Miljövänsterns koketteri utmanas av (C)

Stockholms miljölandstingsråd, Gustav Andersson (C), skriver idag en oerhört bra artikel på Politikerbloggen om skillnaden mellan en modern och människovänlig miljöpolitik och en moraliserande miljövänster.

Inom miljödebatten blir argumenten ofta oerhört abstrakta. Nästan aldrig utgår debatten från vad folk faktiskt gör, utan vad de borde göra utifrån någon slags ekoradikal moralism. Det kan man ju ägna sig åt om man tycker att det är kul, men det kommer inte lösa några miljöproblem.

Det finns ingen människa som vill ha dålig miljö. Men samma människor vill ha andra saker också. Möjlighet till effektiva och bekväma transporter, god mat och tak över huvudet där det också finns element att skruva upp ett snäpp när novembermörkret lägger sig.

Miljövänstern borde fråga sig om det liksom känns rimligt att människor en vacker dag kommer på att det här med att åka och hälsa på farmor, äta sig mätt och typ sova inomhus faktiskt inte är ett eftersträvansvärt sätt att leva?

Det är bara goda villkor för företagande och tillväxt som varaktigt skapar möjligheter till samhälleliga förbättringar. Miljöförbättringar och annat.

Som ett flagrant exempel på ofruktbar miljödebattslig abstraktion är Miljöpartiets blanka nej till tunneln mellan Mälarens södra och norra stränder. De redovisar ingen alternativ lösning på problemet utan är liksom bara emot i största allmänhet.

Det kanske drar ner applåder på Jordens Vänners julfest, men det duger fan inte om man aspirerar på att regera landet.