roger Tiefensee och Fredrick Federley kräver idag moderation i debatten kring jordbrukspolitiken i EU.

Låt oss vara fullständigt klara över en sak: EU's jordbrukspolitik är vidrig. Den gör livsmedel dyrare, hindrar också utveckling och stänger ute omvärlden från den europeiska marknaden. Ett tillstånd som bidrar till att hålla Afrikanska länder och andra i fattigdom.

Icke desto mindre har Roger och Fredrick en poäng. Det kommer inte att gå att avskaffa jordbrukspolitiken i ett slag. Om man driver den linjen låter man det bästa bli det godas fiende. Det kanske är så att vi får fokusera på en tugga i taget. Om politiken reduceras till någon slags skönhetstävling om vem som kan tycka sämst om sakers tillstånd kan det säkert bli en jättefin debatt, men knappast några resultat.

---

Update: Herrar Tiefensee och Federley har dock att bevisa att det är verkliga avsikter om jordbrukspolitikens avskaffande som föranleder artikeln och inte ett försök att hindra avvecklingen av de ohemula stöden och det ohållbara systemet.

LO vill stoppa arbetskraftsinvandringen

LO's ordförande Wanja Lundby-Wedin säger på radion att invandringen måste stoppas "tills problemen är lösta".

De problem som avses är att enskilda kriminella typer i enstaka fall missbrukar möjligheten för människor som råkar var födda utanför EU/EES att komma till Sverige för att jobba. (Ett faktum som exploateras till max av krafter som inte gillar invandring, ska sägas.)

Lite som om att man skulle stänga alla banker eftersom det förekommer checkbedrägeri.

Jag vet att LO inte gillar invandring. 1968 krävde de stopp för den dittills mycket väl fungerade invandringen. Innan dess var integrationen inget problem, eftersom folk som invandrade gjorde det direkt till jobb. Det ansåg LO var ett hot mot svenskfödda och den Socialdemokratiska regeringen levererade.

Undrar vad alla de människor som vill och kan komma och jobba, och som HAR seriösa och riktiga jobb som väntar på dem, säger om Lundby-Wedins förbud för dem att göra så?

Forskare drar ner brallorna på LO

En doktorsavhandling från Örebro universitet har kartlagt LO's invandrings- och invandrarpolitik och slutsatserna är inte nådiga.

LO har för vana att bete sig svinaktigt mot allt och alla för att försvara sina intressen. De har fått hållas tack vare det långvariga Socialdemokratiska maktinnehavet. Något som nu förhoppningsvis kan ändras...

Läs även Fredrik Segerfeldt.

"Gillar man Sverige röstar man inte in SD"

Så sa statsministern igår i SVT's utfrågning. Och visst stämmer det. På flera sätt.

Sverigedemokraterna driver en djupt osvensk politik. Jag vet inte vilket "Sverige" deras företrädare syftar på när de målar upp sitt invandringsfria utopia, men Sverige har genom historien nästan alltid haft en öppen syn på migration.

Det är inte så konstigt. Ett litet land i ett hörn av världen är beroende av internationellt utbyte för att utvecklas, både ekonomiskt och kulturellt. Om SD hade haft inflytande på det sena 1800-talet hade vi gått miste om de hundra år av tillväxt inflödet av internationellt kapital möjliggjorde.

Den betydande invandringen under 50- och 60-talen var succé för alla inblandade, fram tills 1968 då facket satte stopp för det hela eftersom de ansåg att invandringen hotade jobben för de svenskfödda [sic]. En mycket osvensk manöver som tillsammans med annan socialism fick konsekvenser för den ekonomiska utvecklingen.

Att invandringen skulle kosta pengar är något som ibland hävdas av Sverigedemokrater, men det gör ju barnafödande, tullverk och skolor också. Det finns för den skull ingen större anledning att lägga ned sådan verksamhet? Invandring är med gott teoretiskt och empiriskt stöd på det hela en god affär. Läs t ex denna UNDP-rapport. Eller denna ESO-rapport.

Anders Borg dömde ut Sverigedemokraternas försök till "beräkningar" som djupt undermåliga, för att uttrycka sig milt. Ingen är väl särskilt förvånad. Det saknas - faktiskt - rationell grund till deras politik.

Att dessutom försätta Sveriges riksdag i ett låst läge, som hindrar regeringen från att styra landet, innebär stora problem. Återhämtningen kommer av sig, oro om statsfinanser och räntor driver investeringar ur landet och arbetslösheten kommer åter att börja öka.

Tänker du rösta på Sverigedemokraterna måste du också förklara varför du är beredd att skada Sverige och alla svenskar.

Hatten av för Nalin Pekgul

Via Johan Ingerö (och Dick Erixon) hittar jag Nalin Pekguls tal från Folk och Försvarkonferensen i Sälen.

MYCKET läsvärt om islamismen och de positiva motreaktionerna till den hos muslimer i Sverige.

Det är så befriande att läsa en text som förklarar islamismens utbredning med rent mänskliga faktorer, istället för att marxistisk klassanalys och/eller USA-imperialismen ska yxas in som huvudsakliga förklaringar till att folk börjar bete sig som arslen.

Läs!

En saftig biff serverad med kattspya

I förra veckan käkade ett gäng svenska bloggare lunch med norska Fremskrittspartiets partiledare, Siv Jensen.

För drygt ett år sedan skrev jag om Frp's märkliga ideologiska tulipanaros. Frp var från början ett missnöjesparti i sin klassiska form och är till stor del det fortfarande. För att så att säga bli ett "riktigt" parti behövde man en ideologi att stå på.

Att man valde klassisk liberalism är mycket glädjande, men det är också lite konstigt. Det bränsle med vilket man driver debatten framåt är till stor del något som är helt oförenligt med klassiskt liberala idéer: invandringsfientlighet.

Att ställa nationaliteter mot varandra och hävda att norrmännen ska ha förtur till jobb och sådant trams är inte bara en avskyvärd tanke, det är också motsatsen till liberalt.

Det är en total krock mot marknadsekonomins principer och är följdriktigt även ekonomiskt ineffektivt. Det är lämplighet som ska avgöra vem som ska ha ett jobb, inte nationalitet, antal tjänsteår eller något annat.

Förhoppningsvis är Fremskrittspartiet på väg mot en bättre och mer liberal politik även på migrationsområdet. Den dagen tänker jag älska dem förbehållslöst, då man sätter ner foten och konstaterar att: "Vi har vært dumme. Det er klart at man ikke kan skille mellom folk og folk. La oss åpne våre grenser for alle som ønsker å komme til Norge for å bo, arbeide og drikke Ringnes."

Tills dess tänker jag betrakta dem med vederbörlig skepsis.

SD's politik ett hot mot tillväxten och säkerheten

Det finns naturligtvis en mängd humanistiska anledningar till att främlingsfientligheten är åt fanders, men vad man också måste tänka på är att invandringsmotståndet hotar tillväxten.

Sverigedemokraterna har till och från gjort ett stort nummer av att invandringen kostar en massa pengar. Det är ett rent felaktigt påstående. Det vet alla som förstår grundläggande nationalekonomi.

Det fastslås också i en pinfärsk rapport från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, ESO. I samma rapport fastslås också behovet av att nyinflyttade snabbare kan ta sig in på arbetsmarknaden.

(En bra och kostnadsfri åtgärd vore att steka den förhatliga LAS så fort som det bara är möjligt.)

En annan rapport som fastslår invandringens potentiellt kraftfulla positiva effekter på tillväxten kommer från UNDP.

Med diverse förslagna pr-stunts och en indignerad kritikerkår som ständigt går i Åkessons fällor och därför jobbar både hårt och gratis med att sprida Sverigedemokraternas 'idéer', går det ganska bra för dem.

Det spelar inte så stor roll att deras knäppa ansatser vederläggs länge och väl, deras väljare kommer inte att läsa några rapporter. De flesta av dem tror hellre på hemvävda teorier och fördomsbejakande klintbergare, än på den forskning som faktiskt kan ge en del svar på de frågor som SD ställer.

(Eller åtminstone påstår sig ställa - det är med all rimlighet i själva verket så att de redan har ett stort svar och mer ägnar sig åt att hitta frågor till det svaret.)

I den uppenbart falska omsorgen om svenskarnas säkerhet målar man också upp islam som det största hotet.

Lika lite som man bemödar sig att ta reda på fakta om invandringens ekonomi, grundar man den säkerhetspolitiska analysen på något som helst vetenskapligt underlag.

I en rapport från 2007 från Europol, kartläggs den terrorism som drabbar europas folk. I den kan man läsa att 498 terroistattacker genomfördes i Europa under 2006.

Av dessa var 424 genomförda av separatister (Frankrike är hårdast drabbat med 283 attacker, Spanien hade 136.)

55 genomfördes av vänsterextremister. (25 i Grekland, övriga i Tyskland, Italien och Spanien)

1 högerextrem attack förekom. (Polen)

1 attack genomfördes av islamistiska terrorister. (I Tyskland)

Sedan finns under 2006 17 ytterligare försök att mörda folk av politiska skäl, som i rapporten går under kategorin "övrigt".

Att rikta in säkerhetspolitiken mot islamistisk terrorism vore alltså ett fundamentalt klavertramp, som skulle ta resurser från bekämpande av andra och större hot.

Sverigedemokraternas politik är alltså inte bara skadlig för ekonomin, utan också rent livsfarlig för vårt folks säkerhet.

---

Länk till ESO-rapporten (pdf).

UNDP-rapporten, HDR 2009 (pdf).

Länk till EU Terrorism Situation and Trend Report, 2007 (pdf).

Synen på människor som offer gör dem till sådana

Egentligen är inte integrationspolitiken något märkvärdigt. De problem som vi kan uppleva kring integrationen bygger egentligen på en felaktig politik inom en lång rad områden. Felaktigheter som drabbar hela samhället, men som blir särskilt tydliga (och allvarliga) för till landet nyinflyttade.

Det finns inga quick fix. Det finns däremot en lång rad strukturella problem som måste lösas. Det kommer att ta lång tid, men desto större anledning att sätta igång omedelbart.

Sanna Rayman var på det senaste stureplanscentermötet på vilket vi träffade Maciej Zaremba, och skriver om det i SvD. Hon tar också upp en mycket viktig bok i ämnet, Nima Sanandaji's Mellanförskapet.

Jobb. Vi behöver alla försörja oss. Vi måste ha pengar till mat och husrum. Vi behöver pengar för att kunna köpa oss en gnutta frihet. Vi behöver pengar för att ge våra barn det de behöver och ibland sådant de inte behöver, men som vi vill ge dem för att vi älskar dem och vill att de ska ha det bra.

I vårt land har vi skapat ett samhälleligt skyddnät som hindrar att vi slår i backen om vi misslyckas med manövrerna uppe i arbetstrapetsen. Det är bra att det finns ett sådant i fall att repen skulle visa sig vara gamla och ruttna, felkonstruerade eller att man helt enkelt hanterar dem på fel sätt. (Personligen litar jag dock hellre på egenhändigt ihopsparade säkerhetslinor, men det kanske är en smaksak.)

Systemet bygger på att man ska studsa upp igen och det har man god chans att göra om man har haft fotfäste på arbetsmarknaden och då hunnit skaffa sig kunskap och kontakter.

Systemet fungerar absolut inte när samhället - i ett uttryck för missriktad välvilja - bara baxar upp folk på skyddsnätet. Där ligger de allra flesta av dem kvar och är helt utlämnade till skyddsnätets administörers välvilja.

Man måste fundera på vad detta gör med människor.

Att låsa fast folk i ett tillstånd där de överlever utan egen ansträngning, men helt saknar makt över sitt liv, är enligt min mening en hänsynslös misshandel.

Att få pengar utan att förtjäna dem skapar ingen trygghet. Att inte kunna påverka sin inkomst genom att jobba hårdare och/eller smartare dödar framtidstro. Att inte kunna känna hopp om sina barns framtid är ännu värre.

--------------------

Update: Precis när jag postat inlägget ser jag via Centerbloggar att Emil Källström uppmärksammar en artikel om just LAS och de problem som lagen innebär för den som vill anställa.

Privatisera AMS, höj kvaliteten i SFI och avskaffa LAS

Jag är så oerhört nöjd med vad Stureplanscentern har blivit. Verkligen superkul att kunna välkomna så olika människor med olika bakgrunder och olika ideologiska övertygelser. Att diskutera, jämföra erfarenheter, upptäcka oväntade likheter och skillnader i tankesätt.

Dynamiken kommer från att utmana varandras invanda tankar. Tankar som så lätt blir till dogmer när de bara diskuteras med sådana som tycker precis likadant. Det är väl antagligen då man hamnar i något slags ideologiskt metatillstånd där Organisationen blir viktigare än det innehåll som organisationen är till för att förvalta.

Igår hade vi stureplanscentermöte och kvällens gäst var Maciej Zaremba. Ett 60-tal åhörare hade kommit för att lyssna och diskutera och fick en lustfyllt berättad men framförallt ögonöppnande beskrivning av en rad egentligen helt onödiga integrationsproblem.

Ett par områden känns det ytterst angeläget att ta tag i omedelbart och med tanke på den namnkunniga publiken finns det väl vissa förutsättningar för att budskapets sprids in i potenta korridorer.

SFI-utbildningen. Nu händer det i o f s en hel del på det området (åtminstone i Stockholm), med privatisering och större flexibilitet, men kanske kraven på kvalitet och vidhängande uppföljning borde styras upp. Maciej Zaremba var dock kritisk till denna privatisering och ville återkommunalisera SFI-utbildningen. Jag håller inte med. En privat aktör är ALLTID effektivare än en kommunal dito och med rätt formulerade krav (och uppföljning) så blir det helt enkelt mer SFI för pengarna.

Arbetsförmedlingarna. Dessa fungerar fullkomligt uselt. Det visste vi ju kanske redan. För folk med invandrarbakgrund fungerar det dessutom ännu sämre. Det finns inga enkla svar, men helt klart är att kvaliteten MÅSTE öka!

En metod skulle kunna vara att även här utnyttja marknadsekonomins kraft. Ta hela arbetsförmedlingarnas budget och låt alla som vill idka arbetsförmedling få del av dessa pengar och att arbetsförmedlarna får betalt per förmedlat jobb. Kanske i två steg - hälften av ersättning när jobbet förmedlas och andra hälften om samma person har jobb efter ett år.

Jag vet. Löst formulerade fantasier, men någonting måste göras åt detta. Arbetsförmedlingarna fungerar inte och det är många på väg dit just nu.

LAS är naturligtvis också ett gigantiskt hinder för invandrare och för alla andra som inte haft en anställning länge i Sverige.

Alla rörlighetshinder i sig är kraftigt tillväxthämmande och det är väl nu vi behöver tillväxten som allra mest.

Detta är saker som regeringen måste ta tag i och det bästa är ju faktiskt att det inte ens kostar en massa pengar. AMS har redan sin budget och att avskaffa LAS kostar inte ett öre. Tvärtom kanske, eftersom det sannolikt kommer att leda till färre meningslösa processer i Arbetsdomstolen.

Maciej Zaremba gästar stureplanscentern

Mitt förhållade till DN Kultur är lite tudelat. Varje gång man läser något av vänsterextremisten Andreas Malm (ni vet, han som tycker att världen vore en bättre plats om Iran hade kärnvapen) vill man ju bara kräkas.

Samma tidning bjuder dock ibland på oerhört intressanta och tankeväckande essäer av t ex Maciej Zaremba.

För ungefär ett år sedan hälsade Maciej på oss på den centeravdelning jag är aktiv i, stureplanscentern. Och nu på tisdag är det dags igen.

På det vanliga stället, Restaurang Republik på Tulegatan 17, träffas vi vid halvsjutiden. (tisdag den 7:e alltså) för att höra mer om det som Maciej skriver om i sin artikelserie "I väntan på Sverige".

• Landet i nöd och lust
• Vem äger flaggan?
• Vilse i mångfalden
• Mät din snorre
• Svensk? Var god dröj!

Jag vill också passa på att påminna om alla är välkomna på stureplanscenterns möten, oavsett partimedlemskap och ideologisk övertygelse.

300/9 proportionen på (fp)'s feltänk

Folkpartiet vill stoppa matematikundervisning på arabiska. Varför i all friden då?

För det första är arabiska faktiskt matematikens orginalspråk.

För det andra är det med all rimlighet viktigare att matematiklektionerna används till att lära ut matematik på ett så effektivt sätt som möjligt.

Kanske är det sviktande svenska matematikkunskaper som ligger bakom folkpartiets hållning? För visst borde ett språk som talas av över 300 000 000 människor vara större än ett språk som talas av 9 000 000...

Politik som skapar s-väljare

När jag var liten, på 70-talet, förekom en hel del kritik mot den socialdemokratiska politiken och den maktfullkomlighet som man förknippade den med. Kritik förekom också i statstelevisionen, även om den där mest kom från vänster.

Jag minns en sångtext från ett barnprogram som lydde något i stil med följande:

"En socialdemokrat får då inte vara lat
han måste flytta på alla stackars människor..."

Jag hade ingen aning om vad saken egentligen handlade om, men jag minns att jag tyckte att sången var mycket rolig.

Upphovsmännen fick antagligen sparken minutrar efter sändningen och deras akter hos IB försågs med röda flaggor, men ett frö av tvivel mot socialdemokratins påstådda förträfflighet var sått.

Detta påmindes jag om i våras, då debatten gick hög kring socialdemokraternas barocka hållning om kommunarrest. Vem tror man att man är när man vill bestämma var människor ska bo?

Det är verkligen mysko att de framhärdar i detta vansinne. Senast i dagens DN Debatt av Veronica Palm med den charmiga rubriken, "Låt inte flyktingarna bestämma var de ska bo."

Detta är naturligtvis ett uttryck för en ideologi och kanske också en människosyn som går ut på att politiken genom Den Goda Staten ska förse människor med livets nödtorft och ta hand om dem från vaggan till graven. Om staten ska försörja människan så har den ju kanske också rätt att bestämma lite över henne också...

(Det vore väl en grej om det faktiskt funkade. Om Den Goda Staten faktiskt lyckades tillfredställa människors behov. Men det gör den inte. Har aldrig gjort. Kommer aldrig att göra. Av rent praktiska skäl. Men det kanske är en annan diskussion.)

För oss som tycker att människor är tillgångar och inte belastningar är Veronica Palms socialistiska hållning obegriplig. Kommuner borde konkurrera om att få människor att flytta in.

Att tvinga människor att bo på ställe de inte har valt hindrar dem från att använda sina egna nätverk för social gemenskap och för att fixa jobb.

Men kanske är socialdemokraternas migrationspolitik ändå relevant ur deras perspektiv?

Starka individer som jobbar och driver företag är mindre benägna att rösta på sossarna än de som tvingats ner i bidragsberoende. Fler i utanförskap betyder fler s-väljare.

Läs också Magnus Andersson.

Ge nya myndigheter solnedgångsklausul

Jag har inte jobbat mot stat eller kommun på flera år, men det senaste projektet som vi gjorde för en myndighet lämnade oss med en hel del erfarenheter.

Överlag kan man säga att förvaltnings-Sverige är väldigt akademiskt. Få beslut fattas utan god vetenskaplig grund. Men det innebär också att teori tillåts gå före praktik och att bristen på vetenskaplig grund ibland hindrar beslut från att fattas överhuvudtaget.

Det är mycket personal inblandad i allt man gör. Myndighetspersonal verkar ha i det närmaste oändlig tid till möten och allt ska stötas och blötas helst en tre fyra gånger om innan man får gå därifrån.

Väldigt mycket av uppmärksamheten är också riktad inåt. Ledarskapets kärna verkar vara förankring och interninformation. Man lägger mycket tid på interna möten och då och då bevistas kursgårdar i sörmland för lite extra fokuserat interninformerande (under gemytliga former).

Att arbeta på en myndighet utan att bli informerad om precis varenda manöver myndigheten eller deras konsulter tar sig för kan tydligen upplevas kränkande och anses generera utbrändhet, vilket (åtminstone då) var ett stort hälsoproblem på statliga arbetsplatser.

Varenda myndighet, hur liten den än är, har en kopieringsmaskin, fax och telefonväxel. Vi har drivit vårt lilla företag i sju år och har behov av kopiering ett par gånger i halvåret. Vid sådana tillfällen tar vi med wienerbröd till ett annat kontor tvärsöver gatan.

Varenda myndighet, hur liten den än är, har minst en it-kille och minst en växeltelefonist. Oftast är den ordinarie växeltelefonisten mammaledig eller utbränd, varför en annan hyrs in från proffice.

IT-killen har ibland starka idéer om säkerhet, it-relaterade verktyg som antas öka effektiviteten, varvid mjuk- och hårdvara köps in, jämte ett betydande antal konsulttimmar för att få det hela att funka.

Barbro 57 tycker att det här med "e-mail" är en kul grej. "Jättespännande med Internet och allt som kommer i framtiden och så". Lösenordet är hennes barnbarns förnamn + siffran 12 (utan mellanslag) och står för säkerhets skull skrivet på en post-it lapp på den nya platta skärmen som visserligen var dyr, men som är "arbetsmiljöoptimerad" för just statliga och kommunala arbetsplatser.

Varför skriver jag nu allt detta?

Jo, för det har styrning på väldigt mycket av det som debatteras på den här och andra bloggar.

Migrationsprocessen är ett flagrant exempel på där svenska myndigheters effektivitetsimplossion verkligen har digra konsekvenser för enskilda individer. Historien om Thanh från Vietnam illustrerar med all (o)önskad tydlighet hur illa det är ställt.

Rättsväsendet beskrivs av bland andra journalisten Nuri Kino på ett sätt som väcker förskräckelse. Polisen är vansinnigt ineffekiv, kostar på tok för mycket och är en organisation där den psykiska ohälsan härjar fritt. Även om det bara skulle vara hälften så illa som Nuri framställer det, kan det bara beskrivas som katastrof.

FRA-lagen är en effekt av att de myndigheter som har hand om den svenska underrättelsetjänsten kostar allt mer, samtidigt som att de blir mindre och mindre effektiva. Man der den nya tekniken som en slags helig graal, med vilken man helt enkelt kan lämna den så tidskrävande "verksamheten" lite för sig själv i de automatiska "fiske"-systemen, så att man mer eller mindre på heltid kan ägna sig åt intern förankring, möten, vistelse på kursgårdar och fackligt arbete.

Hela försvarsmakten är för övrigt ett enda svart hål. Okontrollerad budget med galopperande underskott och ett allmänt ansvarslöst hanterande med skattebetalarnas pengar.

Detta är för övrigt ett beredskapsproblem. Om vi plöstligt skulle stå inför ett växande militärt hot har vi ingen organisation som på ett effektivt sätt kan bygga upp försvarskapaciteten. Hur mycket medel som än avsätts för den uppbyggnaden rinner de ut genom försvarsorganisationens administrativa hål.

Detta är dock på inget sätt något vare sig nytt eller unikt för Sverige.

Den brittiska historikern C. Northcote Parkinson beskriver det i vad som kallas "Parkinsons lag". Den går kortfattat ut på att all statlig (och en hel del annan) verksamhet har en tendens att förmera och fördyra sig själv, utan att för den skull åstadkomma mer (utan kanske till och med tvärtom).

Men att det i Sverige har tillåts gå så långt har kanske sina orsaker. Vi betalade fram tills nyligen världens högsta skatter, men föll samtidigt som en sten genom väldfärdsligan i världen. Det går åt väldigt mycket pengar och vi får allt mindre för dem.

Tack vare källskattesystemet där vi liksom aldrig ser de pengar vi betalar till det gemensamma, verkar det finnas en känsla av att det liksom är någon annan som betalar. Då känns ineffektiviteten kanske inte lika allvarlig.

Läser på Johan Ingerös blogg om folkpartiet i Nacka som listar 100 myndigheter som omedelbart kan läggas ner. Det är en bra början.

Jag tror också att alla nya myndigheter ska förses med en tidsbegränsning för sitt uppdrag. I sitt regleringsbrev ska deras uppgifter som tidigare preciseras, men med tillägget att de har exempelvis 5 år på sig att åstadkomma ett visst resultat och att man efter den tiden får utvärdera myndighetens insats.

Ingen i personalen anställs för längre tid.

Lyckas man väl med sitt uppdrag ligger ju dock personalen bra till för nya förordnanden.

Solnedgångsklausul, kallas det.

Att stoppa in ideologin i efterhand

Ali Esbati skriver om högerpopulismen i Norge och Fremskrittspartiets framgångar i opinionsmätningarna och Mattias $vensson utvecklar resonemangen på sin blogg.

Fremskritspartiet strävar visst efter att - liksom lite i efterhand - skaffa sig en ideologisk grund och har - läser jag nu hos $vensson - stundtals försökt använda klassiska liberala hjältar i bygget. Sådana som jag verkligen högaktar som t ex FA Hayek och Milton Friedman.

Hur man samtidigt som man vill grunda sin politik på dessa stora tänkare, också har en invandringsfientlig hållning är för mig obegripligt. Att grunda politiska idéer på Friedman, Rand och Ludvig von Mises är oförenligt med rasism och främlingsfientlighet.

Men kanske är man så fula att man helt enkelt väljer en lätt väg till de procenten väljare som av olika anledningar vill stoppa invandring.

Invandringsfientlighet är ett märkligt fenomen och nästan lite lustigt, om det inte vore så att det faktiskt kan ha utomordentligt allvarliga konsekvenser för folk. Invandringsfientligheten är fullkomligt irrationell, tvivelsutan, men den finns där och jag antar att man måste försöka förstå den.

Att vara rädd för främlingar kanske på något sätt är en naturlig mänsklig egenskap.

Själv är jag höjdrädd och jag har en god vän som tycker att fåglar är väldigt obehagliga.

Det är väl fråga om nedärvda reaktioner på sådant som var farligt på stenåldern. Rädslor som höll våra förfäder uppmärksamma på faror och som därför höll dem vid liv så att de kunde fortplanta sig och sprida sin höjd-, främlings- eller fågelrädda DNA.

Ovanstående är naturligtvis bara spekulationer, men vad jag vill ha sagt med inlägget är att främlingsfientlighet är fullständigt irrationellt ur såväl socialt- som ekonomiskt liberala synvinklar.

Med det sagt får man väl ändå hoppas att de klassiskt liberala idéerna muras in i Fremskrittspartiets grundbygge, till skydd från skadedjur och snålblåst.

Känslosam debatt grundad på missförstånd?

Frågan om vård för papperslösa är inte helt okomplicerad och när jag först hörde talas om detta trodde jag faktiskt att man med papperslösa menade asylsökande som kommit till landet utan handlingar.

Det är lätt att förstå att man i länder man behöver fly ifrån, inte utan vidare fixar ett nytt pass.

Så är det emellertid inte. Papperslösa är i första hand människor som kommer för att jobba eller annat, utan att ge sig till känna för myndigheterna. Det är hur lätt som helst att göra sig icke-papperslös genom att gå till migrationsverket och anmäla sig.

I många år har människor hindrats från att komma till vårt land utan att asylskäl föreligger. Detta var dumt och onödigt och ändras i och med regeringens tillsammans med miljöpartiets initiativ om arbetskraftsinvandring.

Personligen kan jag tycka att det borde finnas möjlighet för de som redan är i Sverige att söka om arbetstillstånd härifrån, men migrationsministern hänvisar till rättssäkerhet och rättvisa inför lagen.

Det kanske är orättvist att de som skött sig och hörsammat avvisningsbeslut i praktiken straffas jämfört med de som struntat i myndighetsbeslut och stannat kvar ändå, men man måste ibland också se till rent praktiska förhållanden.

Jag röstade hursomhelst i enlighet med partilinjen och nej till motionen som krävde skattefinansierad sjukvård, även sådan som inte är akut, för s. k. papperslösa.

Självklart ska alla som finns i landet få akut vård när det behövs och det är ingen skillnad mot tidigare. Faktum är att ingenting i riksdagsbeslutet innebär någon skillnad mot tidigare. Det är en tidigare överenskommelse som nu lagfästs. Det är märkligt att det inte skett tidigare, men möjligen var det en för het potatis att bolla upp i förhandlingar mellan Socialdemokraterna och deras stödpartier.

Debatten har blivit väldigt sned och man hör och läser många känslosamma argument, men de starka känslorna vilar på felaktiga bevekelsegrunder.

I och med den kommande arbetskraftsinvandringen är detta ett problem som löser sig implicit.

Alla som med emfas (och oftast antagligen med de ädlaste av syften) rycker ut till de papperslösas stöd bör glädjas åt arbetskraftsinvandringen och argumentera för den med samma kraft.

Merit Wager, NEO och Fredrick Federley har skrivit bra om saken.

Läs också Migrationsministern och övriga alliansens migrationspolitiska talespersoners SvD Brännpunkt.

Ökad invandring bra för Sverige!

Philippe Legrain skriver idag en debattartikel i DN om resultat från en rapport han har tagit fram på uppdrag av Globaliseringsrådet. Och slutsatserna är föga förvånande:

Ökad invandring är på det hela taget en mycket god affär för alla inblandade.

Dessutom är det moraliskt fel att ha en politik som hindrar människor från att bo där de helst vill, oavsett om man råkar vara född där eller inte.

Sopprötter, rasister och delar av vänstern är skeptiska mot ökad rörlighet över gränser, men det är en obefogad skepsis. I alla fall när den vilar på ekonomiska bevekelsegrunder.

Visst finns det praktiska frågor att lösa, men det handlar egentligen inte om själva invandringen... Den är toppen! :-)

Arbetskraftsinvandring ta mig fan!

Alla som läser den här bloggen vet vad jag vanligtvis tycker om miljöpartiet och deras stundtals helt galna politik. (inte minst på miljöområdet)

Idag förtjänar de dock rejält med respekt!

På DN Debatt idag kan man läsa att Miljöpartiet gör gemensam sak med regeringen för att öppna upp gränserna för arbetskraftsinvandring!

Detta är inte bara det moraliskt och ekonomiskt rätta. Det löser också de problem för de som kallas "papperslösa".

Skrev om detta förra veckan på stureplanscenterbloggen och då var ärligt talat min förhoppning inte att detta skulle komma till stånd ännu på länge. Trodde inte heller att en blocköverskridande överenskommelse var möjlig.

Då hade man ju inte räknat med att Miljöpartiet skulle resa på sig och leverera på det här sättet.

Stort. :-)

Läs mer hos Folkvalde Fredrick som är migrationspolitisk talesperson för centerpartiet.

Papperslösa och arbetskraftsinvandring

Jag skriver idag på stureplanscenterbloggen om papperslösa och den lösning på deras orimliga situation som faktiskt finns inom räckhåll genom regeringens vallöfte om arbetskraftsinvandring.