Chockerande nyheter: konspirationen mot Saab

Stoppa pressarna. En monumental konspiration är på väg att avslöjas. Drivna av blint saabhat, antivästsvenskism och allmän ondskefullhet, visar det sig nu att regeringen driver en hemlig agenda för att utplåna Saab och/eller Vladimir Antonov.

Och det är på allra högsta ort detta sker.

Statsminister Fredrik Reinfeldt och näringsminister Maud Olofsson leder denna onda rörelse och det är självaste Anders Borg som ritat upp strategin för att jämna Trollhättan och hela dess innehåll med marken.

Bo Lundgren verkar dock vara en hedersknyffel som inte låtit sig duperas. Allt enligt Vladimir Antonovs svenska rådgivare, Lars Carlström.

Huruvida det faktum att folk inte verkar vilja köpa Saabar i tillräcklig utsträckning är en del i konspirationen framgår inte.

Faktakollen ger Maud rätt

Kommer ni ihåg tjaffset mellan Maud Olofsson och Maria Wetterstrand häromdagen? I det hävdade de båda motsatta saker och Maria W utmanade med att någon av tidningarnas faktakoll skulle ge henne rätt. BEEEEEEEEP! #fail

SvD benar ut det hela och förklarar först att Maria Wetterstrand om inte råljuger, så i alla fall hanskas ovarsamt med sanningen. Knappast förvånande. Miljöpartiet bygger sin politik på myter, fördomar och moralism.

Sedan säger det också någon om ett parti - och ett till det kopplat språkrör - som hänvisar till en ganska extremistisk miljöorganisationsskala för vilka länder som är "bra på miljö", som sätter t ex Kina och Mexico över Sverige. Tycker Maria Wetterstrand att Kina är bättre än Sverige på miljö?

Läs mer om detta hos Albin Ring Broman och Magnus Andersson.

---

På tal om Miljöpartiet ville ju de att staten skulle köpa Saab i vintras. Idag kommer Jöran Hägglund, statssekreterare hos Maud med ansvar för Saabaffären, ut med en bok om alla turer kring Saabaffären. Kan nog vara MYCKET intressant läsning. :-)

Inget företag kan luta sig tillbaka

I en marknadsekonomi är rationaliseringar ett konstant tillstånd, utvecklingen är kontinuerlig och du måste alltid hitta på bättre metoder för att höja kvaliteten och/eller sänka priset. Du kan aldrig luta dig tillbaka och du måste fatta beslut nu om hur du ska möta en okänd framtid.

Det vet alla som driver företag och överlever.

Saab är uppdragna till vattenytan, men nu måste de börja simma själva med bättre resultat än hittills. Att försäljningen nu kom till stånd kan förhoppningsvis tjänstgöra som en kickstart som gör Saabanställda på alla nivåer peppade att höja sig. Hoppas verkligen att man nu utnyttjar rörelseenergin till att fortsätta en positiv utvecklingskurva.

Det blir naturligtvis tufft, men det finns ljuspunkter för Saab. Till att börja med är den nya 9-5:an av allt att döma en jäkligt bra bil. Den bygger på hypermoderna Global Epsilon II-plattformen, som kommer att vara grund för alla GM-bilar i storleksklassen framöver.

Den första GE II-bilen var Opel Insignia som blivit mycket väl mottagen och utnämnd till Årets bil 2009 av den europeiska motorpressen. Det finns goda skäl att tro att många av de positiva egenskaperna delas av Saabs adaption.


Det finns minst ytterligare en superintressant produkt på väg ut på marknaden från Trollhätteföretaget: El-Saaben. Med teknik från Svenska Electroengine och Svensk/Amerikanska Boston Power ska 100 bilar rulla i trafik redan i år för att hårdtesta eventuella svagheter och finjustera systemen.

Tänk i termer av Kalifornien! :-)

(S) och intellektuell hederlighet

Det är med lika delar komik och tragik som man betraktar sossarnas spinnförsök på Saabhistorien.

Först exploaterar man det faktum att Saab - ett företag som gått med förlust nästan alla av de senaste 40 åren - hotas av nedläggning. Man försöker få det att framstå som att näringsminister Maud Olofsson på något sätt skulle ha en skuld i detta.

Mona Sahlin kräver på fullt allvar att "staten ska kunna gå in som ägare". Under en kortare tid, säger hon visserligen, men hur denna tid ska kunna begränsas vet ingen.

Om Mona Sahlin hade fått bestämma hade de svenska skattebetalarna med all rimlighet suttit med ägaransvar för ett bilföretag som gör miljardförluster varje år, utan rimlig möjlighet att bli av med dessa kostnader.

Väl så. De socialdemokratiska debattörerna tog ställning. Attackerade Maud och regeringens politik som de ansåg felaktig.

Jag tycker att det faktum att Maud höll huvudet kallt var den långsiktigt riktiga hållningen, trots ett massivt opinionstryck initierat från både officiellt som inofficiellt socialdemokratiskt håll, med mer eller mindre smakfulla inslag (som t ex att det spreds bilder på Maud Olofsson att kasta pil på).

Men om nedläggningshotet var Maud Olofssons fel borde väl rimligtvis också motsatsen vara Maud Olofssons förtjänst?

Detta försöker sossarna idag spinna bort. Hederligt? Nej, men Socialdemokratiskt.

Svenskans ledarblogg kommenterar socialdemokraternas verklighetsbeskrivning (som i huvudsak går ut på att "alla partier varit överens om hur Saabkrisen skulle hanteras") lysande:

"Jodå. Alla partier har varit helt överens, hela tiden. Det har varit nästintill konfliktfritt, faktiskt. Och Maud Olofsson har bara förstört. Förmodligen hade affären gått mycket snabbare om hon och hennes medarbetare hade låtit bli att pendla till USA och prata med GM stup i kvarten."

---

Läs även Magnus Andersson, Tobias på Stureplanscenterbloggen och Fredrick Federley.

Saab/Spyker äntligen i hamn (peppar-peppar)

Tänk vilken helsikes röta Saabentusiasterna har att det var just denna regering som styr Sverige nu och att det just var Maud Olofsson som var näringsminister.

Mona Sahlin (och faktiskt Peter Eriksson) har KRÄVT att staten skulle köpa Saab från GM i höstas. Det hade inneburit två saker. För det första hade skattebetalarna tvingats betala miljarder och åter miljarder för att hålla Saab under armarna. För det andra hade den svenska staten inte varit en särskilt bra långsiktig ägare.

Nu har Spyker, ett företag som faktiskt har en liknande historia som Saab, med stark vilja, en solid plan om en framtid för Saab och med en någorlunda stabil finansplan för affären, äntligen fått köpa Saab av GM.

En på alla sätt mycket bättre ägare och en oerhört mycket bättre lösning för Saab, Saabentusiaster och Saabanställda.

Det finns en mycket upplysande ljudsnutt på youtube som klargör skillnaden mellan Mona Sahlin och Maud Olofssons syn på bilkrisen, Saab och skattebetalarnas pengar. Lyssna på den och tänk hur det hade varit för Saab (och alla andra företag för den delen) om Mona hade fått bestämma.



---

DN, Johan Pettersson, Helen Törnqvist, Hanna Wagenius, Annie Johansson, Per Ankersjö och Magnus Andersson.

Is i centermagar ger förutsättningar för Saab

Nu kommer uppgifter om att Spyker/Saabaffären ska ha gått i lås.

Medan de rödgröna skällt på Maud Olofsson för att hon i egenskap av näringsminister inte går in och öser skattemiljarder över Saab (miljarder som ju i praktiken skulle rinna ut ur Saab - till Saabs ägare GM) har det centerledda näringsdepartementet gjort jobbet.

Utan offentliga åthävor och försök att plocka billiga politiska poäng ur Saabanställdas eventuella olycka, har den svenska regeringen av allt att döma utgjort ett gott stöd för förhandlingarna mellan GM och Spyker. Så pass bra så att parterna nu verkar ha kommit överens.

Maud Olofsson och kretsen kring henne som jobbat med frågan har räddat skattemiljarder och samtidigt skapat förutsättningar för att Saab kan få en långsiktigt lämplig ägare, som förhoppningsvis är en skickligare sådan än GM. (Garanterat en bättre ägare än vad den svenska staten hade varit.)

Faran är långt ifrån över för svensk bilindustri. Produktiviteten måste öka och biltillverkarna måste erbjuda attraktiva produkter som marknaden är beredda att betala för. Förutsättningarna ser dock idag bättre ut än på mycket länge!

Lycka till Saab och kör hårt!

---

SvD, SvD, Sydsvenskan och Ny Teknik.

---

Update:

Nähepp. Affären ÄR tydligen inte klar. Frågan är vad det är som dröjer? Köpare och säljare verkar vara överens. Näringsdepartementet torde vara klara. Är det finansdepartementet som är icke-operativa eller kommissionen som inte kan haspla ur sig något besked?

Det är ju sjukt spännande bara för oss vanliga bilentusiaster. Fatta hur det då ska vara för Saabentusiaster? (Anspänningen för en Saabanställd är naturligtvis enorm...)

---

Läs även Magnus Andersson, Per Ankersjö och Andreas Bjerke.

---

Update II:
Jamensedär... då var det tydligen klart i alla fall! Grattis Saab! :-)

Logik i Trollhättan

Hörde att personalen på Saab ska lägga ner arbetet idag.

Lustigt...

Man trodde ju att det var nedläggning de var emot?

Principfasthet lönar sig i längden

Att vända kappan efter vinden är lätt. Att stå upp för principer är svårare. Även om man vet vad som är långsiktigt rätt måste frestelsen vara stor att ifrångå sin linje för att tillfredställa en uppretad och hungrig opinion.

Jag har många gånger om uttryckt min beundran för Maud Olofsson för hennes hantering av bilkrisen. Strukturförändringar sker kontinuerligt, vare sig vi vill eller inte, och de senaste 30 åren har delar av svensk bilindustri befunnit sig i större eller mindre kris.

Oavsett hur det går med Saab, om Spyker (med eller utan oligark) köper klabbet, om någon annan gör det, eller om hela produktionsapparaten byggs om till att göra något annat, var näringsministern tydlig från början: Staten ska inte hålla olönsamma företag under armarna. Ett klokt beslut på alla sätt och ett beslut som kräver en sjuhelvetes ryggrad för att fatta och hålla fast vid.

Den mängd stryk oppositionen genom den i princip samlade mediakåren givit och fortsätter att ge vår partiledare skulle kunna knäcka vem som helst. Men - som det hette en gång i storbritannien - This Lady's not for Turning!

Allt fler börjar också öppet visa Maud Olofsson sitt stöd. Industriministern från 70-talet som var satt att hantera varvskrisen - Nils G Åsling - tar idag till orda till näringsministerns försvar på Expressens debattsida.

Det finns också en tydlig tendens bland bloggarna att stödet till det värderingsskifte som Maud satt sig att genomföra ökar. Fördelen med att ha kämpat på länge och konsekvent i motvind är att man har en helt annan trovärdighet när vinden vänder.

Farväl Saab - välkommen nåt nytt

Strukturomvandlingar är naturligt. Viss typ av verksamhet kommer att minska i omfång, medan nya växer fram. Men då måste vi se till att ha ett förnybart näringsliv, i vilket nya företag kan startas och växa sig starka och livskraftiga. Så är det inte riktigt idag.

Visst är det tråkigt att märket Saab försvinner som bilmärke, men det var väl tyvärr oundvikligt. De senaste åren har man inte lyckats gå med vinst. Inte ens under ohejdad högkonjunktur.

Trots det tycker den samlade oppositionen att den svenska staten ska göra ett försök med skattepengar. (Med pengar som man måste ta ifrån verksamheter som faktiskt går bra. Åtminstone under högkonjunkturer.)

Extra lustigt blir det när Miljöpartiet som är så emot bilar i vanliga fall vill dra undan resurser från nya miljönyttigare verksamheter för att hålla en gammal bilfabrik under armarna.

Johan Norberg uttrycker det (som vanligt) bäst: "När det visar sig att ingen i hela världen tror sig kunna driva SAAB med vinst är Peter Erikssons (MP) reaktion att skattebetalarna borde ha tvingats driva SAAB vidare med förlust."

Att den förlusttyngda verksamheten i Trollhättan läggs ner ska ses som en möjlighet.

Infrastruktur och produktionskapacitet lösgörs för andra företag.

3400 skickliga yrkespersoner kommer ut på arbetsmarknaden, redo att låta sin kunskap och sina erfarenheter befrukta nya verksamheter.

I den mån sådana tillåts växa fram. Det har varit lite skralt med näringslivsvänlig politik i Sverige de senaste 40 åren, men det är väl desto större anledning att sätta igång. Jobbskatteavdraget och avskaffandet av förmögenhetsskatten var livsviktiga reformer, men nu måste man fortsätta på den inslagna vägen.

Avskaffa LAS, förbättra utbildningssystemet, stärk forskningen. Fackens märkliga privilegier att framtvinga avtal genom trakasserier måste upphöra, liksom regelkrånglet för små företag som vill finnas och växa.

---

Läs även Magnus Andersson.

Mona Sahlin hade givit bort 5 miljarder av dina pengar

Så verkar det då som att affären är klar och att Saab får nya ägare.

Såhär med facit i hand måste det väl kanske kännas en gnutta lättnad för även den aldrig så inbitet socialdemokratiska skattebetalaren att vi har en näringsminister som stod emot trycket att ösa miljarder av medborgarnas pengar in i GM's svarta hål, som oppositionen och Mona Sahlin inte bara ville, utan krävde och definitivt hade gjort om man suttit i regeringsställning.

Maud Olofsson visar att det inte bara är viktigt att hålla på principer, utan att det också lönar sig i längden. Hatten av för hennes rakryggade hållning i de vänsterpopulistiska vindar som letat sig in över andra länders bilindustrier.

Facket är positiva till affären och hur det än går i framtiden är situationen nu 100% bättre än tidigare, där Saab svävade i limbo under en ovillig och av kris och chapter 11-rekonstruktion handlingsförlamad ägare.

(Hur relationen mellan Det Socialdemokratiska Arbetarepartiet och IF Metall mår i dagsläget kanske bäst skulle beskrivas av Lars Norén.)

-----------------

Det känns i sammanhanget lite som att sparka på den som ligger, men jag kan inte låta bli att påminna om youtube-sekvensen i vilken Mona gör slarvsylta av sig själv i radiodebatt med näringsminister Maud Olofsson om Saabkrisen.



Läs även Magnus Andersson.

Koenigsegg och Saab

Många är olyckskorparna som kraxar om Koenigseggs lämplighet eller brist på densamma som ägare till Saab.

Visst kan man reflektera över de bristande möjligheterna till synergieffekter mellan de två mycket olika bilmärkena, men på papperet var ju faktiskt GM ur teknikdelningssynpunkt en perfekt partner, utan att någon magisk lönsamhetsutveckling uppstod.

Saab var ett litet nischmärke och som sådant hade man en plats på marknaden. Inte i alla hörn i världen, men visst sålde man bilar och gjorde vinst. (även om det var länge sedan nu)

GM försökte göra Saab till något man aldrig var och man ville sälja dem i volymer som marknaden aldrig hade efterfrågat.

Det är ju naturligtvis friskt satsat, men det räcker ju inte att bestämma att ett märke ska ha en viss position på marknaden... Man måste producera någonting som passar bra i den positionen.

Det är möjligen svårt för den nationalromantiskt lagda svensken att förstå, men Saab är faktiskt inte alls i nivå med BMW eller Mercedes. Inte ens Audi. Knappt ens Volkswagen, om du frågar genomsnittsamerikanen.

Däremot hade man ett arv av tekniskt smarta bilar, byggda med hög kvalitet. Vagnar som passade universitetslektorn i Massachusetts, bokförläggaren i Newcastle-upon-Tyne och tandläkaren i Schleswig-Holstein.

Visst är det även då fråga om någon slags prestige, men inte sådan prestige som kommer av att folk fattar att man är rik, utan snarare sådan som kommer att folk fattar att man är smart.

Sådant höjer värdet lika mycket som (och kanske mer än) att försöka få bilen att kännas lyxig och försöka konkurrera om börmäklaren i New Yorks och koola snubben i Kaliforniens gunst.

Märken som man borde titta lite extra på som förebilder är Citroën, som har sin trogna skara entusiaster och som - faktiskt - utan att förlorat dem, lyckats tilltala en stor grupp "vanliga" bilköpare. Ett annat märke att snegla på är Subaru, som har haft sin speciella position och många som börjat med märket släpper det inte. Vad Saab ska börja odla för unikitet är väl inte helt solklart, men några saker finns att kultivera, så som exempelvis flygarvet.

Sådant tror jag att Christian von Koenigsegg och Bård Eker har affärssinne nog att ta fasta på.

Mona Sahlin exploaterar Saabkrisens offer för att plocka politiska poäng

Det får väl ändå vara någon måtta på Mona Sahlins opportunism. Ibland försöker vissa dölja sin egen okunnighet i arrogans. På samma sätt verkar staben kring Mona Sahlin resonera: Anfall är bästa försvar och även om det gått lite sådär hittills med den saken anklagar man idag regeringen att ligga bakom varslen på Saab.

Problemet är alltså inte att för få är beredda att betala tillräckligt mycket för Saabs produkter? Nä, det är regeringens och den ondskefulla Maud Olofssons fel. (som sitter i knät på nyliberala galningar vars främsta hobby är lustmord på arbetare, bilfabriker och allt som kan anses heligt och ädelt)

Vilken politik en vänsterregering skulle ha drivit pendlar mellan att göra exakt det som regeringen och Maud Olofsson gör och att förstatliga Saab, med allt vad de skulle innebära i årliga mångmiljardförluster för alla som betalar skatt i Sverige år efter år.

För en liten påminnelse om vänsterpartiernas klara besked om politiskt alternativ rekommenderas detta youtubeklipp: (igen)

Fräscht men fel ändå

Grön ungdom är ju för sköna. I ett pressmedelande går de till angrepp mot moderpartiets nyväckta och kanske en smula märkliga vurm för den svenska bilindustrin.

Men knappt hinner man glädjas förrän man inser att detta inte på något sätt att ett uttryck för plötsliga insikter i marknadsekonomins välsignelser.

Tvärtom förordar man "satsningar" (med skattebetalarnas pengar får man förmoda av sammanhanget) i höghastighetståg och förnyelsebar energiproduktion.

Problemet var alltså inte att staten ska plöja in pengar som påtända sjömän i tveksamma affärsprojekt , utan att miljarderna går till "fel" tveksamma affärsprojekt.

Jag har naturligtvis ingenting emot vare sig höghastighetståg eller förnyelsebar energiproduktion och efter regeringens energiöverenskommelse som bland annat omfattar enklare miljöprövningsregler (vilket MP alltid varit starkt emot) sker en explosion av utbyggnaden av det förnybara av aldrig tidigare skådat slag.

Det är företag som driver dessa satsningar. De gör det inte för att de måste. De gör det för att de vill och för att de bedömmer att det är lönsamt.

Det är just på detta sätt utvecklingen ska ske. Inte genom toppstyrning och femårsplaner, utan med goda förutsättningar för marknadens aktörer att agera.

Skön DDR-känsla på dagens (s)

Jag hörde detta igår morse på radion, men kunde riktigt inte tro att jag hörde rätt i min nyvakenhet. Men det gjorde jag tydligen. Socialdemokraterna vill inte att svenskar ska kunna få vård i andra EU-länder på samma sätt som man får vård i Sverige.

Åsa Westlund förde något förvirrat resonemang om "dom rika", vilket inte känns direkt tillämpbart i sammanhanget. HAX var märkligt nog mindre morgontrött än jag och fångade upp galenskaperna.

Det är antagligen så att Socialdemokraterna håller på att ta ett rejält kliv till vänster.

Förutom att man vill göra socialisera Saab till att bli en slags 2000-talets Trabant, (Traabant?) så vill man tydligen även isolera svenskarna från övriga Europa, åtminstone i vårdfrågor till en början.

Hela DDR-känslan kröns väl också när man betraktar årets förstamajaffischer:

Ansvar och mod från näringsministern

Det blir ju snudd på parodiskt när Mona Sahlin i gårdagens SVT Agenda framhärdar i sin kritik mot regeringen och Maud Olofsson om bilkrisen. Till och med den annorstädes mot socialdemokrater vänligt inställda Anna Hedenmo dristade sig till en uppgiven fråga om Mona Sahlin var mindre nogräknad med skattebetalarnas pengar.

Mona Sahlin berättar känslosamt att Saab måste få en chans och att därför regeringen måste skjuta till pengar, men på frågan om staten ska äga Saab blir hon svaret skyldig och det finns väl en viss möjlighet att hon helt enkelt inte förstår frågan.

Det finns heller inga svar från oppositionsledaren om vad som ska hända nästa år och nästnästa. Och året efter det. Saab kommer enligt sin egen prognos först göra vinst någon gång 2012-2013.

Vem ska täcka upp för Saabs förluster fram tills dess? Enligt Mona Sahlin ska tydligen de svenska skattebetalarna göra detta, hur stor den summan än blir?

Det finns också frågetecken kring Saabs affärsplan som leder fram till prognosen att man ska göra vinst 2012-2013.

I 18 år har man ju faktiskt konsekvent missat affärsmålen och det finns ingenting som säger att Saab under början av 2009 förfinat sitt prognosmaskineri till att bli mer pålitligt. Ledningen slåss helt enkelt för sin existens och då är väl kanske alla medel tillåtna, men man måste vara medveten om att det är ett faktum som påverkar deras egen bedömning om framtida vinster.

Låt oss för ett ögonblick leka med tanken att staten ändå skjuter in pengarna som behövs nu i flera år och att Saab gör knakelibraksuccé med sina nya modeller och på så vis lever upp till den egna prognosen.

En av de nya modeller som man hoppas så mycket på i affärsplanen är - tada! - en stadsjeep. 9-4X heter den och ska tillverkas i Mexico. Det är klart att jag inte missunnar Mexikanarna jobb. De har högre produktivitet per satsad peso, jämfört med Trollhättebor. Men för svenska skattepengar?

Maud gör det som är långsiktigt rätt, medan Mona kläcker mer eller mindre obegripliga teser i något slags försök att utnyttja bilarbetarnas besvärliga situation för att plocka billiga politiska poäng.

-----------------

Läs även Per Ankersjö.

Bättre begagnad Saab till salu

Intressant bilannons på blocket:

http://www.blocket.se/vi/20361644.htm

;-)

Läs Ingerös fantastiska inlägg om bilkrisen

Alltså, ibland undrar man varför man försöker blogga själv. :-) Johan Ingerö avfyrar en kanonad av klockrena analyser och underbara formuleringar kring GM's bilkris med vidhängande krav på att fritt få gräva ur de svenska skattebetalarnas fickor. (Ivrigt påhejade av en opposition som tydligen drar i alla halmstrån för att försöka få folk att glömma bort energipolitiken för en stund.)

"När Sahlin i mitten av nittiotalet köpte blöjor och chokladbitar med statens kontokort blev det upptakten till en medial lynchning. Men när hon uppdaterar shoppinglistan med döende bilföretag behandlas det som ett seriöst arbetsmarknadspolitiskt alternativ."

Läs! Nu!

No way, we wont't pay!

Mer Bilfajt

Aftonbladet ger näringsministern rätt

Aftonbladets Lena Melin skriver mycket bra om GM och krisen.

Läs också Anders W Jonssons bloggning om parallellerna till varvskrisen.

Pressen på Mona fortsätter - och börjar kanske ta ut sin rätt?

Mona Sahlin fortsätter att göra det svårt för sig. I Ekots lördagsintervju idag öppnade hon för att att förstatliga den svenska bilindustrin. Med all rimlighet för att söka blidka LO-männen som enligt uppgift börjar svika Partiet.


Problemet är att socialisering av näringslivet inte är en särskilt god idé. Detta förstår naturligtvis alla som begriper något om ekonomi. Tomas Östros t ex, som uttalade sig specifikt i frågan i förra numret av tidningen Fokus. Antagligen förstår även LO-männen det. De som jobbar i den privatägda industrin har en bättre löneutveckling än de med statliga och kommunala arbetsgivare och föreställningsförmågan behöver inte vara över måttan välutvecklad för att se en framtid i en bilindustrins Stålverk 80 som både mindre utvecklande och sämre ur ett villkorsutvecklingsperspektiv.

Socialdemokraternas ledare har problem med trovärdigheten när det gäller ekonomin och näringspolitiken och hon gör nog klokt i att låta Östros sköta snacket. En rimlig rekommendation är att försöka förskjuta agendan till de grenar hon är erkänt stark i, som t ex jämställdhet. Men är det motigt och är det motigt. Inte heller där lyckas hon undvika att göra bort sig.

Politikerbloggen har granskat ett av Socialdemokraternas vanliga regeringsbashingspressmeddelande som påstår att "regeringen Reinfeldt" redan efter två år genom sataniska planer och ondskefullt fulspel lyckats motverka jämställdheten till den milda grad att Sverige trillat ned till en tredjeplats i världsligan. Fast mätperioden avsåg år då socialdemokraterna regerat!

Sabuni lackar med viss rätt ur över detta...

Vad händer med GM's varumärken?

Enligt SvD och Wall Street Journal är GM nära konkurs. Intressant att spekulera i vad som händer med koncernens tillgångar. För en ny ägare i sista minut som köper hela klabbet är väl inte så troligt och kongressen verkar ställa sig kallsinnig till en bail out.

De amerikanska biltillverkarna lider något alldeles enormt av gamla avtal som tvingar dem att betala bland annat sjukvårdskostnader till inte bara anställda och deras familjer, men även till dem som varit anställda i företagen för länge sedan och som inte längre har något med företaget att göra. Förutom sjukvårdsförmånen.

(Att vård i USA är fruktansvärt dyrt är en annan - men relevant - diskussion.)

Bilarbetarfacket vägrar hårdnackat att förhandla om dessa avtal och så länge dessa ligger som en kvarnsten kring bolagens halsar kommer de kanske inte vara värda att rädda.

Men parallellt med alla negativa immaterialrättsliga attribut, finns ju naturligtvis en hel del positiva sådana. Alla varumärken till exempel!

Kineserna är med all rimlighet högintresserade av att koppla ett grepp om den amerikanska marknaden och Chevrolet vore en Heliga Graal. Beroende på en köpares riskbenägenhet och kassa skulle naturligtvis en diversifierad portfölj vara av intresse, varför systermärken till Chevrolet kan bli föremål för uppköp. Cadillac som premiumbrand är självklar och säkert skulle man har användning för ett budgetmärke. Om man ska gissa ligger väl Buick närmast till hands.

Även Hyundai från Sydkorea vill säkert skaffa sig goda marknadskanaler in i den amerikanska marknaden och GM har ju ytterligare ett par klassiska varumärken, Oldsmodile och Pontiac, i sin portfölj.

Opel har lyckats väldigt bra med sin senaste modell Insignia, men det beror till stor del på att man har kunnat samverka med koncernsystrar för att dela utvecklingskostnaderna som annars skulle vara oöverstigliga. Med en ny verklighet för GM är saken inte densamma och om Opel ska överleva som märke behövs en ny ägare. För en tid sedan dagdrömde jag om att BMW skulle köpa Volvo. Kanske Opel är en mer rimlig kandidat för den Bayerska biltillverkaren.

Saab är egentligen ett helt onödigt märke. Det är bara i Sverige vi tycker att det är något att komma med. Kanske varumärket kan leva kvar genom ett asiatiskt uppköp, men i så fall blir det ingen utveckling i Sverige och tillverkning endast av någon marginalmodell (om ens det). Framtidens Saabar kommer att vara en Jiangling, Shenyang eller liknande med Saabemblem och svenska flaggor för marknader där man av någon anledning tycker att Saab klingar bättre.

(Eller har möjligen Investor en dröm, en plan och en slant över?)