Äganderätten borde vara okränkbar
Det största problem mänskligheten har är fattigdom. HIV/Aids, hunger, miljöproblem och annat är i sig allvarliga saker, men som antingen beror på fattigdom eller saknar lösning på grund av resursbrist.
Vad beror då fattigdomen på?
För ett par år sedan hade vi på jobbet en prao-elev som jag ställde den frågan till. Hon svarade liksom lite mekaniskt, som om det var fråga om ett läxförhör, "imperialismen".
Det är alltså vad de lär ut i Saltsjöbadens samskola om orsaken till fattigdom! Antagligen med ett utvecklat resonemang om kolonialism, globaliseringen och den okontrollerade kapitalismens inneboende ondska.
Mot bakgrund av de svenska sextio- och sjuttiotalens blodröda idéklimat är väl ovanstående tolkning inte så konstig. Icke desto mindre är den naturligtvis helt galen.
I gårdagens SvD kunde man läsa ett gripande reportage om farmare i Zimbabwe som berövats allt de ägde.
Eftersom Robert Mugabe för en så usel politik och (liksom uppenbarligen många svenska lärare) tror att staten skulle vara bättre lämpad att allokera resurser än marknaden, går det dåligt för Zimbabwe.
Dålig ekonomi leder till svagt stöd hos folket.
Även en diktator är beroende av åtminstone ett hjälpligt stöd hos folket för att kunna föra sin politik. Repression kostar pengar. Ju mer hatad diktatorn är, desto fler poliser och skräckfängelser behövs för att hålla kursen.
Detta leder till ännu sämre ekonomi osv...
Mugabe använder klassiska knep för att trots vanstyre och tyranni skaffa sympatier: polarisering. Med en blandning av marxism och rasism målas vita markägare ut som fienden.
De påstås ha "stulit" sina egendomar från de fattiga, som nu har rätt att ta dem tillbaka. Gärna med våld.
De oerhört modiga farmarna som SvD-reportaget handlar om accepterade inte detta, utan sökte stöd i överstatlig afrikansk rätt.
SADC-domstolen dömde till farmarnas fördel, varvid Mugabe tog Zimbabwe ur SADC.
Farmen är nu förstörd och ägarna är utblottade. Lokala Zanu-PF-partiarbetare, huliganer och banditer har slagit sönder redskapen, bränd ner byggnaderna och förstört allt annat och har därmed satt stopp för alla förutsättningar till effektiv produktion.
Allt understött och påhejat av den lokala polisen och Mugabes politik.
Tidigare hade 500 Zimbabwier sin utkomst från farmen som räknades som en av de främsta i världen på mango-odling.
Nu är denna odling obrukbar. Ingen kan tjäna pengar på den. Enligt socialistisk princip är detta alltså mer rättvist och då uppenbarligen eftersträvansvärt.
Den privata äganderätten borde vara okränkbar. Varje brott mot den innebär allvarliga kränkningar för den det drabbar. Varje brott mot den innebär också ekonomisk skada för hela samhällen. Varje system som åsidosätter äganderätten drabbas av allomfattande fattigdom snabbare än vad man kan säga materialistisk dialektik.
Vad beror då fattigdomen på?
För ett par år sedan hade vi på jobbet en prao-elev som jag ställde den frågan till. Hon svarade liksom lite mekaniskt, som om det var fråga om ett läxförhör, "imperialismen".
Det är alltså vad de lär ut i Saltsjöbadens samskola om orsaken till fattigdom! Antagligen med ett utvecklat resonemang om kolonialism, globaliseringen och den okontrollerade kapitalismens inneboende ondska.
Mot bakgrund av de svenska sextio- och sjuttiotalens blodröda idéklimat är väl ovanstående tolkning inte så konstig. Icke desto mindre är den naturligtvis helt galen.
I gårdagens SvD kunde man läsa ett gripande reportage om farmare i Zimbabwe som berövats allt de ägde.
Eftersom Robert Mugabe för en så usel politik och (liksom uppenbarligen många svenska lärare) tror att staten skulle vara bättre lämpad att allokera resurser än marknaden, går det dåligt för Zimbabwe.
Dålig ekonomi leder till svagt stöd hos folket.
Även en diktator är beroende av åtminstone ett hjälpligt stöd hos folket för att kunna föra sin politik. Repression kostar pengar. Ju mer hatad diktatorn är, desto fler poliser och skräckfängelser behövs för att hålla kursen.
Detta leder till ännu sämre ekonomi osv...
Mugabe använder klassiska knep för att trots vanstyre och tyranni skaffa sympatier: polarisering. Med en blandning av marxism och rasism målas vita markägare ut som fienden.
De påstås ha "stulit" sina egendomar från de fattiga, som nu har rätt att ta dem tillbaka. Gärna med våld.
De oerhört modiga farmarna som SvD-reportaget handlar om accepterade inte detta, utan sökte stöd i överstatlig afrikansk rätt.
SADC-domstolen dömde till farmarnas fördel, varvid Mugabe tog Zimbabwe ur SADC.
Farmen är nu förstörd och ägarna är utblottade. Lokala Zanu-PF-partiarbetare, huliganer och banditer har slagit sönder redskapen, bränd ner byggnaderna och förstört allt annat och har därmed satt stopp för alla förutsättningar till effektiv produktion.
Allt understött och påhejat av den lokala polisen och Mugabes politik.
Tidigare hade 500 Zimbabwier sin utkomst från farmen som räknades som en av de främsta i världen på mango-odling.
Nu är denna odling obrukbar. Ingen kan tjäna pengar på den. Enligt socialistisk princip är detta alltså mer rättvist och då uppenbarligen eftersträvansvärt.
Den privata äganderätten borde vara okränkbar. Varje brott mot den innebär allvarliga kränkningar för den det drabbar. Varje brott mot den innebär också ekonomisk skada för hela samhällen. Varje system som åsidosätter äganderätten drabbas av allomfattande fattigdom snabbare än vad man kan säga materialistisk dialektik.
Etiketter: individens frihet, marknadsekonomi, socialism
posted by Johan, PL&C at 11:03 fm
8 Comments:
Hoppas att du är konsekvent när du säger att äganderätten bör vara okränkbar och eftersträvar ett avskaffande av alla skatter.
Skatter ingår i avtalet som boende i Sverige. Däremot kan man ju ha synpunkter på hur det avtalet ser ut.
Fastighetsskatten var orimlig eftersom det gällde ägande som redan var beskattad. Inkomst tycker jag det är ok att betala skatt på, även om skatten borde vara i linje med andra länder. Jag är medveten om att det innebär att skarva på principer. Men så lever vi ju i en verklighet som knappast kommer långt om ingen kan kompromissa. Teoretiskt rimliga principer behöver ju inte fungera i praktiken. Kolla marxister, de tycker ju verkligen att deras teori är rimlig, men de flesta av dem är ärliga nog att säga att marxism aldrig funkar i praktiken.
har inga invändningar mot att man måste kompromissa, och jag tror inte att ett skattefritt samhälle kommer realiseras inom överskådlig framtid. det jag undrade var om det fanns en VILJA att nå dit, och om inte så undrar jag varför.
om man använder "avtalet" som argument för att något är okej så kan man ju lika gärna strunta i att försöka ändra något öht. dagens system ingår ju i avtalet...
jag är ganska övertygad att man kan finansiera en nattväktarstat på annat sätt än genom skatter.
Vad är det för avtal ni talar om? Jag har inte skrivit på något avtal om att betala skatt.
kontraktsfilosofen, håller med, därför jag satte det inom "".
avtalet är frivilligt i den mån att det går bra att flytta någon annanstans.
Jag tycker man kunde halvera skatten, men bor ändå kvar i sverige eftersom jag ser fördelar med det.
Situtionen är ganska lik en dåligt fungerande marknad tex byggbranschen eller telebranschen. Alla telebolag suger och jag skulle gärna slippa välja någon av dem. Men man klarar sig lika illa utan telefon som utan ett land att bo i.
6.16: Var någonstans kan man vara kontraktslös?
Skicka en kommentar
<< Home