tisdag, januari 12, 2010

Svenska arbetare för dyra

Ursäkta mig, men det måste ju sägas: Svenska bilarbetare och många andra kostar helt enkelt för mycket. Ni alla bilarbetare är säkert jätteduktiga, men det som händer just nu är ett bevis på att er produktivitet inte motsvarar den lön ni kräver för att gå till jobbet.

Det är inte nödvändigtvis ert fel. Det är kanske till och med troligt att det är ägarna som fattat dåliga strategiska beslut och att ledningen drivit verksamheten klantigt. Icke desto mindre kostar ni mer än vad ni är värda på Saab. (Inte nödvändigtvis på arbetsmarknaden, eller ens i bilbranschen, men på Saab.)

Trots alla dessa konvulsioner i Trollhättan verkar LO som vanligt existera i ett parallellt universum.

Kloka och trevliga Johnny Munkhammar skriver idag på Newsmill om hur LO hellre driver politik än att försöka se till att deras medlemmar har jobb.

Det borde vara brottsligt under rubriken "trolöshet mot huvudman" att göra detta mot sina medlemmar! Att strunta i tillväxt, sysselsättning och välfärd och istället lägga allt krut på att försöka göra Mona Sahlin till statsminister.

Man ska också ha i åtanke att bara lite drygt hälften av LO's medlemmar faktiskt stöder det parti som LO vill se vid makten. Nästan hälften låter sig alltså företrädas av ett fackförbund som motarbetar dem.

Den svenska arbetarrörelsen har både skicklighet och institutionella fördelar när det gäller att framtvinga löneökningar centralt, utan hänsyn till de lokala förhållandena och företagens betalningsförmåga.

Hur någon kan vara förvånad över att Saab eventuellt kommer att läggas ned efter snart 30 förlusttyngda år är i sig märkligt. Hur man kan tycka att det är konstigt att dessa alla år (utom två, tror jag) bjudit på svidande förluster (även i hejdundrande högkonjunktur), när LO ständigt kräver mer och mer från centralt håll - utan hänsyn till specifika förhållanden - är märkligare.

Tankvärt i sammanhanget och inför kommande avtalsrörelse är ju att såväl LO-medlemmar som andra faktiskt genom jobbskatteavdraget fått påökt motsvarande i genomsnitt 11% redan. Vore det inte smart av dem att försöka träffa avtal med arbetsgivarna som har en nivå som gäller vid fortsatt alliansregering och en annan som gäller som vänsterpartierna får makten och Lars Ohly blir finansminister, med tanke på de skattehöjningar som då kommer att genomdrivas?

(Räkna ut hur mycket du har tjänat på jobbskatteavdraget här.)

Det är på inget sätt så att jag manar till återhållsamhet. Jag tycker att alla arbetare ska kräva så mycket lön som de tycker att de är värda. Men man måste vara medveten om att för höga nivåer leder till utslagning på samma sätt som vi nu kanske ser i Trollhättan.

För mer info om avtalsrörelsen rekommenderas webbplatsen "Vad står på spel".

Etiketter: , , , , , ,

3 Comments:

Anonymous arthur said...

Det är värt att komma ihåg att de koreanska arbetare som verkar så svåra att konkurrera med har högre lön i handen än de svenska. Det gäller också varvsarbetarna för den som kommer ihåg vår en gång så livskraftiga varvsnäring. Skillnaden måste vara någon annan, det vill säga hur dugliga våra respektive nationer är på den politiska nivån.

11:44 em  
Anonymous Anonym said...

Även Tyska bilarbetare har 20-30% högre löner jmf med Sverige.
Sverige är med EU mått ett låglöneland. Kom ihåg det!

/Brian

3:51 em  
Blogger peter.wagenius said...

Problemet med facken är inte att de använder våra liberala fundament när de fackförhandlar sina löner. Problemet är att de bara gör det just då. Därefter återgår de till sin konservativa,socialistiska, konfiskatoriska och protektionistiska politik.

1:01 em  

Skicka en kommentar

<< Home