Politiken har skapat utanförskapet

Sverige behöver en aggressiv reformagenda. Eller kanske man får begränsa sig till att önska en reformagenda överhuvudtaget. Det finns många samhällsproblem att lösa, men det lönar sig dåligt för de stora krafterna i svensk politik att ta tag i dem. Nya Moderaterna är nu så stora att de knappt kan säga någonting utan att riskera att förlora sympatisörer, alltså gör de inte det, utan triangulerar sig rakt in i det vaneröda folkhemmet med uttalanden som att "det är häftigt att betala skatt".

Jag tror att känslan av häftighet för alla som måste slita ihop till sin lön själv, med förlov sagt, är begränsad. Trots mycket välkomna skattesänkningar i form av främst jobbskatteavdraget har vi fortfarande världens näst högsta skattetryck. (Se t ex ekonomifakta.)

Centerpartiet har tagit på sig rollen att vara Alliansens idémotor. Väl så, men då måste vi nog börja utmana lite även när vi kommer att dra på oss moteld från alla mäktiga särintressen som ligger och bromsar.

Häromdagen debatterade vår partiledare Annie Lööf mot Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson. Den senare brukar vinna dylika debatter, men denna gång hamnade han på defensiven.

Felet många gör är att de går in med antagandet att de har moraliskt överläge. Mona Sahlin, Maud Olofsson och Erik Ullenhag har alla fått se sig besegrade mot en ganska osympatisk typ utan några andra idéer än att den nuvarande politiken är dålig och att utlänningar innebär problem.

Annie gjorde inte samma misstag, utan gjorde sig omaket att ta Åkesson och dennes argumentation på allvar. Hon lät sig inte provoceras, utan höll huvudet kallt och seglade därför jämnt fram till den avgörande frågan om vilken människosyn de båda debattörerna höll sig med. Den halva sekund det tog för Jimmie Åkesson att komma på ett svar fällde honom. Naturligtvis inte för fansen, men för alla som har suttit och tänkt att "SD verkar osmakliga, men de talar om ett viktigt samhällsproblem som ingen annan vågar närma sig".

Strategin bör alltså framöver vara att utmana tillskruvade antaganden, fördomar och felaktigheter med knastertorra fakta och först därefter lyfta in värderingsaspekten. Utan skyddet från att upplevas ha någon slags grund för att vilja stänga gränser, krävs inte mycket anslagsenergi för att sänka den som gör skillnad på folk och folk. En enkel fråga om t ex människosyn räcker uppenbarligen och nästan oavsett vad svaret blir.

Ett av Sverigedemokraternas grundläggande antaganden i sina rationaliseringar av sin politik är att det skulle finnas en given mängd jobb i Sverige som invandrarna kommer och tar från infödda. Så är det naturligtvis inte. Det finns något som heter tillväxt.

Människor skapar jobben och görs det framgångsrikt skapas många. Det går lätt att föra i bevis att antalet jobb inte är samma över tiden, utan är en effekt av dels makroekonomiska variabler (konjunktur), men också mikroekonomiska, vad beträffar t ex arbetsmarknadens funktionssätt.

Utan att ta ställning till lämpligheten i aktiv konjunkturpolitik i keynesiansk anda (eller jo, jag är emot) bör mikrosidan vara föremål för mer uppmärksamhet. Varför fungerar inte arbetsmarknaden bättre? Hur kommer det sig att unga och nyinflyttade har svårt att ta sig in på den?

Är det institutionella, strukturella eller kulturella orsaker som är den stora boven i dramat?

Institutionella faktorer är t ex höga ingångslöner, turordningsregler och skattekilar. Eller är det så att det förekommer strukturell diskriminering mot unga och invandrare? Har unga och invandrare lagt sig till med en "kultur" som gör dem arbetsskygga?

Oavsett vilken av ovanstående förklaringar man tror mest på, måste man ur ett politiskt perspektiv fundera på vad man kan göra åt problemet.

Stukturellt: Även om vi hatar att vissa grupper diskrimineras är det lagtekniskt svårt att komma åt problemet. Kulturellt: Om det nu skulle vara så att vissa människor mot förmodan skulle vara lata till sin natur är det inte heller i det fallet möjligt att lösa problemet med lagar.

När det däremot gäller de institutionella faktorerna är lagstiftningsmakten oerhört kraftfull. Inte minst eftersom det är lagstiftning som skapat problemen från början.

---

Tyvärr verkar inte heller den Moderata arbetsmarknadsministern begripit arbetsmarknadens dynamik, utan resonerar som Sverigedemokraterna. Läs t ex Karl Malmqvists bloggpost om detta.

Skapa din egen trygghet - spara

Yonna Waltersson från Dagens Arena twittrar om att Annie Johanssons artikel om att vi måste etablera en bättre sparandekultur i Sverige är typ jättejättedum.

Jag tycker att Annie har rätt och på flera sätt.

För det första: sparande är väldigt bra. Sådana som Yonna kan säkert raljera över att det minsann inte går att spara när man inte har ens till mat för dagen. Och så är det ju. Det är i sig ett monumentalt problem som trots 70-år av galopperande socialdemokrati inte fått sin lösning genom att söka klämma åt "de rika". Det löses inte heller av att andra hindras från att skapa sin egen trygghet.

För nästan alla, även de med blygsamma inkomster och kanske i synnerhet dem, är sparande oerhört värdefullt. Att bygga upp en aldrig så liten, men ändå en, buffert betyder mycket för känslan av oberoende. Nästan hur lite man än har, så kan man lägga undan något. Säg 100:- per månad. För någon som lever så på marginalen kan den där dryga tusenlappen efter nästan ett år göra stor skillnad.

Den trygghet man skapar själv är värd mycket mer än offentliga system, men de offentliga systemens trygghet har även en instrumentell effekt: den skapar känslan av ett beroende av staten, något som politiskt gynnar alla rörelser som sjunger den stora statens lov.

---

Jag har tidigare skrivit om sparande och jämfört det med spel, något som i Sverige också är en angelägenhet för den stora staten.

Annie vs. sopprot i riksdagsdebatt

Karl Malmqvist har lagt upp ett klipp från en riksdagsdebatt där Annie Lööf (C) äger stackars Johnny Skalin (SD). Lite som att sandblästra ett ostkex...

Annie "Red Bull" Lööf ger Centerpartiet vingar

Denna vecka är något av Centerpartiets supervecka, då partiledarkandidaterna reser runt och träffar medlemmar. Dels själva, men också i fyra utfrågningar där samtliga kandidater deltar och svarar på frågor. Den första ägde rum i söndags i Göteborg och den andra är idag i Trångsviken. (Följd den här på Centerpartiets webbplats.)

Alla tre kandidater besöker också SVT's morgonsoffa och i morse var Anders W Jonsson först ut. På torsdag följer Anna-Karin Hatt och på fredag kommer Annie Lööf, som också debatterade på SvD Brännpunkt igår om miljöpolitik.

Jag såg på facebook häromdagen hur Annie av sin tillfälligt inkallade extra-pressekreterare kallas "Red Bull". Ett synnerligen passande namn, tycker jag om man tänker på det röda håret, hennes otroliga arbetsförmåga och jag tror ju dessutom att hon kan ge Centerpartiet vingar!

Jag verkar vara långt ifrån ensam. Halland nominerar Annie Lööf som partiordförande (och Anders W Jonsson som 1:e vice) och jag kan inte längre hålla reda på alla kretsar, centeranstrukna opinionsbildare och enskilda Centerpartister som går ut och förordar Red Bull.

Annie Lööf får stöd från Örebro och Gävleborg (m fl)

Ickepartister och andra som av olika skäl är ointresserade av Centerpartiets partiledarval får verkligen ursäkta. Jag lovar att snart börja skriva om andra saker igen, men detta är ju så oerhört spännande!

Annie Lööf fortsätter sin turné och med, som det verkar, mycket gott resultat: Fulla hus och finfina inslag i både TV, radion och tidningar.

Igår kunde man läsa hur tunga centerföreträdare gick ut och uttryckte sitt stöd för Annie Lööf i Kalmar, Västmanland och Västernorrland.

Idag följer flera efter. Centerpartiet i Örebro har enhälligt valt att nominera Annie Lööf. Tunga Gävleborgare debatterar idag också till Annie Lööfs stöd i Gefle Dagblad. (Även SVT Gävleborg.) Tomelillacentern likaså i Ystads Allehanda.

Läs även Trelleborgs Allehanda och Laholms Tidning.

"Dubbelt så stort stöd för Annie"

Annie Lööfs kampanjturné inleddes ju igår i Stockholm på ett möte arrangerat av Centerpartiet i Stockholms län. Ett särskilt tack till dem och ordförande Per Lodenius för både ett välorganiserat arrangemang och för att vi från granndistriktet Stockholms Stad fick smita in.

Idag fortsätter turnén till Falun, Vansbro, Torsby och Karlstad. Här kan du läsa mer om Annies resplan. Hon passar också på att debattera själv i nwt om att Centerns värdegrund behövs på 2000-talet.

För dig som av någon anledning inte kan ta dig till mötena finns här en filmsnutt om Annies vision för Centerpartiet. Mötena verkar också uppmärksammas av lokalmedia. T ex här i radions Dalanytt.

Gårdagens elefantparad på Sidan 4 i Expressen, med bland andra Lena Ek och Bertil Fiskesjö i spetsen, som förklarar varför de vill se Annie Lööf som ny partiledare, följs upp med uttryck för stöd från tre viktiga Centerfästen för Annie Lööf idag: Kalmar, Västmanland och Västernorrland.

Intressant är också resultatet av en förtroendeundersökning som genomförts av Westander PR, som naturligtvis är angelägna om att kunna leverera någon intelligent gissning om partiledarvalets utfall till sina kunder.

Enligt den leder Annie Lööf knappt över Anna-Karin Hatt om man frågar hela befolkningen, men om man frågar just centerpartiets sympatisörer så är Annies stöd mer än dubbelt så stort som Anna-Karins: 36% mot 14%!

Träffa Annie Lööf i morgon kväll

Centerpartiet i Stockholms län arrangerar en träff med Annie Lööf i morgon kväll. Jag tänkte som sagt smita in, trots att jag tillhör Stockholms stad, men jag tror inte att det är några problem.

Jag tror inte heller att det är några problem om du som inte är medlem vill komma och lyssna!

Det hela äger rum kl 19 i Studieförbundet Vuxenskolans lokaler på Eriksbergsgatan 8.

Annie Lööf är Centerns Stenmark

Stig Strand var en fantastisk skidåkare. En av världens bästa. Oturligt nog hade han sin storhetstid samtidigt som den levande legenden Ingemar Stenmark hade det.

Det kommer jag att tänka på när jag läser på Facebook att Expressen genomfört en stor rundringning bland förtroendevalda Centerpartister och ställt frågan om vem de helst ser som ny partiledare.

En stor majoritet, 59%, svarar Annie Lööf (tvåan får stöd av 27%) och jag är inte förvånad. De båda medkandidaterna är i sig mycket goda företrädare för Centern, men Annie står i en klass för sig.

---

Läs även Annie själv i GP idag, och Östersundspostens ledare.

Karl-Erik Olsson stöder Annie Lööf

Läser på Magnus Anderssons blogg att den synnerligen välmeriterade centerikonen Karl-Erik Olsson uttrycker sitt stöd för Annie Lööf som ny partiledare för Centerpartiet.

”Hon har större politisk erfarenhet av det slag som behövs än de andra två. I det här sammanhanget så är hon briljant.”

Stort. :-)

Läs även Johan Pettersson.

---

För dig som vill nominera Annie (eller någon annan för den delen) går det bra att maila valberedningen på valberedningen@centerpartiet.se.

Missa inte heller facebookgruppen till stöd för Annies kandidatur, Annie ny partiledare.

Jag nominerar Annie Lööf

Idag skickar jag mail till Centerpartiet valberedning i vilket jag nominerar Annie Lööf och förklarar varför jag tycker att hon ska bli vårt partis nästa ordförande. Det kan du också göra om du är medlem i Centerpartiet! E-postadress: valberedningen@centerpartiet.​se

"Hej Valberedningen!

Tack för ett mycket bra arbete. Det känns mycket roligt att vara en del av en öppen och modern centerrörelse, som visar att man kan driva utvecklingen framåt i det demokratiska arbetet även i 100-åriga partier med stolta traditioner.

Jag vill nominera Annie Lööf som ny partiordförande, främst av tre skäl:

1. Hon är en enande kraft för Centern. Hon verkar tilltala en bred skara av centerpartister, oavsett var i landet man bor och vad man jobbar med, om man är gammal eller ung, teoretiskt intresserad eller om man litar på sitt sunda förnuft.

2. Hon är inte personligen låst vid några förhandlingspositioner och kan därför driva en agenda för allianssamarbetet som i större utsträckning tar hänsyn till Centerns särart, nu när vi har visat att vi kan hålla ihop en borgerlig regering.

3. Hon har en överlägsen lyskraft jämfört med andra kandidater och en lysande både debattör och kommunikatör. Att ha Annie Lööf som den viktigaste förmedlaren av Centerpartiets idéer kommer att göra att fler människor attraheras av dem.

Med vänlig hälsning
/Johan Hedin

Vice ordförande, Stureplanscentern
Ledamot i distriktsstyrelsen, Stockholmscentern
Ledamot i Exploateringsnämnden, Stockholms stad"

Om drömmar och Värnamoliberalism

Annie Lööf berättar i en film i två delar om sina politiska visioner, människors rätt att formulera sina egna drömmar och om Värnamoliberalismen som byggs av tre starka enheter: Ett starkt civilsamhälle, ett sprudlande näringsliv och en väl fungerande offentlig sektor.

Annie Lööf kommenterar det ekonomiska läget

Centerpartiets finanspolitiska talesperson, tillika partiledarkandidat, Annie Lööf, uttalar sig idag med anledning av det oroande ekonomiska läget och föreslår en prioritering av sådana reformer som gör det lättare för folk att få jobb.

Sådana behöver inte kosta ett öre i pengar, men väl en avsevärd mängd politiskt ledarskap. Så här skriver hon:

"Dessutom finns det en rad reformer som ger jobb men inte kostar annat än politiskt mod och handlingskraft som att reformera arbetsrätten, införa en jobbpeng med möjlighet att välja sin arbetsförmedlare och hitta nya vägar så att avtalens lönegolv inte försvårar inträdet på arbetsmarknaden för utsatta grupper såsom unga, invandrare och människor med funktionsnedsättning."

Kloka ord, tycker jag.

Annie Lööfs debattartikel väcker intresse

Annie Lööfs DN Debattartikel ger ett avsevärt genomslag i bloggosfären.

Centerbloggarna verkar överlag mycket positiva, liksom många andra. T ex Den hälsosamme ekonomisten skriver fint:

"Det är därför vi behöver ledare som Annie Lööf - som kan skjuta in nya perspektiv och ifrågasätta etablerade paradigm. Frihet, trygghet och hållbarhet är tre värdeord som inte bara bör leda Centerpartiet, utan även den samlade borgerligheten."

Sverige- och Socialdemokratiska bloggare är dock negativa och tycker INTE att Annie ska bli partiledare.

Läs även t ex Centerextremisten, Erika från Malmö och Helen Törnqvist.

Annie lägger ut kursen på DN Debatt

Annie Lööf skriver idag på DN Debatt om hennes visioner för politiken och för Centerpartiet. Genom att ta avstamp i de mest klassiska centervärderingarna och vår historia lägger Annie ut kursen inför framtiden.

För visst behöver vi en nystart. Efter att ha varit intressanta och relevanta 2006 stannade utvecklingen av och vi blev mindre tydliga, eller åtminstone upplevde nog väljarna det så, till 2010.

Våra politiska motståndare gillar naturligtvis inte när Centern går framåt och på olika sätt försöker de skrämma oss till tystnad, eller åtminstone till att släta ut centerförslagen.

Rätt sätt att hantera det är INTE att låta oss skrämmas och bli otydligare, utan bli bättre på att kommunicera våra skarpa och kloka förslag och ta tillvara den energi våra motståndare lägger in i debatten och vända den till vår fördel genom goda argument och debattskicklighet.

---

Läs även Per Ankersjö, Rickard Nordin och Magnus Andersson.

Fasta principer grunden för stabilitet

Annie Lööf skriver långt och bra på sin blogg inför de kommande budgetförhandlingarna. Mot bakgrund av skuldkriserna runt om i världen känns det skönt att veta att Centerpartiet i dessa förhandlingar drivs av fasta principer.

Centerns samlande kraft

Staffan Danielsson representerar för mig kanske det jag tycker allra bäst om i centerrörelsen. Inte för att vi tycker lika om allt. Faktum är att vi nog har tyckt väldigt olika om väldigt mycket, men hur hårt vi än debatterar mot varandra upplever jag ändå att det alltid finns en god anda, intellektuell hederlighet och en ärlig vilja att förstå motargumenten.

Staffan är på många sätt den mest traditionella centerpartist som finns, bakgrund som lantbrukare och högt uppsatt i LRF, och på så vis i någon mån min raka motsats. Ändå får Staffan mig alltid att känna mig välkommen i Centern och debatten. Jag lär mig oerhört mycket av honom och jag tror nog faktiskt att Staffan, med sin öppna attityd och nyfikenhet, har lärt sig något av mig.

Att både jag och Staffan förordar Annie Lööf som nästa partiledare, visar att Annie är den samlande kraft som Centerpartiet behöver för att komma på fötter igen.

Att hon dessutom har en lyskraft som inte kan lämna någon oberörd är ingen nackdel.

---

Annie har en ny fin blogg!

Framtidens politiska ledare måste våga ge besked

OK, det är mycket fokus på partiledarvalet nu och ickepartister får ursäkta, men detta ÄR ju så spännande! Idag skriver Centerpartister från Jämtland, däribland Marianne Larm-Svensson, i ÖP varför de vill se Annie Lööf som nästa partiledare. Bland annat motiveras valet av detta:

"Vi vågar säga att Annie är den centerpolitiker som bäst lyckats kombinera den gamla folkrörelsens förutsättningar med den nya tidens nätverkande. Få om ens någon centerpolitiker har de senaste åren mött lika många partikamrater i olika typer av dialog, inte minst under arbetet med valanalysen, där hon tog på sig och lyckades med det svåra arbetet att sammanfatta valbakslaget 2010 till konstruktiva framtidsplaner."

Just detta, förmågan att kunna ta även motgångar och med kreativitet och energi kunna vända dem till något positivt, är bara det ett tungt vägande argument.

Man bär också fram Annies bevisade förmåga att vinna val. En gång kan vara tillfälligheter, men Annie vann stort två val i rad och gick till och med fram i det senaste.

Den viktigaste punkten är dock enligt mitt tycke artikelförfattarnas förtroende för Annies förmåga att göra Centerpartiet tydligare.

Jag tror att den moderna väljaren antingen ser igenom fina men innehållslösa formuleringar, eller är ointresserad av dem. Den moderna politikern kommer inte undan med att glida på ytan nu när allting kan granskas och diskuteras av en kunnig och månghövdad publik i sociala medier.

Det är antagligen en bidragande orsak till att Socialdemokraterna har så stora problem nuförtiden. Folk köper inte längre deras förenklade försök att beskriva verkligheten.

Den som inte vågar redogöra för sin politik på ett konkret (och för den delen aptitligt) sätt, kommer möjligen inte att vara hatad av någon, men heller inte älskad. I ett spel där inget andrapris finns, befinner sig så småningom en sådan politiker, eller ännu värre: partiledare, på ett sluttande plan.

---

Ett exempel på konkret och bra politik är det förslag som SvD idag skriver om. Annie föreslår att folk i långvarigt bidragsberoende under en period ska få behålla det som bygger deras trygghet medan de prövar sina vingar i jakt på en ny och bättre trygghet - den som bygger på egen försörjning.

Alla måste kunna känna sig välkomna i centerrörelsen

Annie Lööf skriver idag på sin blogg om att Centerpartiet måste kunna välkomna människor från alla delar av landet. Klokt och trevligt tycker jag, som till skillnad från Annie kommer från en del av Sverige där stödet för Centerpartiet stundtals varit svagt. Icke desto mindre behövs centeridéerna även där.

Det är trist när man ser våra politiska motståndare försöka försvaga oss genom att exploatera fördomar mot människor från en eller annan del av landet. Det vore direkt katastrofalt om den typen av fulspel skulle bli en del av vår partiledarprocess.

Fler kommer ut till stöd för Annie Lööf

Det finns en sådan stark kraft i äkta engagemang. Hur välfinansierad, välorkestrerad och strategiskt utstuderad en kampanj än är, förlorar den i längden oftast mot ärlig kamp driven av människor som sitt hjärtas övertygelse.

Och "äkta" beskriver bäst den artikel som några riktig tunga Centerpartister från Västra Götaland idag skriver på GP's debattsida, i vilken de uttrycker sitt stöd för Annie Lööf (fd Johansson).

Västra Götaland, och kanske i synnerhet Skövde, är klassisk centermark och det var också där vi firade 100-årsjubileet med dunder och brak i vintras!

---

Även Hans Johansson och Åke Högberg från Falköping tar ställning för Annie på sin centerblogg.

Därför stöder jag Annie Lööf

Det kommer väl kanske inte som någon chock att jag helst ser Annie Lööf (fd Johansson) som ny partiledare för Centerpartiet eftersom jag genom årens lopp varit ganska oblyg i mina hyllningar över henne här på bloggen.

Det faktum att Anders W Jonsson är en av hennes motkandidater gjorde dock valet svårare. Han är en fantastisk person och politiker och har, med sin gedigna Centerbakgrund, varit en lika generös som ovärderlig källa till kunskap och inspiration för mig som för fem år sedan var ett blåbär på det här med partipolitik.

Jag har försökt hålla sinnet så öppet jag kunnat och läst det som skrivits av och om de tre kandidaterna, men har nu ändå bestämt mig för att Annie är min kandidat.

Till att börja med ska man ha klart för sig att ingen av de tre kandidaterna är riktigt så frihetliga som jag skulle önska. Annie har utifrån mitt perspektiv ställt sig på "fel" sida i flera principiellt viktiga strider under sin tid i CUF, dock har hon alltid haft både förmågan och den goda smaken att förklara varför.

Det faktum att hon öppet och ärligt redovisar vad hon tycker smäller högre än att hon tycker exakt som jag. Hon har berättat om vilka böcker hon tycker har varit viktiga och vilka filosofer hon har läst för att kunna utveckla sina egna övertygelser. Ett uttryck för öppenhet även under fernissan.

Att inte bara i ord, men också i handling, visa vad man går för väger tungt för mig. 2006 kryssade Annie sig förbi den dåvarande toppkandidaten och 2010 fick hon inte bara förnyat, utan ökat förtroende. Jag tror att det rörde sig om nästan en tredjedel av centerväljarna i Jönköpings län! Hon utsågs till finanspolitisk talesperson och vice gruppledare, sina unga år till trots, och alla som har arbetat tillsammans med henne verkar vara övertygade om hennes förmåga.

Annie är också en av de vassaste personer jag har träffat. Kanske den allra vassaste, faktiskt. Det finns två sätt att reagera på briljans hos andra människor. Det ena är att känna sig hotad, att försöka hitta rationaliserande resonemang om varför den visserligen briljanta personen ändå borde sitta ner och "vänta på sin tur". Det andra är att se möjligheterna det innebär för hela Centerpartiet att släppa fram en av de största talanger som svensk politik har skådat.

Vi har en unik chans att få en partiledare som kan samla hela partiet, attrahera nya väljare och föra vår stolta rörelse in i 2000-talet på riktigt med Annie Lööf vid rodret och jag tycker inte att vi ska försitta den.