En förvaltningsdoktrin efterlyses

Läser hos Henrik Alexandersson att fler integritetskränkande lagar är på väg in och tänker va fan...

Var och en för sig kan säkert de flesta av dessa integritetskränkningar på något sätt anses motiverade, men sammantaget känns det som att de bildar ett enda stort snår av oöverskådlig övervakning. (Farmor Gun känner lite lika och kallar det för djungel)

Det vore väl en sak om svenska myndigheter åtnjöt ett stort förtroende. Att vi litade på att de gjorde sitt jobb skickligt och effektivt och med rättssäkerheten i centrum. Nu är detta ganska långt ifrån fallet och det blir särskilt tydligt i rättsapparaten. Läs t ex Nuri Kinos blogg som ofta uppmärksammar den i det närmaste galopperande rättsrötan i vårt avlånga land.

Möjligen kan man förledas till att tro att dessa myndigheters undermåliga prestationer kommer att bli bättre med större lagliga möjligheter att göra jobbet (genom att förskjuta balansen mellan befogenheter och integritetsskyddet), men faktum är att det står ganska illa till i stora delar av förvaltningssverige och ökade befogenheter kanske bara ger myndigheten större möjlighet att göra fel?

Vi måste sluta att trava integritetsinskränkande lagar på hög och börja om från början med en rejäl revision av hur framförallt ordningsmakten och rättsbeivrande myndigheter utför sitt uppdrag med avseende på effektivitet, rättsäkerhet och integritetsskydd för den enskilde individen.

Jag vet inte hur det ska ske, men helt klart är att något måste göras. Små tillfixningar lappar och lagar, men en helrenovering (eller nybygge) av förvaltningen (med marknadsekonomiska inslag så långt det är möjligt) är nödvändig för att skutan Sverige ska flyta och göra fart genom vattnet.