Staten ska inte ge kommuner en jävla spänn!

En fri ekonomi där staten lägger sig i så lite som möjligt, såväl vid vinster som förluster, är den bästa modellen för ett näringsliv som förnyas och utvecklas. Om det är de flesta som vet någonting om ekonomi överens. Inte desto mindre gnisslar det från alla möjliga håll om att mamma staten ska komma med plånboken när vi satt sprätt på de pengar vi själva tjänat OCH veckopengen som vi redan fått.

Till och med ett företag som Volvo börjar gnälla om subsidier. Så långt är det gånget. Inte konstigt då att makthavare som av hävd är betydligt lösare i köttet stämmer upp i klagokör med hänvisning till allsköns behjärtansvärda hål att fylla med resurser från den till synes outsinliga källan: Medborgarnas plånböcker (plånböckerna nu genom skatter eller i framtiden genom penningpolitik).

En av Sveriges sämst skötta kommuner är Sandviken. Igår på Studio Ett beklagade sig det socialdemokratiska kommunalrådet därifrån om att det blir så synd om barnen eftersom kommunen måste dra ner antalet lärare för att regeringen i sin ofattbara grymhet inte ger Sandviken extrapengar. Det är ju ändå kris.

Det är alltså i vårt avlånga land ingen kontroversiell åsikt att anse att staten, och därmed människor från andra kommuner, ska vara med och betala för just min kommuns underskott.

Kommuner som har skött sig bra, som prioriterat utveckling av kärnverksamheten och som hållit väl i pengarna, ska alltså straffas nu för att andra kommuner skött sig dåligt.

Vad skapar det för incitament för kommuner framöver? Sätt sprätt på pengarna så fort som möjligt, strunta i vettig näringslivspolitik och välfärdsgrejerna. Köp slalombackar och bygg monument istället.

Så väl illustreras det vansinniga i principen "till var och en efter behov, av var och en efter förmåga". Endast fantasin sätter gränserna för kommuners behov och kring förmågan att generera välstånd förekommer i princip ingen debatt.

---------------------

Vad man i sammanhanget måste känna till är att Sandvikens kommun har bland de högsta skatterna i landet. Istället för en politik som genom frihet skapar grogrund för ett förnybart näringsliv som växer underifrån, har man från politiskt håll ägnat sig åt att försöka detaljkontrollera företagandet och tycker säkert att man är jätteduktig på det.

Konsekvent - nästan patologiskt - har man ägnat sig åt kommunalt "entreprenörskap" på alla nivåer som med hjälp av skattemedel tränger undan marknader och konkurrerar ut vanliga företag.

Samtidigt odlar man sina "behov" med de grönaste av fingrar. För inte länge sedan lät man bygga ett äventyrsbad. En fantastisk anläggning där man kan åka vattenrutschkana och simma ut mitt i vintern. Jag har för mig att notan gick på närmare en halv miljard.

Just nu håller man på att färdigställa en ny arena på vilken man kan spela bandy. Inomhus! Delvis sponsorfinansierad, men till stor del betalt med kommunens pengar. Nu i kristider är det inte långsökt att tänka sig att någon sponsor vill dra sig ur och då kommer kommunen att behöva skjuta till ännu mer av deras redan hårt plågade kommuninnevånares pengar.

Trots det verkar det inte vara särskilt många Sandviksbor som ställer sig frågan om det kanske inte skulle kunna tänkas finnas ett bättre kommunpolitiskt alternativ?

Ledsen att behöva säga det, men Sandviksborna förtjänar sitt öde. De väljer politiker som ger blanka fan i äldrevården och skolorna. De väljer politiker som lovar dem äventyrsbad och bandyarenor.

Väl så. Men kom inte och gnäll sen.