Expressen säger "nej till bron"
Expressens Johannes Forsberg går idag till frontalangrepp mot Centerpartiet i allmänhet och Centerbloggare i synnerhet. Anledningen är att vi anser att Förbifart Stockholm behövs (och kanske att vi inte håller med om att det är rasistiskt att vilja ha en tunnel under mälaren).
Visst. Förbifarten diskuterar jag gärna. Det kanske finns andra sätt att lösa framtidens ökande transportbehov. Hittills finns det dock inget i debatten som tyder på det.
Varken Forssberg eller Miljöpartiet nämner några konkreta alternativ till förbifarten.
Alternativet "nej till bron" (eller tunneln i det här fallet) är inget alternativ.
Stockholm ökar med 30 000 innevånare varje år. Vi blir många fler som vill jobba, bo och roa oss i stockholmsregionen. Vi behöver ta oss mellan alla dessa aktiviteter på ett effektivt sätt.
Hur tänker man sig att detta ska gå ihop?
Bengt Eklund är en Miljöpartist i Kramfors som brukar motionera på Miljöpartiets kongresser om ett stopp för invandring och befolkningsökning. Av miljöskäl.
Är det månne en åsikt som numera även kommer att omfatta Miljöpartiet i Stockholm?
Eller ska folk liksom bara hålla sig hemma? (Plötsligt känns det där med "friår" logiskt.)
Man snackar gärna. Särskilt om spårtrafik. Men under alla de år som Miljöpartiet satt vid makten som stödparti fattade man inte beslut om en enda meter ny räls. (Om man räknar bort de extra mil räls och miljarder man tvingade på Botniabanan genom en inte alltigenom genialisk pimpning av miljölagstiftningen -99.)
Sittande regering, med Centerpartister som närings-, energi- och miljöministrar, har hunnit åstadkomma en hel del som är bra för både miljön och tillväxten. Bara när det gäller spårtrafik kan man - som miljöminister Andreas Carlgren i Aftonbladet igår - konstatera att den största satsningen sedan tunnelbanan byggdes äger rum nu.
Citybanan fördubblar spårkapaciteten genom Stockholm.
Spårväg byggs där många idag trängs i bussar i City.
Tvärbanan förlängs och ansluts till nya slussen och förlängs till Solna och Kista.
Saltsjöbanan moderniseras.
Roslagsbanan får nytt spår.
Uppfräschningar sker på Mälarbanan, Nynäsbanan och Lidingöbanan.
Och till det kommer en sträckning av E4:an förbi stan, istället för genom den, med allt vad det innebär i avlastning av essingeleden och innerstadstrafik.
Och är det så att man bor avigt till i norrort, men hittar drömjobbet på huddinge sjukhus blir det möjligt att pendla med buss eller bil på nya förbifarten.
Om man från en tynande tillvaro i Assyriska får erbjudande att spela i Vasalund kommer det att funka utan att byta jobb och dagis.
Står alternativen mellan miljömoralistisk varmluft och konkret politik där miljö och tillväxt går hand i hand är valet i alla fall för mig jävligt lätt.
---
Läs även Karl Malqvist och Kungsholmscentern,
Visst. Förbifarten diskuterar jag gärna. Det kanske finns andra sätt att lösa framtidens ökande transportbehov. Hittills finns det dock inget i debatten som tyder på det.
Varken Forssberg eller Miljöpartiet nämner några konkreta alternativ till förbifarten.
Alternativet "nej till bron" (eller tunneln i det här fallet) är inget alternativ.
Stockholm ökar med 30 000 innevånare varje år. Vi blir många fler som vill jobba, bo och roa oss i stockholmsregionen. Vi behöver ta oss mellan alla dessa aktiviteter på ett effektivt sätt.
Hur tänker man sig att detta ska gå ihop?
Bengt Eklund är en Miljöpartist i Kramfors som brukar motionera på Miljöpartiets kongresser om ett stopp för invandring och befolkningsökning. Av miljöskäl.
Är det månne en åsikt som numera även kommer att omfatta Miljöpartiet i Stockholm?
Eller ska folk liksom bara hålla sig hemma? (Plötsligt känns det där med "friår" logiskt.)
Man snackar gärna. Särskilt om spårtrafik. Men under alla de år som Miljöpartiet satt vid makten som stödparti fattade man inte beslut om en enda meter ny räls. (Om man räknar bort de extra mil räls och miljarder man tvingade på Botniabanan genom en inte alltigenom genialisk pimpning av miljölagstiftningen -99.)
Sittande regering, med Centerpartister som närings-, energi- och miljöministrar, har hunnit åstadkomma en hel del som är bra för både miljön och tillväxten. Bara när det gäller spårtrafik kan man - som miljöminister Andreas Carlgren i Aftonbladet igår - konstatera att den största satsningen sedan tunnelbanan byggdes äger rum nu.
Citybanan fördubblar spårkapaciteten genom Stockholm.
Spårväg byggs där många idag trängs i bussar i City.
Tvärbanan förlängs och ansluts till nya slussen och förlängs till Solna och Kista.
Saltsjöbanan moderniseras.
Roslagsbanan får nytt spår.
Uppfräschningar sker på Mälarbanan, Nynäsbanan och Lidingöbanan.
Och till det kommer en sträckning av E4:an förbi stan, istället för genom den, med allt vad det innebär i avlastning av essingeleden och innerstadstrafik.
Och är det så att man bor avigt till i norrort, men hittar drömjobbet på huddinge sjukhus blir det möjligt att pendla med buss eller bil på nya förbifarten.
Om man från en tynande tillvaro i Assyriska får erbjudande att spela i Vasalund kommer det att funka utan att byta jobb och dagis.
Står alternativen mellan miljömoralistisk varmluft och konkret politik där miljö och tillväxt går hand i hand är valet i alla fall för mig jävligt lätt.
---
Läs även Karl Malqvist och Kungsholmscentern,
Etiketter: Centerpartiet, förbifarten, miljöpartiet, trafik
posted by Johan, PL&C at 2:21 em
2 Comments:
Det viktiga vad gäller förbifarten är att se den i ett längre perspektiv. På kort sikt avlastar den Essingeleden och trafiken i innerstaden (dock endast marginellt) men på sikt riskerar den att skapa nya perifera och glesa exploateringar (villamattor, köplador osv). Det här skapar ett ökat trafiktryck in mot just city och Essingeleden. Trafikökningarna som en direkt följd av förbifarten finns i vägverkets eget material. Personligen är jag överlag tveksam till trafiknyttan av förbifarten och ser en vanlig väg över ungefär samma snitt, samt en östlig förbindelse (Österleden eller annan lösning) och fler tvärförbindelser i kollektivtrafiken som viktigare, men om vi realpolitiskt ska utgå ifrån att förbifarten byggs är det just dessa perifera och glesa exploateringar som är den stora risken. Om trafiknyttan med förbifarten ska kunna behållas behöver dessa exploateringar pareras och utvecklingen istället riktas in mot tätare stadsbyggnad som i högre grad kan kollektivtrafiksförsörjas. Om exploateringstrycket inte kan styras mot tätare bebyggelse blir tyvärr förbifarten pengar i sjön.
Tjena Anders och tack för din kommentar.
Håller absolut med om att en vettig förnyelse kräver förtätning. Det finns idagsläget institutionella hinder mot sådan.
PBL och Miljöbalken bör ses över för att sluta hindra kreativ expolatering, men den kanske enskilt viktigaste frågan är väl hur tomtmarken prissätts...
Nu avgörs nivåer på tomträttsavgälld till kommunen, och i förekommande fall köpeskilling, utifrån boyta (som nås av dagsljus) och inte - som naturligare vore - tomtytan.
Om man kan få till en förändring på det området kommer attraktiv central mark bebyggas på ett effektivare sätt.
Skicka en kommentar
<< Home