Fram för allmänflyget!

Med anledning av det svenska flygets 100-årsjubileum, var det i helgen flygfestival i Stockholm och flyg- och teknikintresserad som jag är tog jag en paus i kampanjandet för att besöka begivenheterna på gärdet.

Det kanske är lite fånigt, men jag tycker att det är mysigt att stå under dessa dundrande exempel på människans triumf över elementen. Det är också en smula fantastiskt att lilla Sverige utvecklat sådana tekniska underverk som exempelvis Tunnan, Lansen och Draken.

Flyget i allmänhet har varit under attack med miljöargument som tillhygge och sådana går ju sällan att bemöta med mindre än att bli betraktad som någon slags miljöhatande galning. Icke desto mindre är dessa argument sällan särskilt relevanta. Bättre bränslen och energieffektivitet är i fokus även för flygets utvecklingssatsningar och man måste också sätta utsläppen i relation till andra källor.

Trafikflyget är dock så självklart för de allra flesta att alltför stora galenskaper för att stoppa det hålls borta. Miljöpartiets förbud mot inrikestrafik söder om Sundsvall skulle antagligen inte kunna införas, bara med anledning av sin egen orimlighet.

Allmänflyget, däremot, saknar ofta försvarare. Allmänflygets representanter är nämligen relativt få och representerar inga starka ekonomiska intressen, varför de inte heller har några starka lobbyorganisationer som talar för dem.

Icke desto mindre utgör allmänflyget en intressant möjlighet i ett glesbefolkat land med stora avstånd.

Många drömmer nog om egen täppa i naturskön miljö i en del av landet där fastighetspriserna är rimliga, samtidigt som man har ett jobb att sköta där köerna är långa och bostäderna dyra.

Klockren centerfråga om du frågar mig!

Vilka företag, skolor och sjukhus ska läggas ner?

I en gigantisk satsning hävdar de rödgröna idag på DN Debatt att de tänker satsa hissnande 120 miljarder på utbyggnad av järnvägen. 120 miljarder av dina pengar...

Hur ska detta finansieras? Såvitt jag förstår är man ju emot en avreglering, så privat kapital kan väl knappast komma i fråga?

I artikeln skriver man dessutom att regeringens budgetram för väginvesteringar ligger fast (!), så därifrån kan inga pengar tas.

Då återstår skattehöjningar och/eller nedskärningar.

Vilka skolor, sjukhus, äldreboenden, polisstationer och annat vill vänsterpartierna lägga ned för att få råd med sina snabbtåg? Det framgår tyvärr inte av artikeln...

Vilka skatter ska höjas? För vilka?

Ska vi tillbaka till ett konfiskatoriskt fastighetsskattesystem? Det räcker ju i o f s inte så långt...

Momshöjning kanske?

Ska inkomstskatterna höjas? Högre skattekilar är INTE vad arbetsmarknaden behöver, oaktat de principiella invändningar man kan ha emot att utan dubier göra anspråk på medborgarnas plånböcker för att dela ut runda vallöften.

---

Även SvD.

---

Update: OK, tydligen finns en idé om att kilometerskatt ska betala kalaset. Hur mycket högre blir kostnaden för transporterna då? Hur många företag kommer att slås ut pga av detta? Hur många kommer att göras arbetslösa? (vad säger exempelvis transportfacket om detta?)

Läser också på Departementet att vänsterpartierna har för vana vid att inte finansiera sina vallöften fullt ut. Senast saknades 66 miljarder. Hur många saknas denna gång?

Läs även Tobias inlägg på Stureplanscenterbloggen.

Miljöpartiet saknar trovärdig transportpolitik

Miljöpartiet skördar exempellösa framgångar i opinionsmätning efter opinionsmätning. En gratulation är på plats, de gör uppenbarligen rätt på nåt sätt. Min hypotes är dock att de kommit ganska billigt undan från kritisk granskning, det finns en hel del som många av de nya sympatisörerna antagligen skulle sätta i halsen.

Förbifart Stockholm och det allmänna bilhatet är en sak. Gilla det eller gilla det inte: vårt samhälle är konstruerat för ett visst mått av privatbilism. Det GÅR inte att bortse ifrån. Det är lika oseriöst som ohederligt att bygga sin politik på falska bevekelsegrunder. (Det är heller inte nödvändigt om du frågar mig. Bilen är toppen för vissa typer av resor och en kul hobby för många.)

Samma förhållande gäller flyget. Det finns en tydligt formulering från en Miljöpartistisk partimotion om att stoppa flyget söder om Sundsvall. Att detta uttalande nu känns för magstarkt för att tilltala latteliberalerna gör att Miljöpartiföreträdare försöker hävda att det alls inte är fråga om något förbud, utan mer en önskan/vision om att snabbtåg ska "göra flyget onödigt".

Önskedrömmar och fria fantasier losskopplade från all kontakt med samhällsekonomisk verklighet är emellertid dåliga beslutsunderlag för seriös politik.

Resultatet från de rödgrönas tidigare maktinnehav torde också ge en indikation på vilken vikt vi kan tillmäta Miljöpartiets snack om snabbtåg. Under de år de satt som stödparti till regeringen Persson förhandlade de till sig bland annat "friår" (dvs en möjlighet för en välbeställd insider på arbetsmarknaden att slappa ett år för DINA pengar), men hur många meter nya spår fattades det beslut om?

Men underhållet då? Om man är spårtrafiksvänlig borde man väl i en budgetförhandling se till att järnbanorna underhålls i tillfredställande grad, så att tågen går i tid? Inte nödvändigtvis, tydligen. Underhållskostnaderna tilläts uppgå till ca 80:- per km och år. Ungefär hälften av vad som läggs i våra nordiska grannländer.

Ytterligare mer obegripligt är att Miljöpartiet är EMOT en avreglering av svensk järnväg! En åtgärd som kan föra nytt kapital och nya idéer tillsammans med de nya aktörerna på de svenska banvallarna. Förvisso helt i enlighet med Miljöpartiets i övrigt socialistiska idéer om statliga riskkapitalfonder, tobinskatt, medborgarlön, räntefritt samhälle och löntagarfonder. (Se tidigare bloggpost om Miljöpartiets politik enligt deras eget partiprogram.)

---

Läs även Maud Olofsson och Andreas Carlgren som idag skriver på SvD Brännpunkt om Miljöpartiets planerade framfart i din plånbok om de får chansen, Helen Törnqvist och Per Ankersjö.

---

Hos Magnus Andersson står att läsa mer om vänsterns totala haveri i infrastrukturfrågan och han tipsar även om DN Debatt där infrastrukturminister Åsa Torstensson skriver tillsammans med finansborgarrådet i Stockholm, Sten Nordin (M), om hur vänsterpartiernas förbifartsdebacle påverkar hela landet.

Centerpartiet gillar förbifarten

Miljöpartiet chockhöjer parkeringsavgiften!

Alltså, det finns positiva saker med Miljöpartiet, men just nu är det jävligt svårt att fokusera på dem.

Enligt sin budget för Stockholm ska de tydligen ta in ytterligare avgifter från de som vill parkera. 250 000 000:- närmare bestämt!

I praktiken innebär detta en helt galen höjning av parkeringsavgifterna - och kostnaderna - för Stockholms bilister. Blå biljett höjs från 12:- till 40:- i timmen vardagar 9-17 och 19 kr/tim övrig tid.

Det är 624:- per dygn. 624 spänn!

I ytterstaden, där jag bor, kommer det att börja kosta pengar att stå. Om det blir samma sinnessjuka taxa som i innerstaden återstår att se.

Detta kommer inte att bli populärt bland mina grannar kan jag säga. Det ska bli ett sant nöje att berätta om detta för dem närmare valet.

Röstar du rödgrönt blir det ingen förbifart

Centerpartiets landstingsråd i Stockholm, Gustav Andersson, skriver nu på sin blogg om att Miljöpartiet i landstinget lämnar ett tydligt besked: Man står fast vid sitt ultimativa krav på ett "nej till bron" för att erbjuda Socialdemokraterna sin lojalitet.

Det innebär en av två saker. Antingen finns det inget sammanhållet vänsteralternativ i Stockholm, eller så blir det ingen förbifart om de rödgröna skulle vinna valet.

Alla som har tröttnat på tröstlösa köer, oavsett om man sitter där på väg hem eller bort, till fotbollsträning eller på väg mellan två trasiga rördelar, bygget eller ABF-kursen har ett bättre alternativ: Centerpartiet!

---

Här är en artikel om Volvo's el- och laddhybridbilsprojekt.

Bro över Röda Havet 2025

Medan Osama Bin Laden mest ägnar sig åt förstörelse, sysslar hans halvbror, Tariq Bin Laden, tydligen med motsatsen.

Drömmen om en fast förbindelse över Röda Havet är fantasieggande. Att koppla ihop Afrikas horn med arabiska halvön skulle innebära en fantastisk möjlighet för handel och tillväxt i en region som verkligen behöver det.

Nu finns konkreta planer på att bygga en bro för bilar och tåg till en kostnad av svindlande 140 miljarder kronor.

Bara själva bygget av bron blir en adrenalinspruta rakt in i östafrikanska ekonomin. 850 000 jobb beräknas bygget skapa. På det blir det naturligtvis spinn offekonomi inom alla sektorer som kan erbjuda någonting som dessa 850 000 behöver och tack vare bygget kan betala för.

Den stora effekten uppkommer dock efter färdigställandet. Precis som öresundsregionen vitaliserades av förbindelsen mellan Sverige och Danmark, kommer Röda Havetbron innebära ekonomiska förbättringar för miljoner människor.

Oklart om Miljöpartiet är emot.

Massbifarten vs verkligheten

Miljöpartiets väljare verkar klokare än deras företrädare. Centerpartiets distriktsordförande i Stockholm, Per Ankersjö, skriver idag på SvD Brännpunkt om att hälften av Miljöpartiets väljare i Stockholm tycker att den nya miljöanpassade förbifarten är en ganska bra grej.

Jag hoppas verkligen att Miljöpartiet tar sitt förnuft till fånga och antingen konstaterar att förbifarten behövs och ska byggas på ett så miljövänligt sätt som möjligt, eller presenterar ett alternativ om hur trafiksituationen i Storstockholm - med en årlig tillväxt om ca 30 000 människor - ska lösas.

Jag trodde att man vuxit ifrån tillväxtmotståndet...

Det är förövrigt lustigt det här med hur man ibland använder språket för att få sina knäppa åsikter att framstå som mindre knäppa.

När invandringsfientliga säger "massinvandring" menar de ju i själva verket helt vanlig invandring.

När miljövänstern säger "massbilism" menar de på samma sätt vanlig bilism.

Äppelkindad eller ej - tekniken finns

Med risk för att av Expressens ledarsida bli betraktad som en lallande äppelkindad teknikoptimistisk dåre, tycker jag att Volvos prototyp C30 BEV är ganska kool.

Det är inte en hybrid, utan en ren elbil. Med rätt typ av energi i jacket är framfarten emissionsfri.

Räckvidden är 15 mil, vilket motsvarar ungefär 7-8 resor fram och tillbaka på Förbifart Stockholm. Något blygsamma prestanda förvisso, men 130 blås räcker bra under mälaren.

Det är alltså ett exempel på sådana bilar som Expressens ledarsida inte anser finns eller kommer att finnas 2023.

Expressens motorjournalister verkar dock anse att bilen finns.

Update: SvD's motorjournalister verkar också anse att den finns, eftersom de provkör den.

Expressen säger "nej till bron"

Expressens Johannes Forsberg går idag till frontalangrepp mot Centerpartiet i allmänhet och Centerbloggare i synnerhet. Anledningen är att vi anser att Förbifart Stockholm behövs (och kanske att vi inte håller med om att det är rasistiskt att vilja ha en tunnel under mälaren).

Visst. Förbifarten diskuterar jag gärna. Det kanske finns andra sätt att lösa framtidens ökande transportbehov. Hittills finns det dock inget i debatten som tyder på det.

Varken Forssberg eller Miljöpartiet nämner några konkreta alternativ till förbifarten.

Alternativet "nej till bron" (eller tunneln i det här fallet) är inget alternativ.

Stockholm ökar med 30 000 innevånare varje år. Vi blir många fler som vill jobba, bo och roa oss i stockholmsregionen. Vi behöver ta oss mellan alla dessa aktiviteter på ett effektivt sätt.

Hur tänker man sig att detta ska gå ihop?

Bengt Eklund är en Miljöpartist i Kramfors som brukar motionera på Miljöpartiets kongresser om ett stopp för invandring och befolkningsökning. Av miljöskäl.

Är det månne en åsikt som numera även kommer att omfatta Miljöpartiet i Stockholm?

Eller ska folk liksom bara hålla sig hemma? (Plötsligt känns det där med "friår" logiskt.)

Man snackar gärna. Särskilt om spårtrafik. Men under alla de år som Miljöpartiet satt vid makten som stödparti fattade man inte beslut om en enda meter ny räls. (Om man räknar bort de extra mil räls och miljarder man tvingade på Botniabanan genom en inte alltigenom genialisk pimpning av miljölagstiftningen -99.)

Sittande regering, med Centerpartister som närings-, energi- och miljöministrar, har hunnit åstadkomma en hel del som är bra för både miljön och tillväxten. Bara när det gäller spårtrafik kan man - som miljöminister Andreas Carlgren i Aftonbladet igår - konstatera att den största satsningen sedan tunnelbanan byggdes äger rum nu.

Citybanan fördubblar spårkapaciteten genom Stockholm.

Spårväg byggs där många idag trängs i bussar i City.

Tvärbanan förlängs och ansluts till nya slussen och förlängs till Solna och Kista.

Saltsjöbanan moderniseras.

Roslagsbanan får nytt spår.

Uppfräschningar sker på Mälarbanan, Nynäsbanan och Lidingöbanan.

Och till det kommer en sträckning av E4:an förbi stan, istället för genom den, med allt vad det innebär i avlastning av essingeleden och innerstadstrafik.

Och är det så att man bor avigt till i norrort, men hittar drömjobbet på huddinge sjukhus blir det möjligt att pendla med buss eller bil på nya förbifarten.

Om man från en tynande tillvaro i Assyriska får erbjudande att spela i Vasalund kommer det att funka utan att byta jobb och dagis.

Står alternativen mellan miljömoralistisk varmluft och konkret politik där miljö och tillväxt går hand i hand är valet i alla fall för mig jävligt lätt.

---

Läs även Karl Malqvist och Kungsholmscentern,

Är de 9 av 10 stockholmare som gillar förbifarten också rasister?

Angående det jag bloggade om i morse - Miljöpartiets alternativeleganta 'bevis' om att deras meningsmotståndare är rasister - verkar det vara ganska tyst. Åtminstone på Miljöpartibloggar som jag följer.

Det kan man kanske förstå... Rasismanklagelserna är förbannat osnygga och gynnar knappast den som häver dem ur sig.

Intressant är också Miljöpartiets totala brist på konkreta alternativ på hur trafiksituationen ska lösas. "Satsningar på spårtrafik" får vi höra. Visst. Det är ju bra, men har man räknat något på det? Finns det några realistiska planer? Är man beredd att sätta andra viktiga miljö- och naturvärden på spel för att spränga in nya pendeltågsspår genom parker och mellan hus och skolor?

Till saken hör att människor faktiskt med en förkrossande majoritet tycker att förbifarten behövs. Om det debatterar miljöminister Andreas Carlgren idag i Aftonbladet.

Idag babblar Peter Eriksson och Karin Svensson-Smith tidigare (V), nu (MP) på lite osammanhängande om järnväg på newsmill.

Detta ska ses i ljuset av Miljöpartiets milt uttryckt povra prestationer på järnvägsområdet när man satt som stödparti åt den förra regeringen.

Underhållet av banorna eftersattes rejält. Ca 80 kr/km släppte man till, medan minst det dubbla underhållet hade behövs för att hålla järnvägen på en rimlig nivå som inte drabbas av ständiga förseningar. (Sådan - dubbel - är nivån i våra nordiska grannländer. I England ligger underhållet på 800 kr/km!)

Dagdrömmar om snabbjärnväg och odefinierade (och naturligtvis ofinansierade) planer om att "vi ska satsa på framtidens transportsystem" är väl så klart roligare än att faktiskt ta ansvar för att järnvägen fungerar i praktiken.

Samtidigt presenterar regeringen en 150 miljarders satsning på snabbjärnväg. Alltså på riktigt.

---

Läs mer hos Gustav Andersson, Per Ankersjö, Oscar Fredriksson, Oscar Sundevall och Annie Johansson.

Tunnel under mälaren är ... Rasism?

Har egentligen inte tid att blogga, men måste bara kommentera detta.

Häromdagen skrev jag att Miljöpartisterna från officiellt håll höll en god standard på argumentationen. Att man förvisso inte presenterade något alternativ till förbifarten, förutom lösa dagdrömmar om pendeltåg till varje husknut, men att man ändå på något sätt var intellektuellt hederlig.

Jag tvingas revidera den uppfattningen idag.

Raymond Wigg, oppositionslandstingsråd, Stockholms läns landsting (MP) går en bra jävla bit över gränsen när han anklagar oss som vill lösa trafikproblemet och samtidigt binda ihop två intressanta storstadsdelar med varandra för - håll i er nu - rasism.

Detta är ju för det första något så urbota dumt så att klockorna stannar. Det är dessutom förbannat oförskämt!

Tyder också på att man kanske inte litar till 100% på de sakliga argumenten...

Läs mer hos Gustav Andersson.

Tillåt högre hastigheter på våra vägar

Då och då har Aftonbladets motormogul Robert Collin rätt. Idag t ex.

Ofta när man hör människor från myndigheter som har med trafik att göra, kan man få intrycket att de tycker att allting liksom skulle funka finfint, om det inte vore för att det var så många trafikanter som envisas med att åka omkring på myndighetens vägar.

Nu tänker tydligen vägverket sänka en massa hastigheter. Igen. Motiveringen ska vara att minska antalet olyckor. Jag är skeptisk. Som Collin skriver skapar omotiverat låga hastigheter stress och irritation som i sin tur leder till ett större antal dumma omkörningar.

Bättre då att låta trafiken hålla ett tempo som människor tycker känns naturligt.

Besattheten vid hastigheter är egentligen märklig. Att olycksrisken är större måste ju också vägas mot en massa andra saker. Men det är väl en fråga om juridisk teknik. Det är lätt att mäta och sålunda att döma en hastighetsöverträdelse, medan åtal mot någon som "kör som ett svin" blir betydligt svårare att formulera.

Tänk om vi istället kunde använda vårt omdöme.

Att regeln var att köra som folk och inte orsaka olyckor...

Vill Miljöpartiet riva Essingeleden?

Jag tycker mycket om Miljöpartiet. Ibland. Men förbifartsmotståndet är tyvärr ett uttryck för två sidor hos MP som faktiskt inte är roliga alls.

Utvecklingsfientlighet är illa nog. Synen på politiken som ett medel att centralstyra vad som helst och hursomhelst är kanske ännu värre.

Vi lever i en föränderlig värld. Vi blir fler i vårt land och städerna växer. Ibland känns det som att Miljöpartisterna nostalgiskt drömmer sig tillbaka till en förindustriell värld, där inga nya fabriker, bostadshus eller vägar byggdes. Som man att ville stanna tiden eller till och med spola tillbaka bandet.

Till vilket år vill man skruva tillbaka tiden? När var utvecklingen så att säga färdig?

Utvecklingsfientligheten är oftast lite komisk, men ibland tar den sig mycket obehagliga uttryck. Som t ex när det motioneras på miljöpartikongresserna om att begränsa invandringen av miljöskäl, eller att den svenska staten bör verka för befolkningsminskning.

Jag upplever också att Miljöpartiet från början och fortfarande i många stycken håller sig med en sund statskritik. Eller åtminstone en kritik mot överdriven centralism. Därför blir det särskilt galet när man från toppnivå verkar tro att politikens företrädare liksom är universums härskare.

När Maria Wetterstrand går ut och tror att hon har makt och kompetens att avgöra vad Saab ska tillverka i Trollhättan, blir bristen på respekt för förhållandet mellan politiken kontra näringslivet tydligt. När Peter Eriksson går ut och vill förbjuda inrikesflyg tar man sig för pannan.

Man kan liksom inte bara bortse från människors behov av vägar, även om plakatpolitiken går hem i snf-kretsar.

Centerpartiet och miljöminister Andreas Carlgren har gjort ett fantastiskt jobb med att få förbifart Stockholm att bli så miljövänligt som möjligt. Det mesta av förbifarten kommer t ex att läggas i tunnlar.

Stockholms läns miljölandstingsråd, Gustav Andersson (C), replikerar på SvD Brännpunkt tillsammans med partikompisarna Per Ankersjö och Claes Västerteg på miljöpartiets brännpunkt från igår om att regeringen skulle "svika kollektivtrafiken".

Det finns en enkel fråga att ställa: Hur väl lyckades miljöpartiet när de satt vid makten som ett av Socialdemokraternas stödpartier?

Hur mycket nybyggnation av spårtrafik lyckades man få igenom och fatta beslut om då?

Alliansen genomför den största satsningen på spårtrafik sedan tunnelbanan byggdes, samtidigt som man fattar nödvändiga beslut för att lösa de redan nu svåra trafikproblemen.

Verkligheten är den att bilen faktiskt ofta passar ganska bra i vår över stora ytor utsträckta stad. Personligen skulle jag gärna se mer koncentrerad stadsbebyggelse med högre hus. Mellan täta områden är spårtrafik ypperligt. Själv tycker jag att tunnelbanan är fantastisk mellan Björkhagen och gamla stan. Men det funkar inte om man bor i Täby kyrkby och jobbar i Bollmora.

Enligt ledande Miljöpartister är den nya vägstäckningen tydligen onskan själv. Man undrar ju hur de hade ställt sig till byggandet av Essingeleden?

---

Någon som hört något officiellt uttalande från Det Socialdemokratiska Arbetarepartiet. Viss splittring verkar ju råda.

Förbifartsmotståndet är ett ideologiskt motstånd mot bilen

Lite mer om förbifarten: Alltså, Miljöpartiet sätter verkligen ner foten oerhört tydligt om att förbifart Stockholm inte ska byggas. På miljöpartistiska bloggar, från Grön Ungdom och från partiets riksdagsledamöter.

Av allt att döma så gäller Miljöpartiets krav på Socialdemokraterna som ställdes för ett och ett halvt år sedan på DN Debatt om att det inte under några som helst omständigheter kan bli tal om en förbifart Stockholm, om regeringssamarbete med (S) ska vara aktuellt.

Det vore väl intressant om Mona Sahlin, eller åtminstone någon tongivande socialdemokratisk stockholmspolitiker (Bosse Ringholm, kanske?) ville gå ut och ge besked om huruvida det blir någon förbifart eller inte, om nu vänsterpartierna skulle vinna nästa val.

Jag förstår i allra högsta grad miljöargumenten. En förbifart kommer att leda till fler transporter och transporter är förknippade med miljöbelastning.

Detta står mot människors behov av att kunna ta sig tvärsigenom landet och staden för att kunna jobba, bo, konsumera och kramas.

Miljön är ett oerhört viktigt värde, men det finns fler viktiga värden att väga dessa emot.

Att hävda klimatargument mot förbifarten är faktiskt inte särskilt kraftfullt. Totalt står den svenska fordonstrafiken för mindre än 0,2% (ca 0,18%) av världens utsläpp av växthusgaser.

Den ökning som kan komma av att fler kommer att kunna transportera sig omkring måste anses som försumbar på ett globalt plan. Det ska ställas mot de positiva effekter som kommer av att dessa transporter kan äga rum.

Det är dessutom långt ifrån säkert att någon utsläppsökning av växthusgaser överhuvudtaget kommer att ske. Hela tiden blir bilar och bussar mer och mer energieffektiva och nya metoder att framställa förnyelsebara bränslen på ett effektivt och säkert sätt utvecklas hela tiden.

Visst kan man väl ha synpunkter på prislappen, men att ställa det mot tågtrafiken träffar helt enkelt fel. Citybanan är redan påbörjad och kommer att utöka spårkapaciteten för att möta ett ökat tågresande som antagligen kommer att följa av avregleringen.

Det är naturligtvis väldigt bra.

Men för alla dessa transporter där bilen passar bättre behövs en till väg över (eller för all del under) Mälaren. En väg som inte går genom stan - och helst en i tunnlar för att skydda viktiga kulturområden.

Situationen är ohållbar redan idag, med partikelnivåer off the charts på Essingeleden. Kilometerlånga köer är faktiskt inte särskilt miljövänliga de heller.

Man vågar nästan inte tänka på hur det kommer att se ut 2020 om man inte fattar dessa viktiga beslut nu. Beslut som en vänsterregering kanske inte skulle kunna fatta.

---

Läs även Bjerke, DN och SvD.

Äntligen förbifart Stockholm!

Stockholm växer. Sverige växer. Om det kan man tycka vad man vill, även om jag verkligen har svårt att tro att någon ska tycka att det är dåligt. Det innebär att allt fler människor behöver ta sig runt i landet. Ofta i nord-sydlig riktning.

Kapaciteten är sedan länge i taket och alla någon gång åker E4 uppsalavägen in mot stan på sena eftermiddagen vet vad jag pratar om.

Lösningen heter förbifart Stockholm. En förbindelse från Skärholmen i söder till Häggvik i norr, med mestadels tunnlar.

Karin Svensson-Smith är emot, men något måste faktiskt göras åt trafiksituationen. Det är faktiskt helt orimligt att tvinga människor på väg genom Sverige att krypköra i rusningstrafiken i Stockholm. Det är definitivt inte miljövänligt.

Mälaren ligger i vägen (och det är säkert Svensson-Smith också emot) och det kräver helt enkelt infrastruktur.

Vad beträffar järnvägen är beslut redan fattat om att bygga tunnel under mälaren. Väl så. Nu kommer också en lösning på plats bilar och bussar.

Att passerande trafik slipper in i Stockholm är naturligtvis en mycket god anledning till förbifarten, men det kommer också leda till att trängseln blir mindre (alternativt skapar utrymme för fler transporter och vidhängande tillväxt) inne i stan, då utrymme frigörs på Essingeleden.

En ytterligare aspekt är att två intressanta stadsdelar binds samman, med stora möjligheter till utbyte genom att människor lätt kan ta sig mellan dem för jobb och fritidsintressen.

---

Läs även Anders W Jonsson om detta, som också uppmärksammar den intensiva splittring mellan vänsterpartierna som råder i den här frågan.

Röd politik ger sämre vägar

Inlägget från häromdagen om kommunpolitikers galna prioriteringar och frånvaron av demokratiskt tryck från medborgare och opposition tillkom inspirerat av ett inslag på lokalnyheterna för Gävle-Dala om i hur vilket visset skick Gävle kommuns vägar är i.

Nu har jag fått reda på att detta är en debatt som i allra högsta grad drivs kring potthålen, men att SVT's lokalnyheter av oklara skäl vägrar redovisa någon annans verklighetsbeskrivning än den sittande Socialdemokratiska maktens.

Oppositionsrådet i Gävle kommun, Roland Ericsson (C), för en tapper kamp för klokare kommunpolitik som bland annat omfattar respekt för och insikt i gatuunderhållets betydelse för en god samhällelig totalekonomi. Detta framfördes i en debatt i TV4's lokal-TV och fick Carina Blank (kommunstyrelsens ordförande, Socialdemokrat) att lova bättring. Oklart om och när löftet infrias.

Läs Rolands insändarsvar till Besviken Gävlebo, som tolkar det hela som att Gävles röda majoritet vill göra öststatskänslan total.

Miljölagstiftningen hindrar miljöutveckling

Ett av de stora problemen för såväl industriell som infrastrukturell utveckling i Sverige är våra galet komplicerade och onödigt långa miljöprövningsprocesser.

När Volvo ville bygga sin första koldioxidneutrala fabrik i Sverige lämnade man in ansökan om detta enligt miljöbalken. Ett år senare hade man fortfarande inte hört något, så då satte man igång samma process i Belgien. Det tog några månader, sedan hade man sitt tillstånd. I Belgien.

Efter att alla ändringar var gjorda, vindkraftverk installerade och hela den Belgiska anläggningen drevs av miljövänlig och klimatneutral energi, hade man i Sverige fortfarande inte ens fått något svar på sin ansökan om samma sak.

Miljöbalken hindrar Svenska företag från utveckling, vilket naturligvis är olyckligt av flera skäl. Det fånigaste är väl att det i hög grad hindrar miljöförbättringar. Svenska företag vill bli energieffektivare för att minska sina kostnader. De vill bli mer miljövänliga för att tilltala fler kunder. För att kunna göra detta måste de i dagsläget välja att investera i andra länder. Det har konsekvenser för svensk tillväxt och svenska jobb.

Idag skriver en mängd kommunpolitiker om att en snabbtågslinje bör sträckas efter E4:an. Väl så, det är väl bra. Men innan någon som helst sträckning kan komma ifråga måste man se över dagens regelverk som bland annat innebär att t ex Svenska Naturskyddsföreningen kan överklaga och ställa till med besvär som försenar och fördyrar projektet till oförutsebara (och orimliga) nivåer.

Se t ex på bygget av Botniabanan, där SNF's obstruktion kostar samhället miljarder och miljön tonvis av fortsatta utsläpp. Fortfarande efter ganska exakt 10 års byggande, vet man inte om vissa sträckor kanske måste rivas och marken återställas. Till enorma kostnader. Till stor belastning för miljön. Av tveksamma skäl och nyckfulla viljor.

Om man som artikelförfattarna under varför vi i Sverige saknar snabbtåg på det sätt som anses självklart längre ner i Europa måste man se de institutionella förutsättningarna.

Det måste finnas marknadslösningar där fler aktörer kan välja att investera i järnväg av inga andra skäl än att tjäna stålar.

Det måste finnas en rimlig, effektiv och rättssäker miljöprövningsprocess för att sådana investeringar ska kunna komma till stånd.

Tillväxt och miljö måste gå hand i hand

Det råder en oroande passivitet kring infrastrukturfrågor i Stockholmsområdet, fastän möjligheten till snabba och effektiva transporter runt om vår stad är en förutsättning för att vi ska kunna jobba och leva här.

Tunnelbanan är toppen (när den går som den ska). Miljövänlig, bekväm och snabb. Tvärbanan och Saltsjöbanan är kanske inte lika komfortabla, men annars lika bra. Men det förutsätter att man reser från närheten av en station till något ställe nära en station.

För andra resor passar bilen bäst.

Partikelhalterna i staden är ett stort problem. Men vi kan inte lösa det genom att förneka människors behov att transportera sig. Det vore lite som att bota huvudvärk med halshuggning.

Essingeleden har nått sitt tak och det har effekter för tillväxten. Det kan t ex leda till att en företagsetablering i Sörmland får nej på sin miljöprövning för en anläggning, om man kan anta att etableringen någon gång då och då skulle tänkas innebära en tung transport till t ex Värtahamnen.

De som bor längs essingeledens sträckning lider också av den allt intensivare trafiken där.

Anledningen är att Stockholm växer. Och att Sverige växer. Alla transporter söder -- norr måste passera Stockholm och faktiskt Stockholms innerstad på Essingeleden. Det är inte rimligt och måste få en lösning.

Förbifart Stockholm är en sådan lösning.

Den största förtjänsten med förbifarten är att förbipasserande transporter inte måste in genom staden, vilket kommer att innebära stora lokala miljöförbättringar för boende.

Nuvarande trafikleder avlastas och möjliggör smidigare kortare transporter vilket är gynnsamt för t ex arbetsmarknaden, eftersom fler människor lättare når ett större jobbutbud.

Ett tredje argument är att intressanta utkantsområden av stockholm, Botkyrka och Vällingby/Spånga/Rinkeby, binds ihop med stora möjligheter till social, kulturell och ekonomisk expansion som följd.

Ekofanatiker vill att allting ska vara som förr. Eller egentligen kanske som en utopisk drömbild av förr. Ett icke-industrialiserat samhälle. Det är inte görligt och knappast heller önskvärt. När människor har vant sig vid tak över huvudet, mat på bordet och akutsjukhus kan man liksom inte rulla tillbaka bandet. Och det finns heller ingen anledning.

Världen förändras ständigt och vi människor är en stor del av förändringen. Självklart ska utvecklingen ske med hänsyn till viktiga naturvärden, men vi måste komma ihåg att även naturvärdena värnas för människornas skull. Ren luft och rent vatten, biologisk mångfald och vackra skogar saknar ju värde om ingen finns där för att lukta, smaka, lyssna och betrakta.

Miljön är ett viktigt värde för människor, men det är social samvaro, skaparglädje och ekonomisk trygghet också. Så länge man blundar för det så kommer miljödebatten att föras på en fruktlös och abstrakt nivå, där en sak sägs och en annan görs. Miljödebatten blir symbolisk och innehållslös. (vafan flaskvatten? allvarligt...)

Miljöengagemanget blir äkta först när vi tar in det i våra vardagsliv utan att skryta om det, utan att vi koketterar med det och där vi väger det mot andra viktiga värden i våra liv.

Update: Läs även denna artikel i SvD om Stockholms växtvärk.

Oförbätterligt kriminella ska sitta inne

För en liten stund sedan på radion: 27-åriga Rebecca blev påkörd av en narkotikapåverkad man som dömts för olovlig körning 113 gånger. Hon flög 40 meter och landade på huvudet och ägnar sina dagar åt att sitta still med allvaliga rygg- och hjärnskador.

Samtidigt som vårt s k rättssamhälle sätter upp fartkameror och beivrar rena skitbrott i trafiken skyddades inte Rebecca och tusentals andra offer för de riktigt farliga trafikbrotten.

Det är också så märkligt när frågan alltid kommer upp att man diskuterar avskräckningseffekt av hårdare straff? Det får vara hur det vill med den saken, men ett rent logiskt faktum är att Rebecca idag hade levt ett normalt liv om straffen ökades på med någon månad för varje gång man blir dömt för samma brott.