Globaliseringens seger ska firas ordentligt

På twitter pågår en hätsk diskussion om Timbros fest till globaliseringens ära.

Vänstern är upprörda för att polisen skötte sig dåligt i samband med göteborgskravallerna och anser det därför olämpligt att fira globaliseringens seger.

Polisen skötte sig verkligen fullkomligt miserabelt i Göteborg. Katastrofalt dåligt. (Som väldigt mycket som sker genom statens försorg i Sverige.) De var totalt oförberedda på att hantera de våldsamma kravaller som vänsterextremisterna jagade upp.

Men de verkar ha lärt sig läxan och verkligen blivit mycket bättre på att hantera dylika situationer. I valrörelsen -06 var Centerpartiet hårt ansatta av vänsteraktivister som hotade och vandaliserade. Polisens agerande kring dessa händelser var mycket imponerande. Utan att trappa upp aggressionsnivån, lyckades man i samtliga fall som jag blev vittne till desarmera situationerna på ett förtjänstfullt sätt.

Man kan väl inte säga säkert att de tragiska händelserna i Göteborg aldrig kommer att upprepas, ordningsmakten kan återigen ställas inför en ny typ av våldsamma hot som man inte lyckas möta på ett tillfredställande sätt, men polisen HAR verkligen blivit mycket bättre på just detta.

Nu är jag inte säker på att vänsterdebattörerna gör vänstern och globaliseringsmotståndet någon tjänst när de försöker styra över samtalet till att handla om polisens agerande i Göteborg snarare än själva globaliseringen, men det är nog skönare för dem att få prata om det istället för globaliseringsmotståndets totala kolapps.

---

Update: Jag insåg nog innerst inne när jag skrev inlägget att jag gick i fällan: att låta debatten att handla om polisens agerande i Göteborg, snarare än den bokstavligt talat livsviktiga globaliseringens effekter.

Fredrik Segerfeldt är uppenbarligen lite smartare än jag och skriver om vad det egentligen handlar om:

"Att hundratals miljoner människor slipper käka grus tack vare den ekonomiska tillväxt som kommit i globaliseringens spår är i mina ögon en långt mer central händelse än några uniformerade testosteronutbrott eller framstressade felaktiga beslut hos en polischef."

Missriktad välvilja gör fattiga fattigare

Häromdagen skrev jag om Fair Trade, rättvisemärkningen och att jag inte är säker på att det är någon smashing idé.

Nu läser jag på bloggen Nonicoclolasos om en utvärdering publicerad i Ecological Economics som syftar till att visa om rättvisemärkning har bidragit till att minska fattigdomen i Nicaragua. (Bakom bloggen står Niclas Berggren, docent i nationalekonomi.)

Det visar sig faktiskt att det är värre än vad jag trodde.

"Certified producers are more often found below the absolute poverty line than conventional producers. Over a period of ten years, our analysis shows that organic and organic-fairtrade farmers have become poorer relative to conventional producers."

Kan vi inte nu enas kring att kämpa för frihandel utan förbehåll?

Julläsning: Klimatutmaningen av Magnus Andersson

Som jag tidigare nämnt så har jag ju haft förmånen att följa Magnus bokprojekt på nära håll redan från början, så möjligen är jag en smula jävig, men det är verkligen en fantastisk bok!

Magnus åker till olika delar av världen och träffar unga människor och diskuterar deras drömmar och vilka problem de måste lösa för att dessa drömmar ska kunna gå i uppfyllelse.

Det sätter klimatfrågorna i perspektiv. Det är på inget sätt så att klimatet är mindre viktigt i Tanzania, men när människor i ens omedelbara närhet riskerar att dö av malaria eller AIDS känns antagligen Köpenhamnsmötet väldigt perifert.

Magnus har förutom till Tanzania även rest till Bangladesh, Kina, Bosnien, Brasilien och USA. Det är dock Tanzania och fantastiska Abigail (bilden ovan) som har satt djupast avtryck hos mig. Den livsglädje, företagsamhet och moral som Abi och människorna i hennes närhet ger uttryck för är så oerhört imponerande och skapar hopp inför framtiden. För det blir bättre. Sakta och inte så väldigt säkert, men kraften finns där hos människorna och de institutionella problemen kan förhoppningsvis bli mindre och mindre. (T ex att EU bygger höga tullmurar mot Abigail och hennes släktingar och vänner.)

Boken är mycket läsvärd och finns att beställa på CUF's webbplats. (Även inom kort på Adlibris.)

Bro över Röda Havet 2025

Medan Osama Bin Laden mest ägnar sig åt förstörelse, sysslar hans halvbror, Tariq Bin Laden, tydligen med motsatsen.

Drömmen om en fast förbindelse över Röda Havet är fantasieggande. Att koppla ihop Afrikas horn med arabiska halvön skulle innebära en fantastisk möjlighet för handel och tillväxt i en region som verkligen behöver det.

Nu finns konkreta planer på att bygga en bro för bilar och tåg till en kostnad av svindlande 140 miljarder kronor.

Bara själva bygget av bron blir en adrenalinspruta rakt in i östafrikanska ekonomin. 850 000 jobb beräknas bygget skapa. På det blir det naturligtvis spinn offekonomi inom alla sektorer som kan erbjuda någonting som dessa 850 000 behöver och tack vare bygget kan betala för.

Den stora effekten uppkommer dock efter färdigställandet. Precis som öresundsregionen vitaliserades av förbindelsen mellan Sverige och Danmark, kommer Röda Havetbron innebära ekonomiska förbättringar för miljoner människor.

Oklart om Miljöpartiet är emot.

Globaliseringsrådet: LAS måste bort

Centerpartiet och framförallt den grupp av centerpartister som kämpar hårt mot LAS får beröm av Thomas Gür i dagens SvD. Med viss rätt.

Som globaliseringsrådet också konstaterar (ett globaliseringsråd som har riklig representation av fackfolk, bland andra Wanja Lundby-Wedin själv, om jag inte är felinformerad) är LAS och dess turordningsregler ett GIGANTISKT problem.

Hur länge ska det ta? Hur många ungdomar ska hållas så långt ifrån arbetsmarknaden att de tappar hoppet? Hur många invandrare? Hur många företag ska behöva gå omkull för att man inte tillåts hålla optimal kompetensmix?

Thomas Gür sammanfattar Lagens orättvisa konsekvenser så här: "Något bättre exempel på så kallad strukturell diskriminering går inte att finna."

LAS måste bort! Hur kan det vara så svårt att fatta?

Rasistsvinen i byggnads

Man blir så förbannad. Byggnadsarbetareförbundet under Hans Tilly ger ut en bok om "jobbtrafficking" som hämtar formuleringar DIREKT från Sverigedemokraternas partiprogram.

Boken saknar tillstymelse till vetenskapligt förankrade fakta om i vilken grad oegentligheter förekommer. Man häver ur sig tendentiösa påstååenden utan grund och syftet är tydligt misstänkliggöra utländsk arbetskraft.

Detta är helt oförsvarligt och jag hoppas verkligen att andra delar av LO tar avstånd från skiten.

Fattigdomsbekämpning genom kapitalism

Magnus Andersson uppmärksammades i morse på TV4 för sin synnerligen väl valda investeringsstrategi. Lån till små företag i fattiga länder.

Det finns flera dylika tjänster, men den som Magnus valt heter MYC4. Där man man surfa runt bland företagare i företrädesvis Afrika söder om Sahara som söker kapital för att utveckla sina företag. Det fina i kråksången är att man kan vara många om investeringen. Det gör att man kan satsa lite pengar i ett stort antal företag för att sprida risken.

Det är naturligtvis fråga om ganska hög risk jämfört med att låna ut dem till Swedbank eller SEB, men så oerhört mycket roligare! Investeringen blir mer personlig och avkastningen är högre. Mycket högre!

Samtidigt gör man naturligtvis en insats för minskad fattigdom. Inte på det ytliga och nästan lite rasistiska vanliga biståndsviset, utan på ett sätt där vi betraktar varandra som jämlikar. En har en slant att investera, en annan behöver medel för att expandera sitt företag. Man möts på en marknad och gillar man villkoren så blir det affär.

Snyggt, klokt och bra för alla inblandade. Grymt initiativ, Magnus! :-)

Handel och fred runt medelhavet

För vilken gång i ordningen är svårt att hålla reda på, men den senaste vändan i DOHA och försöken att inom ramen för WTO få till ett globalt frihandelsavtal gick i stöpet och kanske är det för mycket att hoppas på i nuläget.

Det som är knäckfrågan är jordbruket där ingen av de politiska ledarna i vare sig USA eller de stora jordbruksländerna i Europa, vågar stöta sig med de starka lantbruksorganisationerna.

Henrik Alexandersson skriver bra om detta elände, som bara MÅSTE få bli en central del i Sveriges ordförandeskap nästa år.

Miljö och klimat är naturligtvis viktigt, men en avreglerad jordbrukssektor och frihandel kan betyda så oerhört mycket för såväl fattiga som rika länder. Det skulle lösgöra en tillväxtpotential som kan användas till livsviktiga investeringar i utbildning, hälsa och miljö.

Om det nu är så att det för närvarande inte går att få till ett globalt frihandelsavtal, så låt oss då nöja oss med medelhavsunionen så länge.

Afrika söder om Sahara hålls (som vanligt) utanför, men en ökad integration mellan de europeiska och arabiska länderna kommer att vara betydelsefullt för tillväxten. Något som också kommer de afrikanska länderna till del, om än över och genom onödiga hinder.

Att inte frihandel lyfts fram i sammanhanget ska inte tolkas som att det inte finns på dagordningen. Det är antagligen mer ett uttryck för ordets starka laddning hos Sarkozys hemmapublik.

Det euroarabiska universitet som planeras i Slovenien ska inrikta sig på företagarfrågor och i dem ligger implicit möjligheten att fritt köpa och sälja varor och tjänster över gränserna.

Mediabilden har lutat åt misslyckande, men tänk om någon hade föreslagit ett dylikt möte för 15 år sedan?

Israel, Palestina, Syrien och en mängd länders ledare som länge betraktats som oförenliga arter deltar i alla fall i samma konferens och en konferens som inte bara handlar om eld upphör, kris och krig. Det är en stor framgång bara det. Och ett första frö är i marken!

Ökad invandring bra för Sverige!

Philippe Legrain skriver idag en debattartikel i DN om resultat från en rapport han har tagit fram på uppdrag av Globaliseringsrådet. Och slutsatserna är föga förvånande:

Ökad invandring är på det hela taget en mycket god affär för alla inblandade.

Dessutom är det moraliskt fel att ha en politik som hindrar människor från att bo där de helst vill, oavsett om man råkar vara född där eller inte.

Sopprötter, rasister och delar av vänstern är skeptiska mot ökad rörlighet över gränser, men det är en obefogad skepsis. I alla fall när den vilar på ekonomiska bevekelsegrunder.

Visst finns det praktiska frågor att lösa, men det handlar egentligen inte om själva invandringen... Den är toppen! :-)

Forum Syd fokusförskjuter från mygelankagelserna

Anfall är bästa försvar. Så resonerar antagligen Forum Syd.

I SVT Aktuellt igår kunde vi höra en repris av den svidande revisionskritik mot SIDA som uppdagades för något halvår sedan. Den kritiken stänker också över på Forum Syd, som av någon obegriplig anledning anses lämpliga att hjälpa till att sätta sprätt på biståndspengarna.

En av deras ganska många chefer, Maud Johansson, mötte nyligen i radion handelsminister Ewa Björling och kritiserade henne, regeringen och EU för att de i frihandelsförhandlingarna med ett antal afrikanska länder kräver ömsesidigt avskaffade tullmurar.

Handelsministern, som knappt verkade vaken, var såvitt jag kan tyda de väl dolda andemeningarna ändå positiv till frihandel och det är väl bra. Synd att hon inte använde ett enda av de många och innehållslösa orden till att förklara varför.

Forum Syd tilläts sätta bilden och deras agenda är strikt antiglobalistisk. De gillar inte handel överhuvudtaget och medger motvilligt och endast efter hård och stringent argumentation att frihandel faktiskt KAN vara bra.

Går man upp mot dem i nationell radio måste man för helvete vara lite förberedd! Kunde inte en enda av de politiskt sakkunniga ögnat igenom valfri Johan Norbergbok och skrivit ner ett par pedagogiska stolpar till ministern?

Helt klart är att Forum Syd försöker ta initiativet i en mediabild nu och inte bara lyckas de med att föra fokus från myglet, korruptionen och det gigantiska klanteriet med miljardrullningen i det svenska biståndet... De vinner ju för sjutton debatten med sin antiglobalistiska svada, trots att så mycket finns att tillgå för att bevisa globaliseringens fördelar.

(Och låt dem nu inte komma undan sitt ansvar som följer av riksrevisionens svidande kritik mot SIDA.)

LO håller på att förlora kontrollen och de vet det

LO blir allt mer desperata. Troligen inser man innerst inne att den era då fackförbunden hade total kontroll över samhället är över. Det är naturligtvis en konsekvens av globaliseringen.

Så länge huvuddelen av arbetsmarknaden huvudsakligen höll sig innanför nationens gränser kunde en landsorganisation hålla ett totalt grepp över den. Nu när vi specialiserar oss och delar produktion mellan flera länder, vars arbetskraft utnyttjar sina unika komparativa fördelar, är inte en nations landsorganisation i kontroll längre.

Desperationen tar sig uttryck i ständiga övertramp. En vanligtvis ganska slipad pr-apparat går bort sig och det senaste i raden är Wanja Lundby-Wedin och Erland Olaussons DN-debatt, i vilken man hotar det svenska folket med kaos på arbetsmarknaden.

Att ställa till bråk förstör för alla och framförallt för löntagarna. De riktigt rika klarar sig alltid. Pengar är lätta att flytta och produktionen kan förläggas i länder som erbjuder mer för mindre.

Men tydligen är makten viktigare för LO. Viktigare än sina medlemmars bästa. Viktigare än allting annat.

Läs även Bloggen Bent om detta, liksom Den Liberale Martin och Ingerös gästskribent Jocke Larsson.

Drömmen om ett större Sverige i en mindre värld

Den skärpte och trevlige Oscar Fredriksson från Kungsholmscentern skriver långt och klokt om en positiv framtid i spåret efter EG-domen i vaxholmsfallet.

På Oscars uppmaning bör vi se domen som ett startskott för ett förnyelsearbete kring arbetsmarknad, rörlighet över gränser och till det kopplat migration.

Det handlar om öppenhet på många plan. Det handlar om att göra det möjligt för människor att komma hit för att jobba i egna och andras företag. För att göra det möjligt finns en hel del större och mindre hinder som måste rivas.

Marknaderna måste bli av med en hel del friktion. Vi kan inte ha en massa obsoleta regler som hindrar människor från att mötas och byta varor och tjänster, även om dessa regler är praktiskt, juridiskt och politiskt besvärliga att ta tag i.

Maud Olofsson var något ytterligt viktigt på spåren med sin stora regelförenklingsmission och det visade sig även vara en valvinnare. Arbetet fortgår nu, även om det inte märks så mycket från utsidan, men det är lång väg att gå.

• Skatterna på arbete måste ner. I takt med globaliseringen delas arbetet upp i mindre delar och utförs i den del av världen där det är mest effektivt. I vår del av världen blir det mindre montering och mer fundering, men övergången till tjänstesamhället hindras av ett skattesystem som huvudsakligen är utformat för storskalig realkapitalintensiv produktion.

• Rörligheten på arbetsmarknaden måste öka. Den MÅSTE verkligen öka. Det är helt orimligt att unga och nyinflyttade hålls utanför arbeten de skulle kunna ge mycket till och få mycket ifrån.

Vaxholmsdomen är bara ett bevis i en lång rad på att vi verkligen måste börja ta tag i ett övergripande reformarbete.

Världen har blivit mindre och vi kan antingen bejaka det och öppna oss för den och för de möjligheter som bjuds; börja det nödvändiga reformarbetet för att det ska kunna ske.

Eller så kan vi sluta oss och låtsas som att allting är som det alltid har varit, men med den ofrånkomliga konsekvensen att även Sverige på alla sätt blir mycket mindre.

(Det skrivs en hel del med anledning av gårdagens händelser. Annie, Ingerö, och SvD t ex. )

Fattigdomsminskning is good ;-)

Vad jobbigt det måste vara att vara vänster. Varje dag ser man bevis för att den globaliserade kapitalismen sprider välstånd runt världen. Det är bara att öppna ögonen.

Idag har Johan Norberg en debattartikel i SvD Brännpunkt om sina resultat från utredningen som globaliseringsrådet bett honom att göra.

Det visar sig bland annat att:

Sedan 80-talets början har den extrema fattigdomen halverats. (samtidigt som befolkningen ökat rekordartat)

De senaste fem åren har antalet fattiga minskat med 76 000 varje dag. Det är alltså som Borlänge OCH Falun. Varje dag. 365 dagar om året i fem år.

Barnarbetet minskar från 52% till 23% och spädbarnsdödligheten från 12% till 5%.

Medellivslängden har ökat med 20 år.

Och så fortsätter det. Fakta staplas på fakta om globaliseringens framgångar och alla som har integritet och intellektuell hederlighet nog att ompröva sina invanda standardsvar om kapitalism och utsugning byter fot i frågan.

Det vore så skönt om någon från antiglobaliseringsvänstern faktiskt kunde granska siffrorna och bemöta dem i sak, men som vanligt kommer reaktionen bli en av två saker:

1. "Eh... Nä, så kan det väl inte vara för kapitalismen är OND! Det har jag läst i en bok som skrevs förrförra århundradet och den är faktiskt jätteklok och i den står det att maktförhållandena och utsugningen och de klassinfertartionalistiska fortimangkrebilinationsimen och DET innebär att du har fel och att alla 'fakta' som läggs fram ändå inte stämmer för det har jag läst och jag är faktiskt klokare än alla andra... fulländad kan man säga..."

2. "Mörda fattiga is good. Eftersomjaginteharenaningomnågonting förutomdetsjälvklarafaktumattliberalismenärjättedumsåanvänder
jagingenargumentationutanköriställetmedhärskartekniksomjaglärt
migpåbommersvikförattförminskaochförlöjligaelleriallafallförsöka."

Man önskar att dessa kunde förklara på vad de egentligen tror att välståndsutvecklingen beror på.

Avsluta samarbetet med Forum Syd...

...och lägg resurserna på någonting som fungerar bättre.

Angående SIDA's och bland andra Forum Syd's biståndshaveri skriver Tobbo om ett annat biståndsprojekt som faktiskt fungerar väldigt bra.

Det är Percy Barnevik som står bakom projektet Hand in Hand och enligt honom är det till 95% likadant som att driva företag att driva biståndsprojekt, och det är han ju som bekant väldigt bra på!

Det vore intressant att veta om ett enda projekt som administrerats genom Forum Syd faktiskt givit något varaktigt resultat?

Biståndspolitik med marknadsekonomisk kompass

Centerpartiet öppnar för en diskussion om biståndspolitiken inför stämman det kommande månadsskiftet. Lite märkligt att det inte blivit en debatt kring det.

Rakryggat ställer man i uttalandet en möjligen kontroversiell, men berättigad fråga: "om vårt bistånd (har) blivit en del av problemet eller en del av lösningen."

Dåliga och korrupta system hålls under armarna av en samvetsplågad västvärld som i bästa fall drivs av missriktad välvilja. Ibland känns det faktiskt till och med också som att synen på utvecklingsekonomierna rent av är rasistisk.

Det är ett problem att våra biståndspengar går in och stödjer statsapparater som driver system som aldrig någonsin kommer att kunna generera varaktig tillväxt.

Det kan inte råda någon tvekan om vilket typ av ekonomiskt/politiskt system som faktiskt fungerar. För inte så länge sedan ansågs Sydkorea, Singapore och Taiwan vara fattiga länder. Till skillnad från de flesta av de afrikanska motsvarigheterna genomfördes liberaliseringar av ländernas ekonomier som har lett till ett aldrig tidigare skådat välstånd.

Nu är det Kina och Indien som på samma sätt låter marknadsekonomin flyta in och befrukta hela ländernas inneboende kraft och skapar möjlighet för miljontals människor att ta sig ur fattigdom.

För att inte tala om hela det som vi brukade kalla östeuropa.

Vårt bistånd borde förutom ren katastrofhjälp uteslutande gå till länder som strävar efter att bygga ett samhälle som kan generera egen tillväxt. I klartext: Marknadsekonomi.

Annars kommer vi inte bara att få ösa pengar genom dåliga statsapparater år från år.
Vi berövar också i praktiken en väldig massa människor den självklara rätten att kunna ta sig ur fattigdom.

Invandring höjer tillväxten

Läser på Magnus Anderssons blogg om invandringens positiva effekter.

En procents invandring höjer tillväxten från 1,25 till 1,5% i Sverige. Detta enligt en rapport som riksbanken tagit fram och med tanke på vilka försiktiga generaler riksbanken vanligen är kan misstänka att siffran i verkligheten är ännu högre.

Man tar t ex inte hänsyn till den "gråa" sektorn och det är väl kanske förståeligt, men om vi antar att det finns en sådan sektor ska den produktion som utförs där läggas till.

(Denna gråa sektor kan dock ljusna med en bättre skatte- och arbetsmarknadspolitik.)

Människor som åker till olika delar av världen för att jobba skickar ofta hem pengar till sina familjer och det är inga obetydliga volymer det rör sig om. Världsbanken uppskattar summan till 167 miljarder dollar årligen och det finna andra bedömningar som gör gällande att det rör sig om tre gånger så mycket!

Magnus Andersson skriver att den högre siffran motsvarar det totala årliga biståndet 9 gånger om!

Migration är helt naturligt och har förekommit i alla tider. Det är dessutom ekonomiskt lönsamt för alla inblandade.

Det är mest en kul grej. Liksom. asså. ba va.

Han verkar tro att det är en lek. Han vet inte ens varför han demonstrerar. "Han vet att 'G8 dikterar villkoren för resten av världen'". Någon övrig analys verkar inte kännas nödvändig.

"Det är action, kul att se. Drag liksom, säger han och skrattar." Action? Kul att se?

De mest betydelsefulla ekonomiernas ledare ska inte få träffas enligt Jonas, eftersom de då ..eh.. dikterar villkoren för resten av världen. För att förhindra det är han beredd att ta till våld. De ska inte träffas helt enkelt för det är dåligt. Jättedumt är det. (...action. drag liksom... suck...)

Denna gång ska G8 bland annat diskutera hur man ska ta itu med klimatproblematiken. Jättedåligt.

Jonas blir gripen av polisen och säger att det är som Guantanamo. Han får liggunderlag, men var svårt att sova för några andra var arga och för att det fortfarande lyste i taklamporna. (OK, inte kul kanske, men hej - man kan ju faktiskt välja att göra nåt annat än att bryta mot tysk lag i Tyskland.)

Enligt Jonas själv uppträdde poliserna "seriöst". De frågade om han åt någon medicin och om han mådde bra. Sedan kom en advokat och Jonas kommer antagligen inte att behöva räkna med några lagliga efterverkningar.

Man kanske kan tycka att detta inte är hela världen. Att det inte gör något att dessa bortskämda skitungar tar ut sin - ur bottenlös självömkan flödande - frustration och aggression på några tyska poliser. Men det gör något. Det gör verkligen något.

Varje legitim frihetskamps värde urholkas.

Alla dessa riktiga hjältar som trots stor risk för liv och hälsa trotsar makten för de mest grundläggande av mänskliga rättigheter. Sådana rättigheter som Jonas, 27, och hans glada svartklädda och maskerade polare, tar för givna.

Vad tror Jonas, 27, att frihetskämparna i länder som Vitryssland, Iran, Burma och Zimbabwe skulle säga om att det är kul att demonstrera? Pridedemonstranterna i Moskva? "det är action. Drag liksom."

Det är skönt att de allra flesta av dem aldrig kommer att höra talas om Jonas, 27.


Update: Läs även Gudmunssons post om vänstern och våldet.

Eskil for president!

Sveriges jordbruksminster tar tydlig ställning för en avveckling av den europeiska jordbrukspolitiken! Mycket välkommet!

EU's vidriga jordbrukspolitik har allt för länge gjort redan rika franska bönder ännu rikare och hållit duktiga och hårt arbetande jordbrukare i t ex afrikanska länder utanför våra marknader därmed dem själva och deras landsmän kvar i fattigdom.

Eskil Erlandsson vet vad som är rätt och låter sig inte korrumperas! Stort. Stort! :-)

Tala är silver - göra är guld

Centerpartiets ungdomsförbund inleder en kampanj för frihandel som inte bara är snack, utan också handling!

Det är så lätt att bara snacka om hur hemskt det är och att någon annan borde ta något slags ansvar.

CUF anordnar auktioner av produkter inköpta från länder som har det tufft. Visserligen bara ute i distrikten och på förbundsstämman i maj till att börja med, men jag hoppas på en riktig shoppingsite där man kan välja bland en massa sköna varor som man kan köpa billigt och samtidigt stödja hårt arbetande människor.

Hoppas också på att det någon gång kan skapas ett politiskt tryck för att avskaffa EU's vidriga jordbrukspolitik, tullmurar och importkvoter.

Bonde i tredjevärldensimulator

De allra flesta människor på jorden försörjer sig på enkelt naturbruk i tredje världen. Här kan man prova på hur det är. Det är ett kul och utmanande spel, men med en väldigt allvarsam underton.

När folk dör i spelet förlorar man en produktionsresurs. När folk dör på riktigt förlorar man en maka/make eller ett barn, en mamma eller en pappa. :-(

(Läste om detta på Johan Norbergs blogg och har varit förlorad i spelet sedan dess...)