Handel och fred runt medelhavet
För vilken gång i ordningen är svårt att hålla reda på, men den senaste vändan i DOHA och försöken att inom ramen för WTO få till ett globalt frihandelsavtal gick i stöpet och kanske är det för mycket att hoppas på i nuläget.
Det som är knäckfrågan är jordbruket där ingen av de politiska ledarna i vare sig USA eller de stora jordbruksländerna i Europa, vågar stöta sig med de starka lantbruksorganisationerna.
Henrik Alexandersson skriver bra om detta elände, som bara MÅSTE få bli en central del i Sveriges ordförandeskap nästa år.
Miljö och klimat är naturligtvis viktigt, men en avreglerad jordbrukssektor och frihandel kan betyda så oerhört mycket för såväl fattiga som rika länder. Det skulle lösgöra en tillväxtpotential som kan användas till livsviktiga investeringar i utbildning, hälsa och miljö.
Om det nu är så att det för närvarande inte går att få till ett globalt frihandelsavtal, så låt oss då nöja oss med medelhavsunionen så länge.
Afrika söder om Sahara hålls (som vanligt) utanför, men en ökad integration mellan de europeiska och arabiska länderna kommer att vara betydelsefullt för tillväxten. Något som också kommer de afrikanska länderna till del, om än över och genom onödiga hinder.
Att inte frihandel lyfts fram i sammanhanget ska inte tolkas som att det inte finns på dagordningen. Det är antagligen mer ett uttryck för ordets starka laddning hos Sarkozys hemmapublik.
Det euroarabiska universitet som planeras i Slovenien ska inrikta sig på företagarfrågor och i dem ligger implicit möjligheten att fritt köpa och sälja varor och tjänster över gränserna.
Mediabilden har lutat åt misslyckande, men tänk om någon hade föreslagit ett dylikt möte för 15 år sedan?
Israel, Palestina, Syrien och en mängd länders ledare som länge betraktats som oförenliga arter deltar i alla fall i samma konferens och en konferens som inte bara handlar om eld upphör, kris och krig. Det är en stor framgång bara det. Och ett första frö är i marken!
Det som är knäckfrågan är jordbruket där ingen av de politiska ledarna i vare sig USA eller de stora jordbruksländerna i Europa, vågar stöta sig med de starka lantbruksorganisationerna.
Henrik Alexandersson skriver bra om detta elände, som bara MÅSTE få bli en central del i Sveriges ordförandeskap nästa år.
Miljö och klimat är naturligtvis viktigt, men en avreglerad jordbrukssektor och frihandel kan betyda så oerhört mycket för såväl fattiga som rika länder. Det skulle lösgöra en tillväxtpotential som kan användas till livsviktiga investeringar i utbildning, hälsa och miljö.
Om det nu är så att det för närvarande inte går att få till ett globalt frihandelsavtal, så låt oss då nöja oss med medelhavsunionen så länge.
Afrika söder om Sahara hålls (som vanligt) utanför, men en ökad integration mellan de europeiska och arabiska länderna kommer att vara betydelsefullt för tillväxten. Något som också kommer de afrikanska länderna till del, om än över och genom onödiga hinder.
Att inte frihandel lyfts fram i sammanhanget ska inte tolkas som att det inte finns på dagordningen. Det är antagligen mer ett uttryck för ordets starka laddning hos Sarkozys hemmapublik.
Det euroarabiska universitet som planeras i Slovenien ska inrikta sig på företagarfrågor och i dem ligger implicit möjligheten att fritt köpa och sälja varor och tjänster över gränserna.
Mediabilden har lutat åt misslyckande, men tänk om någon hade föreslagit ett dylikt möte för 15 år sedan?
Israel, Palestina, Syrien och en mängd länders ledare som länge betraktats som oförenliga arter deltar i alla fall i samma konferens och en konferens som inte bara handlar om eld upphör, kris och krig. Det är en stor framgång bara det. Och ett första frö är i marken!
Etiketter: demokrati, frihandel, globalisering
posted by Johan, PL&C at 12:23 em
2 Comments:
En viktig roll som handeln spelar är att folket får, enskilt, makt som förut legat hos deras ledare.
Och att dessa ledare får minskade möjligheter att bedriva krig, på folkens bekostnad.
Om palestinier och israeler till exempel handlade mer med varandra, så hade både stödet för, och behovet av, deras ledares militära kamp minskat kraftigt.
Folk som handlar med varandra tjänar som bekant inget på att utplåna varandra. Den som skjuter på sina kunder går snart i konkurs.
Och: man behöver inte någon frihandelsrunda för att införa frihandel. EU till exempel, kan utan problem ensidigt införa tullfrihet. Och på så sätt ensidigt dra fördel av sina rivna tullmurar, genom billiga importvaror.
Tull är alltid ett särintresse, aldrig ett allmänintresse!
Skicka en kommentar
<< Home