(S) och intellektuell hederlighet

Det är med lika delar komik och tragik som man betraktar sossarnas spinnförsök på Saabhistorien.

Först exploaterar man det faktum att Saab - ett företag som gått med förlust nästan alla av de senaste 40 åren - hotas av nedläggning. Man försöker få det att framstå som att näringsminister Maud Olofsson på något sätt skulle ha en skuld i detta.

Mona Sahlin kräver på fullt allvar att "staten ska kunna gå in som ägare". Under en kortare tid, säger hon visserligen, men hur denna tid ska kunna begränsas vet ingen.

Om Mona Sahlin hade fått bestämma hade de svenska skattebetalarna med all rimlighet suttit med ägaransvar för ett bilföretag som gör miljardförluster varje år, utan rimlig möjlighet att bli av med dessa kostnader.

Väl så. De socialdemokratiska debattörerna tog ställning. Attackerade Maud och regeringens politik som de ansåg felaktig.

Jag tycker att det faktum att Maud höll huvudet kallt var den långsiktigt riktiga hållningen, trots ett massivt opinionstryck initierat från både officiellt som inofficiellt socialdemokratiskt håll, med mer eller mindre smakfulla inslag (som t ex att det spreds bilder på Maud Olofsson att kasta pil på).

Men om nedläggningshotet var Maud Olofssons fel borde väl rimligtvis också motsatsen vara Maud Olofssons förtjänst?

Detta försöker sossarna idag spinna bort. Hederligt? Nej, men Socialdemokratiskt.

Svenskans ledarblogg kommenterar socialdemokraternas verklighetsbeskrivning (som i huvudsak går ut på att "alla partier varit överens om hur Saabkrisen skulle hanteras") lysande:

"Jodå. Alla partier har varit helt överens, hela tiden. Det har varit nästintill konfliktfritt, faktiskt. Och Maud Olofsson har bara förstört. Förmodligen hade affären gått mycket snabbare om hon och hennes medarbetare hade låtit bli att pendla till USA och prata med GM stup i kvarten."

---

Läs även Magnus Andersson, Tobias på Stureplanscenterbloggen och Fredrick Federley.