Vi tar det från början: Jo, marknadsekonomi...
Det kan inte vara lätt att vara kommunist. Den första i vad som måste varit en lång rad besvikelser var väl att det kapitalistiska systemets kollaps, som Karl Marx hade förutspådde, aldrig inträffade.
Man väntade och väntade, men i Ryssland orkade man till slut inte vänta längre och anpassade helt enkelt teorierna lite mer efter verkligheten och kom under Lenin på att väpnad revolution var vägen.
Stora delar av den svenska vänstern hyllade detta. Till och med till den milda grad att man kostade på sig regelbundna gratulationsbrev till diktatorerna för de länder som med och utan stridsvagnar assimilerats i den sovjetiska gemenskapen.
En jämförelse av välståndsutvecklingen mellan ömse sidor om järnridån borde kanske givit någon slags indikation på socialismens och kapitalismens respektive förmåga att utgöra ett långsiktigt ekonomiskt (och ekologiskt) hållbart samhällssystem.
En aldrig så ytlig okulär besiktning av synen på mänskliga rättigheter i socialistiska länder jämfört med kapitalistiska kanske hade väckt en och annan tanke. Ta t ex det faktum att människor inte tilläts flytta eller ens åka utomlands (och att det socialistiska landets soldater hade order att skjuta ihjäl de som försökte fly).
Eller bara det rent institutionella förhållande att medborgare i kapitalistiska länder faktiskt alltid kunde välja att gå över till ett socialistiskt system - om majoriteten nu av någon anledning skulle vilja det.
I Socialistiska länder fanns bara ett parti och ifrågasättande av Partiet var förknippat med drakoniska straff.
Med en remarkabel förmåga att bortse detta och mycket mer, har vi fortfarande i nådens år 2009, 20 år efter Berlinmurens fall, en signifikant grupp journalister och opinionsbildare (många i public servicemedia) som verkar gripa efter precis varenda halmstrå som kan tyda på att de visst hade rätt, då någon gång 1968. Att socialismen VISST var bra. Att Marx skulle få rätt till slut och att vägen till lyckoriket nu är stenlagd, bara vi ger upp våra förmätna strävanden efter individuell lycka.
Mats Qviberg vet vad han pratar om och bjuder på en 1A-kurs i varför marknadsekonomi fungerar och varför socialism inte gör det. Det skulle vara intressant att höra hur de som i krisens kölvatten från sina mediala piedestaler hävdat att finanskrisen är ett marxismens gudsbevis bemöter Qvibergs beskrivning av entreprenörskapets natur.
Det lär inte hända. Helt enkelt eftersom Qviberg har rätt. (Som fördjupningskurs för den som till äventyrs skulle vara intresserad, vill jag tipsa om Johan Norbergs bok om finanskrisens orsaker, En perfekt storm. Hyllad även vänsterifrån.)
I skrivande stund fanns 6 bloggkommentarer på artikeln. Alla mycket positiva utom en, som inte i ett ord ens försöker vederlägga tesen och försvara socialismen som idé, utan endast söker diskvalificera artikelförfattaren på grund av att denne själv är entreprenör. På ett ganska taffligt och osmakligt sätt dessutom. (Man kan ju undra om bloggaren i fråga inte heller tycker att författare ska få diskutera litteratur, t ex?)
Rekommenderar läsning av de båda Centerpartisterna Hanna (på Neo) och Andreas, samt naturligvis (som alltid) HAX.
Man väntade och väntade, men i Ryssland orkade man till slut inte vänta längre och anpassade helt enkelt teorierna lite mer efter verkligheten och kom under Lenin på att väpnad revolution var vägen.
Stora delar av den svenska vänstern hyllade detta. Till och med till den milda grad att man kostade på sig regelbundna gratulationsbrev till diktatorerna för de länder som med och utan stridsvagnar assimilerats i den sovjetiska gemenskapen.
En jämförelse av välståndsutvecklingen mellan ömse sidor om järnridån borde kanske givit någon slags indikation på socialismens och kapitalismens respektive förmåga att utgöra ett långsiktigt ekonomiskt (och ekologiskt) hållbart samhällssystem.
En aldrig så ytlig okulär besiktning av synen på mänskliga rättigheter i socialistiska länder jämfört med kapitalistiska kanske hade väckt en och annan tanke. Ta t ex det faktum att människor inte tilläts flytta eller ens åka utomlands (och att det socialistiska landets soldater hade order att skjuta ihjäl de som försökte fly).
Eller bara det rent institutionella förhållande att medborgare i kapitalistiska länder faktiskt alltid kunde välja att gå över till ett socialistiskt system - om majoriteten nu av någon anledning skulle vilja det.
I Socialistiska länder fanns bara ett parti och ifrågasättande av Partiet var förknippat med drakoniska straff.
Med en remarkabel förmåga att bortse detta och mycket mer, har vi fortfarande i nådens år 2009, 20 år efter Berlinmurens fall, en signifikant grupp journalister och opinionsbildare (många i public servicemedia) som verkar gripa efter precis varenda halmstrå som kan tyda på att de visst hade rätt, då någon gång 1968. Att socialismen VISST var bra. Att Marx skulle få rätt till slut och att vägen till lyckoriket nu är stenlagd, bara vi ger upp våra förmätna strävanden efter individuell lycka.
Mats Qviberg vet vad han pratar om och bjuder på en 1A-kurs i varför marknadsekonomi fungerar och varför socialism inte gör det. Det skulle vara intressant att höra hur de som i krisens kölvatten från sina mediala piedestaler hävdat att finanskrisen är ett marxismens gudsbevis bemöter Qvibergs beskrivning av entreprenörskapets natur.
Det lär inte hända. Helt enkelt eftersom Qviberg har rätt. (Som fördjupningskurs för den som till äventyrs skulle vara intresserad, vill jag tipsa om Johan Norbergs bok om finanskrisens orsaker, En perfekt storm. Hyllad även vänsterifrån.)
I skrivande stund fanns 6 bloggkommentarer på artikeln. Alla mycket positiva utom en, som inte i ett ord ens försöker vederlägga tesen och försvara socialismen som idé, utan endast söker diskvalificera artikelförfattaren på grund av att denne själv är entreprenör. På ett ganska taffligt och osmakligt sätt dessutom. (Man kan ju undra om bloggaren i fråga inte heller tycker att författare ska få diskutera litteratur, t ex?)
Rekommenderar läsning av de båda Centerpartisterna Hanna (på Neo) och Andreas, samt naturligvis (som alltid) HAX.
Etiketter: journalistik, kommunister, marknadsekonomi, public service, socialism, vänstern
posted by Johan, PL&C at 11:40 fm
3 Comments:
Den "negativa" kommentaren är gjord av Nyhetstorken, en lite ojämn satirisk blogg med nyhetstema.
Jag tror att inlägget mest är ett misslyckat skämt, om än taffligt och osmakligt, men ett skämt likväl. Jag anser dock att det går över gränsen.
Dra incest-paraleller är onödigt grovt. För att få fram poängen hade det räckt med att använda det gamla talesättet "att låta räven vakta hönorna", eller liknande...
Det här blir ett sidospår till bloggposten men appropå marknadsekonomiska krafter.. här är fin-fin länk till Göteborgs båtplatsbålverk: http://www.grefab.se/ Är detta verkligen bra kommunal verksamhet? Från deras hemsida finns inga länkar till anomalier som förekommit i köandet o t.ex. oegentliga överlåtanden av platser. Men med ett sovjetiskt system behöver man inte vara (ny)liberal för att se följderna.
Hälsningar
Annika Beijbom
Kul att se att vi inte har den enda humorbloggen där ute. Vi har skrattat gott åt dina inlägg också. Keep up the good work!
PS. Länk kommer omedelbart!
Skicka en kommentar
<< Home