En saftig biff serverad med kattspya

I förra veckan käkade ett gäng svenska bloggare lunch med norska Fremskrittspartiets partiledare, Siv Jensen.

För drygt ett år sedan skrev jag om Frp's märkliga ideologiska tulipanaros. Frp var från början ett missnöjesparti i sin klassiska form och är till stor del det fortfarande. För att så att säga bli ett "riktigt" parti behövde man en ideologi att stå på.

Att man valde klassisk liberalism är mycket glädjande, men det är också lite konstigt. Det bränsle med vilket man driver debatten framåt är till stor del något som är helt oförenligt med klassiskt liberala idéer: invandringsfientlighet.

Att ställa nationaliteter mot varandra och hävda att norrmännen ska ha förtur till jobb och sådant trams är inte bara en avskyvärd tanke, det är också motsatsen till liberalt.

Det är en total krock mot marknadsekonomins principer och är följdriktigt även ekonomiskt ineffektivt. Det är lämplighet som ska avgöra vem som ska ha ett jobb, inte nationalitet, antal tjänsteår eller något annat.

Förhoppningsvis är Fremskrittspartiet på väg mot en bättre och mer liberal politik även på migrationsområdet. Den dagen tänker jag älska dem förbehållslöst, då man sätter ner foten och konstaterar att: "Vi har vært dumme. Det er klart at man ikke kan skille mellom folk og folk. La oss åpne våre grenser for alle som ønsker å komme til Norge for å bo, arbeide og drikke Ringnes."

Tills dess tänker jag betrakta dem med vederbörlig skepsis.