"Tystnaden har skördat många oförtjänta segrar"

Mona Sahlins valvinnarstrategi kan bara vara en: Håll tyst!

Under den period 2007-2008 som Socialdemokraterna gick som tåget i opinionsmätningarna, kunde man ställa sig en central fråga: varför?

Precis vad var det i Mona Sahlins "oppositioneringspolitik" som tilltalade människor? Hon sa ju ingenting. Inte om politiken i alla fall. Inte om tilltänkta samarbeten och definitivt inte om något konkret om hur hon skulle hanterat krisen på ett bättre sätt än Maud Olofsson, Reinfeldt och Borg.

Sedan öppnades såväl munnen som den retoriska plånboken.

Vi skulle "satsa på människorna" och "ge trollhättan en chans", även om detta i praktiken skulle innebära att ösa människors surt förvärvade skattepengar över amerikanska storföretag och med all rimlighet till ingen nytta alls.

Allt detta skulle dessutom göras med Peter Eriksson som ev utrikesminister och Lars Ohly som ev finansminister.

Följdriktigt dalade också såväl förtroende för Mona Sahlin, som stödet för Socialdemokraterna.

Innan dess hade väljarna i brist på besked liksom fått skapa sin egen drömbild av vänsteralternativet i Svensk politik. I idévärlden är ju allting perfekt.

Men med varje gnutta tydlighet från Sahlin riskerade dessa drömbilder att bytas mot bryska uppvaknanden. När oroande knäckfrågor som energipolitiken, budgetdisciplinen och friskolornas rätt att existera bubblar upp på agendan tänker även den som är besviken på alliansen två gånger innan man svarar på SIFO's telefonfråga.

Sedan ett par månader har Mona Sahlin igen börjat anamma samma princip. Ingen politik presenteras, förutom floskler om att "vi ska satsa på välfärden", utan att närmare bestämt precisera hur eller hur mycket. Och (S) ökar.

För besked om centrala frågor hänvisas till arbetsgrupperna. Dessa förväntas utföra små mirakel och hur bra förslag de än vaskar fram, riskerar man att göra många besvikna.

(Minst) hälften av vänsterväljarna vill ha kärnkraft och den andra hälften vill det inte.

Många gillar friskolor, medan några vill förbjuda dem.

Några vill skatta skiten ur företagarna och anställa 200 000 i offentlig sektor, vare sig det behövs eller inte, samtidigt som antagligen ganska många även av vänsterpartiernas väljare förstår och uppskattar privat företagande.

Idag har de fest, vänsterpartierna. Artister som Sarah Dawn Finer och The Poodles ska underhålla publiken såpass att de glömmer bort besvärliga frågor om huruvida bilindustrin ska förstatligas, apoteken exproprieras, friskolorna förbjudas och förbifart stockholm stoppas.