Sahlins vinnarfrågor blir färre och färre

Redan förra söndagen förvånade utfallet av partiledardebattens miljödel en smula. Fredrik Reinfeldt har tidigare haft sin kanske största svaghet just när det gäller miljö och möjligen hänger det samman med att miljöpolitik tidigare förknippades väldligt mycket med näringslivsfientlighet.

Den moderna miljöpolitiken är en helt annan sak. Vissa delar av miljörörelsen och till och med Miljöpartiet i sina bästa stunder, förstår och uppskattar marknadsekonomins kraft och vill gärna använda den för att lösa miljöproblemen.

Statsministern visar sig väl påläst på miljöområdet och droppar viktiga fakta som kan ligga till grund för en trovärdig och klok miljöpolitik. En som har större effekter än att bara sätta käppar i hjulet för folk och företag.

En annan faktor är att oppositionsledaren faktiskt har satt sig i en ganska besvärlig sits. Varje gång miljön kommer på tal måste hon hänvisa till miljöpartiet. Det är inte hennes egen politik, utan hon blir liksom budbärare för någon annans. Hon kan inte trumma in den med samma trovärdighet som hon gör med de traditionella socialdemokratiska värdena.

Superveckan avlöpte fantastiskt väl för regeringen med Reinfeldt själv som en solklar 1:a och eftersom politiken är ett nollsummespel finns det också förlorare. Och kanske var det inte så konstigt att sossarna fick hyggligt med stryk av opinionen. Så länge de inte avkrävdes svar om politiken kan ju väljarna skapa sig en egen bild av partiets politik - och i idévärlden är ju allt perfekt. Så är det nu inte längre och om denna enda vecka eroderade sympatierna för socialdemokraterna med hela 3,2 %-enheter, tänk då vad en hel valrörelse kommer att kunna åstadkomma.

Det ser faktiskt ganska ljust ut för Alliansen inför 2010.