lördag, oktober 25, 2008

Tillväxt och miljö måste gå hand i hand

Det råder en oroande passivitet kring infrastrukturfrågor i Stockholmsområdet, fastän möjligheten till snabba och effektiva transporter runt om vår stad är en förutsättning för att vi ska kunna jobba och leva här.

Tunnelbanan är toppen (när den går som den ska). Miljövänlig, bekväm och snabb. Tvärbanan och Saltsjöbanan är kanske inte lika komfortabla, men annars lika bra. Men det förutsätter att man reser från närheten av en station till något ställe nära en station.

För andra resor passar bilen bäst.

Partikelhalterna i staden är ett stort problem. Men vi kan inte lösa det genom att förneka människors behov att transportera sig. Det vore lite som att bota huvudvärk med halshuggning.

Essingeleden har nått sitt tak och det har effekter för tillväxten. Det kan t ex leda till att en företagsetablering i Sörmland får nej på sin miljöprövning för en anläggning, om man kan anta att etableringen någon gång då och då skulle tänkas innebära en tung transport till t ex Värtahamnen.

De som bor längs essingeledens sträckning lider också av den allt intensivare trafiken där.

Anledningen är att Stockholm växer. Och att Sverige växer. Alla transporter söder -- norr måste passera Stockholm och faktiskt Stockholms innerstad på Essingeleden. Det är inte rimligt och måste få en lösning.

Förbifart Stockholm är en sådan lösning.

Den största förtjänsten med förbifarten är att förbipasserande transporter inte måste in genom staden, vilket kommer att innebära stora lokala miljöförbättringar för boende.

Nuvarande trafikleder avlastas och möjliggör smidigare kortare transporter vilket är gynnsamt för t ex arbetsmarknaden, eftersom fler människor lättare når ett större jobbutbud.

Ett tredje argument är att intressanta utkantsområden av stockholm, Botkyrka och Vällingby/Spånga/Rinkeby, binds ihop med stora möjligheter till social, kulturell och ekonomisk expansion som följd.

Ekofanatiker vill att allting ska vara som förr. Eller egentligen kanske som en utopisk drömbild av förr. Ett icke-industrialiserat samhälle. Det är inte görligt och knappast heller önskvärt. När människor har vant sig vid tak över huvudet, mat på bordet och akutsjukhus kan man liksom inte rulla tillbaka bandet. Och det finns heller ingen anledning.

Världen förändras ständigt och vi människor är en stor del av förändringen. Självklart ska utvecklingen ske med hänsyn till viktiga naturvärden, men vi måste komma ihåg att även naturvärdena värnas för människornas skull. Ren luft och rent vatten, biologisk mångfald och vackra skogar saknar ju värde om ingen finns där för att lukta, smaka, lyssna och betrakta.

Miljön är ett viktigt värde för människor, men det är social samvaro, skaparglädje och ekonomisk trygghet också. Så länge man blundar för det så kommer miljödebatten att föras på en fruktlös och abstrakt nivå, där en sak sägs och en annan görs. Miljödebatten blir symbolisk och innehållslös. (vafan flaskvatten? allvarligt...)

Miljöengagemanget blir äkta först när vi tar in det i våra vardagsliv utan att skryta om det, utan att vi koketterar med det och där vi väger det mot andra viktiga värden i våra liv.

Update: Läs även denna artikel i SvD om Stockholms växtvärk.

Etiketter: , , , , , ,

9 Comments:

Anonymous Anonym said...

eftersom jag är en bisser sweister vill jag påpeka att partikelhalterna är högre i tuben än på gatorna.

men klart förbifarten ska byggas!

10:47 em  
Blogger Johan, PL&C said...

Inte desto mindre är har partikelnivåerna nått taket på hornsgatan och på essingeleden.

7:04 fm  
Blogger Unknown said...

Jag har inte hört någon rapport om förbifarten som säger att det kommer innebära några förbättringar för trafiken i innerstaden eller på Essingeleden jämfört med idag. Några miljöförbättringar kommer inte att komma de boende vid andra vägar till del eftersom förbifarten inte kommer minska trafiken på dem. Om du påstår det så får du visa i vilken rapport eller studie man kommer fram till något sådant.

4:10 em  
Blogger gardebring said...

Personligen tycker jag att det är trist att diskussionen har blivit så polariserad. Antingen är man mot alla vägar, eller så är man för att just förbifarten är den väg som måste byggas.

Diskussionen behöver nyanseras.

Själv ser jag förbifarten som en gigantisk felsatsning. Minst 25 miljarder (troligen närmare 35 när notan skall betalas) på en enorm motorväg ute i spenaten, som inte nämnvärt kommer att påverka trafiksituationen i innerstan, eftersom de bilar som åker den vägen inte är behjälpta av förbifarten. (Vilket både SIKAs och vägverkets egna utrednignar visar, vilket man dock valt att ignorera).
Faktum är ju att vägverkets egna utredningar visar att trängseln och köerna kommer att öka avsevärt, liksom att bilanvändandet kommer att öka kraftigt i Stockholm med en byggd förbifart.
Dessutom är det oerhört tveksamt om vägen kommer att gå samhällsekonomiskt plus, de ingångsvärden man valt i beräkningarna har visat sig vara minst sagt svajiga. Att, som vägverket påstår, vägen inte skulle leda till ökade koldioxidutsläpp, finns det inte ens stöd för hos de sakkunniga och forskare som har gjort de utredningar som ligger till grund för projektet.

Förbifarten handlar om ett i grunden felaktigt synsätt. Man vill inte lösa trafikproblemen, istället vill man flytta på dem. Idag finns trafiken där människor är, det är ett problem, alltså vill man flytta på problemet. Om 20 år kommer människorna återigen finnas där trafiken är, eftersom det alltid uppstår nya exploateringar invid nya motorvägar (stadsutglesning by definition). Istället för att bygga en gigantisk motorväg borde man istället bygga flera mindre vägar där de behövs, bygga österleden (inkl spår för kollektivtrafik) osv. Inte en enda gigantisk lösning, utan flera mindre lösningar som tillsammans skapar en fungerande helhet.

Att bygga en gigantisk motorväg som frälsaren till alla problem luktar 60-tal.

6:12 em  
Blogger Johan, PL&C said...

Hallå Anders!
Tack för intressant kommentar. Det är väl också lite detta jag efterlyser. En visionär debatt om intrastrukturutvecklingen i vår stad.

Förbifarten är en lösning, men det finns garanterat fler och bättre.

Ett gigantiskt problem med alla infrastrukturprojekt är miljöprövningsprocessen. Det finns därför en institutionellt betingad anledning att koncentrera satsningar till ett projekt snarare än många, eftersom man annars måste driva många parallella miljöprovningsprocesser (som är dyrbara och som alla kan överprövas (och därmed bli ännu dyrare) av varenda ornitologiförening, när och fjärran från det planerade bygget)

Men det finns ju inget som säger att den institutionella förutsättningen inte kan ändras. :-)

10:51 fm  
Anonymous Anonym said...

SIKA har ju lagt en massa skattepengar på att konstatera att vi inom 30 år kommer åka i konstiga spårbilar i luften. Så det kommer lösa sig, no worries!

12:18 em  
Anonymous Anonym said...

SIKA är så jävla skumma. De ägnar sig väldigt lite åt "kommunikationsanalys" och väldigt mycket åt opinionsbildning...

1:55 em  
Blogger gardebring said...

Kritiken mot SIKA:s spårbilskramande kan jag bara instämma i. Mycket märkligt att denna science-fiction-idé förespråkas av SIKA. Spårbilar har bilarnas största nackdel (att de tar en massa plats, varje person skall ha en egen plåtlåda att åka runt i) kombinerat med spårburen trafiks största nackdel (att det bara fungerar där infastrukturen är utbyggd).
Spårbilar kan fungera som en lösning på flygplatser, universitetscampus och liknande områden. I en tätbebyggd stad kommer det rent fysiska platsbristproblemet in vilket omöjliggör den typen av lösningar.

9:57 fm  
Anonymous Anonym said...

SIKA fyller ingen funktion och bör läggas ner.
/Göran

2:00 em  

Skicka en kommentar

<< Home