Med fungerande marknader behövs inget fack

Alla normalt funtade människor känner emellanåt tvivel på sin egen förmåga att göra sitt jobb, eller att få ett jobb (liksom att ha en bra kärleksrelation eller kanske att vara en bra förälder). Det är sunda tvivel, men för att kunna göra allt detta som vi är oroliga för att inte klara måste vi också tro på oss själva.

Jag påstår inte att precis varenda del av fackföreningsrörelsen är dålig. I de allra flesta fall tror man säkert att man gör något gott, ibland kanske man låter ändamålet helga medlen och i andra fall gör man ingen djupare analys än att alla som har andra åsikter än socialdemokratiska är "löntagarfientliga" och vill människor ont.

Icke desto mindre är fackföreningsrörelsens hela affärsidé att få oss att tro att vi inte klarar oss själva. Att facket och den makt som lagstiftningen satt i deras händer är den enda anledningen att vår arbetsgivare inte sänker våra löner eller ger oss sparken. Om man bara ägnar ett par sekunder åt att fundera på om det över huvudtaget är rimligt så fattar man väl ganska snabbt att så inte är fallet?

Alla människor har ett värde på arbetsmarknaden som ändras ständigt. Konkurrensen mellan företag driver fram nya metoder att öka kvaliteten och eller sänka kostnaderna. För att vara konkurrenskraftiga som arbetstagare måste vi också hela tiden förkovra oss, slipa våra skickligheter, vårda våra kontaktnät och ta hand om oss själva så att vi är friska och kan jobba.

(Och innan någon hoppar igång så vill jag också tillägga att det måste finnas en bra sjukförsäkring för de gånger man ändå blir sjuk.)

Är du missnöjd med din lön får du se till att öka ditt värde. Inget fack i världen kan hållbart trycka upp lönenivåer över vad som motsvarar sitt verkliga värde. Sätt att öka sitt värde är ofta att lära sig mer och att jobba hårdare.

Har du en dålig arbetsgivare så är det bästa botemedlet inte att strejka, utan att byta jobb.

I det samhälle som jag, Centerpartiet, och för den delen CUF, vill leva i finns det många företag som konkurrerar om oss på arbetsmarknaden.

För att det ska kunna vara så krävs det ett förbättrat företagsklimat. De skattesänkningar som skett under alliansregeringen nu är mycket välkomna, men fortfarande har vi progressiva skatter som straffar utbildning, flit och framgång.

Det är min starka uppfattning att vi även måste reformera hela arbetsmarknadens funktionssätt, inklusive konflikträtten och LAS. För idag är arbetsmarknaden, som sagt, ett skämt.

---

Update: Missa för all korv i karelen inte Karl Malmqvists inlägg på samma tema.