Miljölagstiftningen hindrar miljöutveckling
Ett av de stora problemen för såväl industriell som infrastrukturell utveckling i Sverige är våra galet komplicerade och onödigt långa miljöprövningsprocesser.
När Volvo ville bygga sin första koldioxidneutrala fabrik i Sverige lämnade man in ansökan om detta enligt miljöbalken. Ett år senare hade man fortfarande inte hört något, så då satte man igång samma process i Belgien. Det tog några månader, sedan hade man sitt tillstånd. I Belgien.
Efter att alla ändringar var gjorda, vindkraftverk installerade och hela den Belgiska anläggningen drevs av miljövänlig och klimatneutral energi, hade man i Sverige fortfarande inte ens fått något svar på sin ansökan om samma sak.
Miljöbalken hindrar Svenska företag från utveckling, vilket naturligvis är olyckligt av flera skäl. Det fånigaste är väl att det i hög grad hindrar miljöförbättringar. Svenska företag vill bli energieffektivare för att minska sina kostnader. De vill bli mer miljövänliga för att tilltala fler kunder. För att kunna göra detta måste de i dagsläget välja att investera i andra länder. Det har konsekvenser för svensk tillväxt och svenska jobb.
Idag skriver en mängd kommunpolitiker om att en snabbtågslinje bör sträckas efter E4:an. Väl så, det är väl bra. Men innan någon som helst sträckning kan komma ifråga måste man se över dagens regelverk som bland annat innebär att t ex Svenska Naturskyddsföreningen kan överklaga och ställa till med besvär som försenar och fördyrar projektet till oförutsebara (och orimliga) nivåer.
Se t ex på bygget av Botniabanan, där SNF's obstruktion kostar samhället miljarder och miljön tonvis av fortsatta utsläpp. Fortfarande efter ganska exakt 10 års byggande, vet man inte om vissa sträckor kanske måste rivas och marken återställas. Till enorma kostnader. Till stor belastning för miljön. Av tveksamma skäl och nyckfulla viljor.
Om man som artikelförfattarna under varför vi i Sverige saknar snabbtåg på det sätt som anses självklart längre ner i Europa måste man se de institutionella förutsättningarna.
Det måste finnas marknadslösningar där fler aktörer kan välja att investera i järnväg av inga andra skäl än att tjäna stålar.
Det måste finnas en rimlig, effektiv och rättssäker miljöprövningsprocess för att sådana investeringar ska kunna komma till stånd.
När Volvo ville bygga sin första koldioxidneutrala fabrik i Sverige lämnade man in ansökan om detta enligt miljöbalken. Ett år senare hade man fortfarande inte hört något, så då satte man igång samma process i Belgien. Det tog några månader, sedan hade man sitt tillstånd. I Belgien.
Efter att alla ändringar var gjorda, vindkraftverk installerade och hela den Belgiska anläggningen drevs av miljövänlig och klimatneutral energi, hade man i Sverige fortfarande inte ens fått något svar på sin ansökan om samma sak.
Miljöbalken hindrar Svenska företag från utveckling, vilket naturligvis är olyckligt av flera skäl. Det fånigaste är väl att det i hög grad hindrar miljöförbättringar. Svenska företag vill bli energieffektivare för att minska sina kostnader. De vill bli mer miljövänliga för att tilltala fler kunder. För att kunna göra detta måste de i dagsläget välja att investera i andra länder. Det har konsekvenser för svensk tillväxt och svenska jobb.
Idag skriver en mängd kommunpolitiker om att en snabbtågslinje bör sträckas efter E4:an. Väl så, det är väl bra. Men innan någon som helst sträckning kan komma ifråga måste man se över dagens regelverk som bland annat innebär att t ex Svenska Naturskyddsföreningen kan överklaga och ställa till med besvär som försenar och fördyrar projektet till oförutsebara (och orimliga) nivåer.
Se t ex på bygget av Botniabanan, där SNF's obstruktion kostar samhället miljarder och miljön tonvis av fortsatta utsläpp. Fortfarande efter ganska exakt 10 års byggande, vet man inte om vissa sträckor kanske måste rivas och marken återställas. Till enorma kostnader. Till stor belastning för miljön. Av tveksamma skäl och nyckfulla viljor.
Om man som artikelförfattarna under varför vi i Sverige saknar snabbtåg på det sätt som anses självklart längre ner i Europa måste man se de institutionella förutsättningarna.
Det måste finnas marknadslösningar där fler aktörer kan välja att investera i järnväg av inga andra skäl än att tjäna stålar.
Det måste finnas en rimlig, effektiv och rättssäker miljöprövningsprocess för att sådana investeringar ska kunna komma till stånd.
Etiketter: ekofascism, järnväg, miljö, ny teknik, rättssäkerhet, tillväxt, trafik, transport
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home