Förnyeledagar med mersmak

Ärligt talat, så mycket "förnyelse" kanske inte sågs av på seminariedagen igår och på evenemanget på Stureplan idag. Inte så mycket som jag skulle önska i alla fall, men man får ändå konstatera att gårdagens övningar höll mycket hög kvalitet och att många säkerligen fick en och annan tankeställare som kan öppna upp för nytänk kring viktiga frågor.

Själv satt jag med i välfärdsgruppen och intrycken är många. Under ledning av Anders W Jonsson (som leder processgruppen för förnyelse av välfärdspolitiken?) fick vi stifta bekantskap med flera riktigt bra talare.

Centernestorn, superstjärnan och allmänt koola Lennart Levi, professor emeritus, började med att reda ut välfärdsbegreppet och tog fasta på 1968 års låginkomstutredning som - inte helt tokigt - definierar välfärd som människors möjligheter att "styra och kontrollera sina livsvillkor".

Nima Sanandaji knöt an till ovanstående med sin fantastiska rapport om ekonomisk och social fattigdom. "Får fattiga lön för mödan?". Bidragssystemen riskerar att låsa fast folk i beroende och en känsla av maktlöshet. Skillnaden att gå från bidragsförsörjning till eget arbete är fortfarande ganska liten, trots jobbskatteavdragen. Särskilt om man kan förstärka bidragen med lite svartjobb vid sidan om. Detta måste ändras för att många människor ska kunna "styra och kontrollera sina livsvillkor".

Nima talar dessutom av egen erfarenhet och bjöd generöst, humoristiskt och synnerligen träffsäkert på viktiga insikter om hur det är att växa upp i en miljö där inga vuxna jobbar, utan är beroende av staten.

Innan Nima hade Per Borg, ledare av Borgkommissionen, förklarat det utomordentligt allvarliga läge den svenska välfärden befinner sig i, med avseende på dess framtida finansiering. Business as usual är inget alternativ, i så fall går välfärdssystemet mot en total kolapps. Lite komiskt (och kanske tragiskt) var att Per Borg berättade att han hade försökt få sitt eget parti (Socialdemokraterna) att förstå dessa problem och arbeta med frågan, men att han inte hade haft någon framgång med det.

Avslutningsvis berättade några entreprenörer om sina insatser för att utveckla olika välfärdstjänster. Ett teknikdrivet företag som har ett sinnrikt system för att hemtjänstpersonalen ska slippa hantera nycklar, något som enligt analyser tar hela 30 min per dag i anspråk annars. Fundera på hur många som jobbar i hemtjänsten och vad kostnaden är för 30 min av var och en av deras tid, så får man ett hum om värdet på deras entreprenörskap!

En förskoleentreprenör kom på att de skulle komplettera sin befintliga verksamhet med en mobil förskola. Entreprenören berättade hur hon hade kommit på idén och gått till banken för finansiering för att genomföra den och faktiskt fick lån. Mobila förskolorna är en supersuccé och har tagit den pedagogiska verksamheten till nya höjder. Utan utsikten för vinst hade banken aldrig lånat ut några pengar och den nya verksamheten hade aldrig kunnat satts i verket. Något att tänka på för alla som tycker att vinst är något dåligt.

Däremellan talade bland andra Brukarföreningen, en organisation som verkar för att tillvarata narkotikamissbrukares intressen. Detta är i sig ämne för en lång rad bloggposter och jag lovar här och nu att leverera sådana, men ska man i korthet säga något om det så är det detta: Sverige behandlar svårt sjuka människor på ett fullständigt vidrigt sätt! Jag mår illa när jag tänker på det. Sociala och rättsvårdande myndigheter är i fullständigt haveri när det gäller detta och alla normala rättsprinciper verkar vara satta ur spel.

Detta är insikter som verkar slagit rot i centerrörelsen och jag tror att vi kommer att landa i en helt ny syn på narkotikapolitiken, där varje människas lika rätt och värde verkligen gäller alla. (Läs bl a Anders W Jonsson om detta i GP.)

Vad jag hörde från eftersnacket hade det migrationspolitiska seminariet varit outstanding. Och tacka för det när man hade tagit dit självaste Philipe Legraine!

Ett ämne som jag dock saknar för förnyelsegrupperna är rättspolitiken. Ett ämne där vi tidigare tagit en viss plats och tydlig ställning för individens rättigheter kontra statens maktmedel. I ett samhällsbygge som visar allt fler och fler murkna fläckar är frågan viktigare och mer aktuell än kanske någonsin tidigare.