Tillväxt och miljö måste gå hand i hand

Det råder en oroande passivitet kring infrastrukturfrågor i Stockholmsområdet, fastän möjligheten till snabba och effektiva transporter runt om vår stad är en förutsättning för att vi ska kunna jobba och leva här.

Tunnelbanan är toppen (när den går som den ska). Miljövänlig, bekväm och snabb. Tvärbanan och Saltsjöbanan är kanske inte lika komfortabla, men annars lika bra. Men det förutsätter att man reser från närheten av en station till något ställe nära en station.

För andra resor passar bilen bäst.

Partikelhalterna i staden är ett stort problem. Men vi kan inte lösa det genom att förneka människors behov att transportera sig. Det vore lite som att bota huvudvärk med halshuggning.

Essingeleden har nått sitt tak och det har effekter för tillväxten. Det kan t ex leda till att en företagsetablering i Sörmland får nej på sin miljöprövning för en anläggning, om man kan anta att etableringen någon gång då och då skulle tänkas innebära en tung transport till t ex Värtahamnen.

De som bor längs essingeledens sträckning lider också av den allt intensivare trafiken där.

Anledningen är att Stockholm växer. Och att Sverige växer. Alla transporter söder -- norr måste passera Stockholm och faktiskt Stockholms innerstad på Essingeleden. Det är inte rimligt och måste få en lösning.

Förbifart Stockholm är en sådan lösning.

Den största förtjänsten med förbifarten är att förbipasserande transporter inte måste in genom staden, vilket kommer att innebära stora lokala miljöförbättringar för boende.

Nuvarande trafikleder avlastas och möjliggör smidigare kortare transporter vilket är gynnsamt för t ex arbetsmarknaden, eftersom fler människor lättare når ett större jobbutbud.

Ett tredje argument är att intressanta utkantsområden av stockholm, Botkyrka och Vällingby/Spånga/Rinkeby, binds ihop med stora möjligheter till social, kulturell och ekonomisk expansion som följd.

Ekofanatiker vill att allting ska vara som förr. Eller egentligen kanske som en utopisk drömbild av förr. Ett icke-industrialiserat samhälle. Det är inte görligt och knappast heller önskvärt. När människor har vant sig vid tak över huvudet, mat på bordet och akutsjukhus kan man liksom inte rulla tillbaka bandet. Och det finns heller ingen anledning.

Världen förändras ständigt och vi människor är en stor del av förändringen. Självklart ska utvecklingen ske med hänsyn till viktiga naturvärden, men vi måste komma ihåg att även naturvärdena värnas för människornas skull. Ren luft och rent vatten, biologisk mångfald och vackra skogar saknar ju värde om ingen finns där för att lukta, smaka, lyssna och betrakta.

Miljön är ett viktigt värde för människor, men det är social samvaro, skaparglädje och ekonomisk trygghet också. Så länge man blundar för det så kommer miljödebatten att föras på en fruktlös och abstrakt nivå, där en sak sägs och en annan görs. Miljödebatten blir symbolisk och innehållslös. (vafan flaskvatten? allvarligt...)

Miljöengagemanget blir äkta först när vi tar in det i våra vardagsliv utan att skryta om det, utan att vi koketterar med det och där vi väger det mot andra viktiga värden i våra liv.

Update: Läs även denna artikel i SvD om Stockholms växtvärk.