Principfasthet lönar sig i längden

Att vända kappan efter vinden är lätt. Att stå upp för principer är svårare. Även om man vet vad som är långsiktigt rätt måste frestelsen vara stor att ifrångå sin linje för att tillfredställa en uppretad och hungrig opinion.

Jag har många gånger om uttryckt min beundran för Maud Olofsson för hennes hantering av bilkrisen. Strukturförändringar sker kontinuerligt, vare sig vi vill eller inte, och de senaste 30 åren har delar av svensk bilindustri befunnit sig i större eller mindre kris.

Oavsett hur det går med Saab, om Spyker (med eller utan oligark) köper klabbet, om någon annan gör det, eller om hela produktionsapparaten byggs om till att göra något annat, var näringsministern tydlig från början: Staten ska inte hålla olönsamma företag under armarna. Ett klokt beslut på alla sätt och ett beslut som kräver en sjuhelvetes ryggrad för att fatta och hålla fast vid.

Den mängd stryk oppositionen genom den i princip samlade mediakåren givit och fortsätter att ge vår partiledare skulle kunna knäcka vem som helst. Men - som det hette en gång i storbritannien - This Lady's not for Turning!

Allt fler börjar också öppet visa Maud Olofsson sitt stöd. Industriministern från 70-talet som var satt att hantera varvskrisen - Nils G Åsling - tar idag till orda till näringsministerns försvar på Expressens debattsida.

Det finns också en tydlig tendens bland bloggarna att stödet till det värderingsskifte som Maud satt sig att genomföra ökar. Fördelen med att ha kämpat på länge och konsekvent i motvind är att man har en helt annan trovärdighet när vinden vänder.