Politik som skapar s-väljare
När jag var liten, på 70-talet, förekom en hel del kritik mot den socialdemokratiska politiken och den maktfullkomlighet som man förknippade den med. Kritik förekom också i statstelevisionen, även om den där mest kom från vänster.
Jag minns en sångtext från ett barnprogram som lydde något i stil med följande:
"En socialdemokrat får då inte vara lat
han måste flytta på alla stackars människor..."
Jag hade ingen aning om vad saken egentligen handlade om, men jag minns att jag tyckte att sången var mycket rolig.
Upphovsmännen fick antagligen sparken minutrar efter sändningen och deras akter hos IB försågs med röda flaggor, men ett frö av tvivel mot socialdemokratins påstådda förträfflighet var sått.
Detta påmindes jag om i våras, då debatten gick hög kring socialdemokraternas barocka hållning om kommunarrest. Vem tror man att man är när man vill bestämma var människor ska bo?
Det är verkligen mysko att de framhärdar i detta vansinne. Senast i dagens DN Debatt av Veronica Palm med den charmiga rubriken, "Låt inte flyktingarna bestämma var de ska bo."
Detta är naturligtvis ett uttryck för en ideologi och kanske också en människosyn som går ut på att politiken genom Den Goda Staten ska förse människor med livets nödtorft och ta hand om dem från vaggan till graven. Om staten ska försörja människan så har den ju kanske också rätt att bestämma lite över henne också...
(Det vore väl en grej om det faktiskt funkade. Om Den Goda Staten faktiskt lyckades tillfredställa människors behov. Men det gör den inte. Har aldrig gjort. Kommer aldrig att göra. Av rent praktiska skäl. Men det kanske är en annan diskussion.)
För oss som tycker att människor är tillgångar och inte belastningar är Veronica Palms socialistiska hållning obegriplig. Kommuner borde konkurrera om att få människor att flytta in.
Att tvinga människor att bo på ställe de inte har valt hindrar dem från att använda sina egna nätverk för social gemenskap och för att fixa jobb.
Men kanske är socialdemokraternas migrationspolitik ändå relevant ur deras perspektiv?
Starka individer som jobbar och driver företag är mindre benägna att rösta på sossarna än de som tvingats ner i bidragsberoende. Fler i utanförskap betyder fler s-väljare.
Läs också Magnus Andersson.
Jag minns en sångtext från ett barnprogram som lydde något i stil med följande:
"En socialdemokrat får då inte vara lat
han måste flytta på alla stackars människor..."
Jag hade ingen aning om vad saken egentligen handlade om, men jag minns att jag tyckte att sången var mycket rolig.
Upphovsmännen fick antagligen sparken minutrar efter sändningen och deras akter hos IB försågs med röda flaggor, men ett frö av tvivel mot socialdemokratins påstådda förträfflighet var sått.
Detta påmindes jag om i våras, då debatten gick hög kring socialdemokraternas barocka hållning om kommunarrest. Vem tror man att man är när man vill bestämma var människor ska bo?
Det är verkligen mysko att de framhärdar i detta vansinne. Senast i dagens DN Debatt av Veronica Palm med den charmiga rubriken, "Låt inte flyktingarna bestämma var de ska bo."
Detta är naturligtvis ett uttryck för en ideologi och kanske också en människosyn som går ut på att politiken genom Den Goda Staten ska förse människor med livets nödtorft och ta hand om dem från vaggan till graven. Om staten ska försörja människan så har den ju kanske också rätt att bestämma lite över henne också...
(Det vore väl en grej om det faktiskt funkade. Om Den Goda Staten faktiskt lyckades tillfredställa människors behov. Men det gör den inte. Har aldrig gjort. Kommer aldrig att göra. Av rent praktiska skäl. Men det kanske är en annan diskussion.)
För oss som tycker att människor är tillgångar och inte belastningar är Veronica Palms socialistiska hållning obegriplig. Kommuner borde konkurrera om att få människor att flytta in.
Att tvinga människor att bo på ställe de inte har valt hindrar dem från att använda sina egna nätverk för social gemenskap och för att fixa jobb.
Men kanske är socialdemokraternas migrationspolitik ändå relevant ur deras perspektiv?
Starka individer som jobbar och driver företag är mindre benägna att rösta på sossarna än de som tvingats ner i bidragsberoende. Fler i utanförskap betyder fler s-väljare.
Läs också Magnus Andersson.
Etiketter: invandring, socialdemokraterna, socialism
posted by Johan, PL&C at 10:07 fm
4 Comments:
Jag är rädd att du minns en smula fel. Visst var det så att barnprogrammet Ville, Valle och Viktor drev med socialdemokratin, men de gjorde det från ett anarkokommunistiskt (typ) perspektiv.
"Centralbyråkratens visa" (vars verser du misstar som att "En socialdemokrat får då inte vara lat" men som egentligen löd "En centralbyråkrat...") kritiserade utflyttningen från landsbygden. Och den skulle rentav kanske kunna ha varit en Centersång vid tiden...
Man menade att sossarna inte gjorde tillräckligt för att ge folk möjlighet att bo kvar på vischan, och därmed "tvingade" folk att bosätta sig i staden.
Hehe.. där ser man! :-)
Det är väl bara att se hur lyckad migrationspolitiken varit de senast 50 åren i Sverige, och vilket parti har haft makten i detta land under en stor del av dessa 50 år.
Det sorgliga är ju att Alliansen i mångt och mycket (speciellt för mig personligen, i FRA-debatten) skjutit sig själva i foten, och serverat sossarna makten i vårt land på silverfat i nästa val. Sen kommer det dröja 10-15 år igen innan vi får se en borgerlig regering i vårt land. Helt allvarligt, Johan. Kan du förklara för mig vad som pågår i huvudet hos politiker som Fredrik Reinfeldt och din egen partiledare, Maud, när de driver den politik de driver idag?
Alltså, jag har inget emot att kasta paj på sossarna, men man kanske ska städa upp i den egna stugan först.
Politiken de senast två åren har ju bara stärkt sossarna, och deras maktfullkomlighet kommer snart se inga gränser.
Oops, ser att jag avvek lite från ämnet ju längre kommentaren blev ;)
Hehe.. jo, det var väl en ämnesflykt av rang! :-D
Skicka en kommentar
<< Home