Europafacket förvärrar Greklands problem

Grekerna är ju för sköna. I år efter år har de röstat fram vänsterpopulister som lovat guld och gröna skogar, i form av sociala reformer, låg pensionsålder och en allmän alltåtallapolitik.

Att dessa har betalt för sitt maktinnehav med checkar som visade sig bounca verkar inte utgöra något större hinder för att fortsätta på samma väg. Kopplingen mellan skapande och värde och distribution av detsamma är en faktor som inte verkar diskuteras. Åtminstone är det ingen diskussion som tränger upp till ytan, som belamras av skräniga fackförbund och politiska extremister som passar på att exploatera eländet.

Istället för att rikta blicken inåt och fundera på om det inte skulle vara bra med tillväxt, och vilken politik som skulle kunna tänkas stimulera sådant, protesterar man våldsamt mot sådana åtgärder som måste vidtas för att täta läckorna i den svårt sargade ekonomin.

Föremål för ilskan är också, hör och häpna, internationella långivare. Det kanske är så att makthavarna söker klamra sig fast vid makten genom att försöka rikta grekernas ilska utåt istället för mot dem själva.

Europafacket, som leds av Wanja Lundby-Wedin, lägger stora resurser på att arrangera dessa upploppsliknande protester, tvivelsutan av politiska skäl. Tydligen håller man på att bygga upp den rätta revolutionära stämningen inför Europafackets årliga kongress som passande nog äger rum i Aten nästa vecka.

Arbetarrörelsen motverkar sund invandring

I går morse kunde man vakna upp till goda vännen Fredrick Federleys stämma på radion. Ämnet var cirkulär migration och den utredning därom som han har arbetat i tillsammans med bland andra Mikaela Valtersson (MP), som för övrigt är en fantastisk politiker och som enligt mitt tycke borde ha nominerats till språkrör. (Men det är en annan diskussion.)

Utredningens andemening är klockren. Från att ha haft ett ganska otidsenligt von obenperspektiv på migrationen är det nu dags för Sverige att sluta upp att se oss som en moralisk stormakt, ett blandekonomiskt lyckorike som varenda kotte drömmer att få komma till, för att njuta av generella bidragssystem och fredagsmys.

Människor runt om i världen vill saker. En massa saker. Och när de institutionella systemen i länderna de bor hindrar dem från att förverkliga sina drömmar söker de sig till andra ställen. Lyckligtvis är Sverige fortfarande ett av dem, även om vi är långt ifrån favoritmålet för den som vill jobba sig till framgång. Kanada och Storbritannien står högre på önskelistan och USA är naturligtvis drömmarnas land för väldigt många.

I framtiden kommer människor att vara mer rörliga än tidigare. Fler kommer att flytta mellan länder under skeden av livet, för att sedan på ålderns höst kanske slå sig ner någonstans där klimatet är lämpligt för kvällspromenader och canasta.

Denna nya typ av rörlighet kräver en hel del reformer och den viktigaste är väl just den som utredningen föreslår.

Det finns emellertid en hel del problem förknippade med invandringen som också måste adresseras i institutionella reformer. Arbetslöshet och de sociala problem som uppkommer i dess kölvatten är i sig inget invandringsproblem, utan ett strukturproblem. Den svenska arbetsmarknaden fungerar helt enkelt för dåligt och har inbyggda skydd för den som befinner sig inuti systemet, men håller också den som är utanför ute.

De starka fackförbunden som i Sverige har mycket stor makt. Särskilt under vänsterregeringar, där de kan styra och ställa lite som de vill, har fackliga krav sprungna ur populistisk klasskampsretorik skapat höga trösklar in på arbetsmarknaden.

1968 krävde LO ett stopp för den mycket framgångsrika svenska invandringen, eftersom de ansåg att de hotade jobben för de svenskfödda, och den socialdemokratiska regeringen levererade.

Igår fick naturligtvis också en socialdemokratisk representant uttala sig om Federleys utredning och det första socialdemokraten Göte Wahlström sa i sin replik var "fackliga organisationer". Andemeningen var att det här med arbetskraftsinvandring var dåligt för att vissa av arbetskraftsinvandrarna skulle kunna utnyttjas av oseriösa arbetsgivare...

Möjligen visar detta också "arbetarrörelsens" problem. Istället för att se en möjlighet att få fler medlemmar till fackförbunden och bättre fart på ekonomin genom de skatteintäkter arbetskraftsinvandrarna genererar, väljer man att se allt som hot mot den rådande ordningen.

LO och Socialdemokraterna vill inte ha någon annan invandring än för människor som har det mycket svårt. De är inte intresserade av att öppna vägar för att folk ska kunna förverkliga sina drömmar genom arbete eller företagande, lika mycket som hitta nya offer att mata in i klasskampsdravlet.

Människor kan vara starka, kreativa, produktiva, skapande, fantastiska och från två tomma händer bygga framgångssagor som kommer tusentals andra till del, bara man ger fan i att bygga system som hindrar dem.

---

Fredrick Federley kommer också att vara en av de fem sköna snubbar som får ett helt nytt pratradioprogram i den fria radiokanalen Radio1. Premiär på tisdag. Missa INTE!

LO vill stoppa arbetskraftsinvandringen

LO's ordförande Wanja Lundby-Wedin säger på radion att invandringen måste stoppas "tills problemen är lösta".

De problem som avses är att enskilda kriminella typer i enstaka fall missbrukar möjligheten för människor som råkar var födda utanför EU/EES att komma till Sverige för att jobba. (Ett faktum som exploateras till max av krafter som inte gillar invandring, ska sägas.)

Lite som om att man skulle stänga alla banker eftersom det förekommer checkbedrägeri.

Jag vet att LO inte gillar invandring. 1968 krävde de stopp för den dittills mycket väl fungerade invandringen. Innan dess var integrationen inget problem, eftersom folk som invandrade gjorde det direkt till jobb. Det ansåg LO var ett hot mot svenskfödda och den Socialdemokratiska regeringen levererade.

Undrar vad alla de människor som vill och kan komma och jobba, och som HAR seriösa och riktiga jobb som väntar på dem, säger om Lundby-Wedins förbud för dem att göra så?

"När man blir småföretagare märker man att det inte går att vara sosse"

Det oproportionerliga fokus som nu läggs vid det Socialdemokratiska Arbetarepartiet i media börjar ju nästan bli larvigt. Visst är det intressant att Mona Sahlin avgår. Visst är det intressant att ett parti som tidigare varit det kanske viktigaste i svenskt politik inte längre är det, men någon måtta får det väl ändå vara?

Vinkeln är - i alla fall i radions P1 - att Socialdemokraterna på något sätt är liksom ett viktigt allmänintresse som måste räddas. Den kritiska granskningen verkar ske inom dessa ramar, medan blicken kanske borde lyftas och frågan diskuteras utifrån varför Socialdemokraterna inte längre är relevanta. Det skulle jag tycka vara betydligt mer intressant än att passivt delta i den offentliga interndebatten om hur sossarna kan komma tillbaka.

Varje betraktare med någon som helst slags föreställningsförmåga måste väl se att eran (S)-dominans är över? Huvudanledningen till detta enligt de flesta är att de inte förmått förnya sig. Det stämmer nog. Sannolikheten att de ska kunna förnya sig framöver är också milt uttryckt begränsad.

Sossarna har tidigare varit experter på att styra agendan. De har liksom kunnat anpassa samhällsdebatten till sina lösningar. Det kan de inte längre, delvis beroende på att de inte innehar regeringsmakten, men också att de ingick i ett samarbete som satte begränsningar för handlingsutrymmet.

Den största bojan kring (S)-förnyelsens fot är dock den starka relationen till LO med sin antika syn på arbetsmarknaden och relationen mellan företagare och anställda.

Att företagande och företagandets villkor är centrala faktorer i varje samhällsbygge blir en allt mer spridd sanning. Då kan man inte bygga sin politik på att odla konflikten mellan arbete och kapital...

Den tidigare Socialdemokratiska statssekreteraren Klas Eklund kanske säger det bäst i Dagens PS angående varför han själv lämnade partiet: "Det är knappast någon nyhet. När man blir småföretagare märker man att det inte går att vara sosse".

Forskare drar ner brallorna på LO

En doktorsavhandling från Örebro universitet har kartlagt LO's invandrings- och invandrarpolitik och slutsatserna är inte nådiga.

LO har för vana att bete sig svinaktigt mot allt och alla för att försvara sina intressen. De har fått hållas tack vare det långvariga Socialdemokratiska maktinnehavet. Något som nu förhoppningsvis kan ändras...

Läs även Fredrik Segerfeldt.

En vecka kvar - nu måste vi kämpa på!

Dagens SIFO tas emot med blandade känslor. (C) backar, medan Alliansen som helhet utökar ledningen gentemot de rödgröna. En opinionsundersökning är bara en opinionsundersökning och sammanlagt - i poll-of-polls - så är utvecklingen mycket positiv för Centerpartiet. (SVT's valwebb har en jättebra tjänst för ändamålet.)

Hos sossarna råder två känslor: uppgivenhet och panik. (Förutom Jytte Guteland som tycker att allt går toppen.) Uppgivenheten märks i valstugorna. Medan stämningen är god och intresset högt hos oss kan man inte låta bli att slå en blick då och då till sossarnas stuga där stämningen med god vilja kan beskrivas som avslagen.

Detta bekräftas också i Aftonbladet där socialdemokratiska valarbetare kommenterar det svaga intresset. En intressant förklaring till att det går dåligt för sossarna är att "folk har fått det för bra". Eh... ja, det är väl bra? :-)

Bilden är tagen kl 17 i fredags. En tid då en massa folk är i rörelse på stan och ett bra tillfälle att snacka med väljare. Då är det i det närmaste tomt i s-stugan på slussen. Igår eftermiddag - en lördag en vecka innan valet - med lika mycket folk ute på stan, höll s-stugan stängt!

Övertrampen är så många att de nu är oräkneliga. Valfusk i anslutning till förtidsröstning är rutin och de rödgröna håller - där de fortfarande har möjlighet - propagandafester för skattebetalarnas pengar. Partistödet och de hundratals miljoner som LO pytsar in räcker tydligen inte, utan nu tar man även pengar som skulle gått till vård, skola och kollektivtrafik för att låta Mikael Wiehe försöka få väljarna att förstå att de har fel som inte vill ha socialism.

Trots att de flesta LO-medlemmar föredrar Reinfeldt framför Sahlin kan man läsa om att LO nu öser in (fler) miljoner i S-kampanjen för att försöka köpa sig regeringsmakten. Lycka till med det...

LO sparkar ut oliktänkare

Via Tokmoderaten ser jag att LO givit Linda Bengtzing sparken efter att hon accepterat ett gig för Centerpartiet.

Med tanke på den kraft man lägger på att bekämpa oss i lilla Centerpartiet kan man konstatera att vi är något mycket viktigt på spåren. ;-)

I svallvågorna efter LO's kampanj

Det är väl egentligen onödigt att fortsätta att hjälpa LO att sprida sin smutskastningskampanj och jag har för avsikt att sluta upp med det och istället diskutera politik. Som en liten avslutning vill jag uppmärksamma ett par intressanta blogginlägg på ämnet:

Fredrik Segerfelt skriver som vanligt intressant och klokt och ställer frågor - om framförallt demokratiproblemen förknippade med LO's särställning i Sverige - till några av de socialdemokratiska toppbloggarna.

Tobias och den liberala bloggen Radikalen tycker att LO är (s)tyrt av idioter och får något som kan beskrivas som medhåll i kommentarsfältet hos en gammal bekant från även denna bloggs kommentarsfält, Nickersson, som skriver bloggen Arbetarperspektiv.

Den hälsosamme ekonomisten tycker att vi ska starta photoshop. Det kan man väl göra om man vill, men det viktiga är att vi pratar politik! Det verkar ju tydligen vara LO's och vänsterpartiernas största skräck...

Något att börja tala om är väl kanske, som Isobel Hadley-Kamptz konstaterar i Expressen, är den något tvivelaktiga rödgröna adresseringen av ungdomsarbetslösheten. De vill ju fördubbla arbetsgivaravgiften för unga! Ett märkvärdigt sätt att hjälpa dem till jobb...

Skit i LO - vi håller stilen!

Med lite distans till gårdagens kräkmedel: LO's "kampanj", är jag mindre upprörd. Det är tvivelsutan ett flagrant övertramp, men som mycket väl kan slå tillbaka på avsändaren.

Det som gör mig på bättre humör är vetskapen om den retoriska principen decorums betydelse, "regeln om det trevliga". Folk gillar helt enkelt inte taskigheter av det slag som LO producerar. (Åtminstone inte taskigheter riktade mot folk som man inte redan tycker illa om.)

Det är ju möjligt att LO bedömer att de lyckats piska upp en kritisk massa av hat gentemot regeringen... De klämmer ju fram ansenliga mängder resurser från sina medlemmar (även de knappt hälften som faktiskt INTE röstar på Socialdemokraterna) för att odla detta hat och prackar på medlemmarna slagkraftiga, men grunda, argument.

På allianstågsturnén hade jag i samband med stoppet i Skövde förmånen att få träffa några sköna metallare och mitt intryck efter det samtalet var att de faktiskt håller med om det mesta i alliansregeringens politik, när man väl bemött deras inlärda one-liners.

När det gäller sjuksskrivningarna utmanade jag och frågade om de trodde att det inte förekom fusk. De var alla överens om det fuskades en hel del och raljerade till och med lite över folk de kände som missbrukade systemet.

Vi var också överens om att utvecklingen med allt fler sjukskrivningar var nödvändig att brytas.

På frågan om hur man skulle kunna göra istället, om det som regeringen nu gör är så fel, blev de svaret skyldiga. Jag tror att det i det ögonblicket såddes ett viktigt frö...

Att bara ta ett samtal med metallare och andra LO-jobbare är viktigt. Deras ledare ägnar avsevärda ansträngningar till att demonisera oss som har andra åsikter. Jag tror att skövdemetallarna började fundera över den propaganda som trycks ner i deras halsar när de träffade någon som i mångt och mycket resonerade som de, som hade liknande intressen (i just det här fallet gamla bilar) och som faktiskt kanske ändå innerst inne menar väl, trots att denna läskiga alliansmänniska hade andra politiska lösningar.

Jag tror att det viktigaste är att vi som vill hålla debatten någorlunda snygg försöker hålla huvudena kalla nu och inte låter oss dras ner i dödgrävarträsket som LO öppnat dörren till.

Det är med all rimlighet även så att vänsterpartierna verkligen inte vill tvingas prata politik! RUT, energipolitiken, förbifarten och skattehöjningarna är exempel på frågor som de har stora problem med och det finns säkert många fler.

---

Läs även Johan Pettersson, Tengvallius, Väsbycentern, Per Ankersjö, Caroline Szyber, The Campaign Dossier, Frank Thorén Hall, Thomas Böhlmark, ETR och Annika Beijbom.

I pressen: SvD, SR, TV4 och Expressen.

---

Jag vill också rikta en eloge till Socialdemokraten Johan Westerholm, som i ett kommentarsfält tar avstånd från LO's kampanj! Johan är en vass debattör som använder välgrundade fakta för att vinna debatten, något han dessutom gör irriterande ofta...

Johans debattstil stimulerar oss andra att bli bättre och slutresultatet är en bättre debatt som faktiskt kan driva politiken framåt och göra världen lite bättre. Raka motsatsen till det som LO nu gör...

LO's kampanj ny lägstanivå i Svensk politik

Alltså, jag vet inte vad jag ska skriva eller säga... Jag är mer ledsen än arg.

LO's kampanj, i vilken de har tagit bilder på alliansföreträdare och retuscherat dem kraftigt (Reinfeldt har t ex försetts med en osympatisk och ful skäggstubb). Man har vänt dem upp och ner (En gammal tradition är att hänga de nymördade ledarna man gjort revolution emot upp och ner och förställa kropparna på förnedrande sätt.) Och så kan man hålla på.

Jag tappar lusten till att hålla på med politik. Det är väl kanske det de vill... En sorgens dag.

Expressen... LO's egen sida...

Städade LO's slott för svältlön

Ja, dessa hycklande arslen inom "arbetarrörelsen" upphör ju aldrig att förvåna...

Läs i Expressen om hur de som passar upp på pamparna i ett av LO's slott har det om dagarna.

Dina fackföreningspengar används för att motarbeta dig

En god vän hade som facebookstatus i morse "I förra valrörelsen hade 200.000 anställda i Svenskt Näringslivs medlemsföretag rätt till ledighet utan löneavdrag för att jobba för Moderaterna. Det blir samma sak i valet i år. Hur rättvist är det?"

Det hela är en ironisering över det bisarra faktum att särintresset LO, ni vet de som kräver total makt över den svenska arbetsmarknaden, att utländsk konkurrens ska "go home" och att medlemskap i denna intresseförening ska vara avdragsgillt, varje valår köper in sig i den Socialdemokratiska valkampanjen med ett värde motsvarande flera hundra miljoner! (Läs mer i SvD.)

Att man som företagare tvingas till avtal som innebär att du måste betala för att anställda, istället för att arbeta för dig, ska arbeta för företagarfientlig politik är i sig fördjävligt. Lika illa är att du som fackföreningsmedlem vare sig du vill eller inte tvingas sponsra det socialdemokratiska kampanjmaskineriet.

Nu är jag dessbättre inte medlem i något LO-förbund, men hur kul skulle det vara att betala fem-sexhundraspänn i månaden för en Socialdemokratisk valseger om man nu, som nästan hälften av alla LO-medlemmar, faktiskt röstar på något annat parti?

Jag kan för mitt liv inte begripa varför man som t ex Metallare hackar i sig skiten? Dessutom i år där valet står mellan en (alldeles för) fackföreningsvänlig (om du frågar mig) allians och en inkompetent överbudsklubb med skattehöjningar, kilometerskatter och energikris på agendan...

Schlaug: MP har sålt sig till LO

Hehehe... Jo, honom har de fått för sina synder. ;-)

Man kanske kan trösta Birger med att Miljöpartiets statliga riskkapitalfonder inte kommer att leda till någon tillväxt, jämfört med om företagarna hade fått behålla sina pengar själva...

Läs även Ankersjö.

LO vill söndra och härska

Fackföreningsrörelsen i Sverige har oproportionerligt stor makt. Inte fullt lika mycket nu när vi har en alliansregering, men LO har makt att skjuta hela Sveriges näringsliv i sank. Om de vill. Och det verkar det alltmer som de gör.

Ju högre löneökningarna blir, desto färre får jobb. Enkel matematik.

Någon borde fråga LO-pamparna om de har räknat med effekterna av jobbskatteavdraget? Det förhåller sig nämligen så att jobbskatteavdraget i löntagarnas plånböcker motsvarar en löneökning på 8-9%!

Frågan kan formuleras ungefär såhär: Om vi hade haft en socialdemokratisk regering (och dessa inte infört några jobbskatteavdrag), hade era lönekrav då legat runt 10-13%?

Vad tjänar IF Metall på att kasta ut landets redan av krisen svårt ansträngda industriföretag i konflikt och/eller kostnadskris? Medlemmarna redan fått en ökning av sin disponibla inkomst höjd med långt mycket mer än vad som skulle kunna åstadkommas i någon avtalsrörelse.

Skulle inte det kunna vara nog denna gång?

Det är naturligtvis så att LO (i vanlig ordning) sätter lojaliteten till Socialdemokratiska Partiet högre än den till medlemmarna. Om de ställer till med tillräcklig oreda på arbetsmarknaden kommer regeringen framstå som sämre på jobbpolitik, varvid de räknar med att vänsterpartierna gynnas.

Kosta vad det kosta vill.

---

Urban Bäckström har tröttnat och tar bladet från munnen.

Svenska arbetare för dyra

Ursäkta mig, men det måste ju sägas: Svenska bilarbetare och många andra kostar helt enkelt för mycket. Ni alla bilarbetare är säkert jätteduktiga, men det som händer just nu är ett bevis på att er produktivitet inte motsvarar den lön ni kräver för att gå till jobbet.

Det är inte nödvändigtvis ert fel. Det är kanske till och med troligt att det är ägarna som fattat dåliga strategiska beslut och att ledningen drivit verksamheten klantigt. Icke desto mindre kostar ni mer än vad ni är värda på Saab. (Inte nödvändigtvis på arbetsmarknaden, eller ens i bilbranschen, men på Saab.)

Trots alla dessa konvulsioner i Trollhättan verkar LO som vanligt existera i ett parallellt universum.

Kloka och trevliga Johnny Munkhammar skriver idag på Newsmill om hur LO hellre driver politik än att försöka se till att deras medlemmar har jobb.

Det borde vara brottsligt under rubriken "trolöshet mot huvudman" att göra detta mot sina medlemmar! Att strunta i tillväxt, sysselsättning och välfärd och istället lägga allt krut på att försöka göra Mona Sahlin till statsminister.

Man ska också ha i åtanke att bara lite drygt hälften av LO's medlemmar faktiskt stöder det parti som LO vill se vid makten. Nästan hälften låter sig alltså företrädas av ett fackförbund som motarbetar dem.

Den svenska arbetarrörelsen har både skicklighet och institutionella fördelar när det gäller att framtvinga löneökningar centralt, utan hänsyn till de lokala förhållandena och företagens betalningsförmåga.

Hur någon kan vara förvånad över att Saab eventuellt kommer att läggas ned efter snart 30 förlusttyngda år är i sig märkligt. Hur man kan tycka att det är konstigt att dessa alla år (utom två, tror jag) bjudit på svidande förluster (även i hejdundrande högkonjunktur), när LO ständigt kräver mer och mer från centralt håll - utan hänsyn till specifika förhållanden - är märkligare.

Tankvärt i sammanhanget och inför kommande avtalsrörelse är ju att såväl LO-medlemmar som andra faktiskt genom jobbskatteavdraget fått påökt motsvarande i genomsnitt 11% redan. Vore det inte smart av dem att försöka träffa avtal med arbetsgivarna som har en nivå som gäller vid fortsatt alliansregering och en annan som gäller som vänsterpartierna får makten och Lars Ohly blir finansminister, med tanke på de skattehöjningar som då kommer att genomdrivas?

(Räkna ut hur mycket du har tjänat på jobbskatteavdraget här.)

Det är på inget sätt så att jag manar till återhållsamhet. Jag tycker att alla arbetare ska kräva så mycket lön som de tycker att de är värda. Men man måste vara medveten om att för höga nivåer leder till utslagning på samma sätt som vi nu kanske ser i Trollhättan.

För mer info om avtalsrörelsen rekommenderas webbplatsen "Vad står på spel".

Facket krossade hans företag

Rekommenderar varmt läsning av Henrik Gustavssons Newsmillartikel idag. Henrik vägrade att underkasta sig fackets övermakt och fick betala priset.

Jag har tidigare skrivit om fallet med Henriks byggfirma i olika omgångar.

Byggnads satte in hela sitt stora och mäktiga maskineri och krossade till slut Henrik och hans företag.

---

Federley debatterade i samma medium om kollektivavtalen häromdagen.

Jobbskatteavdraget räcker till två-tre fackmedlemskap

Härom morgonen vaknade man till Ekots förstanyhet att facket förlorar medlemmar i parti och minut.

Utan att skjuta upp de röda glasögonen i pannan implicerade nyhetsförmedlingen LO's (och Socialdemokraternas) välkomponerade förklaring till detta, nämligen att det skulle vara regeringens fel.

Man vinklade det hela så att facket förlorat x antal medlemmar, sedan den dag det inte längre gick att dra av fackavgiften på deklarationen. Att facket även innan dess hållit en halveringstid som skulle få Marie Curie att andas fortare, fanns tydligen inte utrymme för att berätta.

Per Gudmunsson skriver det som alla tänker: visserligen förlorar den som vill vara fackansluten en liten slant på just den reformen. Men på en annan reform som samma regering infört ungefär samtidigt vinner samma person - fackföreningsbenägen eller ej - en rejäl slant genom jobbskatteavdraget.

I Gudmunssons exempel får man läsa att "ett vårdbiträde har fått en dryg tusenlapp mer kvar i plånboken – per månad" och att denna tusenlapp ju faktiskt räcker till att vara med i ett par-tre fackförbund, medlemskap i SAP och annat... (och varför inte en prenumeration på den socialistiska tidningen/annonsbladet Dagens Nyheter)

Men tydligen väljer folk "fel", när de får bestämma över sina egna pengar. Taskigt läge för LO och alla andra som envisas med att erbjuda något som folk inte vill ha till ett pris som ingen vill betala.

Scoop! Wanjas förstamajtal läckt!

Genom ett anonymt tips har faktiskt Wanja Lundby-Wedins tal kommit mig tillhanda och jag väljer att publicera det här på bloggen. Ett bra och framförallt modigt tal, måste man nog säga.

Hursomhelst, här är det:

---------------

Kamrater! (beroende på stämningsläge alt Kära Örebroare!)

Den senaste tidens turbulens kring bonusskandalerna har tagit hårt på mig. Det ska sägas. Jag är uppriktigt ledsen över att det blev som det blev och det har en ofrånkomlig konsekvens.

Vi måste lägga korten på bordet.

Fullständig transparens är det enda som kan återupprätta förtroendet för arbetarrörelsen, så därför tänker jag nu ta tillfället i akt och i detta tal berätta sanningen om fackföreningsrörelsens innersta väsen.

Det är faktiskt det enda rimliga att göra. Det är trots allt ni - medlemmarna - som betalar för allting. Som betalar min miljonlön, som betalar för scenen här som jag står på. För flaggor och banderoller och för fikat efteråt.

Vår idétradition kommer ifrån behovet att skydda de svaga och utsatta, bekämpa orättvisor och sträva efter ett samhälle där alla har samma chanser, oavsett klassbakgrund och ursprung.

Det är naturligtvis bullshit. Det fattar alla som kan tänka längre än vad jag kan kasta Göran Persson. (paus för ev skratt)

LO handlar om en sak: Makt. Makt över samhället och samhällsutvecklingen. Makt över arbetsplatsen och makt över dig.

Makten ska användas till att företräda våra intressen. Och med våra menar jag inte liksom "vi alla medlemmar och förtroendevalda", utan bara vi förtroendevalda och tjänstemän.

Vi väljer att köpa inflytande i ett parti, trots att vi vet att många av er där ute sympatiserar med andra partier. Faktum är ändå att det har varit en ganska framgångsrik strategi. Vi får i princip den politik vi vill ha från dem eftersom de är beroende av de stöd de får av oss (NU menar jag alltså oss, som i oss medlemmar och förtroendevalda - det är ju naturligtvis era medlemsavgifter som betalar för kalaset)

Tyvärr lyckades borgarna dribbla bort löntagarfonderna, annars hade vi vid det här laget faktiskt varit huvudägare av näringslivet. Inte ett lika stort näringsliv, naturligtvis. Privata investeringar uteblir ju när de kommer att utsättas för konfiskation, men vi hade kontrollerat precis varenda arbetsplats i Sverige! DET är makt det! (paus för applåder)

Men man ska inte hänga läpp. Vi tar över tids nog.

Med progressiva skatter och ett återinförande av förmögenhetsskatten hindrar vi vanligt folk - alltså ni, våra medlemmar - att skaffa sig osolidariska sparpengar som skulle kunna köpa osolidarisk frihet eller starta osolidariska företag. Tänk på de som inte har sparat, hur eländiga de skulle känna sig om du skulle lyckas spara ihop till något fint som du drömt om.

Beroende är viktigt. Känslan av vanmakt är vår politiska trolldryck. Människor måste hindras från att själva kunna påverka sina liv.

Vi måste tillsammans se till att trycka ned varandra och känna hur orättvist allting är och att det är höööögerns fel, trots att vi styrt landet i 76 år. (den är förslagen den där högern).

Du ska känna dig utlämnad. Du ska känna dig maktlös. Du ska lämna över ansvaret OCH befogenheterna över ditt liv till Staten och Facket och göra allt för att dessa två storheter ska vara ett och samma.

En ytterligare sanning måste sägas: Det finns faktiskt nästan ingenting som facket FAKTISKT kan hjälpa dig med. Egentligen. Vi säger att vi försvarar dina intressen. Tja, vi kan skicka ett ombud till arbetsdomstolen, men regler är ju regler. Du skulle lika gärna kunna anlita en advokat själv för ändamålet och du skulle antagligen gå plus på det.

A-kassan har egentligen ingenting med facket att göra. Det var liksom bara för att ge oss lite mer makt de lät oss ta hand om förvaltningen av dem, men tyvärr kan man ju faktiskt välja att bara vara med i en a-kassa och inte i själva facket.

Försäkringar och pensioner och sånt då? Efter den senaste tidens skandaler står det väl fullkomligt klart att vi inte är någe vidare på att hantera det där. Det finns en massa sköna aktörer på marknaden som gör exakt samma sak (fast utan att ge VD:n 100 millar).

Hemförsäkringarna är faktiskt - och nu känner jag mig extra ärlig - en riktig jämrans bluff. Eftersom LO är så in i bäng insyltad i Folksams risiga affärer fixar vi naturligtvis några hundratusen kunder på ett bräde genom att låta hemförsäkring "ingå" i fackavgiften, trots att det vore rejält mycket billigare för medlemmarna att köpa försäkringen själva. (Hahaha.. jag jävlar vilken scam det där är... )

Vi är naturligtvis tacksamma för ert stöd. Utan era sköna tusenlappar årligen skulle vi aldrig kunna göra allt vi vill. Och det gäller att HÄNGA I nu när det är tuffa tider.

Jag vet att jag har mycket att bevisa. Och jag är beredd att kavla upp ärmarna och jobba tillsammans med er, kära medlemmar och kamrater. Med gemensamma krafter ska vi ta oss ur detta och FRAMÅT och leda vänsterpartierna till valseger 2010! (paus för applåder)

För det är bara tillsammans vi kan göra det. Arbetsfördelningen är solklar. Har du en rumpa, så har jag ett kvastskaft. TACK!

(Applåder och ett jättefång röda rosor - även dessa naturligtvis betalda med medlemmarnas pengar)

Låt LO-medlemmarna välja själva

Gårdagens Studio 1 handlade i sin första timme om den alltmer ansträngda relationen mellan arbetarrörelsens fackliga och politiska grenar.

LO och därmed LO's medlemmar sponsrar Socialdemokraterna med flera hundra miljoner i varje valrörelse. Detta trots att en ganska stor del av LO-jobbarna vare sig röstar eller sympatiserar med sossarna. En del föredrar Vänsterpartiet (som ju faktiskt är mer stringenta i "klasskampen") och många har borgerliga sympatier och föredrar t ex Centerpartiet eller till och med Moderaterna som måste anses vara Socialdemokraternas huvudmotståndare. Dessa människor tvingas betala fackligt för att bli motarbetade politiskt.

LO-människorna som intervjuades om saken var alla (utom en) väldigt övertygade om nödvändigheten i facklig/politiska samverkan och att Det Socialdemokratiska Arbetarepartiet var det enda parti som skulle vara bra för arbetarna. Med den ena motiveringen grundare än den andra.

Dessa människor påstår på fullt allvar att man måste stödja SAP eftersom de är det enda som står för sådant som "mänskliga rättigheter" och "rättvisa" och "alla människors lika värde". Vadå? Tror dessa människor att detta stämmer? Att det bara är Socialdemokraterna som står för sådant?

Rent logiskt... Är det liksom SANNOLIKT att hälften av Sveriges befolkning INTE vill ha rättvisa. Att de inte tycker att mänskliga rättigheter är viktigt och att alla människor är lika värda?

Skulle det inte kunna vara så att något annat parti faktiskt skulle kunna ha en och annan idé som skulle vara bra för arbetarna?

Energipolitiken kanske?

Jobbskatteavdraget?

Argumentationen blir ju liksom absurd för den som någon gång varannan månad öppnar en dagstidning...

Wanja gräver en grop åt Mona Sahlin - som passande nog svarar med att gå under jorden

Det kan inte vara lätt att vara vare sig Wanja eller Mona idag. Wanja Lundby-Wedin står upp mitt i skitstormen från upprörda medlemmar. Frågan är hur länge man orkar sånt?

Wanjas val att stanna trots alla avgångskrav är möjligen modigt, men det är knappast klokt. Hon räknar väl med att stormen ska bedarra och hon har sin kristna tro att luta sig emot, men om hon efter några veckor av kanonader ändå faller till föga har hon inte bara misslyckats att rädda sitt eget skinn. Hon har också i hög grad grusat vaselinet för sin politiska kollega.

Mona Sahlin satte i princip allt på ett kort, när hon gick ut och kritiserade WLW. När nu Wanja inte väljer eller tvingas att lämna sin post kastas allt tillbaks i Monas knä.

Det fullkomligt monumentala väljarsympatiraset med 9% i lördags tillsammans med de uppenbara svårigheterna att få ihop en trovärdig politik inom en lång rad områden, samt naturligtvis de ytterligare svårigheterna som följer av ett osäkert regeringsunderlag måste sätta en nästan omänsklig press på partiordföranden.

Kanske inte så konstigt att hon gått under jorden. Det är nog inte många som skulle klara av att fortsätta under dessa förutsättningar.