Kulturen och kapitalismen

I dagens SvD intervjuas Roy Andersson. Utan tvivel en stor konstnär och värd all respekt för sina filmer. (Update: Här finns artikeln att läsa.)

Roy Andersson gillar inte kapitalism. Han hävdar att den saknar ideal och att den inte tar ansvar. Nja, man kanske kan ge honom hälften rätt. Kapitalismen som system betraktat tar inte ansvar, men människorna gör det!

Den stora skillnaden mot den planekonomi, som Roy Andersson hävdar är målet för en ofrånkomlig väg, är att ansvaret allokeras samtidigt som resurserna. Marknadsekonomi som system är effektivt just eftersom ansvar kopplas direkt och linjärt till människorna och företagen.

Anderssons slutsatser är dessutom märkliga mot bakgrund av att han först i intervjun konstaterar att ett stort problem är "bristen på kompetens hos dem som har makten". Ändå verkar han alltså vilja att dessa inkompetenta människor ska ha MER makt?

Jag håller med om delanalysen att det råder kunskapsunderskott i många delar av samhället. Men kultursektorn är tyvärr inget undantag. T ex visar ju Roy Andersson att han inte förstår hur samhällsekonomin fungerar.

Fram för kompetensspridning i alla ändar och åt alla håll! Näringslivet har massvis med värdefull lärdom att göra från kulturen och vice versa. Kulturen skulle också har stor nytta av att förstå värdet i frivilliga utbyten människor emellan.

Den svenska kultureliten har så länge fötts på den offentligfinansierade mecenatspenaten att man har glömt hur gott uppskattningen från självvald kulturkonsumtion kan smaka.