(S)kattehöjarpolitiken galen men relevant?

Skattedebatten är i grunden oerhört sund. Det är glädjande att vi ägnar så pass mycket av politiken just nu till att diskutera skatter. Expressens pundiga vinkel eldar visserligen massorna (samma massor som tycker att den egna skatten är lagom eller för hög, men som gärna vill skatta skiten ur andra), men när dammet lagt sig har skattehöjarna inte särskilt mycket att komma med.

Trevliga och kunniga Karl Malmqvist (CUF) går till botten med vänsterpartiernas samhällsfientliga skattepolitik i flera mycket läsvärda inlägg.

Här med räkneexempel som visar varför jobbskatteavdraget ökar förutsättningarna för anställning.

Vänsterpartierna (och Expressen) för ett märkligt resonemang om att avdraget skulle innebära lägre inkomster för folk (!), vilket vederläggs effektivt och elegant i samma inlägg, något som kommer igen i detta inlägg, som också indirekt ger en relevant förklaring till varför vänsterpartierna på fullt allvar verkar vilja gå till val på att lova skattehöjningar: människor vill att ANDRA ska betala högre skatt, enligt nånannanismens gyllene princip.

Det är helt enkelt rationellt att gå ut och kräva skattehöjningar för "de rika", utan att förklara att de allra flesta väljare kommer att räknas till denna grupp.

Johan Ingerö skriver om det också och förklarar med ett räkneexempel från DI att det helt enkelt inte finns tillräcklig många "rika"