Känslosam debatt grundad på missförstånd?
Frågan om vård för papperslösa är inte helt okomplicerad och när jag först hörde talas om detta trodde jag faktiskt att man med papperslösa menade asylsökande som kommit till landet utan handlingar.
Det är lätt att förstå att man i länder man behöver fly ifrån, inte utan vidare fixar ett nytt pass.
Så är det emellertid inte. Papperslösa är i första hand människor som kommer för att jobba eller annat, utan att ge sig till känna för myndigheterna. Det är hur lätt som helst att göra sig icke-papperslös genom att gå till migrationsverket och anmäla sig.
I många år har människor hindrats från att komma till vårt land utan att asylskäl föreligger. Detta var dumt och onödigt och ändras i och med regeringens tillsammans med miljöpartiets initiativ om arbetskraftsinvandring.
Personligen kan jag tycka att det borde finnas möjlighet för de som redan är i Sverige att söka om arbetstillstånd härifrån, men migrationsministern hänvisar till rättssäkerhet och rättvisa inför lagen.
Det kanske är orättvist att de som skött sig och hörsammat avvisningsbeslut i praktiken straffas jämfört med de som struntat i myndighetsbeslut och stannat kvar ändå, men man måste ibland också se till rent praktiska förhållanden.
Jag röstade hursomhelst i enlighet med partilinjen och nej till motionen som krävde skattefinansierad sjukvård, även sådan som inte är akut, för s. k. papperslösa.
Självklart ska alla som finns i landet få akut vård när det behövs och det är ingen skillnad mot tidigare. Faktum är att ingenting i riksdagsbeslutet innebär någon skillnad mot tidigare. Det är en tidigare överenskommelse som nu lagfästs. Det är märkligt att det inte skett tidigare, men möjligen var det en för het potatis att bolla upp i förhandlingar mellan Socialdemokraterna och deras stödpartier.
Debatten har blivit väldigt sned och man hör och läser många känslosamma argument, men de starka känslorna vilar på felaktiga bevekelsegrunder.
I och med den kommande arbetskraftsinvandringen är detta ett problem som löser sig implicit.
Alla som med emfas (och oftast antagligen med de ädlaste av syften) rycker ut till de papperslösas stöd bör glädjas åt arbetskraftsinvandringen och argumentera för den med samma kraft.
Merit Wager, NEO och Fredrick Federley har skrivit bra om saken.
Läs också Migrationsministern och övriga alliansens migrationspolitiska talespersoners SvD Brännpunkt.
Det är lätt att förstå att man i länder man behöver fly ifrån, inte utan vidare fixar ett nytt pass.
Så är det emellertid inte. Papperslösa är i första hand människor som kommer för att jobba eller annat, utan att ge sig till känna för myndigheterna. Det är hur lätt som helst att göra sig icke-papperslös genom att gå till migrationsverket och anmäla sig.
I många år har människor hindrats från att komma till vårt land utan att asylskäl föreligger. Detta var dumt och onödigt och ändras i och med regeringens tillsammans med miljöpartiets initiativ om arbetskraftsinvandring.
Personligen kan jag tycka att det borde finnas möjlighet för de som redan är i Sverige att söka om arbetstillstånd härifrån, men migrationsministern hänvisar till rättssäkerhet och rättvisa inför lagen.
Det kanske är orättvist att de som skött sig och hörsammat avvisningsbeslut i praktiken straffas jämfört med de som struntat i myndighetsbeslut och stannat kvar ändå, men man måste ibland också se till rent praktiska förhållanden.
Jag röstade hursomhelst i enlighet med partilinjen och nej till motionen som krävde skattefinansierad sjukvård, även sådan som inte är akut, för s. k. papperslösa.
Självklart ska alla som finns i landet få akut vård när det behövs och det är ingen skillnad mot tidigare. Faktum är att ingenting i riksdagsbeslutet innebär någon skillnad mot tidigare. Det är en tidigare överenskommelse som nu lagfästs. Det är märkligt att det inte skett tidigare, men möjligen var det en för het potatis att bolla upp i förhandlingar mellan Socialdemokraterna och deras stödpartier.
Debatten har blivit väldigt sned och man hör och läser många känslosamma argument, men de starka känslorna vilar på felaktiga bevekelsegrunder.
I och med den kommande arbetskraftsinvandringen är detta ett problem som löser sig implicit.
Alla som med emfas (och oftast antagligen med de ädlaste av syften) rycker ut till de papperslösas stöd bör glädjas åt arbetskraftsinvandringen och argumentera för den med samma kraft.
Merit Wager, NEO och Fredrick Federley har skrivit bra om saken.
Läs också Migrationsministern och övriga alliansens migrationspolitiska talespersoners SvD Brännpunkt.
Etiketter: arbetsmarknaden, invandring, sjukvård
posted by Johan, PL&C at 2:39 em
3 Comments:
Problemet är att de papperslösa sällan har råd att betala vårdräkningar till fullpris eftersom de - om de har någon inkomst - i allmänhet har en mycket låg sådan. Och vart ska fakturan och inkassokraven skickas? Papperslösa lär inte vara särskilt benägna att uppge sin adress. Det borde inte krävas så mycket fantasi för att föreställa sig både reaktionerna från läkarsekreteraren i vårdcentralens reception eller effekten på de papperslösas benägenhet att söka vård.
Det är sant att det har varit en förvirrad debatt men enbart den som redan bestämt sig för vilket lag man håller på kan förneka att förvirringen till stor del skapats av Federley med flera på regeringssidan.
Och fortfarande har inget svar givits på varför det skulle vara så farligt om papperslösa gavs tillgång till vården på rimliga villkor? Menar Johan också att det är ett hot mot migrationskedjan? Om det är skattebetalarnas pengar du oroar dig för så tyder det mesta på att det skulle vara billigare om fler papperslösa kunde komma till vården innan tillstånd blev för allvarliga och även om så inte är fallet så är kostnaderna helt försumbara - i Skåne räknar man med 1-2 miljoner kronor.
Jo, en förvirrad debatt är det, minst sagt. Men det beror också till stor del på att frågan om papperslösas tillgång till vård ses som en migrationsfråga och en socialförsäkringsfråga och inte som en fråga som handlar om mänskliga rättigheter. Jag gillar inte jargongen när våra partikamrater försöker näpsa oss genom att säga att vi har missförstått saken. Vi fyra som initierat och de andra numera 65 som skrivit under det öppna brevet är personer som, i de flesta fall, har god insikt i frågan, från olika perspektiv. Man gör inte en sådan här sak utan att ha rejält på fötterna.
Att jag sedan hoppas att antalet papperslösa minskar i takt med en bättre arbetskraftsinvandringspolitik är en helt annan sak. Det är klart att det vore jättebra, men det löser inte hela problemet, precis som Gustav säger.
Det man också ska komma ihåg i sammanhanget är att vi inte är ensamma om att anse att Sverige ska förbättra sig i den här frågan. Förutom FN, så tycker även Vårdförbundet, Läkarförbundet, Akademikerförbundet, Amnesty, Rädda Barnen, Röda korset m fl, m fl detsamma.
Min sambo kom till Sverige för att studera och hon försökte få svensk sjukvård men lyckades inte. Som tur var kunde hon enkelt åka till sitt hemland och få vård där.
Det som var riktigt illa var att hon blev nekad vård av stockholms läns landsting trots att hon erbjöd sig betala. De ville helt enkelt inte ha med henne att göra.
Vi ringde vårdguiden och blev hänvisade till ett privat medlare som tog hutlösa priser för att hitta en läkare. Den här privata medlaren var förstås kusin till vårdguidens chef eller nåt.
Vi gav upp. Andra kan tyvärr inte ge upp så lätt.
Det minsta landstinget kunde göra är att ge vård mot betalning. Men de gör inte ens det.
Skicka en kommentar
<< Home