Det finns ingen försoning

Det är lätt att betrakta vänstern med ett överseende leende i mungipan. De har en annan analys. En annan världsbild. De tycker annorlunda. Man tänker att de i grund och botten menar väl. Att de - liksom liberaler - vill att världen ska bli ett bättre ställe och att alla människor ska få möjlighet att skapa sig ett bra liv.

Men efter gårdagens betraktande av demonstrationstågens budskap vete fan...

Borgare är "as". Liberaler är apor. Man vill "krossa" både det ena och det andra, däribland människor som jag (som är företagare).

Visst säger man sig även vilja "krossa rasismen", vilket jag tycker är en bra idé. Men denna enda goda idé ställs i skuggan bakom en stor mängd förfärliga idéer.

Mycket anmärkningsvärt är Vänsterpartiets demonstrationstågs stöd för FARC-gerillan. Är det ett officiellt ställningstagande från (V) att "FARC är folket" och att deras kidnappningar och annan terror är den del i en rättmätig kamp emot den folkvalda regeringen?

I den ädla folkkampen hölls bland många andra svensken Roland Larsson fången i två år under de vidrigaste av förhållanden.

Detta är heller ingen enskild företeelse. Våld och terror är legitima vapen i vänsterns krig mot sina meningsmotståndare. De demokratiska fri- och rättigheterna är oviktiga och till och med oönskade.

Intellektuell hederlighet och sanningsenlighet är heller ingenting man anser sig behöva bry sig om. Såväl Aftonbladets som DN:s kultursidor har stundtals låtit sig brukas som megafoner för rena lögner.

Minns hela affären med Andreas Malms förljugna attacker i DN Kultur mot liberaler i allmänhet och Johan Norberg i synnerhet. Läser idag också på Johan Ingerös blogg om hur Aftonbladets kulturredaktörer ser på journalistiska principer som dasspapper.

Den minst sagt vacklande synen på demokrati är heller inget man hymlar med. Vänsterpartiets partiledare Lars Ohly lär ha sagt följande: ”Inskränkningar i demokratiska fri- och rättigheter kan användas i arbetarklassens intresse.”

Dessa galningar har alltså inbjudits till ett tänkt regeringssamarbete i en rödgrön koalition?