Mångfald är marknadsekonomins styrka

I dessa tider av kris vaknar diverse vänstertomtar upp ur den törnrosasömn som det - av verklighet förgiftade - äpple sände dem in i vid tiden för kommunismens totala kollaps för 20 år sedan.

Man försöker få det att framstå som att krisen är en konsekvens av frihet. Det stämmer helt enkelt inte. Till och med avsändare från långt ute på vänsterkanten komplimenterar Johan Norbergs bok om krisens orsaker, En perfekt $torm.

Pliktskyldigt (och halvhjärtat) försöker man väl landa i någon parallell slutsats som mer överensstämmer med klassteori och den materiella dialektiken, men utan att egentligen ifrågasätta de fakta som Norberg lutar sin analys på.

Henrik Alexandersson berör också detta i ett mycket läsvärt inlägg idag.

Ett gigantiskt problem med socialism och planekonomi är att det helt enkelt är jäkligt svårt att veta hur framtidens konsumenter kommer att vilja ha det.

I marknadsekonomi är det upp till alla som känner sig manade att spekulera i framtidens succéer. Många spekulerar helt fel och lägger enorma resurser på att med stor skicklighet utveckla varor och tjänster som ändå inte visade sig tillräckligt attraktiva.

Några lyckas med tur och skicklighet träffa rätt.

Och det är just mångfalden av försök, diversifieringen, som är grejen. Riskerna sprids helt enkelt mellan alla aktörers olika satsningar.

Regleringar riskerar alltid att åsidosätta marknaders naturliga tendens till riskspridning och skapar onaturliga incitament som innebär likriktning, allokeringsineffektivitet och högre priser/utbudsunderskott.

(Att marknadsekonomi dessutom är rättvist och moraliskt riktigt är en annan inte helt obetydlig faktor.)